Kanadas välstånd är byggt på fossil export som tynar bort

Vi har nyligen rapporterat om hur den utlovade skifferoljan från USA skrivits ner av landets energimyndighet (EIA) med 60 %. Vi rapporterade samtidigt om hur landets lika hypade och lovordade skiffergas av samma amerikanska energimyndighet visar på en redovisad skiffergas-produktion som är 34 % högre än vad som produceras i verkligheten.

Vi kunde en knappt vecka senare rapportera om en granskning av Bloomberg som visade att skifferindustrins skulder (skiffergas+skifferolja) det första kvartalet i år uppmättes till 163,6 miljarder dollar. Med andra ord, skifferindustrin går på knäna och kan varken leverera den dröm om ökade gas och oljevolymer som utlovas av stora delar av media och inte minst från oljeindustrin själva eller övertyga sina investerare om att de ska få avkastning på sina pengar.

Kvartal efter kvartal går skifferbolagen med förlust då man inte kan bära sina stigande energiinvesteringar som krävs för att utvinna den gas och olja som hänger högst upp på energiträdets grenar.          

Den som nu trodde att bara skifferindustrin har problem med stigande kostnader och lägre produktionsvolymer bör ta en titt på Kanada. I en mycket läsvärd artikel i kanadensiska tidningen The Globe and Mail skriven av Jeff Rubin får man ännu en påminnelse om fossilindustrin växande problem med avkastningen.

Kanada är intressant exempel på många sätt. Landet bröt mot Kyotoavtalet för att möjliggöra ökade utsläpp från oljeutvinning av tjärsand/oljesand. Landets ekonomi är som en pall med tre ben vars ekonomi står och faller med det ben om utgörs av dess fossilindustri, särskilt oljeindustrin.

Jeff Rubin pekar på att landets konservativa regering de senaste årtionendet gjort allt för att breda vägen för fossilindustrin i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Kanada. Vare sig det varit reklamkampanjer i mångmiljonklassen eller genom att motarbeta lokala drivkrafter för miljön har premiärminister Stephen Harper ensidigt stött oljeindustrin.

Det minst sagt ironiska, påpekar Rubin är att Harper talar om behovet att låta den fria marknaden styra, när regeringen gjort allt annat än låtit den fria marknaden styra när det kommer till oljeindustrin. "Jag antar att ideologi är bra tills dess att den blir obekväm"...skriver Rubin.

"Kanadensare har matas med tanken om att energisektorn (tänk fossilindutrin här) är motorn för landets ekonomiska tillväxt... "men" fortsätter Rubin "ta och se er om". Rubin pekar sedan på att varken oljesandutvinningen, flytande naturgas på export eller kolgruvorna skapar den tillväxt som lovas och att andra länder satsar på förnyelsebart i större utsträckning än tidigare.   

Låt oss börja med Kanadas export av flytande gas. Kinas nyligen undertecknade gasavtal med Ryssland löper över 30 år men den största gasleveranserna kommer inte nå Kina förrän tidigast slutet av 2017 då den så kallade "Power of Siberia"-gasledningen ska vara färdigställd.

Enligt Jeff Rubin innebär Kinas och Rysslands gasavtal ett stort avbräck för Kanadas planer på att trasnportera flytande naturgas (LNG) till Asien. Naturgas från östra Sibirien kan nämligen förse asiatiska länder med gas till en 30 till 40 procent lägre kostnad än den flytande naturgas som skeppas till Asien via fartyg.

Inga officiella siffror finns på exakt hur mycket kontraktet är värt då det är sekretessbelagt men det beräknas enligt BBC vara värt cirka 400 miljarder dollar. Det talas mycket (struntprat) om hur skifferutvinningen i USA ritar om världens energikarta. Istället borde det talas om hur Kinas växande energibehov ritar om världens energikarta, något gasavtalet mellan Ryssland och Kina bara reflekterar en del av.

Rubin pekar på ännu ett hot mot den kanadensiska fossilindustrin och även här är Kina inblandad, indirekt. Kinas nya satsningar på förnyelsebart i kombination med tuffare regelverk för utsläpp från kolkraftverk har lett till minskad kolanvändning. Detta har drivit ner världsmarknadspriset på kol då det land som konsumerar 50 % av världens kolproduktion har "viss" påverkan på priset.

Kanadensiska kolbolag som Teck Resources med kolgruvor i bland annat Kanada har därför drabbats hårt.        

Sist men INTE MINST har vi Kanadas och en av världens för den delen mest lovordade källorna till oljeproduktion de närmaste åren, oljesanden. Det gigantiska projektet Joeslyn Nort Oil sands mine läggs på is då "man inte funnit en formel för att få mega -projektet att bli ekonomiskt gångbart". Ett oljesandsprojekt som värderas till 11 miljarder dollar där bland annat energijättar som Total E & P Canada och Occidental Petroleum gjort stor sak av de många tusen fat olja projektet ska kunna leverera...

Att tänka nytt (var anpassningsbar till nya förutsättningar) och bygga en hållbar ekonomi kan man inte göra om man inte först undersöker sina sårbarheter och arbetar för att minska dessa. Precis som Jeff Rubin skrivit förut gör Kanada klokt i att istället för att slösa resurser på olja, gas och kol satsa på export av rent vatten!