I juni införde europeiska centralbanken (ECB) negativ inlåningsränta för banker inom EU. Anledning och motiveringen löd enligt ECB så här:
"Det är ECB:s uppgift att säkra prisstabilitet genom att hålla inflationen under men nära 2 procent på medellång sikt. Precis som de flesta centralbanker kan ECB påverka inflationen med hjälp av räntan. Om centralbanken vill motverka för hög inflation höjer man i allmänhet räntan och gör det därigenom dyrare att låna och mer intressant att spara. Om man däremot vill motverka för låg inflation sänker man räntan.
Eftersom inflationen i euroområdet väntas ligga avsevärt under 2 procent under en längre tid, bedömer ECB-rådet att det behövs lägre räntor. ECB har tre styrräntor att tillgripa: utlåningsfaciliteten för utlåning till banker över natten, de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och inlåningsfaciliteten. Den huvudsakliga refinansieringsräntan är den ränta till vilken bankerna regelbundet kan låna från ECB. Räntan på inlåningsfaciliteten är den ränta som bankerna erhåller när de parkerar medel hos centralbanken. Alla de tre räntorna har sänkts.
För att en penningmarknad där affärsbanker lånar till varandra ska fungera får dessa räntor inte ligga för nära varandra. Eftersom inlåningsräntan redan låg på 0 procent och refinansieringsräntan på 0,25 procent, innebar sänkningen av refinansieringsräntan till 0,15 procent att inlåningsräntan sänktes till − 0,10 procent för att behålla denna räntekorridor.
Sänkningen ingår i ett åtgärdspaket för att säkerställa prisstabilitet på medellång sikt, vilket är en förutsättning för hållbar tillväxt i euroområdet".
ECB skrev sedan vidare att sparare inte behövde oroa sig över detta då de inte "påverkas direkt", det är ju bara banker som placerar på vissa konton hos ECB som måste betala...Samtidigt medgav ECB att affärsbanker förstås kan "välja att sänka räntan för sparare", Men det är ju positivt för då kan ju "konsumenter och företag låna billigare och det hjälper till att stimulera ekonomins återhämtning"...
För "i en marknadsekonomi bestäms räntan på sparande av utbud och efterfrågan. Låga räntor på långt sparande är t.ex. följden av låg tillväxt och otillräcklig avkastning på kapital"...därmed kommer ECB:s räntebeslut i "slutändan att gynna sparare eftersom dessa beslut stöder tillväxten och därigenom skapar ett klimat där räntorna gradvis kan återgå till högre nivåer".
Kloka som ECB är besvarar de sedan själva den uppenbara följdfrågan: "Men varför straffa sparare och belöna låntagare"?
"En centralbanks huvuduppgift är att göra det mer eller mindre intressant för hushåll och företag att spara eller låna, det handlar inte om straff eller belöningar. Genom att sänka räntorna och på så sätt göra det mindre attraktivt för folk att spara och mer attraktivt att låna, uppmuntrar centralbanken folk att ge ut mer pengar eller att investera. Om en centralbank däremot höjer räntorna stimuleras istället folk att spara mer och låna mindre, vilket kan hjälpa till att kyla ner en ekonomi med för hög inflation. Det är inte bara ECB som gör på det här viset, det gör alla centralbanker".
Ok i klartext säger alltså ECB: För att vi ska ha fortsatt tillväxt måste vi låna mer och därmed spara mindre! Det finns bara ett litet problem med det här. För att ha oändlig tillväxt krävs det oändligt med resurser för att ta hand om ett oändligt antal människor som annars måste dela på en kaka (planeten jorden) med mindre och mindre resurser per person men med mer och mer lån per person...
Osökt drar man paralleller till oljeutvinningen idag. Med samma logik som ECB använder skulle det innebära att det är helt ok att använda mer och mer mer energi för att få ut en mindre och mindre mängd energi att dela på- vi kommer alltså inte nå en punkt där mer pengar inte trollar fram mer billig energi.
Det är lugnt skulle ECB säga. Knappa bara in lite ettor och nollor på datorn så trollar vi fram inte bara oljeriggar, oljeföretag med krav på oändlig avkastning av aktieägarna -vi trollar även fram större och billigare mängder med olja ur jordskorpan! Underbara värld!
Någon slår i historieböckerna och börjar undra hur bankerna och utlåning först började och undrar kanske om de alltid varit så kloka och framsynta...
Titta på nedanstående video för en återblick....
Men om nu inte bankerna vill använda guld längre då det begränsar hur mycket pengar de kan skapa från tomma luften och de inte kan sätta in pengarna gratis hos ECB längre, vad göra?
Kan de inte hålla mer kontanter och välja att inte låna ut pengar till varandra?
Näpp säger ECB, det kommer bankerna välja att inte göra för, kloka ECB har räknat ut att:
"Om en bank håller mer pengar än den behöver för kassakravet och om den inte vill låna ut till andra affärsbanker har den bara två alternativ: att placera pengarna på ett konto hos centralbanken eller att hålla dem som kontanter. Det är dock inte gratis att hålla kontanter heller − inte minst eftersom banken behöver ett mycket säkert lager där pengarna kan förvaras. Så det är inte sannolikt att någon bank väljer att göra det. Det är mer troligt att bankerna antingen lånar ut pengar till andra banker eller betalar en negativ inlåningsränta."
Cirkeln är sluten, det kontantlösa samhället som ligger oss svenskar varmt om hjärtat ger ECB och andra banker säkert ett gott exempel att peka på. Här lånas det friskt och konsumeras så det står härliga till-en win win!
Om nu människor ändå väljer att inte konsumera upp sina upplånade sista slantar trots Black Friday och liknande högtider för att fira världsreligionen "tillväxt utan pris", finns ju alltid IMF som knackar på med andra magiska formler i hatten.
Tvivlar någon? ECB har ju förstås svaret! För vi kan ju inte som Schweiz gör imorgon rösta om att begränsa mängden pengar som en bank får skapa utan koppling till verkligheten. Nämligen i form av något som går att ta på och finns i begränsad mängd...guld till exempel.
Nej nej då begränsar vi handlingsutrymmet för centralbanker och affärsbanker att hantera kriser som skapats...för att hmm minns inte riktigt men tror det var något med guld och massor med olja...
Fundera själva och lyssna gärna på Financial Sense lördagsprogram som berör just Schweiz guld -initiativ och vad ECB:s negativa inlåningsränta innebär.
Olja för blåbär
2014-11-29
2014-11-28
Jim Rickards rockar loss dina hjärnceller till en helhetsbild för framtiden
Här kommer lite fredagsmys signerat Jim Rickards. Den som lyssnar igenom HELA intervjun kommer finna tankar och idéer som berör investeringsperspektiv och säkerhetspolitiska aspekter utöver de vanliga. Men även många olika perspektiv som bör intressera den som vill förstå varför USA, Kina, Ryssland och EU agerar som de gör nu för att hantera skuldkrisen.
Framförallt väver Rickards på ett pedagogiskt sätt ihop allt till en helhet som går att greppa och spinna vidare på.
En hel del har vi diskuterat här på bloggen så som:
Trevlig fredag!
Framförallt väver Rickards på ett pedagogiskt sätt ihop allt till en helhet som går att greppa och spinna vidare på.
En hel del har vi diskuterat här på bloggen så som:
- Finansiell krigföring mellan framförallt USA, Kina, Ryssland och EU/EMU.
- IMF:s roll framöver -specifikt vad dess förslag på exceptionella åtgärder innebär när världens globala tillväxthjul inte klarar att snurra som tidigare.Världens ledande centralbanker med Federal Reserve, ECB, Bank of England, Bank of Japan och Peoples Bank of China (PBOC) börjar nämligen få slut på krutet eller snarare det verkar inte som pengarkrutet är någon effektiv tillväxtinjektion i ekonomin längre.
- Hur Ryssland och Kina samarbetar för att försvaga dollarnas roll som reservvaluta långsiktigt.
- Och mycket mer som vi tyvärr inte hinner gå in på nu då vi slutredigerar vår kommande bok.
Trevlig fredag!
2014-11-26
Hotar oljepriset fortsatta aktieutdelningar, oljeriggar och amerikansk oljeproduktion?
Imorgon håller OPEC ett möte många inom oljeindustrin väntat på och som troligen får en hel del investerare, ekonomer och kanske en och en annan politiker att gnaga på naglarna. Oron är befogad vilket vi snart ska komma till.
Med ökad produktion från i huvudsak USA och Kanada de senaste åren samtidigt som de flesta länder sett en minskad ekonomisk aktivitet har fått oljepriset att falla kraftigt.
Senast vi rapporterade om oljepriset var för drygt två veckor sedan. Då låg världsmarknadspriset Brent crude på 82 dollar per fat. Oljepriset har sedan dess fortsatt nedåt och ligger i skrivande stund på strax under 78 dollar som ni kan se i grafen nedan.
Samma utveckling ser vi på den nordamerikanska oljemarknaden där priset nu är nere på 73,5 dollar per fat från 77,5 eller ner med 5,4 % på två veckor.
Trenden de senaste 12 månaderna visar hur snabbt och ihållande nedgången har varit sedan i slutet av maj. Brent och WTI -kurvorna följer varandra nästan identiskt numera och skillnaderna vad du får för ett fal olja på världsmarknaden i Brent mot WTI:n som gäller i USA, Kanada och Mexico är tämligen liten.
Men som vi skrivit om tidigare räknas varje extra dollar per fat oljebolagen kan få. Vilket är ett av huvudskälen till att Kanada vill dra den sista biten av den oljeledning som skulle förbinda Kanada och Mexikanska gulfen-Keystone XL Pipelinen.
Vi skrev tidigare om hur OPEC kunde tänkas manövrera ut många amerikanska skifferoljebolag genom att hålla sin produktionen uppe trots den sjunkande efterfrågan. Ett överutbud av olja fortsätter att pressa ner oljepriset vilket gör att oljebolag som ligger nära eller under vinstmarginalen redan tvingas dra ner på framtida investeringar och även på utvinningsverksamheten.
Tecken på att detta redan börjat ske har vi redan noterat med Statoils indragna oljeriggar och när ägarna av oljeriggarna tvingats dra in på sin verksamhet (de som hyr ut oljeriggarna till oljebolagen).
Idag kom fler tecken på hur det snabbt fallande oljepriset slår mot oljeindustrin. Dagens Industri skriver nämligen att världens största operatör av oljeriggar- Seadrill (alltså inte ägarna av oljeriggarna och inte oljebolagen som äger licensrätterna till oljan som sedan säljs på marknaden)-ska skippa aktieutdelning efter nyligen släppta kvartalsrapporten.
Detta är mycket ovanligt. Skulle några av världens största oljebolag som amerikanska Exxon Mobil eller holländska Shell ens tala om att dra ner på aktieutdelningen skulle det bli ett ramaskri bland investerare som idag drar in stabila inkomster på just hög aktieutdelning från oljebolagen.
Trots att oljebolag som Shell har högre och högre utvinningskostnader väljer man istället att sälja av tillgångar, minska på framtida utvinning och öka sin skuldsättning. Allt för att se till att aktieägarna är nöjda.
Men bolag som Shelle, BP och Exxon har en relativt hög smärtgräns med sina enorma tillgångsportföljer. Annat är det för de 100-tals mindre olje- och gasbolag som utvinner skifferolja och skiffergas i USA.
