Berman: "Att exportera olja och gas från USA är bland de dummaste energiidéerna nånsin"

"Att exportera råolja och naturgas från USA är bland de dummaste energiidéer någonsin. Att exportera gas är dumt, att exportera olja är ännu dummare".

Så inleder petroleum-geologen och rådgivaren Arthur Berman ett slående och läsvärt inlägg på sin blogg Petroleum Truth Report. Detta med anledning av rådande diskussioner i USA, om att lätta på exportförbudet av råolja som infördes efter oljekrisen 1973-74.

USA:s ökade produktion av olja och gas från skifferformationer har de senaste åren beskrivits som en revolution som kan spridas världen över och skapa en ny renässans i USA som ledande oljenation i världen. Det har till och med talats om att USA ska bli viktigare än Saudiarabien som oljeproducent.

Men när man skrapar på ytan av vad som faktiskt säljs och konsumeras på världsmarknaden och jämför med USA:s egen produktion/konsumtion inser man att detta är rena drömmar och inte alls speglar verkligheten. Tittar vi på Bermans graf nedan, som utgår från amerikanska energimyndighetens egna siffror av landets råoljeproduktion, framgår det med all tydlighet.

Källa diagram: Arthur Berman, Petroleum Truth Report

Det är helt riktigt att USA mycket väl kan producera mer än Saudiarabien inom några år men det är något helt annat. USA konsumerar nämligen allt de producerar och importerade så sent som 2013, 47 % av landets totala behov råolja, biodiesel, vätska från kol och naturgas och etanol (se BP stat review 2014).

Även om USA fortsätter att öka sin produktion väntas den enligt EIA, USA:s egen energimyndighets prognoser, börja minska igen 2020 (ovan graf anger 2016 men det gäller endast råolja+kondensat). Totala produktionen väntas 2020 ligga på cirka 14 miljoner fat per dag, 4 miljoner under 2013 års konsumtion.

Med andra ord det är inte tal om att USA kommer exportera mer olja än de redan konsumerar, landet kommer fortsatt behöva importera olja från övriga oljeproducenter. Varför det ändå hörs höga röster från bland annat amerikanska senaten och i media om export av olja, är för att efterfrågan utanför USA är högre än i USA och därför kan ge oljebolagen ett högre försäljningspris.

Tidigare räckte det att titta på skillnaden i priset mellan nordamerikanska prissättningen WTI och världsmarknadspriset Brent Crude för att inse detta. Men världsmarknadspriset i Brent är i skrivande stund endast 1 dollar högre än WTI:n så det finns inte lika mycket vinster att hämta där längre.

Men oljekontrakt kan förhandlas till under bordet och innebära stora vinster för de oljebolag som vinner kontrakten utöver den absoluta vinsten genom prisskillnaden mellan Brent crude och WTI. Det är givetvis även en politisk och ekonomisk fråga för den amerikanska staten som med en export av olja kan bygga annan handel och bilaterala beroenden med länder som har andra resurser eller annat man är intresserat av. Kanske utbyte mot militärt skydd till exempel.

Läs Bermans inlägg och fundera själva.

I vår kommande bok detaljgranskar vi bland annat skifferutvinningen i USA och dess inverkan på oljepriset och oljeutbudet i världen, nu och framöver