Fredagsmys med Chuck Hagel om nya globala hotbilder

I en sevärd intervju av Charlie Rose får vi höra den amerikanska försvarsministern Chuck Hagels syn på vad han ser som några av de största säkerhetspolitiska utmaningarna för USA de närmaste åren.

Hagel inleder med att understryka att vi idag lever i en mycket komplicerad värld där en väv olika intressen och olika hotbilder tillsammans verkar på ett sätt vi inte sett tidigare i historien. Hagel menar framförallt att USA:s världsledande position som ekonomisk, militär och politisk supermakt sedan andra världskriget länge tagits för given. Men hotbilder förändras hela tiden och kräver anpassning med inte bara spjutspetsteknologi utan likväl med övning av de mest lämpade människorna.

Försvarsministern är förvånansvärt är ärlig om hur allvarligt han ser på ökade hot som Rysslands aggressivitet i Ukraina och militära upprustning, Ebola, ISIS framgångar, finansiell krigföring och cyberattacker.  

Hagel talar bland annat om nya typer asymmetriska hot som tex ISIS utgör. Ett nätverk som är superorganiserat och som utnyttjar alla medel för att nå sina mål. Allt från klassiska medel som hot och brutalt våld till det senaste inom social media och informationsteknologi. Detta hot, menar Hagel kan inte mötas med bara våld och militära medel utan kräver samarbete med andra länder som har en politisk vilja att möta dessa själva med kunskap och information.    

En annan aspekt Hagel pekar på som gör att dagens hotbild är mycket mer svår att hantera är förmågan till cyberattacker. Många tänker inte på att dagens högteknologiska samhälle gör infrastruktur för tex elförsörjning mycket sårbar när allt i princip kan kommas åt via Internet från en dator. Slås viktiga samhällsfunktioner ut via cyberattacker från hackerarméer från olika stater eller enskilda organisationer/grupper, kan det vara minst lika skadligt som direkt våld från en militär styrka tex.  

Det är samtidigt tydligt att Hagel inte vill säga så mycket om det ökade militära fokuset på Sydostasien. Hagel säger rent av att anledningen till att man flyttar huvuddelen av sina flottstyrkor till Sydostasien "inte handlar om att hålla Kina i schack". Detta är förstås inte korrekt utan handlar om diplomatiskt finlir och försök att inte spä på den militära upptrappning och maktkamp som redan är tydlig mellan USA och Kina.

Att USA:s flyttade fokus till Sydostasien i allra högst grad handlar om att visa musklerna mot Kina och samtidigt skydda amerikanska allierade som Japan och Thailand har bland annat en av amerikanska Stillahavsflottans högsta chefer gjort klart.

Business insider skrev igår hur Kina bygger upp sina kärnvapenarsenal och 2013 uppskattades ha 50 till 75 interkontinental ballistiska robotar kapabla att bära kärnvapenstridsspetsar (ICMB:s). Inom 15 år räknar US China Economic and Security Review Commisison med att Kina har 100 ICBM:s.

Andra militära förmågor Kina utvecklar och kommit långt med är inom rymdprogrammet. Kina väntas ha kapaciteten att skjuta ner amerikanska satelliter varhelst de befinner i jordens omloppsbana inom 5 till 10 år.  Satelliterna som idag är centrala för USA:s försvarsförmåga.  

Vi har tidigare skrivit om hur Kina byggt ut sin flotta av bland annat ubåtar som redan idag är kapabla att sänka amerikanska hangarfartyg.

Samtidigt som Kina ökar sina försvarsanslag varje år och USA ser ut att fortsätta att skära i sin försvarsbudget är gapet mellan ländernas kapacitet idag givetvis enormt på de flesta fronter. Frågan är hur många år Kina kan fortsätta att gräva ur statskassan med tydliga tecken på att Kinas ekonomi saktar in just nu.

Det är möjligt att försvarsbudgeten i Kina kommer prioriteras av den kinesiska ledningen lång tid framöver (flera årtionden) medan ett liknande ekonomiskt och politiskt utrymme för USA är svårt att se för tillfället.  

Se Chuck Hagels intervju - kan med fördel ses som nyttigt fredagsgodis.