Enligt en investerar-rapport av ett annat stort oljebolag, Chevron ligger smärtgränsen eller snarare gränsen där oljepriset täcker kostnaderna för utvinningen av skifferoljan, på mellan 70-80 dollar per fat. Det är just där vi befinner oss nu. I samma rapport bedömer Chevron att OPEC:s smärtgräns kan ligga under 30 dollar per fat.
Ok, tillbaka OPEC. För cirka två veckor sedan åkte Saudiarabiens oljeminister till Venezuela. Venezuela är helt beroende av sin oljeintäkter som står för 96 % av landets export och har redan flaggat för att landet har svårt att hantera den kraftiga nedgången i oljepriset.
Men Saudiarabien har å sin sida gjort mycket klart att man inte tänker sänka produktionen för att få ner priset. Det spekuleras därför i om resan till Venezuela var för att lugna Venezuelas utrikesminister och få Venezuela att sitta still vid morgondagens OPEC-möte.
Andra tecken som tyder på att OPEC inte kommer minska sin produktion efter morgondagens möte kom även idag. Förenade Arabemiratens oljeminister meddelade bland annat att man har sett betydligt lägre oljepriser tidigare och man inte ser OPEC som roten till problemet av överutbudet av olja utan att även andra måste bidra till att balansera marknaden.
Naturligtvis syftas här på USA och Kanada som stått för över 70 % av världens ökade oljeproduktion mellan 2010 och 2014 (se BP stat review 2014).
Även om Ryssland legat kvar på samma nivå är det inte den marknaden OPEC tappat mark på, utan det är i Nordamerika.
Blir spännande att se vad OPEC hittar på imorgon men vänta er inte att man stryper produktionen, OPEC testar nog gärna amerikanska skifferbolags smärtgräns ett tag till vilket kanske tänjer på den amerikanska skifferbubblan snabbare än många räknat med. Blir även intressant att se hur oljepriset fortsatta ras slår mot Statoil och andra oljebolag som kräver ett oljepris runt 100 dollar per fat för att gå plus minus noll (enligt Chevrons bedöming).
Med ökad produktion från i huvudsak USA och Kanada de senaste åren samtidigt som de flesta länder sett en minskad ekonomisk aktivitet har fått oljepriset att falla kraftigt.
Senast vi rapporterade om oljepriset var för drygt två veckor sedan. Då låg världsmarknadspriset Brent crude på 82 dollar per fat. Oljepriset har sedan dess fortsatt nedåt och ligger i skrivande stund på strax under 78 dollar som ni kan se i grafen nedan.
Samma utveckling ser vi på den nordamerikanska oljemarknaden där priset nu är nere på 73,5 dollar per fat från 77,5 eller ner med 5,4 % på två veckor.
Trenden de senaste 12 månaderna visar hur snabbt och ihållande nedgången har varit sedan i slutet av maj. Brent och WTI -kurvorna följer varandra nästan identiskt numera och skillnaderna vad du får för ett fal olja på världsmarknaden i Brent mot WTI:n som gäller i USA, Kanada och Mexico är tämligen liten.
Brent Crude -1 års utveckling
Källa graf: Nasdaq.com
WTI -1 års utveckling
Källa graf: Nasdaq.com
Men som vi skrivit om tidigare räknas varje extra dollar per fat oljebolagen kan få. Vilket är ett av huvudskälen till att Kanada vill dra den sista biten av den oljeledning som skulle förbinda Kanada och Mexikanska gulfen-Keystone XL Pipelinen.
Tecken på att detta redan börjat ske har vi redan noterat med Statoils indragna oljeriggar och när ägarna av oljeriggarna tvingats dra in på sin verksamhet (de som hyr ut oljeriggarna till oljebolagen).
Idag kom fler tecken på hur det snabbt fallande oljepriset slår mot oljeindustrin. Dagens Industri skriver nämligen att världens största operatör av oljeriggar- Seadrill (alltså inte ägarna av oljeriggarna och inte oljebolagen som äger licensrätterna till oljan som sedan säljs på marknaden)-ska skippa aktieutdelning efter nyligen släppta kvartalsrapporten.
Detta är mycket ovanligt. Skulle några av världens största oljebolag som amerikanska Exxon Mobil eller holländska Shell ens tala om att dra ner på aktieutdelningen skulle det bli ett ramaskri bland investerare som idag drar in stabila inkomster på just hög aktieutdelning från oljebolagen.
Trots att oljebolag som Shell har högre och högre utvinningskostnader väljer man istället att sälja av tillgångar, minska på framtida utvinning och öka sin skuldsättning. Allt för att se till att aktieägarna är nöjda.
Men bolag som Shelle, BP och Exxon har en relativt hög smärtgräns med sina enorma tillgångsportföljer. Annat är det för de 100-tals mindre olje- och gasbolag som utvinner skifferolja och skiffergas i USA.
Enligt en investerar-rapport av ett annat stort oljebolag, Chevron ligger smärtgränsen eller snarare gränsen där oljepriset täcker kostnaderna för utvinningen av skifferoljan, på mellan 70-80 dollar per fat. Det är just där vi befinner oss nu. I samma rapport bedömer Chevron att OPEC:s smärtgräns kan ligga under 30 dollar per fat.
Ok, tillbaka OPEC. För cirka två veckor sedan åkte Saudiarabiens oljeminister till Venezuela. Venezuela är helt beroende av sin oljeintäkter som står för 96 % av landets export och har redan flaggat för att landet har svårt att hantera den kraftiga nedgången i oljepriset.
Men Saudiarabien har å sin sida gjort mycket klart att man inte tänker sänka produktionen för att få ner priset. Det spekuleras därför i om resan till Venezuela var för att lugna Venezuelas utrikesminister och få Venezuela att sitta still vid morgondagens OPEC-möte.
Andra tecken som tyder på att OPEC inte kommer minska sin produktion efter morgondagens möte kom även idag. Förenade Arabemiratens oljeminister meddelade bland annat att man har sett betydligt lägre oljepriser tidigare och man inte ser OPEC som roten till problemet av överutbudet av olja utan att även andra måste bidra till att balansera marknaden.
Naturligtvis syftas här på USA och Kanada som stått för över 70 % av världens ökade oljeproduktion mellan 2010 och 2014 (se BP stat review 2014).
Även om Ryssland legat kvar på samma nivå är det inte den marknaden OPEC tappat mark på, utan det är i Nordamerika.
Blir spännande att se vad OPEC hittar på imorgon men vänta er inte att man stryper produktionen, OPEC testar nog gärna amerikanska skifferbolags smärtgräns ett tag till vilket kanske tänjer på den amerikanska skifferbubblan snabbare än många räknat med. Blir även intressant att se hur oljepriset fortsatta ras slår mot Statoil och andra oljebolag som kräver ett oljepris runt 100 dollar per fat för att gå plus minus noll (enligt Chevrons bedöming).
2014-11-25
Uppdatering av den fransk-ryska kärleksaffären: Österns härskare får vänta lite till
I lördags rapporterade vi om hur ett av två helikopter- och trupptransportfartyg beställda av Ryssland från Frankrike var under leverans till ryska försvarsmakten. Detta mitt under pågående Ukraina-kris.
Sedan tidigare tvingades franska presidenten skjuta på leveransen på grund hårda påtryckningar från USA/NATO och EU men tycktes ändå återuppta leveransen för bara några dagar sedan. Nu har Frankrike svängt igen och president Françoise Hollande fryser tillståndet för slutgiltig leverans av fartyget Vladivostok till St. Petersburg, på obestämd tid med hänvisning till Ukraina-krisen.
Som France 24 rapporterar balanserar Frankrike här på en tunn lina att å ena sidan inte förlora ett kontrakt på 1,6 miljarder dollar och framtida exportkontrakt för sin försvarsindustri och å andra sidan inte förlora ansiktet gentemot USA/NATO och EU när det gäller hållningen mot Ryssland.
Ryssland ske enligt France 24 inte vidta några åtgärder för att leveransen av nu frusits igen det återstår dock att se hur långt tålamod Ryssland har om det drar ut på tiden.
Samtidigt har byggandet av dessa Mistral-class fartyg skapat många arbetstillfällen i ett Frankrike med rekordhög arbetslöshet. Man kan till exempel tänka sig att Kina vill beställa ett eller par av dessa fartyg framöver för att kunna kopiera dem själva i ett av sina många gigantiska skeppsvarv. Då är det precis som med svenska Jas -Gripen viktigt att kunna visa upp tidigare nöjda kunder och kunna dela eventuella utvecklingskostnader mm.
Vi följer fortsatt utvecklingen i Mistral-sagan eller ska vi hädanefter kalla det den fransk-ryska kärleksaffären?
Sedan tidigare tvingades franska presidenten skjuta på leveransen på grund hårda påtryckningar från USA/NATO och EU men tycktes ändå återuppta leveransen för bara några dagar sedan. Nu har Frankrike svängt igen och president Françoise Hollande fryser tillståndet för slutgiltig leverans av fartyget Vladivostok till St. Petersburg, på obestämd tid med hänvisning till Ukraina-krisen.
Som France 24 rapporterar balanserar Frankrike här på en tunn lina att å ena sidan inte förlora ett kontrakt på 1,6 miljarder dollar och framtida exportkontrakt för sin försvarsindustri och å andra sidan inte förlora ansiktet gentemot USA/NATO och EU när det gäller hållningen mot Ryssland.
Ryssland ske enligt France 24 inte vidta några åtgärder för att leveransen av nu frusits igen det återstår dock att se hur långt tålamod Ryssland har om det drar ut på tiden.
Samtidigt har byggandet av dessa Mistral-class fartyg skapat många arbetstillfällen i ett Frankrike med rekordhög arbetslöshet. Man kan till exempel tänka sig att Kina vill beställa ett eller par av dessa fartyg framöver för att kunna kopiera dem själva i ett av sina många gigantiska skeppsvarv. Då är det precis som med svenska Jas -Gripen viktigt att kunna visa upp tidigare nöjda kunder och kunna dela eventuella utvecklingskostnader mm.
Vi följer fortsatt utvecklingen i Mistral-sagan eller ska vi hädanefter kalla det den fransk-ryska kärleksaffären?
2014-11-24
Nytt lagförslag i USA: Miljömyndigheten (EPA) ska inte längre förlita sig på vetenskap
Det är knappast någon nyhet i varken svensk eller amerikansk politik att tidigare politiker "som av en händelse" får höga positioner i bolag vars intressen de representerat under sin politiska karriär. Det tas nästan för givet numera och är en del av demokratins finurliga bakdörrar.
Men varför inte ta det hela ett steg längre och även låta politiker öppet med lagförslag föra jätteföretagens talan och hindra statliga myndigheter från att sköta sin arbeten att tjäna samhällets medborgares bästa?
Vad babblar vi om? Jo, i en mycket läsvärd artikel av Stephen Luntz för IFL-Science! kan vi nämligen läsa att det amerikanska representanthusets undre kammare, US House of Representatives röstat igenom ett lagförslag som går ut på följande:
Amerikanska miljömyndigheten EPA, som redan idag är kända för att med knappa resurser tvingas hantera överväldigande uppgifter och en byråkrati som i praktiken omöjliggör saklig miljögranskning och därmed uppföljning av miljölagstiftning-ska inte längre kunna lyssna till forskare och vetenskap.
