I föregående inlägg skrev vi en sammanställning av några av de viktigaste punkterna i BP:s senaste årliga energirapport, BP Statistical Review of World Energy 2014. Som en uppföljning kan det vara värt att lyssna på helgens webradio från Financial Sense där BP:s rapport diskuteras. Programmet har dock titeln:
Peak Oil-Fördröjd men inte löst och handlar i huvudsak om hur ett minskat utbud av olja på världsmarknaden redan begränsar den ekonomisk tillväxten.
Trots ökad oljeproduktion i USA och trots att de flesta ekonomierna går på lågvarv ökar inte den billiga, konventionella oljeproduktionen vilket sätter skapar en oöverstiglig bromskloss för en ekonomisk återhämning. Peak Oil för den konventionella oljeproduktionen påverkar alltså ekonomin starkt redan nu.
Den icke konventionella oljeproduktionen från USA:s skifferformationer de senaste åren har köpt världen tid genom att fördröja nedgången av världens totala oljeproduktion, dvs konventionell plus icke konventionell oljeproduktion. Kanske dröjer produktionsnedgången nu fram till 2020 istället för tidigare prognoser på runt 2015 men det är kort tid att ställa om en jordglob till ekonomi som idag praktiskt taget snurrar runt sin egen axel tack vare tillgång till olja.
I programmet diskuterar värden Jim Puplava som vanligt vad Peak Oil och den senaste utveckling inom oljeindustrin och ekonomin innebär för investeraren framöver. Jim är väl insatt i Peak Oil -problematiken sedan många år men tycks inte se någon motsättning i att investera i oljebolag med hög avkastning och samtidigt tala om vikten av en omställning av dagens infrastruktur och energisystem bort från fossila energikällor...Som vanligt är dock många av Jims resonemang och analyser eminenta så man får försöka bortse från detta och plocka de godbitar man kan ha nytta av, vilka oftast är många.
Olja för blåbär
2014-06-26
BP 2014 ute- En analys sedan 2005
BP har precis släppt sin årliga energibibel: BP Statistical Review of World Energy 2014.
Allt från världens årliga oljeproduktion, oljeproducenters årliga produktion och konsumtion hämtas allt som oftast här tillsammans med annan energirelaterad data. Tillsammans med energistatistik från amerikanska Energy Information Administration (EIA) är BP:s statistik den mest citerade och på senaste åren, kanske mest kritiserade energistatistiken som står att finna. Journalister, energianalytiker och politiker kikar på denna data och drar slutsatser åt det ena eller det andra hållet, oftast helt utan närmare granskning eller eftertanke.
Som tur är finns det de som faktiskt sätter energitillgångarna i sitt rätta sammanhang och funderar över dess implikationer framåt och även jämför bakåt i tiden, något som rimligen görs om man ska förstå vart hän det lutar för ekonomin.
Två av grundarna av ASPO-USA har sedan 2005 granskat BP:s årliga statistik, Randy Udall och Steve Andrews. Udall gick tyvärr bort i fjol men Steve Andrews för traditionen vidare. I nedanstående tabell finns även 2013 års data med med noteringar om bland annat trender och vad olika oljeproducenter producerat historiskt.
Tabell av Randy Udall och Steve Andrews från ASPO-USA
Här följer några av våra observationer i BP 2014 samt vad Steve Andrews själv vill lyfta ur sin senaste sammanställning.
- 10 av de 20 största oljeproducenterna i världen tycks ha nått sin respektive produktionstopp.
- 2013 ökade endast 4 nationer sin oljeproduktion med över 100 000 fat per dag mot 15 år 2004.
- Kina & Ryssland (världens idag näst största oljeproducent) verkar nära sina produktionstoppar.
- Peak Oil för världens totala oljeproduktion ser ut att vara bara några år bort, sannolikt före 2020, fördröjd med några men på inget sätt bortblåst eller långt borta.
- Iran minskade sin årliga oljeproduktion med 193 000 fat per dag
-Detta naturligtvis främst till följd av begränsade exportmöjligheter på grund av ekonomiska sanktioner som bland annat gör det svårt för länder som Kina och Indien att importera de mängder man annars hade gjort från Iran.
- Saudiarabien minskade sin oljeproduktion med i genomsnitt 110 000 fa per dag.
- Irak har inte levt upp till förväntningarna och ökade oljeproduktionen med endast 0,8 %.
-Mellanöstern som helhet minskade sin oljeproduktion med 0,7 %.
- USA ökade sin oljeproduktion med 13,5 % till 10 miljoner fat per dag, största årliga ökningen sedan mätningarna började. Toppen ligger dock på 11,3 miljoner fat olja, 1970.
-När någon nu läser att president Obama precis lättat restriktionerna för landets oljeexport för första gången sedan oljekrisen 1973-74 (förvisso endast kondensat och inte råolja än) drar säkert många felaktigt slutsatsen- USA:s skifferolja och skiffergas kan snart bli till glädje för resten av världen!! Peak Oil, att världens oljeproduktion närmar sig en toppnivå varefter produktionen faller år efter år, är som bortblåst! Hmm, eller inte.
USA:s ökade oljeproduktion och gasproduktion de senaste åren är nämligen en kortsiktig historia. USA importerade 8,9 miljoner fat olja 2013 eller 47 % av vad landet konsumerade. Att som en stor del av media och mangen politiker säga att ett land närmar sig energioberoende när nära hälften av en ekonomins viktigaste energikälla importeras är -struntprat på högsta nivå. Mer intressant är väl varför man gör en elefant av myra...säger man något felaktigt tillräckligt många gånger blir det inte sant.
Kan det möjligen vara så att USA gärna får in lite välbehövliga slantar till den skuldtyngda statskassan genom att sälja lite av landets olja till världsmarknadspris, ca 6 dollar mer per fat än på den Nordamerikanska marknaden? Eller snarare, försöker USA rikta fokus bort från det faktum att världens billiga konventionella olja inte ökat nämnvärt sedan 2005? På detta sätt kan det ju bekvämt nog framstå som att världen snart svämmas över av olja och att den ekonomiska tillväxten snart återigen kan eldas på med billig energi istället för tryckta krediter (lån från framtiden)...
