Irak kokar och oljepriset stiger

Irak är en krutdurk sedan länge och det är knappast förvånande att landet får starka rebellgrupper som hotar en svag regim i Bagdad som inte längre har USA:s militära skydd utan får förlita sig på USA -tränade irakiska soldater som redan är krigströtta.

Samtidigt slår Iran på stora trumman och Irans president Hassan Rohani meddelade idag att landet kan komma att skicka trupper till Irak. Men Iran skickade 2000 "avancerade trupper" till Irak redan i förra förra veckan enligt The Guardian. Iran ska stödja den irakiska regimen som helt håller på att tappa kontrollen över landet i takt med att gruppen som kallar sig Islamic State of Iraq and al Sham (ISIS), som betyder "Den Islamiska Staten Irak och större Syrien".

Länder som Iran, Saudiarabien och USA fruktar säkert en dominoeffekt där ISIS eller liknande grupper sprider sig till just Iran och (mardrömsscenariot för världsekonomin) till Saudiarabien.

Wall Street Journal rapporterar (för icke prenumerant läs hela citatet via Econbrowser) att namnet ISIS är passande då gruppen som har sitt ursprung i ett område man kontrollerar i Syrien eftersträvar att skapa en fundamentalistisk islamisk stat som omfattar den Syriska kustremsan mot Medelhavet, till centrala Irak.

För några år sedan lovade den Irakiska regimen att landet skulle bli världens största oljeproducent 2017 och producera 12 miljoner fat olja per dag. IEA följde 2012 upp detta med att i sin årliga energirapport World Energy Outlook fokusera på Irak. IEA drog slutsatsen att 12 miljoner fat till 2017 var orealistiskt men i sitt bästa scenario skulle Irak uppnå 5 miljoner fat per dag 2015 och 8 miljoner fat per dag 2035. Detta är trots allt en rejäl ökning från Iraks genomsnittliga produktion 2013 på ca 3 miljoner fat per dag men långt från 12 miljoner fat per dag 2017!

Den viktigaste slutsatsen IEA drog 2012 var dock att Irak enligt organisationens prognos för 2011-2035
ska stå för 40 % av världens oljetillväxt eller med andra ord vara den enskilt viktigaste oljeproducenten som håller tillbaka nedgången i världens konventionella oljeproduktion.  

Flera börjar nu ifrågasätta om Iraks oljeproduktion ens kommer komma nära sin löften och om IEA:s prognoser därmed även missar rejält. Framförallt börjar ekonomer som James Hamilton oroa sig för nya oljechocker. 10 av 11 av USA:s senaste recessioner har trots allt föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.

Källa graf: James Hamilton blog Econbrowser

Världsmarknadspriset Brent Crude är i skrivande stund uppe i 113 dollar fat medan det nordamerikanska oljepriset WTI ligger på 106 dollar per fat.

En skribent vid Wall Street Journal betonar att även om USA:s minskat sitt beroende av oljeimporter från Mellanöstern de senaste åren tack vare en trefaldig ökning av landets oljeproduktion 2006-2013, ska den senaste utvecklingen i Irak läggas samman med övriga produktionsbortfall på oljemarknaden.

Med konflikten i Syrien och Libyen försvann cirka 2 miljoner fat i produktion. Skulle Iraks oljeproduktion försvinna helt försvinner 3 miljoner fat till. James Hamilton skriver i ett läsvärd inlägg på sin blogg att om Iraks oljeproduktion försvinner helt når vi sannolikt ett oljepris på över 150 dollar per fat.

Det tål att påminna sig om att innan finanskrisen bröt ut på allvar hösten 2008 nådde oljepriset rekordhöga 147 dollar per fat (juli 2008). Samtidigt har amerikanerna åtminstone börjat vänja sig vid bränslesnålare bilar och är inte lika sårbara som man var för höga bränslepriser 2008.

Även om priset vid pumpen skiljer sig markant mellan länder hämmas all konsumtionen av högre oljepriser som spiller över på nästan alla produkter och tjänster i ekonomin. Priserna på varor och tjänster stiger när ett högre oljepris gör transporter och tillverkningen dyrare som i sin tur minskar konsumtionen.

"Återhämtningen" av ekonomin sedan 2008 har framförallt kunnat ske genom att pumpa in krediter i ekonomin i form av stödköp av statspapper för att stimulera ökad konsumtion genom att möjliggöra ökad kreditgivning från banker. Dessa lån från framtiden har dock framförallt hamnat på finansmarknaderna och inte skapad någon verklig tillväxt i ekonomin. Ökad tillväxt med minskad/dyrare energitillgång är en omöjlighet långsiktigt.

Att blicka framåt handlar istället om att anpassa sig till en ny verklighet där vi lämnar fossilekonomin bakom oss och bygger en ekonomi som fokuserar på lokala och regionala förhållanden.

Läs gärna Hamiltons eminenta inlägg och fundera själva.