Ja ni läste rätt. I det nya lagförslaget ska dagens rådgivande organ Science Advisory Board (SBA) som sedan 1978 förser EPA med det senaste forskningsunderlaget för att miljömyndigheten ska kunna ta sina beslut och göra sina rekommendationer, förändras på framförallt två avgörande sätt.
Det ena gäller vilka som ska få sitta i SBA. SBA har i 36 år i princip helt bestått av medlemmar som stödjer sig på vetenskaplig forskning, med undantag för tre av totalt 51 som representerar industrin EPA har till uppgift att övervaka. Det är dessa industriposter som Chris Stewart (rep), mannen bakom lagförslaget vill utöka.
Ok vem är då Chris Stewart? Jo det är den republikanska ledamot som inte bara precis som många andra politiker förnekar att människan har något att göra med klimatförändringarna utan har sedan tidigare gjort klart att han vill upplösa EPA då "EPA hindrar energiutvecklingen".
I det nya lagförslaget som med all sannolikhet drivs igenom då Senaten har republikansk majoritet, menar Stewart och Republikanerna att med fler industrirepresentanter i SBA kommer rådet i bättre balans...
Lagförslaget har varit aktuellt sedan 2013 och bland annat Dr. Francesca Grifo, tidigare chef för Center of Biodiversity and Conservation vid American Museum of Natural History har varnat för lagförslaget. Detta då det enligt Grifo skulle innebära att forskare hindrades från att rösta emot att godkänna kemikalier av sina arbetsgivare som alltså är de industrier som vill få kemikalierna godkända. Fler industrirepresentanter i SBA skulle samtidigt innebära att fler nästintill identiska kemikalier som tidigare förbjudits, godkänns för användning.
Men för att riktigt vara på säkra sidan, om det nu inte skulle räcka med fler industrirepresentanter för att skapa debatt och oenighet i ett annars kanske nära enigt vetenskapligt råd (SBA)- står det i lagförslaget att forskare preskriberas från rådgivning om något ämne som "direkt eller indirekt rör översyn och utvärdering av det egna projektet".
Som Stephen Luntz avslutar sin artikel "med andra ord, de enda personer som spärras från rådgivning till EPA för en viss kemikalie är de som faktiskt har studerat hur giftiga de är och dess påverkan på miljön"...
Endast ett veto mot lagförslaget av president Obama eller en folkstorm som framtvingar en omskrivning av lagtexten i grunden kan hindra detta minst sagt stolliga lagförslag.
Men varför inte ta det hela ett steg längre och även låta politiker öppet med lagförslag föra jätteföretagens talan och hindra statliga myndigheter från att sköta sin arbeten att tjäna samhällets medborgares bästa?
Vad babblar vi om? Jo, i en mycket läsvärd artikel av Stephen Luntz för IFL-Science! kan vi nämligen läsa att det amerikanska representanthusets undre kammare, US House of Representatives röstat igenom ett lagförslag som går ut på följande:
Amerikanska miljömyndigheten EPA, som redan idag är kända för att med knappa resurser tvingas hantera överväldigande uppgifter och en byråkrati som i praktiken omöjliggör saklig miljögranskning och därmed uppföljning av miljölagstiftning-ska inte längre kunna lyssna till forskare och vetenskap.
Ja ni läste rätt. I det nya lagförslaget ska dagens rådgivande organ Science Advisory Board (SBA) som sedan 1978 förser EPA med det senaste forskningsunderlaget för att miljömyndigheten ska kunna ta sina beslut och göra sina rekommendationer, förändras på framförallt två avgörande sätt.
Det ena gäller vilka som ska få sitta i SBA. SBA har i 36 år i princip helt bestått av medlemmar som stödjer sig på vetenskaplig forskning, med undantag för tre av totalt 51 som representerar industrin EPA har till uppgift att övervaka. Det är dessa industriposter som Chris Stewart (rep), mannen bakom lagförslaget vill utöka.
Ok vem är då Chris Stewart? Jo det är den republikanska ledamot som inte bara precis som många andra politiker förnekar att människan har något att göra med klimatförändringarna utan har sedan tidigare gjort klart att han vill upplösa EPA då "EPA hindrar energiutvecklingen".
I det nya lagförslaget som med all sannolikhet drivs igenom då Senaten har republikansk majoritet, menar Stewart och Republikanerna att med fler industrirepresentanter i SBA kommer rådet i bättre balans...
Lagförslaget har varit aktuellt sedan 2013 och bland annat Dr. Francesca Grifo, tidigare chef för Center of Biodiversity and Conservation vid American Museum of Natural History har varnat för lagförslaget. Detta då det enligt Grifo skulle innebära att forskare hindrades från att rösta emot att godkänna kemikalier av sina arbetsgivare som alltså är de industrier som vill få kemikalierna godkända. Fler industrirepresentanter i SBA skulle samtidigt innebära att fler nästintill identiska kemikalier som tidigare förbjudits, godkänns för användning.
Men för att riktigt vara på säkra sidan, om det nu inte skulle räcka med fler industrirepresentanter för att skapa debatt och oenighet i ett annars kanske nära enigt vetenskapligt råd (SBA)- står det i lagförslaget att forskare preskriberas från rådgivning om något ämne som "direkt eller indirekt rör översyn och utvärdering av det egna projektet".
Som Stephen Luntz avslutar sin artikel "med andra ord, de enda personer som spärras från rådgivning till EPA för en viss kemikalie är de som faktiskt har studerat hur giftiga de är och dess påverkan på miljön"...
Endast ett veto mot lagförslaget av president Obama eller en folkstorm som framtvingar en omskrivning av lagtexten i grunden kan hindra detta minst sagt stolliga lagförslag.
2014-11-22
Frankrike levererar "Österns härskare" till Ryssland, avtalet för värdefullt
Pengar styr när det kommer till kritan. Det visar om inte annat det faktum att Frankrike nu levererar två av världens modernaste hangarfartyg till Ryssland.
För drygt en vecka sedan lät det annorlunda då kunde man läsa i bland annat fransk press att EU och USA minsann inte kunde acceptera att Frankrike mitt under pågående kris i Ukraina lämnar över två gigantiska krigsfartyg till Ryssland.
Fartyg som skulle kunna användas mot länder i Europa eller i andra områden där Putin anser att Ryssland har rätt att ingripa.
Vad rör det sig om här då? Två franska fartyg av Mistral klass beställdes 2010 av Ryssland. Detta är i grunden hangarfartyg för helikoptrar men fartyget har kapacitet för långt mer än så.
Fartyget är nästan 200 meter långt, 32 meter brett och kan färdas i 29 knop.
Förutom transport och försörjning av 16 helikoptrar kan dessa fartyg försörja ca 480 personer, ca 70 stridsfordon av olika slag beroende på vikt etc och kan säkerligen även agera som stora mobila militärsjuk då de tidigare levererade franska Mistral-fartygen har den kapaciteten.
Vladivostok, "Österns härskare" på ryska, helikopter- och trupptransportfartyg
Bild: Wikimedia commons, publika rättigheter
I början av november i år skulle det första av dessa transportfartyg, Vladivostok levereras till Ryssland men så sent som i september gick franska presidenten François Hollande ut och meddelade att leveransen av detta fartyg skulle frysas på grund av Rysslands "inblandning" i Ukraina-krisen.
Uttalanden av den franska försvarsministern följde som "inget definitivt datum kan fastställas i detta läge". Men drygt en vecka senare, närmare bestämt igår, rapporterade amerikanska Naval Today som följer militära flotthändelser över hela världen-att det andra Ryssland-beställda Mistral fartyget, Sevastopol precis lämnat det franska skeppsvarvet i Saint Nazaire.
Samtidigt skriver Naval Today att det första Mistral-fartyget, Vladivostok nu ska levereras från samma franska skeppsvarv till St. Peterburg för att bli en del av den ryska Stillahavsflottan innan årets slut. Sevastopol ska säkert först testköras i Frankrike för att sedan under våren även det levereras till Ryssland.
Varför genomför då Frankrike leveransen av dessa två fartyg trots att man är en del av EU och fått starka påtryckningar från USA? Svaret är enkelt, kontraktet för dessa två superhangarfartyg är värt 1,6 miljarder dollar...
Nedan en video när Vladivostok sjösätts.
Trevlig lördag!
Fartyg som skulle kunna användas mot länder i Europa eller i andra områden där Putin anser att Ryssland har rätt att ingripa.
Vad rör det sig om här då? Två franska fartyg av Mistral klass beställdes 2010 av Ryssland. Detta är i grunden hangarfartyg för helikoptrar men fartyget har kapacitet för långt mer än så.
Fartyget är nästan 200 meter långt, 32 meter brett och kan färdas i 29 knop.
Förutom transport och försörjning av 16 helikoptrar kan dessa fartyg försörja ca 480 personer, ca 70 stridsfordon av olika slag beroende på vikt etc och kan säkerligen även agera som stora mobila militärsjuk då de tidigare levererade franska Mistral-fartygen har den kapaciteten.
Vladivostok, "Österns härskare" på ryska, helikopter- och trupptransportfartyg
Bild: Wikimedia commons, publika rättigheter
I början av november i år skulle det första av dessa transportfartyg, Vladivostok levereras till Ryssland men så sent som i september gick franska presidenten François Hollande ut och meddelade att leveransen av detta fartyg skulle frysas på grund av Rysslands "inblandning" i Ukraina-krisen.
Uttalanden av den franska försvarsministern följde som "inget definitivt datum kan fastställas i detta läge". Men drygt en vecka senare, närmare bestämt igår, rapporterade amerikanska Naval Today som följer militära flotthändelser över hela världen-att det andra Ryssland-beställda Mistral fartyget, Sevastopol precis lämnat det franska skeppsvarvet i Saint Nazaire.
Samtidigt skriver Naval Today att det första Mistral-fartyget, Vladivostok nu ska levereras från samma franska skeppsvarv till St. Peterburg för att bli en del av den ryska Stillahavsflottan innan årets slut. Sevastopol ska säkert först testköras i Frankrike för att sedan under våren även det levereras till Ryssland.
Varför genomför då Frankrike leveransen av dessa två fartyg trots att man är en del av EU och fått starka påtryckningar från USA? Svaret är enkelt, kontraktet för dessa två superhangarfartyg är värt 1,6 miljarder dollar...
Nedan en video när Vladivostok sjösätts.
Trevlig lördag!
2014-11-21
Fredagsmys med Chuck Hagel om nya globala hotbilder
I en sevärd intervju av Charlie Rose får vi höra den amerikanska försvarsministern Chuck Hagels syn på vad han ser som några av de största säkerhetspolitiska utmaningarna för USA de närmaste åren.
Hagel inleder med att understryka att vi idag lever i en mycket komplicerad värld där en väv olika intressen och olika hotbilder tillsammans verkar på ett sätt vi inte sett tidigare i historien. Hagel menar framförallt att USA:s världsledande position som ekonomisk, militär och politisk supermakt sedan andra världskriget länge tagits för given. Men hotbilder förändras hela tiden och kräver anpassning med inte bara spjutspetsteknologi utan likväl med övning av de mest lämpade människorna.
Försvarsministern är förvånansvärt är ärlig om hur allvarligt han ser på ökade hot som Rysslands aggressivitet i Ukraina och militära upprustning, Ebola, ISIS framgångar, finansiell krigföring och cyberattacker.