Nåja, kika gärna på Andrews och Udalls eminenta sammanställning ovan eller lusläs BP 2014 om man så önskar men framförallt fundera själva!
2014-06-24
Förföljd av PFOS
Igår morse kunde vi höra hur Sveriges Radio rapporterade om "nya" kemikalielarm från Rosersbergs vattenområden utanför Stockholm. En fiskare intervjuades bland annat och berättade att skyltar satts ut av kommunen (Sigtuna Kommun?) vid bland annat Marängsån i Rosersberg där fiskare uppmanas att inte äta fisken. Anledningen? För höga halter av perfluoroktansulfonat eller på vanlig svenska: perflourerade ämnen, PFOS.
Enligt Kemikalieinspektionen används PFOS eller perflourerade organiska substanser för att skapa vatten och smutsavvisande ytor. PFOS används i brandsläckningsskum och textilier.
För att förstå bakgrunden till denna ansvarsflyende cirkus, kan vi backa bandet till 2009. Johan var då med i en arbetsgrupp för Naturskyddsföreningen i Sigtuna Kommun som just utredde hälso -och miljöeffekterna av kemikalieutsläppen från det då nyligen nedlagda räddningsverket i Rosersberg. En utredning som bland annat resulterade i en presentation för Sigtuna Kommuns miljöansvarige politiker samt en inlämnad skrivelse till Sigtuna Kommun, i januari 2009.
Johan fick huvuduppdraget att ta fram underlag till skrivelsen och presentationen. Kemikalieinspektionen och Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap (ITM) som medverkat i provtagningar och analyser av kemikalieutsläppen från Rosersbergs nedlagda räddningsverk, kontaktades. En toxikolog vid Stockholms Univsersitet kontaktades även för analys av de provvärden Johan fick från ITM.
De första tre proverna av PFOS i Rosersberg togs av ITM våren 2002. Proverna togs i Rosersbergs båthamn, i mitten av Rosersbergsviken och ett i området som rinner ut i Mälaren. Det högsta värdet på 6,6ng/g uppmättes i båthamnen. När sedan sedimentprover togs vid våtmarkerna kring det nedlagda Räddningsverket, uppmättes där PFOS-koncentrationen till 72ng/g.
I en rapport av ITM från 2008 konstaterades att sankmarken i Rosersberg är Stockholms mest förorenade område av perflorerade ämen (PFOS) men då det förorenade området motsvarade 6 fotbollsplaner ansåg ITM att en sanering var orealistisk.
ITM skrev bland annat följande:
"Även om PFOS i våra experiment visat sig påverka vitmärlans reproduktion ser vi inte hur man ytterligare kan åtgärda föroreningskällan. Skumsläckningsanläggningen vid Rosersberg är stängd och vidare utsläpp till viken är stoppade. Eftersom PFOS binds till sedimentet men samtidigt jämviktar mot vattenfasen är det sannolikt att de förhöjda sedimenthalterna kommer att minska i och med att PFOS läcker ut till
vattenfasen. Men större områden kan tänkas bli förorenade, särskilt med tanke på att förhållandevis höga halter finns i reningsverkens avloppsvatten. Detta är dock inte vårt specialområde varför vi avstår att presentera några åtgärdsförslag." (vår fetmarkering)
Visst är det slående att vårt samhälle har blivit så specialiserat att en myndighet "inte kan uttala sig om åtgärdsförslag" men samtidigt säger att de anser "att en sanering är orealistisk"!
Självfallet vill man inte föreslå några åtgärder som kräver att någon statlig myndighet prioriterar om resurser från andra satsningar som ger mer "avkastning på investeringen" i form av ekonomisk tillväxt eller politiska poäng. Vad är väl hälsosamt dricksvatten mot en ny innebandyhall eller hockeyrink? För att inte tala om den politiker som medger att "ja, vi satt under den mandatperiod där beslutet togs om att inte göra någon sanering eller driva på om en lagförändring om PFOS -användning"...
DN skriver att ”Eftersom perfluorerade alkylsyror inte har ingått i miljökontrollprogrammet vet ingen hur spridda de är. I samband med upptäckten i våras uppmanade myndigheten alla svenska kommuner att ta vattenprover. Nu råder Livsmedelsverket fiskare att kontrollera hos lokala myndigheter om det tagits prover på halterna av kemikalierna i deras fiskevatten".
I en interpellationsdebatt från 2010 mellan Björn von Sydow och dåvarande försvarsministern Sten Tolgfors kan man läsa följande:
"Sigtuna kommun ställde tidigt krav på staten genom att förelägga Avvecklingsmyndigheten om både ytterligare undersökningar och sanering av delar av området. I stället för att vidta åtgärder valde Avvecklingsmyndigheten att överklaga beslutet. Efter det upphörde Avvecklingsmyndigheten, men regeringen utsåg SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) att ansvara för det som staten har ansvar för på platsen. SGU har hög kompetens och är väl lämpat för uppgiften. SGU har också klart uttalat sin positiva vilja att komma till rätta med problemen.
Än så länge har SGU dock inte visat i handling att de tar ett större ansvar än vad Avvecklingsmyndigheten gjorde. SGU har i stället fullföljt Avvecklingsmyndighetens påbörjade överklagan. Frågan ligger nu hos länsstyrelsen för beslut. Det är högst anmärkningsvärt att staten i stället för att vidta åtgärder mot miljöskadliga läckage från verksamheter man drivit väljer att överklaga kommunens beslut om att staten måste agera".
Frågan blir här: Om det inte spelar någon roll vad kommunen uppvisar och kräver från ansvarig statlig myndighet (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap, SGU, Avvecklingsmyndigheten) vad spelar det då för roll vad lokala medborgare kräver för kontroller från sina "lokala myndigheter"? Det får ju i praktiken ingen effekt om inte kemikalien i fråga inte förbjuds och saneras där den redan sipprar ut.
Att Livsmedelsverket först i våras "upptäckte" att industrikemikalier från brandskum kan finnas i vattentäkter som 3,4 miljoner svenskar får sitt vatten ifrån gör det hela både skrämmande och löjligt. Skrämmande inte främst för att så många svenskar drabbas av PFOS som bland annat innehåller cancerogena ämnen, utan för att det tagit över 5 år för någon statlig myndighet att erkänna problemet. Löjligt för att inget görs åt problemet när det gäller sanering och förbud annat än på "utredningsplanet".
