Statoil och oljeindustrin har redan problem

Vi har i tidigare inlägg skrivit om hur OPEC kan tänkas spela ut amerikanska oljebolag genom att hålla nere oljepriset vid dessa nivåer. Nu börjar det poppa upp tecken på att inte bara oljebolag i USA har problem.

Vi börjar med skifferbolagen i USA. Redan vid ett oljepris på runt 100 dollar per fat var det många skifferoljebolag som hade svårt med lönsamheten. Det räcker med att titta på skuldsättningen för skifferbolagen det första kvartalet i år för att inse detta.

Tittar vi prisutecklingen för oljepriset i Brent Crude och WTI blir det tydligt varför många oljebolag har problem just nu, i synnerhet de som utvinner okonventionell olja som skifferolja, oljesand och djuphavsolja.

Världsmarknadspris olja, Brent Crude 

Oljepriset i Brent Crude har fallit från över 110 dollar per fat i juni till 82 dollar idag, eller med ca 25,5 % procent.

När gäller det nordamerikanska oljepriset WTI ser utvecklingen ut ungefär likadant.

WTI- 6 månaders utveckling

Bloggrannen Flute kom i söndags med en uppdatering när det gäller just skifferbolagens svårigheter med lönsamheten. En av världens största banker, Barclays varnar nämligen för det vi understrukit här på bloggen många gånger tidigare: Skifferbolagen tvingas dra ner på investeringar i ny utvinning när lönsamheten minskar med ett fallande oljepris.

Det är även klart att allt fler investerare är ovilliga att öppna plånboken för ny utvinning när man inte ser ser någon långsiktig lönsamhet med skifferutvinningen. Läser man den hittills mest omfattande rapporten om skifferoljan och skiffergasen står detta klart och tydligt.

Likheterna med skuldbubblan som byggdes upp inför finanskrisen 2007/2008 är slående. Investmentbanker på Wall Street har storsatsat kapital i skifferutvinningen utan någon analys av de långsiktiga effekterna på avkastningen eller hur de bidragit till att bygga upp en skuldbubbla de inte kan backa ur.  

Inte bara problem för Skifferbolagen

I lördags rapporterade SvD hur norska Statoil redan nu, bara några månader in på oljeprisfallet tycks ha fått problem med lönsamheten. Statoil hyr djuphavsriggar/oljeplattformar för sin djuphavsutvinning av olja och gas i Nordsjön av bland annat schweiziska Transocean men har nu valt att ta två av dessa ur drift. Totalt ska Statoil ha hyrt in 19 oljeplattformar varav två sedan tidigare tagits ur drift.

Vad som är anmärkningsvärt med detta är inte bara hur snabbt detta beslut kommit utan även vad det kostar Statoil att hyra dessa djuphavsriggar, även när de inte används. Dygnshyran för dessa oljeriggar ligger på 2,8 miljoner kronor när de är i drift men tas de ur drift ligger dygnshyran fortfarande på 75 % av detta belopp, dvs 2,1 miljoner kronor.

Vad som är slående med Statoils problem med utvinningen i Nordsjön är dock likheterna med problematiken som skifferbolagen i USA ställs inför. Som Grethe Moen för det norska statliga holdingbolaget Petoro påpekar i SvDs artikel kostar varje borrhål ca 100 miljoner dollar att borra.

En kostnad som är hög i sig för Statoil men som blir ännu svårare att hantera längre fram när investeringarna för nya borrhål kommer på efterkälken och därmed kommande oljeproduktion faller snabbare än ny produktion tillkommer.

Petero har räknat ut att det behöver borras 550 hål bara i de sex största norska fälten fram till 2040 men för att nå dit måste kostnaderna för borrning och utvinning halveras.

Vi frågar oss naturligtvis hur Norge och Statoil ska lyckas med detta samtidigt som oljeproduktionen fortsätter att falla i landet. Sedan 2001 när produktionen toppade, har den fallit med nästan 50 %.  

Oljebolagens trubbel slår dock hårt mot hela industrin, 7000 anställda har redan fått fått gå från Statoil. Samtidigt meddelade idag Transocean, världens största ägare av oljeplattformar till havs
att bolaget kan tvingas stänga ner ett antal oljeriggar och även (förtids-) pensionera andra på grund av oljeprisfallet. Med andra ord Statoils problem är Transoceans problem.

Sammanfattningsvis kan man säga följande:

• Ett oljepris under 100 dollar per fat skapar stora lönsamhetsproblem för många oljebolag då utvinningskostnaderna blir högre och högre när dagens oljefynd generellt är högt hängande oljefrukter till skillnad mot tidigare lågt hängande oljefynd. 

• Ett oljepris över 100 dollar per fat gynnar ny oljeutvinning och är långsiktigt nödvändig för skifferutvinningen i USA och utökad djuphavsborrning men är inte långsiktigt hållbar för världsekonomin som kräver billig energi för att växa.

Ett praktexempel på det klassiska dilemmat -du kan inte äta kakan och ha den kvar.  

Mer om skifferoljan och andra fossila drömmar kan ni läsa i vår kommande bok.