Hagel talar bland annat om nya typer asymmetriska hot som tex ISIS utgör. Ett nätverk som är superorganiserat och som utnyttjar alla medel för att nå sina mål. Allt från klassiska medel som hot och brutalt våld till det senaste inom social media och informationsteknologi. Detta hot, menar Hagel kan inte mötas med bara våld och militära medel utan kräver samarbete med andra länder som har en politisk vilja att möta dessa själva med kunskap och information.
En annan aspekt Hagel pekar på som gör att dagens hotbild är mycket mer svår att hantera är förmågan till cyberattacker. Många tänker inte på att dagens högteknologiska samhälle gör infrastruktur för tex elförsörjning mycket sårbar när allt i princip kan kommas åt via Internet från en dator. Slås viktiga samhällsfunktioner ut via cyberattacker från hackerarméer från olika stater eller enskilda organisationer/grupper, kan det vara minst lika skadligt som direkt våld från en militär styrka tex.
Det är samtidigt tydligt att Hagel inte vill säga så mycket om det ökade militära fokuset på Sydostasien. Hagel säger rent av att anledningen till att man flyttar huvuddelen av sina flottstyrkor till Sydostasien "inte handlar om att hålla Kina i schack". Detta är förstås inte korrekt utan handlar om diplomatiskt finlir och försök att inte spä på den militära upptrappning och maktkamp som redan är tydlig mellan USA och Kina.
Att USA:s flyttade fokus till Sydostasien i allra högst grad handlar om att visa musklerna mot Kina och samtidigt skydda amerikanska allierade som Japan och Thailand har bland annat en av amerikanska Stillahavsflottans högsta chefer gjort klart.
Business insider skrev igår hur Kina bygger upp sina kärnvapenarsenal och 2013 uppskattades ha 50 till 75 interkontinental ballistiska robotar kapabla att bära kärnvapenstridsspetsar (ICMB:s). Inom 15 år räknar US China Economic and Security Review Commisison med att Kina har 100 ICBM:s.
Andra militära förmågor Kina utvecklar och kommit långt med är inom rymdprogrammet. Kina väntas ha kapaciteten att skjuta ner amerikanska satelliter varhelst de befinner i jordens omloppsbana inom 5 till 10 år. Satelliterna som idag är centrala för USA:s försvarsförmåga.
Vi har tidigare skrivit om hur Kina byggt ut sin flotta av bland annat ubåtar som redan idag är kapabla att sänka amerikanska hangarfartyg.
Samtidigt som Kina ökar sina försvarsanslag varje år och USA ser ut att fortsätta att skära i sin försvarsbudget är gapet mellan ländernas kapacitet idag givetvis enormt på de flesta fronter. Frågan är hur många år Kina kan fortsätta att gräva ur statskassan med tydliga tecken på att Kinas ekonomi saktar in just nu.
Det är möjligt att försvarsbudgeten i Kina kommer prioriteras av den kinesiska ledningen lång tid framöver (flera årtionden) medan ett liknande ekonomiskt och politiskt utrymme för USA är svårt att se för tillfället.
Se Chuck Hagels intervju - kan med fördel ses som nyttigt fredagsgodis.
Hagel inleder med att understryka att vi idag lever i en mycket komplicerad värld där en väv olika intressen och olika hotbilder tillsammans verkar på ett sätt vi inte sett tidigare i historien. Hagel menar framförallt att USA:s världsledande position som ekonomisk, militär och politisk supermakt sedan andra världskriget länge tagits för given. Men hotbilder förändras hela tiden och kräver anpassning med inte bara spjutspetsteknologi utan likväl med övning av de mest lämpade människorna.
Försvarsministern är förvånansvärt är ärlig om hur allvarligt han ser på ökade hot som Rysslands aggressivitet i Ukraina och militära upprustning, Ebola, ISIS framgångar, finansiell krigföring och cyberattacker.
Hagel talar bland annat om nya typer asymmetriska hot som tex ISIS utgör. Ett nätverk som är superorganiserat och som utnyttjar alla medel för att nå sina mål. Allt från klassiska medel som hot och brutalt våld till det senaste inom social media och informationsteknologi. Detta hot, menar Hagel kan inte mötas med bara våld och militära medel utan kräver samarbete med andra länder som har en politisk vilja att möta dessa själva med kunskap och information.
En annan aspekt Hagel pekar på som gör att dagens hotbild är mycket mer svår att hantera är förmågan till cyberattacker. Många tänker inte på att dagens högteknologiska samhälle gör infrastruktur för tex elförsörjning mycket sårbar när allt i princip kan kommas åt via Internet från en dator. Slås viktiga samhällsfunktioner ut via cyberattacker från hackerarméer från olika stater eller enskilda organisationer/grupper, kan det vara minst lika skadligt som direkt våld från en militär styrka tex.
Det är samtidigt tydligt att Hagel inte vill säga så mycket om det ökade militära fokuset på Sydostasien. Hagel säger rent av att anledningen till att man flyttar huvuddelen av sina flottstyrkor till Sydostasien "inte handlar om att hålla Kina i schack". Detta är förstås inte korrekt utan handlar om diplomatiskt finlir och försök att inte spä på den militära upptrappning och maktkamp som redan är tydlig mellan USA och Kina.
Att USA:s flyttade fokus till Sydostasien i allra högst grad handlar om att visa musklerna mot Kina och samtidigt skydda amerikanska allierade som Japan och Thailand har bland annat en av amerikanska Stillahavsflottans högsta chefer gjort klart.
Business insider skrev igår hur Kina bygger upp sina kärnvapenarsenal och 2013 uppskattades ha 50 till 75 interkontinental ballistiska robotar kapabla att bära kärnvapenstridsspetsar (ICMB:s). Inom 15 år räknar US China Economic and Security Review Commisison med att Kina har 100 ICBM:s.
Andra militära förmågor Kina utvecklar och kommit långt med är inom rymdprogrammet. Kina väntas ha kapaciteten att skjuta ner amerikanska satelliter varhelst de befinner i jordens omloppsbana inom 5 till 10 år. Satelliterna som idag är centrala för USA:s försvarsförmåga.
Vi har tidigare skrivit om hur Kina byggt ut sin flotta av bland annat ubåtar som redan idag är kapabla att sänka amerikanska hangarfartyg.
Samtidigt som Kina ökar sina försvarsanslag varje år och USA ser ut att fortsätta att skära i sin försvarsbudget är gapet mellan ländernas kapacitet idag givetvis enormt på de flesta fronter. Frågan är hur många år Kina kan fortsätta att gräva ur statskassan med tydliga tecken på att Kinas ekonomi saktar in just nu.
Det är möjligt att försvarsbudgeten i Kina kommer prioriteras av den kinesiska ledningen lång tid framöver (flera årtionden) medan ett liknande ekonomiskt och politiskt utrymme för USA är svårt att se för tillfället.
Se Chuck Hagels intervju - kan med fördel ses som nyttigt fredagsgodis.
2014-11-18
SvD:s ledarskribent i förnekelsestadiet om tillväxt?
Per Gudmundson, ledarskribent i SvD har skrivit en märklig artikel med titeln "Ett MP-land utan tillväxt". Artikeltiteln syftar på att Miljöpartiet skrivit i sitt valmanifest att "vi vill utveckla ett hållbart ekonomiskt system som inte bygger på ekonomisk tillväxt" och att det i partiprogrammet står att MP "vill bygga en ekonomi som gör sig fri från beroendet av ständig tillväxt".
Gudmundson skriver att regeringsmakten har en modererande effekt genom att minska antalet motioner per mandat i jämförelse med oppositionen, något som både socialdemokraterna och miljöpartiet gjort nu när de tagit makten. Med andra ord att man kokar ner motionerna till det viktigaste för partierna, något som ofta leder till att "stolligheter" rensas bort enligt Gudmunson...
Men hör och häpna att Miljöpartiet genom ledamötena Valter Mutt och Annika Lillemets i sina två motioner bland annat pekar på att samhället behöver utreda en "beredskap för utebliven ekonomisk tillväxt" med effekter som ökad arbetslöshet, brist på importvaror, kris i livsmedelsförsörjningen och brist på energi och drivmedel- tillhör enligt Gudmundson stolligheterna!
Gudmundson visar tydliga tecken på okunskap/förnekelse om vad tillväxtproblematiken faktiskt innebär. Det framkommer som tydligast när han skriver att MP borde överge sin människofientliga syn på tillväxt och pekar då på sjukvården som utan tillväxt inte klarar utbyggnad av ny avancerad cancervård, skulle leda till ökad spädbarnsdödlighet, inte kunna skapa nya vacciner etc...
Vänta lite nu, tänk efter lite här. De flesta av bloggens läsare är vid det här laget väl medvetna om att vår ekonomi inte kommer kunna växa många år till. Vi lever på en planet med ändliga resurser, punkt. I centrum för världsekonomin och den snabbaste tillväxten de senaste 100 åren har varit ökad tillgång på billig olja. Den tiden är förbi.
Den olja vi tar upp idag är inte lika billig som tidigare, den blir dyrare och dyrare att utvinna för att vi plockat de lågt hängande frukterna först. Detta sätter käppar i hjulet för den ekonomiska tillväxten och kommer fortsätta att göra det tills vi ställt om ekonomin till självbärande lokala, regionala och nationella ekonomier som inte är bundna av tillgången till fossil energi (då dessa är ändliga...).
Gudmundson säger att MP talar om en utopi eller romantiska drömmar. Nej, det är Gudmundson som drömmer och i denna dröm tycks han likt en struts sticka huvudet i sanden och hoppas att sjukhus och välfärd ska se ut som idag även när resurserna som de idag vilar på minskar och blir dyrare.
Det är inte lätt att acceptera och våga säga rakt ut vad slutet på ekonomisk tillväxt innebär. Ja, det kommer innebära att färre och färre svårt sjuka människor kan få vård, att högteknologiska forskningsanslag successivt kommer få prioriteras bort framför ett större fokus på lokal primärvård och tex mycket effektiv husläkarvård. Detta kommer givetvis ske oavsett vad någon skribent tycker i en tidning eller vad ett parti har i sitt partiprogram.
Tuffa prioriteringar kommer behöva göras och omställningsperioden blir inte enkel men om man börjar arbeta med utmaningarna så snabbt som möjligt blir resan till en hållbar ekonomi i balans med naturens resurser lättare att hantera. Därmed göra Miljöpartiet i detta fall något man borde förvänta sig av alla politiska partier, nämligen anpassar sig till en förändrad verklighet.
Johan skrev i februari förra året en artikel i Moderna läkare om just svensk sjukvårds oljeberoende, en artikel Per Gudmundson troligen inte har läst...
Vi tackar författaren och bloggrannen Stellan Tengroth som tipsade oss om artikeln i SvD.
Gudmundson skriver att regeringsmakten har en modererande effekt genom att minska antalet motioner per mandat i jämförelse med oppositionen, något som både socialdemokraterna och miljöpartiet gjort nu när de tagit makten. Med andra ord att man kokar ner motionerna till det viktigaste för partierna, något som ofta leder till att "stolligheter" rensas bort enligt Gudmunson...
Men hör och häpna att Miljöpartiet genom ledamötena Valter Mutt och Annika Lillemets i sina två motioner bland annat pekar på att samhället behöver utreda en "beredskap för utebliven ekonomisk tillväxt" med effekter som ökad arbetslöshet, brist på importvaror, kris i livsmedelsförsörjningen och brist på energi och drivmedel- tillhör enligt Gudmundson stolligheterna!