Meda andra ord larmklockorna ringer högt när kniven ligger mot strupen men samtidigt finns inga skyddsrum längre eller någon moteld inom räckhåll...
Finns det då anledning till oro över att PFOS fortsätter att sippra ut i Mälaren från "Fukushima i Rosersberg"? Well, enligt Livsmedelsverket används liknande ämnen även i bland annat Vänern, Vättern och Glan där kommersiellt fiske bedrivs. Så håll utkik kanske även du bjuds på en ovälkommen cocktail i din kommun...
Redan två veckor efter att Johan och Naturskyddsföreningen avslutat sin utredning av PFOS i Uppsala hade Sigtuna Kommuns lokala tidning, Sigtuna Bygden följt upp spåret.
PFOS lagras i kroppen under lång. Från att vi får i oss en molekyl har den en halveringstid på 5-10 år. Effekterna på människan är ännu inte klara men studier på arbetare i USA som exponerats av PFOS visar en överfrekvens av cancer i urinblåsan. Detta enligt intervju med Bert-Arne Lund, Kemikalieinspektionens expert på Miljöfrågor 2009 som Sigtuna bygden då gjorde.
Vidare förklarade Bert-Arne att PFOS är klassat som cancerogent och är ett av de mest aggressiva kemikalier man stött på. Vid djurförsök har "högre exponeringsnivåer" (än de som uppmätts i Rosersberg) använts men vid relativt låga nivåer vid apstudier har aporna dött. Vid försök på gnagare har lungorna påverkat ungarna så att de dör vid födseln.
DN skriver även att "höga halter ökar risken att de kan påverka lever-eller skörtelsystemet, immunförsvaret och ge upphov till hormonstörningar och olika sjukdomar".
"Låga" halter av PFOS i dricksvatten och fisk under "lång tid" då? Är det en starkt bidragande orsak till det växande antalet cancerfallen i Sverige? Frågan är befogad.
Som vanligt får man använda sitt sunda förnuft här i livet. En metod som i allt större utsträckning går ut på att gräva långt och djupt själv och framförallt tänka själv när man får så mycket vilseledande information!
En sak är säker, dricksvattnet är vår käraste resurs och långt viktigare än oljan någonsin har varit eller kommer bli. Låt oss därför behandla den därefter och börja planera långsiktigt-utan kemikalier tack!
Enligt Kemikalieinspektionen används PFOS eller perflourerade organiska substanser för att skapa vatten och smutsavvisande ytor. PFOS används i brandsläckningsskum och textilier.
För att förstå bakgrunden till denna ansvarsflyende cirkus, kan vi backa bandet till 2009. Johan var då med i en arbetsgrupp för Naturskyddsföreningen i Sigtuna Kommun som just utredde hälso -och miljöeffekterna av kemikalieutsläppen från det då nyligen nedlagda räddningsverket i Rosersberg. En utredning som bland annat resulterade i en presentation för Sigtuna Kommuns miljöansvarige politiker samt en inlämnad skrivelse till Sigtuna Kommun, i januari 2009.
Johan fick huvuduppdraget att ta fram underlag till skrivelsen och presentationen. Kemikalieinspektionen och Institutionen för Tillämpad Miljövetenskap (ITM) som medverkat i provtagningar och analyser av kemikalieutsläppen från Rosersbergs nedlagda räddningsverk, kontaktades. En toxikolog vid Stockholms Univsersitet kontaktades även för analys av de provvärden Johan fick från ITM.
De första tre proverna av PFOS i Rosersberg togs av ITM våren 2002. Proverna togs i Rosersbergs båthamn, i mitten av Rosersbergsviken och ett i området som rinner ut i Mälaren. Det högsta värdet på 6,6ng/g uppmättes i båthamnen. När sedan sedimentprover togs vid våtmarkerna kring det nedlagda Räddningsverket, uppmättes där PFOS-koncentrationen till 72ng/g.
I en rapport av ITM från 2008 konstaterades att sankmarken i Rosersberg är Stockholms mest förorenade område av perflorerade ämen (PFOS) men då det förorenade området motsvarade 6 fotbollsplaner ansåg ITM att en sanering var orealistisk.
ITM skrev bland annat följande:
"Även om PFOS i våra experiment visat sig påverka vitmärlans reproduktion ser vi inte hur man ytterligare kan åtgärda föroreningskällan. Skumsläckningsanläggningen vid Rosersberg är stängd och vidare utsläpp till viken är stoppade. Eftersom PFOS binds till sedimentet men samtidigt jämviktar mot vattenfasen är det sannolikt att de förhöjda sedimenthalterna kommer att minska i och med att PFOS läcker ut till
vattenfasen. Men större områden kan tänkas bli förorenade, särskilt med tanke på att förhållandevis höga halter finns i reningsverkens avloppsvatten. Detta är dock inte vårt specialområde varför vi avstår att presentera några åtgärdsförslag." (vår fetmarkering)
Visst är det slående att vårt samhälle har blivit så specialiserat att en myndighet "inte kan uttala sig om åtgärdsförslag" men samtidigt säger att de anser "att en sanering är orealistisk"!
Självfallet vill man inte föreslå några åtgärder som kräver att någon statlig myndighet prioriterar om resurser från andra satsningar som ger mer "avkastning på investeringen" i form av ekonomisk tillväxt eller politiska poäng. Vad är väl hälsosamt dricksvatten mot en ny innebandyhall eller hockeyrink? För att inte tala om den politiker som medger att "ja, vi satt under den mandatperiod där beslutet togs om att inte göra någon sanering eller driva på om en lagförändring om PFOS -användning"...
DN skriver att ”Eftersom perfluorerade alkylsyror inte har ingått i miljökontrollprogrammet vet ingen hur spridda de är. I samband med upptäckten i våras uppmanade myndigheten alla svenska kommuner att ta vattenprover. Nu råder Livsmedelsverket fiskare att kontrollera hos lokala myndigheter om det tagits prover på halterna av kemikalierna i deras fiskevatten".
