Den högt respekterade geologen David Hughes har skrivit ännu en omfattande analys av USA: så kallade skifferboom. Denna gång en bibel till rapport tillsammans med Post Carbon Institute (grundat av bland annat Richard Heinberg).
I tidigare inlägg har vi rapporterat om hur David Hughes efter granskning av den amerikanska energimyndighetens egen data kommit fram till att EIA rapporterat 38 % högre gasproduktion från de fyra största skiffergasformationerna än de producerar i verkligheten.
Vi har även rapporterat om hur skifferindustrins skulder bara det för första kvartalet i år uppmätte 163,6 miljarder dollar vilket följer den trend som bland annat indikeras av att 61 av USA:s skifferbolag dubblerat sin skuldsättning de senaste fyra åren.
I den precis publicerade rapporten Drilling Deeper- A reality check on U.S. Government Forecasts for a lasting tight oil & shale gas boom, har Hughes tittat på de sju största skifferoljeformationerna i USA. Dessa utgör tillsammans 82 % av den beräknade skifferoljeproduktionen fram till 2040 (enligt amerikanska energimyndigheten EIA). När det gäller skiffergasen har de sju största skiffergasformationerna analyserats, vilka tillsammans utgör 88 % av EIA:s beräknade skiffergasproduktion fram till 2040.
Många viktiga slutsatser dras i den över 300 sidor långa rapporten.
- Oljeproduktion från flera av största skifferformationer kommer börja minska innan 2020.
- Produktionen från de två viktigaste skifferoljeformationerna idag, Bakken och Eagle Ford kommer 2040 endast producera 1/10 av EIA:s prognos för samma år.
- Skiffergasproduktionen för de sju största gasformationerna kommer sannolikt nå sin produktionstopp före 2020 varefter den kommer falla.
- EIA:s produktionsprognos för skiffergasproduktionen 2014-2040 kommer missa med 39 % och genom att hamna långt under EIA:s nivåer.
- Rapportens resultat visar att nuvarande skifferolje- och skiffergasproduktions-nivåer kan ligga stabilt på kort sikt men är ohållbara på lång sikt.
Många talande grafer är värda att uppmärksamma i rapporten. Nedanstående graf visar hur skifferoljan eller tight oil/okonventionell olja från skifferformationer kan väntas utvecklas fram till 2040, utifrån David Hughes analys.
För att EIA:s prognos för 2040 ska kunna uppnås krävs att oljeproduktion från övriga skifferformationer, utanför dagens två viktigaste formationer -Eagle Ford i Texas och Bakken i North Dakota, mer än dubbleras de närmaste 25 åren. Något som rapportens analys pekar på är högst osannolikt.
Graf från Drilling Deeper -rapporten nedan (David Hughes)
Detta av flera orsaker. Brunnar som borras i Bakken och Eagle Ford kan generellt utvinnas på fyra till över sex gånger så stor del av sitt utvinningsbara innehåll som de brunnar i de fem övriga, största skifferoljeformationerna.
Men kanske viktigast allt, konstateras att den genomsnittliga produktionsnedgången i de sju största skiffergasformationerna är mellan 23 % till 49 % per år vilket innebär att mellan en fjärdedel och upp till hälften av produktionen i varje skifferformation måste ersättas varje år bara för att upprätthålla dagens produktionsnivå.
Vilket i sin tur tyder på att EIA:s framtidsprognoser, precis som tidigare, kommer missa grovt. Detta är dåliga nyheter för den amerikanska ekonomin som redan intecknat framtida ekonomisk tillväxt genom att lyfta fram skifferboomen av olja och gas som den drivande energimotorn nu och långt framåt.
Tvivlar man inte på EIA:s bristande förmåga att göra prognoser räcker det att titta på följande:
Graf från Drilling Deeper -rapporten nedan (David Hughes)
Monterey-formationen i Kalifornien tex. var fram till i somras enligt EIA, USA största skifferoljeformation. Men i ett penndrag av EIA i somras reducerades andelen utvinningsbara fat från Monterey-formationen med 96 % och därmed 60 % av USA:s totala utvinningsbara skifferolja (reserver).
En annan intressant graf är den som visar rapportens prognos för produktion per dag 2040 för de sju största skiffergas- och skifferoljeformationerna, jämfört med EIA:s prognos för samma år samt den samlade produktionen fram till 2040:
Graf från Drilling Deeper -rapporten nedan (David Hughes)
En viss skillnad...
Detta för oss till de ekonomiska aspekterna av skifferboomen som vi talat om i många av våra tidigare inlägg på skiffertemat. När efterfrågan faller på gas på grund av minskad ekonomisk aktivitet eller när gaspriserna ligger för lågt på grund av överproduktion (vilket skedde efter finanskrisen 2007/2008) tvingas gas- och oljebolagen att slå av på investeringarna i ny utvinning.
I förlängningen riskerar det att leda till att produktionen hamnar på efterkälken i relation till den snabba nedgången i befintliga brunnar/skiffergasproduktion/skifferoljeproduktion.
Lägger vi till den senaste tidens nedgång i oljepriset är det sannolikt att inte ens idealprognosen för skiffergas- och skifferoljeproduktionen fram till 2040 från rapporten, kan uppnås.
Istället för att se skifferboomen som en injektionsspruta av tillväxtsteroider som bara verkar kortsiktigt har media och politiker fått det att framstå som att USA ska bli världens nya Saudiarabien.
Att USA helt enkelt ska öppna nya fossila energiportar för resten av världen vars innehåll ska räcka långt in på detta århundrade. Det bör istället ses som att USA köpt sig några års tid av ökad olje- och gasproduktion innan produktionen åter börja falla kraftigt år efter år.
USA och övriga länder bör tänka långsiktigt och lägga sitt krut och sin energi på att bygga självbärande lokala ekonomier som producerar varor och tjänster som inte kräver ökad tillgång till fossil energi och ökad ekonomisk tillväxt. Det är det enda långsiktigt hållbara och något som tar tid att bygga upp...