Gudmundson visar tydliga tecken på okunskap/förnekelse om vad tillväxtproblematiken faktiskt innebär. Det framkommer som tydligast när han skriver att MP borde överge sin människofientliga syn på tillväxt och pekar då på sjukvården som utan tillväxt inte klarar utbyggnad av ny avancerad cancervård, skulle leda till ökad spädbarnsdödlighet, inte kunna skapa nya vacciner etc...
Vänta lite nu, tänk efter lite här. De flesta av bloggens läsare är vid det här laget väl medvetna om att vår ekonomi inte kommer kunna växa många år till. Vi lever på en planet med ändliga resurser, punkt. I centrum för världsekonomin och den snabbaste tillväxten de senaste 100 åren har varit ökad tillgång på billig olja. Den tiden är förbi.
Den olja vi tar upp idag är inte lika billig som tidigare, den blir dyrare och dyrare att utvinna för att vi plockat de lågt hängande frukterna först. Detta sätter käppar i hjulet för den ekonomiska tillväxten och kommer fortsätta att göra det tills vi ställt om ekonomin till självbärande lokala, regionala och nationella ekonomier som inte är bundna av tillgången till fossil energi (då dessa är ändliga...).
Gudmundson säger att MP talar om en utopi eller romantiska drömmar. Nej, det är Gudmundson som drömmer och i denna dröm tycks han likt en struts sticka huvudet i sanden och hoppas att sjukhus och välfärd ska se ut som idag även när resurserna som de idag vilar på minskar och blir dyrare.
Det är inte lätt att acceptera och våga säga rakt ut vad slutet på ekonomisk tillväxt innebär. Ja, det kommer innebära att färre och färre svårt sjuka människor kan få vård, att högteknologiska forskningsanslag successivt kommer få prioriteras bort framför ett större fokus på lokal primärvård och tex mycket effektiv husläkarvård. Detta kommer givetvis ske oavsett vad någon skribent tycker i en tidning eller vad ett parti har i sitt partiprogram.
Tuffa prioriteringar kommer behöva göras och omställningsperioden blir inte enkel men om man börjar arbeta med utmaningarna så snabbt som möjligt blir resan till en hållbar ekonomi i balans med naturens resurser lättare att hantera. Därmed göra Miljöpartiet i detta fall något man borde förvänta sig av alla politiska partier, nämligen anpassar sig till en förändrad verklighet.
Johan skrev i februari förra året en artikel i Moderna läkare om just svensk sjukvårds oljeberoende, en artikel Per Gudmundson troligen inte har läst...
Vi tackar författaren och bloggrannen Stellan Tengroth som tipsade oss om artikeln i SvD.
2014-11-16
SLU- forskare mot ekologisk odling- rond 2
I en debattartikel i SvD kunde vi imorse läsa hur fyra professorer från SLU fick det att framstå som att utökad ekologisk odling skulle leda Sverige in i svält. I ett sakligt och mycket läsvärt inlägg visade bloggrannen/författaren Cornucopia på punkt efter punkt att detta är långt ifrån sanningen.
Cornucopia tar bland annat upp att ekologisk odling inte alls behöver ge mindre skördar och därmed skulle kräva större arealer än konventionell odling. Något som nu bekräftas av andra forskare vid SLU i en artikel i Dagens Nyheter.
När DN frågar Lars Bergström, en av forskarna som i SvD-artikeln alltså hävdar att ekologisk odling är sämre än konventionell odling i princip över hela brädet, varför andra SLU-forskare är mycket kritiska till deras artikel och den forskning de pekar på, svarade han att de berodde på känslor när man ifrågasatte deras forskning...
Många glömmer att konventionell odling ständigt kräver mer input i form av konstgödsel, besprutningsmedel etc och därmed mer tillsatt energi än ekologisk odling. Det är dock viktigt att samtidigt understryka att dagens storskaliga ekologiska odling precis som icke-ekologiska odlingsformer och konventionell djurhållning även är beroende av jordbruksmaskiner och transporter, tex ekologiska mejerier. Detta innebär att storskalig ekologisk odling många gånger kan vara lika beroende av fossila bränslen som övrigt jordbruk.
Men ekologisk odling i dagens ofta storskaliga form är inte den ekologiska odling som kan göra Sverige självförsörjande på mat. När världens oljeexport beräknas försvinna från oljemarknaden fram till ca 2030 är det småskaligt ekologiskt odlande och småskalig djurhållning som gäller.
Det är enkelt, utan beroenden av produkter som inte behövs i småskaligt jordbruk, blir vi heller inte beroende och sårbara av leveranser av produkter som måste importeras utifrån som i sin tur bygger på tillgång till ändliga resurser.
Något som Cornucopia inte nämner är dock Sveriges idag höga köttkonsumtion och konsumtion av mejeriprodukter. Hur mycket energi går det inte åt att låta en ko beta en massa gräs och sedan omvandla sig själv eller sin mjölk till något som vi ska konsumera?
Om vi minskar antalet djur vi äter frigör vi stora odlingsytor. Dessutom pekar allt mer forskning på att tex hög kött- och mjölkkonsumtion inte gör oss friskare utan ökar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar, ökar risken för benskörhet mm.
Tänker man efter lite är det heltokigt att hävda att man tex måste konsumera mycket mjölk för att få i oss tillräckligt med kalcium tex. Vad är det kossan äter egentligen? Jo saker från växtriket som innehåller mycket kalcium. Med andra ord man kan få i sig minst lika mycket kalcium genom att äta direkt från växtriket och därmed hoppa över de där onyttiga mättade fetterna vi bör undvika.
Vill man äta kött på hållbart vis kan man ha lite höns/kycklingar och kaniner, båda är dessutom utmärka gödselspridare. Eller varför inte lamm som för hus och grannskap-behov kräver relativt liten yta. Man behöver inte sluta äta kött och mjölkprodukter helt men kom igen, det ska vara rimligt, inte som vi gör idag 4-5 dagar i veckan. Fråga bara någon som var mer på 50-talet, de hade det rätt bra då med.
Dags för oss svenskar att börja tänka lite mer kreativt och förnuftigt istället för att stanna i gamla tankemönster som att bygga nya bostäder där den bästa odlingsmarken finns.
Tillägg: Se även DN:s artikel "Ekologiskt jordbruk behövs – också"
Tillägg: Se även SvD:s artikel "En del av en kampanj mot Ekomat"
Cornucopia tar bland annat upp att ekologisk odling inte alls behöver ge mindre skördar och därmed skulle kräva större arealer än konventionell odling. Något som nu bekräftas av andra forskare vid SLU i en artikel i Dagens Nyheter.
När DN frågar Lars Bergström, en av forskarna som i SvD-artikeln alltså hävdar att ekologisk odling är sämre än konventionell odling i princip över hela brädet, varför andra SLU-forskare är mycket kritiska till deras artikel och den forskning de pekar på, svarade han att de berodde på känslor när man ifrågasatte deras forskning...
Många glömmer att konventionell odling ständigt kräver mer input i form av konstgödsel, besprutningsmedel etc och därmed mer tillsatt energi än ekologisk odling. Det är dock viktigt att samtidigt understryka att dagens storskaliga ekologiska odling precis som icke-ekologiska odlingsformer och konventionell djurhållning även är beroende av jordbruksmaskiner och transporter, tex ekologiska mejerier. Detta innebär att storskalig ekologisk odling många gånger kan vara lika beroende av fossila bränslen som övrigt jordbruk.
Men ekologisk odling i dagens ofta storskaliga form är inte den ekologiska odling som kan göra Sverige självförsörjande på mat. När världens oljeexport beräknas försvinna från oljemarknaden fram till ca 2030 är det småskaligt ekologiskt odlande och småskalig djurhållning som gäller.
Det är enkelt, utan beroenden av produkter som inte behövs i småskaligt jordbruk, blir vi heller inte beroende och sårbara av leveranser av produkter som måste importeras utifrån som i sin tur bygger på tillgång till ändliga resurser.
Något som Cornucopia inte nämner är dock Sveriges idag höga köttkonsumtion och konsumtion av mejeriprodukter. Hur mycket energi går det inte åt att låta en ko beta en massa gräs och sedan omvandla sig själv eller sin mjölk till något som vi ska konsumera?
Om vi minskar antalet djur vi äter frigör vi stora odlingsytor. Dessutom pekar allt mer forskning på att tex hög kött- och mjölkkonsumtion inte gör oss friskare utan ökar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar, ökar risken för benskörhet mm.
Tänker man efter lite är det heltokigt att hävda att man tex måste konsumera mycket mjölk för att få i oss tillräckligt med kalcium tex. Vad är det kossan äter egentligen? Jo saker från växtriket som innehåller mycket kalcium. Med andra ord man kan få i sig minst lika mycket kalcium genom att äta direkt från växtriket och därmed hoppa över de där onyttiga mättade fetterna vi bör undvika.
Vill man äta kött på hållbart vis kan man ha lite höns/kycklingar och kaniner, båda är dessutom utmärka gödselspridare. Eller varför inte lamm som för hus och grannskap-behov kräver relativt liten yta. Man behöver inte sluta äta kött och mjölkprodukter helt men kom igen, det ska vara rimligt, inte som vi gör idag 4-5 dagar i veckan. Fråga bara någon som var mer på 50-talet, de hade det rätt bra då med.
Dags för oss svenskar att börja tänka lite mer kreativt och förnuftigt istället för att stanna i gamla tankemönster som att bygga nya bostäder där den bästa odlingsmarken finns.
Tillägg: Se även DN:s artikel "Ekologiskt jordbruk behövs – också"
Tillägg: Se även SvD:s artikel "En del av en kampanj mot Ekomat"
2014-11-15
Göran Frisk möjlig kandidat till försvarets nya lärartjänst
Låt oss börja med en uppdatering av ubåtsjakten (vi menar underrättelseoperationen) i Stockholms skärgård. Detta med anledning av gårdagens presskonferens från Rosenbad där försvarsmakten konstaterade att det var minst en främmande ubåt i svenskt vatten som föranledde de marina insatserna i skärgården.
Vem bättre att sammanfatta läget än Göran Frisk?
DN rapporterar nu att försvarsmakten söker en ny lärare i ubåtsjakt...nej inget november skämt!
Men skämt åsido, vad är det då för kvalifikationer den nya lärartjänsten i ubåtsjakt kräver?
Enligt jobbannonsen gäller tjänsten Sjöstridsskolan i Karlskrona. Kvalifikationskraven är följande:
- specialistofficer
- bra pedagogisk förmåga
- tidigare tjänstgöring som Sonarofficer korvett
- SOU examen undervattensstrid/ubåtsjakt eller motsvarande MHS YOP examen
- ha god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift
- språkkunskaper i engelska
- matematik lägst nivå B
Önskvärda kompetenser:
- bra teknisk förståelse
Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet
Vi föreslår nu att försvarsmakten återanställer flottlegandaren Göran Frisk för denna tjänst. Att den gode Frisk har många grå skäggstrån och kanske är väl frispråkig i försvarsmaktens tycke övervägs av den forne ubåtskaptenen och ubåtjaktjägarens unika kompetens. Varför?
Låt oss gå igenom kvalifikationerna för tjänsten och matcha dem mot Frisks kompetens...