I en interpellationsdebatt från 2010 mellan Björn von Sydow och dåvarande försvarsministern Sten Tolgfors kan man läsa följande:
"Sigtuna kommun ställde tidigt krav på staten genom att förelägga Avvecklingsmyndigheten om både ytterligare undersökningar och sanering av delar av området. I stället för att vidta åtgärder valde Avvecklingsmyndigheten att överklaga beslutet. Efter det upphörde Avvecklingsmyndigheten, men regeringen utsåg SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) att ansvara för det som staten har ansvar för på platsen. SGU har hög kompetens och är väl lämpat för uppgiften. SGU har också klart uttalat sin positiva vilja att komma till rätta med problemen.
Än så länge har SGU dock inte visat i handling att de tar ett större ansvar än vad Avvecklingsmyndigheten gjorde. SGU har i stället fullföljt Avvecklingsmyndighetens påbörjade överklagan. Frågan ligger nu hos länsstyrelsen för beslut. Det är högst anmärkningsvärt att staten i stället för att vidta åtgärder mot miljöskadliga läckage från verksamheter man drivit väljer att överklaga kommunens beslut om att staten måste agera".
Frågan blir här: Om det inte spelar någon roll vad kommunen uppvisar och kräver från ansvarig statlig myndighet (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap, SGU, Avvecklingsmyndigheten) vad spelar det då för roll vad lokala medborgare kräver för kontroller från sina "lokala myndigheter"? Det får ju i praktiken ingen effekt om inte kemikalien i fråga inte förbjuds och saneras där den redan sipprar ut.
Att Livsmedelsverket först i våras "upptäckte" att industrikemikalier från brandskum kan finnas i vattentäkter som 3,4 miljoner svenskar får sitt vatten ifrån gör det hela både skrämmande och löjligt. Skrämmande inte främst för att så många svenskar drabbas av PFOS som bland annat innehåller cancerogena ämnen, utan för att det tagit över 5 år för någon statlig myndighet att erkänna problemet. Löjligt för att inget görs åt problemet när det gäller sanering och förbud annat än på "utredningsplanet".
Meda andra ord larmklockorna ringer högt när kniven ligger mot strupen men samtidigt finns inga skyddsrum längre eller någon moteld inom räckhåll...
Finns det då anledning till oro över att PFOS fortsätter att sippra ut i Mälaren från "Fukushima i Rosersberg"? Well, enligt Livsmedelsverket används liknande ämnen även i bland annat Vänern, Vättern och Glan där kommersiellt fiske bedrivs. Så håll utkik kanske även du bjuds på en ovälkommen cocktail i din kommun...
Redan två veckor efter att Johan och Naturskyddsföreningen avslutat sin utredning av PFOS i Uppsala hade Sigtuna Kommuns lokala tidning, Sigtuna Bygden följt upp spåret.
PFOS lagras i kroppen under lång. Från att vi får i oss en molekyl har den en halveringstid på 5-10 år. Effekterna på människan är ännu inte klara men studier på arbetare i USA som exponerats av PFOS visar en överfrekvens av cancer i urinblåsan. Detta enligt intervju med Bert-Arne Lund, Kemikalieinspektionens expert på Miljöfrågor 2009 som Sigtuna bygden då gjorde.
Vidare förklarade Bert-Arne att PFOS är klassat som cancerogent och är ett av de mest aggressiva kemikalier man stött på. Vid djurförsök har "högre exponeringsnivåer" (än de som uppmätts i Rosersberg) använts men vid relativt låga nivåer vid apstudier har aporna dött. Vid försök på gnagare har lungorna påverkat ungarna så att de dör vid födseln.
DN skriver även att "höga halter ökar risken att de kan påverka lever-eller skörtelsystemet, immunförsvaret och ge upphov till hormonstörningar och olika sjukdomar".
"Låga" halter av PFOS i dricksvatten och fisk under "lång tid" då? Är det en starkt bidragande orsak till det växande antalet cancerfallen i Sverige? Frågan är befogad.
Som vanligt får man använda sitt sunda förnuft här i livet. En metod som i allt större utsträckning går ut på att gräva långt och djupt själv och framförallt tänka själv när man får så mycket vilseledande information!
En sak är säker, dricksvattnet är vår käraste resurs och långt viktigare än oljan någonsin har varit eller kommer bli. Låt oss därför behandla den därefter och börja planera långsiktigt-utan kemikalier tack!
2014-06-21
Midsommarmys med Elon Musk
Så här i midsommarfiranden och honungsskördanden får det bli en uppdatering om Tesla Motors, Solarcity och SpaceX. Nedan följer en ovanligt heltäckande intervju i CNBC med Elon Musk.
För mer om SpaceX, Solarcity och Tesla Motors se gärna något av nedanstående inlägg:
SpaceX
Solarcity
Tesla Motors
För mer om SpaceX, Solarcity och Tesla Motors se gärna något av nedanstående inlägg:
SpaceX
Solarcity
Tesla Motors
2014-06-18
Irak kokar och oljepriset stiger
Irak är en krutdurk sedan länge och det är knappast förvånande att landet får starka rebellgrupper som hotar en svag regim i Bagdad som inte längre har USA:s militära skydd utan får förlita sig på USA -tränade irakiska soldater som redan är krigströtta.
Samtidigt slår Iran på stora trumman och Irans president Hassan Rohani meddelade idag att landet kan komma att skicka trupper till Irak. Men Iran skickade 2000 "avancerade trupper" till Irak redan i förra förra veckan enligt The Guardian. Iran ska stödja den irakiska regimen som helt håller på att tappa kontrollen över landet i takt med att gruppen som kallar sig Islamic State of Iraq and al Sham (ISIS), som betyder "Den Islamiska Staten Irak och större Syrien".
Länder som Iran, Saudiarabien och USA fruktar säkert en dominoeffekt där ISIS eller liknande grupper sprider sig till just Iran och (mardrömsscenariot för världsekonomin) till Saudiarabien.
