Gas-skifferloket tuffar på snabbare medan gastankarna töms

Så här rapporterandes från Gotland med runt 30 grader varmt om dagarna kan det vara passande att skriva lite om en annan änuu het potatis. Vi menar förstås BP Statistical Review of World Energy som släpptes för en månad sedan. Vi har analyserat oljesidan i rapporten i korthet här på bloggen. Även Financial Sense värd Jim Puplava har gjort en del intressanta observationer i BP:s rapport som vi uppmärksammat.

Denna gång tänkte vi fokusera på natugas -fenomenet i USA med hjälp av en läsvärd artikel av Robert Rapier som belyser just detta. Vid det här laget hoppas vi det är rätt tydligt för den återkommande besökaren av denna blogg att den så kallade skiffer-revolutionen i USA inte är en revolution utan en högst kortsiktig uppsving i skiffergas och skifferolje-produktion i USA. Den ökade skiffergas -och skifferoljeproduktionen  kommer inte göra landet energioberonde eller förlänga världens fossila energi produktion mer än kortsiktigt. Något vi visat i otaliga inlägg.

Det kan dock vara på sin plats att precis som Robert Rapier gör i sin artikel sätta BP:s nya rapport i ett sakligt sammanhang. USA har för det tredje året i rad varit världens största gasproducent tack vare den snabba produktionsökningen från skiffergas sedan 2006. 2013 producerade USA 66,5 billion cubic feet per day (Bcfd) eller drygt 20 % av världens totala gasproduktion. Ryssland kommer som nummer två och står för 18 % av gasproduktionen följt av Iran, Qatar och Kanada som står för cirka 4-5 % respektive.

USA importerar dock (precis som med oljan) fortfarande mer gas än man producerar. På gassidan är man nästintill oberoende av importer men på oljesidan importerade USA 2013 fortfarande 46 % eller nästan 8,9 miljoner fat av USA:s oljekonsumtion.

Men det viktigaste att lägga på minnet när det nu gäller USA:s snabbt växande gasproduktion är att USA endast har världens 5:e största gasreserver. Iran, Turkmenistan, Ryssland och Qatar har betydligt mer gas att potentiellt elda upp än vad USA har. USA får alltså passa sig för att inte upprepa Margareth Thatchers misstag på 1980-talet och producera så mycket olja som möjligt för att hantera arbetslöshet och vinna politiska poäng när ekonomin går trögt. Det slutar bara med att USA, precis som Storbritannien idag, står energifattigt och får importera fossila bränslen till stigande priser i framtiden.

Att USA leder gasracet med hjälp av sitt skifferlok är alltså vilseledande och mer politik än hållbart för USA:s ekonomi långsiktigt. Det ska alltså inte ses som ett föregående exempel för andra länder att ta efter, det vore ett stort misstag.

Att ställa om tillväxtekonomin handlar om att ställa om bort från fossilberoendet, något som tar årtionden då är det vettigt att gå mot utgångarna i tid och inte vänta till sista minuten...