-specialistofficer- Check
-bra pedagogisk förmåga-Check (betyg A+ med stjärna i kanten)
-tidigare tjänstegöring som Sonarofficer korvett (Frisk var med o utvecklade svenska korvetterna i -Visby-klass så det är ett stort Check).
-SOU examen undervattensstrid/ubåtsjakt eller motsvarande MHS YOP examen- Mega Check-var med och skrev ubåtsjakt-handboken...)
-ha god förmåga i engelska (vet ej men med sin karisma räcker det med lite kroppsspråk och gester så förstår nog de flesta, oavsett språk...)
-matematik lägst nivå B (gymnasiematte då Göran gick i skolan)
-bra teknisk förståelse (jajemensan!)
Vi förslår inte bara att Göran får tjänsten, viktigare är att Göran ges möjlighet att även utbilda andra lärare i just ubåtsjakt då säkrar vi varaktig kompetens inom flottan och behöver inte ovetandes gå ner i skärgårdsvattnets mörka djup när Göran inte längre kan guida oss.
För den som missat Göran Frisk rekommenderas följande Crash Course:
Med bland annat uttalanden som
"ljug hänsynslöst, vänd svart till vitt, det är precis vad de håller på med...det har dem gjort i många år det är en rysk paradgren..." ( Nej, Göran har inget emot ryska folket, lika lite som vi men ryska militära enheter har inget att göra i svenska territorialvatten)
"Det här är ingen lek va, det är inte fia med knuff"
"Den här ubåten kommer inte få från Centralafrika eller Nya Guinea"
Lördagsmys med någon gammal ubåtsfilm ikväll passar väl bra? Kanske med en varm kopp te?
Trevlig lördag!
Vem bättre att sammanfatta läget än Göran Frisk?
DN rapporterar nu att försvarsmakten söker en ny lärare i ubåtsjakt...nej inget november skämt!
Enligt jobbannonsen gäller tjänsten Sjöstridsskolan i Karlskrona. Kvalifikationskraven är följande:
- specialistofficer
- bra pedagogisk förmåga
- tidigare tjänstgöring som Sonarofficer korvett
- SOU examen undervattensstrid/ubåtsjakt eller motsvarande MHS YOP examen
- ha god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift
- språkkunskaper i engelska
- matematik lägst nivå B
Önskvärda kompetenser:
- bra teknisk förståelse
Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet
Vi föreslår nu att försvarsmakten återanställer flottlegandaren Göran Frisk för denna tjänst. Att den gode Frisk har många grå skäggstrån och kanske är väl frispråkig i försvarsmaktens tycke övervägs av den forne ubåtskaptenen och ubåtjaktjägarens unika kompetens. Varför?
Göran Frisk, försvarsministern vi aldrig fick
-specialistofficer- Check
-bra pedagogisk förmåga-Check (betyg A+ med stjärna i kanten)
-tidigare tjänstegöring som Sonarofficer korvett (Frisk var med o utvecklade svenska korvetterna i -Visby-klass så det är ett stort Check).
-SOU examen undervattensstrid/ubåtsjakt eller motsvarande MHS YOP examen- Mega Check-var med och skrev ubåtsjakt-handboken...)
-ha god förmåga i engelska (vet ej men med sin karisma räcker det med lite kroppsspråk och gester så förstår nog de flesta, oavsett språk...)
-matematik lägst nivå B (gymnasiematte då Göran gick i skolan)
-bra teknisk förståelse (jajemensan!)
Vi förslår inte bara att Göran får tjänsten, viktigare är att Göran ges möjlighet att även utbilda andra lärare i just ubåtsjakt då säkrar vi varaktig kompetens inom flottan och behöver inte ovetandes gå ner i skärgårdsvattnets mörka djup när Göran inte längre kan guida oss.
För den som missat Göran Frisk rekommenderas följande Crash Course:
Med bland annat uttalanden som
"ljug hänsynslöst, vänd svart till vitt, det är precis vad de håller på med...det har dem gjort i många år det är en rysk paradgren..." ( Nej, Göran har inget emot ryska folket, lika lite som vi men ryska militära enheter har inget att göra i svenska territorialvatten)
"Det här är ingen lek va, det är inte fia med knuff"
"Den här ubåten kommer inte få från Centralafrika eller Nya Guinea"
Ord och inga visor av Göran Frisk
Lördagsmys med någon gammal ubåtsfilm ikväll passar väl bra? Kanske med en varm kopp te?
Trevlig lördag!
2014-11-11
Statoil och oljeindustrin har redan problem
Vi har i tidigare inlägg skrivit om hur OPEC kan tänkas spela ut amerikanska oljebolag genom att hålla nere oljepriset vid dessa nivåer. Nu börjar det poppa upp tecken på att inte bara oljebolag i USA har problem.
Vi börjar med skifferbolagen i USA. Redan vid ett oljepris på runt 100 dollar per fat var det många skifferoljebolag som hade svårt med lönsamheten. Det räcker med att titta på skuldsättningen för skifferbolagen det första kvartalet i år för att inse detta.
Tittar vi prisutecklingen för oljepriset i Brent Crude och WTI blir det tydligt varför många oljebolag har problem just nu, i synnerhet de som utvinner okonventionell olja som skifferolja, oljesand och djuphavsolja.
Oljepriset i Brent Crude har fallit från över 110 dollar per fat i juni till 82 dollar idag, eller med ca 25,5 % procent.
När gäller det nordamerikanska oljepriset WTI ser utvecklingen ut ungefär likadant.
Bloggrannen Flute kom i söndags med en uppdatering när det gäller just skifferbolagens svårigheter med lönsamheten. En av världens största banker, Barclays varnar nämligen för det vi understrukit här på bloggen många gånger tidigare: Skifferbolagen tvingas dra ner på investeringar i ny utvinning när lönsamheten minskar med ett fallande oljepris.
Det är även klart att allt fler investerare är ovilliga att öppna plånboken för ny utvinning när man inte ser ser någon långsiktig lönsamhet med skifferutvinningen. Läser man den hittills mest omfattande rapporten om skifferoljan och skiffergasen står detta klart och tydligt.
Likheterna med skuldbubblan som byggdes upp inför finanskrisen 2007/2008 är slående. Investmentbanker på Wall Street har storsatsat kapital i skifferutvinningen utan någon analys av de långsiktiga effekterna på avkastningen eller hur de bidragit till att bygga upp en skuldbubbla de inte kan backa ur.
Inte bara problem för Skifferbolagen
I lördags rapporterade SvD hur norska Statoil redan nu, bara några månader in på oljeprisfallet tycks ha fått problem med lönsamheten. Statoil hyr djuphavsriggar/oljeplattformar för sin djuphavsutvinning av olja och gas i Nordsjön av bland annat schweiziska Transocean men har nu valt att ta två av dessa ur drift. Totalt ska Statoil ha hyrt in 19 oljeplattformar varav två sedan tidigare tagits ur drift.
Vad som är anmärkningsvärt med detta är inte bara hur snabbt detta beslut kommit utan även vad det kostar Statoil att hyra dessa djuphavsriggar, även när de inte används. Dygnshyran för dessa oljeriggar ligger på 2,8 miljoner kronor när de är i drift men tas de ur drift ligger dygnshyran fortfarande på 75 % av detta belopp, dvs 2,1 miljoner kronor.
Vad som är slående med Statoils problem med utvinningen i Nordsjön är dock likheterna med problematiken som skifferbolagen i USA ställs inför. Som Grethe Moen för det norska statliga holdingbolaget Petoro påpekar i SvDs artikel kostar varje borrhål ca 100 miljoner dollar att borra.
En kostnad som är hög i sig för Statoil men som blir ännu svårare att hantera längre fram när investeringarna för nya borrhål kommer på efterkälken och därmed kommande oljeproduktion faller snabbare än ny produktion tillkommer.
Petero har räknat ut att det behöver borras 550 hål bara i de sex största norska fälten fram till 2040 men för att nå dit måste kostnaderna för borrning och utvinning halveras.
Vi frågar oss naturligtvis hur Norge och Statoil ska lyckas med detta samtidigt som oljeproduktionen fortsätter att falla i landet. Sedan 2001 när produktionen toppade, har den fallit med nästan 50 %.
Oljebolagens trubbel slår dock hårt mot hela industrin, 7000 anställda har redan fått fått gå från Statoil. Samtidigt meddelade idag Transocean, världens största ägare av oljeplattformar till havs
att bolaget kan tvingas stänga ner ett antal oljeriggar och även (förtids-) pensionera andra på grund av oljeprisfallet. Med andra ord Statoils problem är Transoceans problem.
Sammanfattningsvis kan man säga följande:
Ett praktexempel på det klassiska dilemmat -du kan inte äta kakan och ha den kvar.
Mer om skifferoljan och andra fossila drömmar kan ni läsa i vår kommande bok.
Vi börjar med skifferbolagen i USA. Redan vid ett oljepris på runt 100 dollar per fat var det många skifferoljebolag som hade svårt med lönsamheten. Det räcker med att titta på skuldsättningen för skifferbolagen det första kvartalet i år för att inse detta.
Tittar vi prisutecklingen för oljepriset i Brent Crude och WTI blir det tydligt varför många oljebolag har problem just nu, i synnerhet de som utvinner okonventionell olja som skifferolja, oljesand och djuphavsolja.
Världsmarknadspris olja, Brent Crude
Oljepriset i Brent Crude har fallit från över 110 dollar per fat i juni till 82 dollar idag, eller med ca 25,5 % procent.
När gäller det nordamerikanska oljepriset WTI ser utvecklingen ut ungefär likadant.
WTI- 6 månaders utveckling
Bloggrannen Flute kom i söndags med en uppdatering när det gäller just skifferbolagens svårigheter med lönsamheten. En av världens största banker, Barclays varnar nämligen för det vi understrukit här på bloggen många gånger tidigare: Skifferbolagen tvingas dra ner på investeringar i ny utvinning när lönsamheten minskar med ett fallande oljepris.
Det är även klart att allt fler investerare är ovilliga att öppna plånboken för ny utvinning när man inte ser ser någon långsiktig lönsamhet med skifferutvinningen. Läser man den hittills mest omfattande rapporten om skifferoljan och skiffergasen står detta klart och tydligt.
Likheterna med skuldbubblan som byggdes upp inför finanskrisen 2007/2008 är slående. Investmentbanker på Wall Street har storsatsat kapital i skifferutvinningen utan någon analys av de långsiktiga effekterna på avkastningen eller hur de bidragit till att bygga upp en skuldbubbla de inte kan backa ur.
Inte bara problem för Skifferbolagen
I lördags rapporterade SvD hur norska Statoil redan nu, bara några månader in på oljeprisfallet tycks ha fått problem med lönsamheten. Statoil hyr djuphavsriggar/oljeplattformar för sin djuphavsutvinning av olja och gas i Nordsjön av bland annat schweiziska Transocean men har nu valt att ta två av dessa ur drift. Totalt ska Statoil ha hyrt in 19 oljeplattformar varav två sedan tidigare tagits ur drift.
Vad som är anmärkningsvärt med detta är inte bara hur snabbt detta beslut kommit utan även vad det kostar Statoil att hyra dessa djuphavsriggar, även när de inte används. Dygnshyran för dessa oljeriggar ligger på 2,8 miljoner kronor när de är i drift men tas de ur drift ligger dygnshyran fortfarande på 75 % av detta belopp, dvs 2,1 miljoner kronor.