Wall Street Journal rapporterar (för icke prenumerant läs hela citatet via Econbrowser) att namnet ISIS är passande då gruppen som har sitt ursprung i ett område man kontrollerar i Syrien eftersträvar att skapa en fundamentalistisk islamisk stat som omfattar den Syriska kustremsan mot Medelhavet, till centrala Irak.
För några år sedan lovade den Irakiska regimen att landet skulle bli världens största oljeproducent 2017 och producera 12 miljoner fat olja per dag. IEA följde 2012 upp detta med att i sin årliga energirapport World Energy Outlook fokusera på Irak. IEA drog slutsatsen att 12 miljoner fat till 2017 var orealistiskt men i sitt bästa scenario skulle Irak uppnå 5 miljoner fat per dag 2015 och 8 miljoner fat per dag 2035. Detta är trots allt en rejäl ökning från Iraks genomsnittliga produktion 2013 på ca 3 miljoner fat per dag men långt från 12 miljoner fat per dag 2017!
Den viktigaste slutsatsen IEA drog 2012 var dock att Irak enligt organisationens prognos för 2011-2035
ska stå för 40 % av världens oljetillväxt eller med andra ord vara den enskilt viktigaste oljeproducenten som håller tillbaka nedgången i världens konventionella oljeproduktion.
Flera börjar nu ifrågasätta om Iraks oljeproduktion ens kommer komma nära sin löften och om IEA:s prognoser därmed även missar rejält. Framförallt börjar ekonomer som James Hamilton oroa sig för nya oljechocker. 10 av 11 av USA:s senaste recessioner har trots allt föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.
Världsmarknadspriset Brent Crude är i skrivande stund uppe i 113 dollar fat medan det nordamerikanska oljepriset WTI ligger på 106 dollar per fat.
En skribent vid Wall Street Journal betonar att även om USA:s minskat sitt beroende av oljeimporter från Mellanöstern de senaste åren tack vare en trefaldig ökning av landets oljeproduktion 2006-2013, ska den senaste utvecklingen i Irak läggas samman med övriga produktionsbortfall på oljemarknaden.
Med konflikten i Syrien och Libyen försvann cirka 2 miljoner fat i produktion. Skulle Iraks oljeproduktion försvinna helt försvinner 3 miljoner fat till. James Hamilton skriver i ett läsvärd inlägg på sin blogg att om Iraks oljeproduktion försvinner helt når vi sannolikt ett oljepris på över 150 dollar per fat.
Det tål att påminna sig om att innan finanskrisen bröt ut på allvar hösten 2008 nådde oljepriset rekordhöga 147 dollar per fat (juli 2008). Samtidigt har amerikanerna åtminstone börjat vänja sig vid bränslesnålare bilar och är inte lika sårbara som man var för höga bränslepriser 2008.
Även om priset vid pumpen skiljer sig markant mellan länder hämmas all konsumtionen av högre oljepriser som spiller över på nästan alla produkter och tjänster i ekonomin. Priserna på varor och tjänster stiger när ett högre oljepris gör transporter och tillverkningen dyrare som i sin tur minskar konsumtionen.
"Återhämtningen" av ekonomin sedan 2008 har framförallt kunnat ske genom att pumpa in krediter i ekonomin i form av stödköp av statspapper för att stimulera ökad konsumtion genom att möjliggöra ökad kreditgivning från banker. Dessa lån från framtiden har dock framförallt hamnat på finansmarknaderna och inte skapad någon verklig tillväxt i ekonomin. Ökad tillväxt med minskad/dyrare energitillgång är en omöjlighet långsiktigt.
Att blicka framåt handlar istället om att anpassa sig till en ny verklighet där vi lämnar fossilekonomin bakom oss och bygger en ekonomi som fokuserar på lokala och regionala förhållanden.
Läs gärna Hamiltons eminenta inlägg och fundera själva.
Länder som Iran, Saudiarabien och USA fruktar säkert en dominoeffekt där ISIS eller liknande grupper sprider sig till just Iran och (mardrömsscenariot för världsekonomin) till Saudiarabien.
Wall Street Journal rapporterar (för icke prenumerant läs hela citatet via Econbrowser) att namnet ISIS är passande då gruppen som har sitt ursprung i ett område man kontrollerar i Syrien eftersträvar att skapa en fundamentalistisk islamisk stat som omfattar den Syriska kustremsan mot Medelhavet, till centrala Irak.
Den viktigaste slutsatsen IEA drog 2012 var dock att Irak enligt organisationens prognos för 2011-2035
ska stå för 40 % av världens oljetillväxt eller med andra ord vara den enskilt viktigaste oljeproducenten som håller tillbaka nedgången i världens konventionella oljeproduktion.
Flera börjar nu ifrågasätta om Iraks oljeproduktion ens kommer komma nära sin löften och om IEA:s prognoser därmed även missar rejält. Framförallt börjar ekonomer som James Hamilton oroa sig för nya oljechocker. 10 av 11 av USA:s senaste recessioner har trots allt föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.
Källa graf: James Hamilton blog Econbrowser
Världsmarknadspriset Brent Crude är i skrivande stund uppe i 113 dollar fat medan det nordamerikanska oljepriset WTI ligger på 106 dollar per fat.
En skribent vid Wall Street Journal betonar att även om USA:s minskat sitt beroende av oljeimporter från Mellanöstern de senaste åren tack vare en trefaldig ökning av landets oljeproduktion 2006-2013, ska den senaste utvecklingen i Irak läggas samman med övriga produktionsbortfall på oljemarknaden.
Med konflikten i Syrien och Libyen försvann cirka 2 miljoner fat i produktion. Skulle Iraks oljeproduktion försvinna helt försvinner 3 miljoner fat till. James Hamilton skriver i ett läsvärd inlägg på sin blogg att om Iraks oljeproduktion försvinner helt når vi sannolikt ett oljepris på över 150 dollar per fat.
Det tål att påminna sig om att innan finanskrisen bröt ut på allvar hösten 2008 nådde oljepriset rekordhöga 147 dollar per fat (juli 2008). Samtidigt har amerikanerna åtminstone börjat vänja sig vid bränslesnålare bilar och är inte lika sårbara som man var för höga bränslepriser 2008.