Vad som är slående med Statoils problem med utvinningen i Nordsjön är dock likheterna med problematiken som skifferbolagen i USA ställs inför. Som Grethe Moen för det norska statliga holdingbolaget Petoro påpekar i SvDs artikel kostar varje borrhål ca 100 miljoner dollar att borra.
En kostnad som är hög i sig för Statoil men som blir ännu svårare att hantera längre fram när investeringarna för nya borrhål kommer på efterkälken och därmed kommande oljeproduktion faller snabbare än ny produktion tillkommer.
Petero har räknat ut att det behöver borras 550 hål bara i de sex största norska fälten fram till 2040 men för att nå dit måste kostnaderna för borrning och utvinning halveras.
Vi frågar oss naturligtvis hur Norge och Statoil ska lyckas med detta samtidigt som oljeproduktionen fortsätter att falla i landet. Sedan 2001 när produktionen toppade, har den fallit med nästan 50 %.
Oljebolagens trubbel slår dock hårt mot hela industrin, 7000 anställda har redan fått fått gå från Statoil. Samtidigt meddelade idag Transocean, världens största ägare av oljeplattformar till havs
att bolaget kan tvingas stänga ner ett antal oljeriggar och även (förtids-) pensionera andra på grund av oljeprisfallet. Med andra ord Statoils problem är Transoceans problem.
Sammanfattningsvis kan man säga följande:
- Ett oljepris under 100 dollar per fat skapar stora lönsamhetsproblem för många oljebolag då utvinningskostnaderna blir högre och högre när dagens oljefynd generellt är högt hängande oljefrukter till skillnad mot tidigare lågt hängande oljefynd.
- Ett oljepris över 100 dollar per fat gynnar ny oljeutvinning och är långsiktigt nödvändig för skifferutvinningen i USA och utökad djuphavsborrning men är inte långsiktigt hållbar för världsekonomin som kräver billig energi för att växa.
Ett praktexempel på det klassiska dilemmat -du kan inte äta kakan och ha den kvar.
Mer om skifferoljan och andra fossila drömmar kan ni läsa i vår kommande bok.
2014-11-08
John Michael Greer: Förändring kommer när du sätter igång själv
En av våra största inspirationskällor här på bloggen är John Michael Greer (JMG). Enligt vår mening är en av de stora tänkarna och författarna i vår tid. Med ett brett kunnande inom såväl energi, ekonomi och frågor kopplade till hållbarhet levererar JMG i en fantastisk prosa och retorik skarpa och humoristiska exempel som lämnar få oberörda.
Johan hörde JMG för första gången när han deltog i en energikonferens anordnad av ASPO-USA i Washington DC 2010. Johan minns hur JMG först gav ett märkligt intryck med sitt långa skägg och jämförelsevis "enkla klädstil" men när JMG tog till orda som en av huvudtalarna under konferensen ingav JMG en trollbindande känsla av respekt och inspirationsenergi utan jämförelse.
I somras reste JMG till London, ett av extremt få tillfällen JMG rest med ett flygplan över huvud taget (äger heller ingen bil och har inget körkort-ett beslut han tog när han kom till insikt om tillväxtproblematiken på 1970-talet). Under sin vistelse höll JMG en presentation vid konferensen "Economics, Energy & Environment".
Presentationen bjuder som vanligt på kloka ord och exempel av Greer. Men framförallt diskuteras hur man som individ och familj kan bli en del av den omställning bort från den fossila tillväxtekonomin som kommer krävas de närmaste årtionden.
Vi har skrivit flera inlägg om Greer tidigare så vi hänvisar i första hand till dessa för mer info om JMG men ska man börja läsa en bok av Greer är "The Wealth of Nature- Economics as if survival mattered" en bra start. En bok som med många slående, nutida såväl som historiska exempel förklarar hur energi, ekonomi hänger ihop med humor och allvar. JMG senaste verk, Star´s Reach har vi ännu inte läst men verkar minst sagt lovande.
JMG:s blogg The Archdruid Report är förstås mycket läsvärd men kräver att man har stort tålamod med de långa texter som produceras där och är en van läsare av engelska.
Vill man se en kortare och mer koncis presentation som dock ej ger några konkreta tips på samma sätt som ovanstående presentation rekommenderas nedanstående presentation av JMG från just ASPO-USA konferensen 2010.
Johan minns hur Greer inledde ett av sina flera tal under konferensen i Washington 2010 med "hur många av er åkte hit med flyg?", de flesta av personerna i rummet inklusive Johan tvingades räcka upp handen varpå Greer fortsatte "Skäms på er, jag har åkt igenom flera delstater med tåg för att komma hit!".
Trevlig lördag!
Johan hörde JMG för första gången när han deltog i en energikonferens anordnad av ASPO-USA i Washington DC 2010. Johan minns hur JMG först gav ett märkligt intryck med sitt långa skägg och jämförelsevis "enkla klädstil" men när JMG tog till orda som en av huvudtalarna under konferensen ingav JMG en trollbindande känsla av respekt och inspirationsenergi utan jämförelse.
I somras reste JMG till London, ett av extremt få tillfällen JMG rest med ett flygplan över huvud taget (äger heller ingen bil och har inget körkort-ett beslut han tog när han kom till insikt om tillväxtproblematiken på 1970-talet). Under sin vistelse höll JMG en presentation vid konferensen "Economics, Energy & Environment".
Presentationen bjuder som vanligt på kloka ord och exempel av Greer. Men framförallt diskuteras hur man som individ och familj kan bli en del av den omställning bort från den fossila tillväxtekonomin som kommer krävas de närmaste årtionden.
Vi har skrivit flera inlägg om Greer tidigare så vi hänvisar i första hand till dessa för mer info om JMG men ska man börja läsa en bok av Greer är "The Wealth of Nature- Economics as if survival mattered" en bra start. En bok som med många slående, nutida såväl som historiska exempel förklarar hur energi, ekonomi hänger ihop med humor och allvar. JMG senaste verk, Star´s Reach har vi ännu inte läst men verkar minst sagt lovande.
JMG:s blogg The Archdruid Report är förstås mycket läsvärd men kräver att man har stort tålamod med de långa texter som produceras där och är en van läsare av engelska.
Vill man se en kortare och mer koncis presentation som dock ej ger några konkreta tips på samma sätt som ovanstående presentation rekommenderas nedanstående presentation av JMG från just ASPO-USA konferensen 2010.
Johan minns hur Greer inledde ett av sina flera tal under konferensen i Washington 2010 med "hur många av er åkte hit med flyg?", de flesta av personerna i rummet inklusive Johan tvingades räcka upp handen varpå Greer fortsatte "Skäms på er, jag har åkt igenom flera delstater med tåg för att komma hit!".
Presentation av John Michael Greer vid ASPO-USA konferens 2010
Trevlig lördag!
2014-11-05
Bloomberg: Sverige leder vägen mot det kontantlösa samhället
Som bloggrannen Cornucopia/Lars Wilderäng nyligen uppmärksammade i ett läsvärt inlägg tjänar svenska banker flera miljarder kronor varje år på kortavgifter från kortanvändarna och ännu fler miljarder på transaktionskostnader vid kortterminalerna som svenska företag använder.
Det finns alltså goda skäl till att alla stora svenska banker utom Handelsbanken i princip omöjliggjort kontanthantering vid bankkontoren och uppmanar sina kunder att istället använda tjänster som Swish via mobilen.
Swish som amerikanska Bloomberg mycket riktigt understryker (se videoinslagen nedan) -har skapats gemensamt av Sveriges största banker. Däremot missar de att nämna det viktigaste, för inte är det i huvudsak i konkurrens med IT-bolagen och nya betalningstjänster som bankerna skapat Swish.
Kortbetalningar och ännu hellre Swish är helt enkelt oerhört lönsamt för de största bankerna men inte billigt för kunderna som om de använde kontanter istället skulle slippa avgifterna...
Förutom detta kan ju de elektroniska betalningssystemen av tekniska skäl sluta att fungera då är det ju trevligt att till exempel kunna köpa sin matkasse ändå...Att göra sig helt beroende av centralt styrda tekniska system skapar sårbarheter i hela den nationella ekonomin helt i onödan.
Tänk bara tanken, du står och ska betala för en liter mjölk i en liten butik i säg Kiruna men terminalen du ska betala i butiken med fungerar inte på grund av kommunikationsfel med en bankserver i Stockholm eller (gud förbjude) om elen går i området där du ska handla- och du har inte kontanter eller butiken tar inte kontanter!
Detta är redan en realitet i Sverige som leder utvecklingen mot det kontantlösa samhället. Samtidigt går den svenska riksbanken mot det guldlösa staten genom att ha sålt av stora delar Sveriges guld vilket knappast är en trygghet för utländska långivare till svenska staten när svenska hushåll samtidigt är belånade upp till öronen.
Kan det rent av vara så att svenska hushåll konsumerar/lånar mer än hushåll i många andra länder för att vi inte ens ser hur mycket vi handlar för när vi inte använder kontanter längre? Det är ju lättare att tappa grepp om köp om man inte behöver räkna sedlarna och ens känna dem i handen.
Se Bloombergs två inslag om Sverige nedan och fundera på om vi ska vara stolta eller bli fundersamma/kritiska över att vi leder i den kontantlösa ligan.
Efterföljande diskussion hos Bloomberg
Det finns alltså goda skäl till att alla stora svenska banker utom Handelsbanken i princip omöjliggjort kontanthantering vid bankkontoren och uppmanar sina kunder att istället använda tjänster som Swish via mobilen.
Swish som amerikanska Bloomberg mycket riktigt understryker (se videoinslagen nedan) -har skapats gemensamt av Sveriges största banker. Däremot missar de att nämna det viktigaste, för inte är det i huvudsak i konkurrens med IT-bolagen och nya betalningstjänster som bankerna skapat Swish.
Kortbetalningar och ännu hellre Swish är helt enkelt oerhört lönsamt för de största bankerna men inte billigt för kunderna som om de använde kontanter istället skulle slippa avgifterna...
Förutom detta kan ju de elektroniska betalningssystemen av tekniska skäl sluta att fungera då är det ju trevligt att till exempel kunna köpa sin matkasse ändå...Att göra sig helt beroende av centralt styrda tekniska system skapar sårbarheter i hela den nationella ekonomin helt i onödan.
Tänk bara tanken, du står och ska betala för en liter mjölk i en liten butik i säg Kiruna men terminalen du ska betala i butiken med fungerar inte på grund av kommunikationsfel med en bankserver i Stockholm eller (gud förbjude) om elen går i området där du ska handla- och du har inte kontanter eller butiken tar inte kontanter!
Detta är redan en realitet i Sverige som leder utvecklingen mot det kontantlösa samhället. Samtidigt går den svenska riksbanken mot det guldlösa staten genom att ha sålt av stora delar Sveriges guld vilket knappast är en trygghet för utländska långivare till svenska staten när svenska hushåll samtidigt är belånade upp till öronen.
Kan det rent av vara så att svenska hushåll konsumerar/lånar mer än hushåll i många andra länder för att vi inte ens ser hur mycket vi handlar för när vi inte använder kontanter längre? Det är ju lättare att tappa grepp om köp om man inte behöver räkna sedlarna och ens känna dem i handen.
Se Bloombergs två inslag om Sverige nedan och fundera på om vi ska vara stolta eller bli fundersamma/kritiska över att vi leder i den kontantlösa ligan.