Även om priset vid pumpen skiljer sig markant mellan länder hämmas all konsumtionen av högre oljepriser som spiller över på nästan alla produkter och tjänster i ekonomin. Priserna på varor och tjänster stiger när ett högre oljepris gör transporter och tillverkningen dyrare som i sin tur minskar konsumtionen.
"Återhämtningen" av ekonomin sedan 2008 har framförallt kunnat ske genom att pumpa in krediter i ekonomin i form av stödköp av statspapper för att stimulera ökad konsumtion genom att möjliggöra ökad kreditgivning från banker. Dessa lån från framtiden har dock framförallt hamnat på finansmarknaderna och inte skapad någon verklig tillväxt i ekonomin. Ökad tillväxt med minskad/dyrare energitillgång är en omöjlighet långsiktigt.
Att blicka framåt handlar istället om att anpassa sig till en ny verklighet där vi lämnar fossilekonomin bakom oss och bygger en ekonomi som fokuserar på lokala och regionala förhållanden.
Läs gärna Hamiltons eminenta inlägg och fundera själva.
2014-06-15
BP får tillåtelse att använda drönare i Alaska
Som ett av två företag har Brittish Petroleum nu fått godkännande av amerikanska flygmyndigheten FAA att använda drönare i amerikanskt luftrum. Detta skriver Smart Planet.
Första steget mot en legalisering av civil användning av drönare i USA har nu tagits på allvar.
I flera år har organisationer som Association for Unmanned Vehicle Systems International (AUVSI) försökt övertyga politiker och media om drönares enorma potential för att skapa nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter i USA för att sedan kunna sprida detta internationellt.
Amerikanska militärens syn på drönare har vi skrivit om i tidigare inlägg.
Enligt en studie av AUSVI från 2013 kommer 90% av drönaranvändningen ske inom jordbruket och säkerhetsbevakningen (eller "allmän säkerhet"). Bara de tre första åren räknar organisationen med att det skapas 70 000 nya arbetstillfällen i USA och ett ekonomiskt värde på mer än 13,6 miljarder dollar skapas...
Precis som media gärna pekar på skulle drönare kunna sköta bevakning av grödorna från luften säkert och effektivt. Luftövervakning skulle kunna kontrollera grödorna med "kirurgisk precision, öka matsäkerheten, öka tillgången på mat och leda till ett minskat användande av bekämpningsmedel".
Vad är då problemet med att legalisera kringflygandet av förarlösa helikoptrar, flygplan eller minifarkoster i bistorlek i luftrummet? Är detta inte bara en del av teknikutvecklingen och något som vi alla tjänar på?
Låt oss börja med att läsa amerikanska flygmyndighetens pressmeddelande och motivering till att BP nu alltså fått tillåtelse att använda sina drönare AeroVironment Pum AE i Alaska.
"Dessa kartläggningar på Alaskas North Slope är ett viktigt steg mot en bredare kommersialisering
av obemannade farkoster"..."FAA:s har godkänt en flygcertifiering eller tillåtelse att kartlägga BP:s pipelines, vägar och utrustning vid Prudhoe Bay, Alaska USA:s största oljefält. Första flygningen genomfördes den 8:e juni".
I samma pressrelease står det att med hjälp av drönaren "hoppas BP kunna sköta underhållsarbeten på utvalda vägar och infrastruktur, vilket kommer spara tid, stärka säkerheten och genomförandet av arbetet samtidigt som BP hjälper till att sköta den känsliga miljön i North Slope".
Det är så att man trillar av stolen! Skulle ett oljebolag ha i uppgift/intresse att skydda ett känsligt naturområde där man händelsevis även har sin oljeverksamhet och där man vill utöka sin verksamhet både på land och till havs? Struntprat. Att detta smygs in i slutet av "motiveringen" eller rättfärdigandet av att just BP får första ching på drönaranvändning i USA bör få Big Bens klocka att slå på en bedövande nivå.
BP som bland annat är ansvariga för oljekatastrofen i Mexikanska golfen 2010, en av historiens största oljeutsläpp, vars koncekvenser vi ännu inte sett slutet på, ska alltså få bevaka sina tillgångar i USA:s kanske känsligaste ekosystem med drönare?
Man ska då komma ihåg att BP la sitt jätteprojekt på 1,5 miljarder dollar i North Slope -området 2012 på is på grund av problem med en oljerigg.
Alaska Dispatch rapporterade i januari att BP nu istället satsar på att bygga en artificiell ö i de grunda och isiga havet i Alaska med oljeriggar på ön med pipelines som går från ön till Alaskas landområden i North Slope där BP redan har ett nätverk av pipelines.
Delstaten Alaska får 90 % av sina offentliga intäkter från oljesektorn men se på nedanstående graf, Alaska North Slope där BP huserar, har fallande produktion sedan slutet av 1980-talet.
Kan det vara så att den lovande så kallade skiffer-revolutionen i USA inte är så lovande utan i själva verket en högst kortsiktig dröm. Amerikanska myndigheters såväl som Obama-administrationens tillåtande inställning till BP och oljebolag i Alaska tyder på en desperation att skifferboomen inte räcker och snart är över. Med andra ord trots att det endast beräknas finnas några månader av världens dagliga oljekonsumtion i Alaska ger man sig efter den med hull och hår och tillåter till och med att drönare övervakar området...
Detta är väl svart på vitt att drönare kommer användas hur som helst, mot civila med det bästa av avsikter (jordbruk, brandbekämpning, räddningsinsatser etc). Det egentliga syftet är uppenbarligen att staten ska kunna spara pengar och företag tjäna enorma pengar på nya tjänster som i det långa loppet inte löser det underliggande problemet: beroendet av billig olja som minskar i tillgång medan den dyrare oljeutvinningen tar över.
En ekonomi som ska byggas på stabila ben utan ekonomisk tillväxt som största religion, kan inte skapas med hjälp av drönare/mer teknik. Däremot kan teknik vara till hjälp om den används i en skala och i en omfattning som är anpassad för lokala behov och möjligheter. Med ett viktigt tillägg, tekniken tar inte ut mer från naturkontot än vad som sätts tillbaka.
Första steget mot en legalisering av civil användning av drönare i USA har nu tagits på allvar.
I flera år har organisationer som Association for Unmanned Vehicle Systems International (AUVSI) försökt övertyga politiker och media om drönares enorma potential för att skapa nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter i USA för att sedan kunna sprida detta internationellt.
Amerikanska militärens syn på drönare har vi skrivit om i tidigare inlägg.
Enligt en studie av AUSVI från 2013 kommer 90% av drönaranvändningen ske inom jordbruket och säkerhetsbevakningen (eller "allmän säkerhet"). Bara de tre första åren räknar organisationen med att det skapas 70 000 nya arbetstillfällen i USA och ett ekonomiskt värde på mer än 13,6 miljarder dollar skapas...
Precis som media gärna pekar på skulle drönare kunna sköta bevakning av grödorna från luften säkert och effektivt. Luftövervakning skulle kunna kontrollera grödorna med "kirurgisk precision, öka matsäkerheten, öka tillgången på mat och leda till ett minskat användande av bekämpningsmedel".
Vad är då problemet med att legalisera kringflygandet av förarlösa helikoptrar, flygplan eller minifarkoster i bistorlek i luftrummet? Är detta inte bara en del av teknikutvecklingen och något som vi alla tjänar på?
Låt oss börja med att läsa amerikanska flygmyndighetens pressmeddelande och motivering till att BP nu alltså fått tillåtelse att använda sina drönare AeroVironment Pum AE i Alaska.
"Dessa kartläggningar på Alaskas North Slope är ett viktigt steg mot en bredare kommersialisering
av obemannade farkoster"..."FAA:s har godkänt en flygcertifiering eller tillåtelse att kartlägga BP:s pipelines, vägar och utrustning vid Prudhoe Bay, Alaska USA:s största oljefält. Första flygningen genomfördes den 8:e juni".
I samma pressrelease står det att med hjälp av drönaren "hoppas BP kunna sköta underhållsarbeten på utvalda vägar och infrastruktur, vilket kommer spara tid, stärka säkerheten och genomförandet av arbetet samtidigt som BP hjälper till att sköta den känsliga miljön i North Slope".
Det är så att man trillar av stolen! Skulle ett oljebolag ha i uppgift/intresse att skydda ett känsligt naturområde där man händelsevis även har sin oljeverksamhet och där man vill utöka sin verksamhet både på land och till havs? Struntprat. Att detta smygs in i slutet av "motiveringen" eller rättfärdigandet av att just BP får första ching på drönaranvändning i USA bör få Big Bens klocka att slå på en bedövande nivå.
BP som bland annat är ansvariga för oljekatastrofen i Mexikanska golfen 2010, en av historiens största oljeutsläpp, vars koncekvenser vi ännu inte sett slutet på, ska alltså få bevaka sina tillgångar i USA:s kanske känsligaste ekosystem med drönare?
Man ska då komma ihåg att BP la sitt jätteprojekt på 1,5 miljarder dollar i North Slope -området 2012 på is på grund av problem med en oljerigg.
Alaska Dispatch rapporterade i januari att BP nu istället satsar på att bygga en artificiell ö i de grunda och isiga havet i Alaska med oljeriggar på ön med pipelines som går från ön till Alaskas landområden i North Slope där BP redan har ett nätverk av pipelines.
Delstaten Alaska får 90 % av sina offentliga intäkter från oljesektorn men se på nedanstående graf, Alaska North Slope där BP huserar, har fallande produktion sedan slutet av 1980-talet.
Källa graf: EIA
Kan det vara så att den lovande så kallade skiffer-revolutionen i USA inte är så lovande utan i själva verket en högst kortsiktig dröm. Amerikanska myndigheters såväl som Obama-administrationens tillåtande inställning till BP och oljebolag i Alaska tyder på en desperation att skifferboomen inte räcker och snart är över. Med andra ord trots att det endast beräknas finnas några månader av världens dagliga oljekonsumtion i Alaska ger man sig efter den med hull och hår och tillåter till och med att drönare övervakar området...
Detta är väl svart på vitt att drönare kommer användas hur som helst, mot civila med det bästa av avsikter (jordbruk, brandbekämpning, räddningsinsatser etc). Det egentliga syftet är uppenbarligen att staten ska kunna spara pengar och företag tjäna enorma pengar på nya tjänster som i det långa loppet inte löser det underliggande problemet: beroendet av billig olja som minskar i tillgång medan den dyrare oljeutvinningen tar över.
En ekonomi som ska byggas på stabila ben utan ekonomisk tillväxt som största religion, kan inte skapas med hjälp av drönare/mer teknik. Däremot kan teknik vara till hjälp om den används i en skala och i en omfattning som är anpassad för lokala behov och möjligheter. Med ett viktigt tillägg, tekniken tar inte ut mer från naturkontot än vad som sätts tillbaka.
2014-06-12
Oljebarometern -12 Juni
Peak Oil måste
läsas
IEA says the party´s over, Richard Heinberg, Post Carbon Institute, 5 Juni 2014
-I IEA:s rapport World Energy Investment Outlook beräknas USA:s skifferoljeproduktion börja minska redan2020 runt 2025. Detta är en
totalomvändning från myndighetens tidigare prognoser som pekade på att
USA skulle ta över Saudiarabiens plats som oljevärldens nummer 1 och
göra USA till nettoexportör 2030...
Goldman Says Keeping U.S. Oil-Export Ban Helps Economy, Bloomberg, Heesu Lee & Mark Shenk
11 Juni 2014
Urberget grusar gasdröm i Sverige, Håkan Abrahamson, Ny Teknik, 10 Juni 2014
-Inga förutsättningar för skiffergas-utvinning i Sverige...knappast några nya nyheter men tacksamt att detta nu även konstateras av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
För mer om detta se tex tidigare inläggen:
Nybildat svenskt oljebolag borrar efter olja på Gotland, dags att vakna
Lördagstips svensk debatt om skifferutvinningen i Handelsbankens tv
Gotland levererar svenskt oljeberoende
Ekonomicirkusen
The UK Housing Sector: Fighting the Last War,
Financial Sense, 11 Juni 2014
-Storbritanniens fastighetsmarknad ännu en smygande bubbla på väg att spricka.