Efterföljande diskussion hos Bloomberg
2014-11-04
Ovanligt rak intervju om oljeproblematiken i P4
Visst kan det många gånger tyckas frustrerande att nyhetsflödet domineras av nöjesnyheter och att ekonomisidorna/ekonomirapporteringen fokuserar på uppmuntran av konsumtion av ständigt fler prylar som ändå, i de flesta fall inte gör oss lyckligare.
Men samtidigt börjar det bli tydligt att problematiken som rör kopplingen mellan fossila energikällor och ekonomisk tillväxt nu börjar tas lite mer på allvar av media. Igår var ett sådant tillfälle. Professor Kjell Aleklett intervjuades i en ovanligt rak och pedagogisk intervju av Sveriges Radio Uppland. Detta med anledning av oljeprisets fortsatta fall.
Kort och koncist avhandlades några av de viktigaste orsakerna till oljeprisets fall, hur det kan påverka Sverige och världsekonomin framöver men även varför oändlig ekonomisk tillväxt är en långsiktig omöjlighet med ändliga fossila energikällor.
Intervjun tjänar som bra mini-introduktion till Peak Oil-problematiken som vi skriver om här på bloggen och som vi behandlar mer djupgående i vår kommande bok.
Se gärna även tidigare inlägg på oljepris-temat, bland att om hur OPEC spelar ut amerikanska oljebolag,
Lyssna 2 timmar och 6 minuter in i programmet för att komma till intervjun.
Men samtidigt börjar det bli tydligt att problematiken som rör kopplingen mellan fossila energikällor och ekonomisk tillväxt nu börjar tas lite mer på allvar av media. Igår var ett sådant tillfälle. Professor Kjell Aleklett intervjuades i en ovanligt rak och pedagogisk intervju av Sveriges Radio Uppland. Detta med anledning av oljeprisets fortsatta fall.
Kort och koncist avhandlades några av de viktigaste orsakerna till oljeprisets fall, hur det kan påverka Sverige och världsekonomin framöver men även varför oändlig ekonomisk tillväxt är en långsiktig omöjlighet med ändliga fossila energikällor.
Intervjun tjänar som bra mini-introduktion till Peak Oil-problematiken som vi skriver om här på bloggen och som vi behandlar mer djupgående i vår kommande bok.
Se gärna även tidigare inlägg på oljepris-temat, bland att om hur OPEC spelar ut amerikanska oljebolag,
Lyssna 2 timmar och 6 minuter in i programmet för att komma till intervjun.
2014-11-02
Manipulation av marknaden bortom den osynliga handen
Här kommer lite söndagsmys signerat nationalekonomerna Adam Smith och John Stuart Mill.
Detta med anledning av att Birger Schalug skrivit en läsvärd artikeln och kanske sin sista krönika för Helsingborgs Dagblad. Tidningen som från och med idag inte längre kallar sig politiskt "oavhängig" utan istället blir "oberoende liberal".
På ett träffande sätt beskriver Schalug hur en av kärnfigurerna för dagens ekonomiska marknadsmodeller, Adam Smith troligen skulle ha ett och ett annat att säga om dagens modeller för ekonomisk tillväxt. Adam Smith är nationalekonomen som bland annat beskrev den "osynliga handen" i sitt klassiska verk Nationernas Tillstånd. Ett begrepp som tolkats av många ekonomer som att en individ som handlar till nytta för sig själv samtidigt indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. För kollektiv handel vars syfte är att komma till samhällets bästa, gäller däremot inte denna princip och då den inte fungerar inte enligt Adam Smith.
Men samtidigt som Smith såg konkurrens mellan individer som det som maximerade nyttan för samhället genom öppen konkurrens och därmed reglering av efterfrågan och utbud, ansåg han att moralen mellan producent och konsument var central.
Det är inget konstigt, Smith såg säkert att det fanns en viktig bro mellan konsument och producent som handlade om att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Utan kontroll av det som producerades med insyn och viss överblick från konsumenten slås utbud och efterfrågan isär.
Detta ser vi tydligt i dagens globala ekonomi som många gånger är så splittrad och konstgjord att resursbegränsningar eller långsiktigt hållbara lösningar inte blir synliggjorda eller kan sopas under mattan. Något som möjliggjort att billiga produkter av låg kvalitet produceras av ett fåtal företag som tjänar stora pengar på dessa. Marknaden är allt annat än fri och därmed är Adam Smiths osynliga hand de flesta gångerna inte längre applicerbar.
Tänker vi på den ekonomiska tillväxt och det resursslöseri som lett till att vi producerar och konsumerar prylar vi sedan slänger inser man snabbt att miljö/resurs-kostnaden oftast inte är synliggjord för varken producenten eller konsumenten. Många produkter och företag skulle konkurreras ut om miljökostnaden inkluderades. Det skulle inte finnas ett behov och eller en efterfrågan av konsumenten på annat än produkter av hög kvalitet och bara företag som på allvar sysslade med kretsloppstänkande i sin verksamhet skulle överleva.
I förlängningen skulle detta innebära att ordet ekonomi verkligen levde upp till sin ursprungliga innebörd, att hushålla med begränsade resurser. Men upptäckten av tillväxtsteroiderna kol, olja och naturgas har gjort av vi tillfälligt kunna glömma bort saker och tings verkliga kostnad.
Schalug tar i sin artikel även upp den klassiska nationalekonomen John Stuart Mill som var tidig med att se problemen och omöjligheten med oändlig ekonomisk tillväxt. Här citat från Schlaugs artikel (Mills verk Nationalekonomins principer):
"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer, som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning. Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det. Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete".
Ett av många exempel där fysiskt utbud inte längre avspeglas i efterfrågan/priset, är silver- och guldmarknaden. Som vi skrivit om tidigare är den fysiska silver- och guldmarknaden satt ur spel, dvs utbudet av fysiskt guld och silver är inte det som i huvudsak styr efterfrågan och priset.
Istället är det manipulation av pappersguld och papperssilver som styr priset. Något som bara fungerar så länge det finns ett överskott av fossil energi i världsekonomin för papperslappar (digitala siffror i en dator) som kan fungera som betalningsmedel och agera lån från framtiden.
Papperssilver och pappersguld innebär köp- och säljkontakt på ädelmetallerna som normalt inte leder till att något fysiskt silver eller guld handlas. Syftet med handeln är bara att lura köparen/säljaren av kontraktet och tjäna sig en hacka i kontanter.
Vi avslutar därför med en intressant intervju där Keith Neumeyer, VD:n för ett av världens största bolag för silverproduktion, First Majestic Silver intervjuas (vi äger inte aktier i bolaget). Neumeyer föreslår att fysiska silverproducenter går ihop under en månad 2015 och under 30 dagar håller tillbaka silverproduktionen för att sortera bort silverspekulanterna av papperssilver från marknaden. Priset på silver skulle då snabbt stiga till nivåer där silverspekulanter tvingas sälja sina kontrakt, det är åtminstone tanken enligt Keith Neumeyer.
Trevlig söndag!
Detta med anledning av att Birger Schalug skrivit en läsvärd artikeln och kanske sin sista krönika för Helsingborgs Dagblad. Tidningen som från och med idag inte längre kallar sig politiskt "oavhängig" utan istället blir "oberoende liberal".
På ett träffande sätt beskriver Schalug hur en av kärnfigurerna för dagens ekonomiska marknadsmodeller, Adam Smith troligen skulle ha ett och ett annat att säga om dagens modeller för ekonomisk tillväxt. Adam Smith är nationalekonomen som bland annat beskrev den "osynliga handen" i sitt klassiska verk Nationernas Tillstånd. Ett begrepp som tolkats av många ekonomer som att en individ som handlar till nytta för sig själv samtidigt indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. För kollektiv handel vars syfte är att komma till samhällets bästa, gäller däremot inte denna princip och då den inte fungerar inte enligt Adam Smith.
Men samtidigt som Smith såg konkurrens mellan individer som det som maximerade nyttan för samhället genom öppen konkurrens och därmed reglering av efterfrågan och utbud, ansåg han att moralen mellan producent och konsument var central.
Det är inget konstigt, Smith såg säkert att det fanns en viktig bro mellan konsument och producent som handlade om att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Utan kontroll av det som producerades med insyn och viss överblick från konsumenten slås utbud och efterfrågan isär.
Detta ser vi tydligt i dagens globala ekonomi som många gånger är så splittrad och konstgjord att resursbegränsningar eller långsiktigt hållbara lösningar inte blir synliggjorda eller kan sopas under mattan. Något som möjliggjort att billiga produkter av låg kvalitet produceras av ett fåtal företag som tjänar stora pengar på dessa. Marknaden är allt annat än fri och därmed är Adam Smiths osynliga hand de flesta gångerna inte längre applicerbar.
Tänker vi på den ekonomiska tillväxt och det resursslöseri som lett till att vi producerar och konsumerar prylar vi sedan slänger inser man snabbt att miljö/resurs-kostnaden oftast inte är synliggjord för varken producenten eller konsumenten. Många produkter och företag skulle konkurreras ut om miljökostnaden inkluderades. Det skulle inte finnas ett behov och eller en efterfrågan av konsumenten på annat än produkter av hög kvalitet och bara företag som på allvar sysslade med kretsloppstänkande i sin verksamhet skulle överleva.
I förlängningen skulle detta innebära att ordet ekonomi verkligen levde upp till sin ursprungliga innebörd, att hushålla med begränsade resurser. Men upptäckten av tillväxtsteroiderna kol, olja och naturgas har gjort av vi tillfälligt kunna glömma bort saker och tings verkliga kostnad.
Schalug tar i sin artikel även upp den klassiska nationalekonomen John Stuart Mill som var tidig med att se problemen och omöjligheten med oändlig ekonomisk tillväxt. Här citat från Schlaugs artikel (Mills verk Nationalekonomins principer):
"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer, som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning. Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det. Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete".
Ett av många exempel där fysiskt utbud inte längre avspeglas i efterfrågan/priset, är silver- och guldmarknaden. Som vi skrivit om tidigare är den fysiska silver- och guldmarknaden satt ur spel, dvs utbudet av fysiskt guld och silver är inte det som i huvudsak styr efterfrågan och priset.
Istället är det manipulation av pappersguld och papperssilver som styr priset. Något som bara fungerar så länge det finns ett överskott av fossil energi i världsekonomin för papperslappar (digitala siffror i en dator) som kan fungera som betalningsmedel och agera lån från framtiden.
Papperssilver och pappersguld innebär köp- och säljkontakt på ädelmetallerna som normalt inte leder till att något fysiskt silver eller guld handlas. Syftet med handeln är bara att lura köparen/säljaren av kontraktet och tjäna sig en hacka i kontanter.
Vi avslutar därför med en intressant intervju där Keith Neumeyer, VD:n för ett av världens största bolag för silverproduktion, First Majestic Silver intervjuas (vi äger inte aktier i bolaget). Neumeyer föreslår att fysiska silverproducenter går ihop under en månad 2015 och under 30 dagar håller tillbaka silverproduktionen för att sortera bort silverspekulanterna av papperssilver från marknaden. Priset på silver skulle då snabbt stiga till nivåer där silverspekulanter tvingas sälja sina kontrakt, det är åtminstone tanken enligt Keith Neumeyer.
Trevlig söndag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)