Will the Swiss Gold Initiative Start a Revolution In Europe?, Financial Sense, 11 Juni 2014
-Schweiz på väg att ta hem sitt guld och säkra landets valuta även vid skapandet av fler krediter?
Det Nya Kina
China takes oil rig dispute to U.N., Daniel J. Graeber, UPI, 11 Juni 2014
-Kinas konflikt över Paracelöarna fortsätter
IEA outlook: ‘Golden Age’ of gas to extend to China, Oil and Gas Journal, 10 Juni 2014
-IEA:s har ju missat prognoser förr... men nog kommer Kina försöka med skiffergas och skifferolja. Det är dock INTE att likställa med att Kinas energikarta ritas om grunden eller något som påverkar världens oljemarknad och ekonomi som kräver billig olja för att tillväxthjulen ska snurra vidare smärtfritt.
Ny Teknik & Övrigt
All-electric bus drives 700 miles in a day, 14 Maj 2014
-Elbussarna fortsätter att göra framsteg.
IEA says the party´s over, Richard Heinberg, Post Carbon Institute, 5 Juni 2014
-I IEA:s rapport World Energy Investment Outlook beräknas USA:s skifferoljeproduktion börja minska redan
Goldman Says Keeping U.S. Oil-Export Ban Helps Economy, Bloomberg, Heesu Lee & Mark Shenk
11 Juni 2014
Urberget grusar gasdröm i Sverige, Håkan Abrahamson, Ny Teknik, 10 Juni 2014
-Inga förutsättningar för skiffergas-utvinning i Sverige...knappast några nya nyheter men tacksamt att detta nu även konstateras av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
För mer om detta se tex tidigare inläggen:
Nybildat svenskt oljebolag borrar efter olja på Gotland, dags att vakna
Lördagstips svensk debatt om skifferutvinningen i Handelsbankens tv
Gotland levererar svenskt oljeberoende
Ekonomicirkusen
The UK Housing Sector: Fighting the Last War,
Financial Sense, 11 Juni 2014
-Storbritanniens fastighetsmarknad ännu en smygande bubbla på väg att spricka.
Will the Swiss Gold Initiative Start a Revolution In Europe?, Financial Sense, 11 Juni 2014
-Schweiz på väg att ta hem sitt guld och säkra landets valuta även vid skapandet av fler krediter?
Det Nya Kina
China takes oil rig dispute to U.N., Daniel J. Graeber, UPI, 11 Juni 2014
-Kinas konflikt över Paracelöarna fortsätter
IEA outlook: ‘Golden Age’ of gas to extend to China, Oil and Gas Journal, 10 Juni 2014
-IEA:s har ju missat prognoser förr... men nog kommer Kina försöka med skiffergas och skifferolja. Det är dock INTE att likställa med att Kinas energikarta ritas om grunden eller något som påverkar världens oljemarknad och ekonomi som kräver billig olja för att tillväxthjulen ska snurra vidare smärtfritt.
Ny Teknik & Övrigt
All-electric bus drives 700 miles in a day, 14 Maj 2014
-Elbussarna fortsätter att göra framsteg.
2014-06-08
Kanadas välstånd är byggt på fossil export som tynar bort
Vi har nyligen rapporterat om hur den utlovade skifferoljan från USA skrivits ner av landets energimyndighet (EIA) med 60 %. Vi rapporterade samtidigt om hur landets lika hypade och lovordade skiffergas av samma amerikanska energimyndighet visar på en redovisad skiffergas-produktion som är 34 % högre än vad som produceras i verkligheten.
Vi kunde en knappt vecka senare rapportera om en granskning av Bloomberg som visade att skifferindustrins skulder (skiffergas+skifferolja) det första kvartalet i år uppmättes till 163,6 miljarder dollar. Med andra ord, skifferindustrin går på knäna och kan varken leverera den dröm om ökade gas och oljevolymer som utlovas av stora delar av media och inte minst från oljeindustrin själva eller övertyga sina investerare om att de ska få avkastning på sina pengar.
Kvartal efter kvartal går skifferbolagen med förlust då man inte kan bära sina stigande energiinvesteringar som krävs för att utvinna den gas och olja som hänger högst upp på energiträdets grenar.
Den som nu trodde att bara skifferindustrin har problem med stigande kostnader och lägre produktionsvolymer bör ta en titt på Kanada. I en mycket läsvärd artikel i kanadensiska tidningen The Globe and Mail skriven av Jeff Rubin får man ännu en påminnelse om fossilindustrin växande problem med avkastningen.
Kanada är intressant exempel på många sätt. Landet bröt mot Kyotoavtalet för att möjliggöra ökade utsläpp från oljeutvinning av tjärsand/oljesand. Landets ekonomi är som en pall med tre ben vars ekonomi står och faller med det ben om utgörs av dess fossilindustri, särskilt oljeindustrin.
Jeff Rubin pekar på att landets konservativa regering de senaste årtionendet gjort allt för att breda vägen för fossilindustrin i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Kanada. Vare sig det varit reklamkampanjer i mångmiljonklassen eller genom att motarbeta lokala drivkrafter för miljön har premiärminister Stephen Harper ensidigt stött oljeindustrin.
Det minst sagt ironiska, påpekar Rubin är att Harper talar om behovet att låta den fria marknaden styra, när regeringen gjort allt annat än låtit den fria marknaden styra när det kommer till oljeindustrin. "Jag antar att ideologi är bra tills dess att den blir obekväm"...skriver Rubin.
"Kanadensare har matas med tanken om att energisektorn (tänk fossilindutrin här) är motorn för landets ekonomiska tillväxt... "men" fortsätter Rubin "ta och se er om". Rubin pekar sedan på att varken oljesandutvinningen, flytande naturgas på export eller kolgruvorna skapar den tillväxt som lovas och att andra länder satsar på förnyelsebart i större utsträckning än tidigare.
Låt oss börja med Kanadas export av flytande gas. Kinas nyligen undertecknade gasavtal med Ryssland löper över 30 år men den största gasleveranserna kommer inte nå Kina förrän tidigast slutet av 2017 då den så kallade "Power of Siberia"-gasledningen ska vara färdigställd.
Enligt Jeff Rubin innebär Kinas och Rysslands gasavtal ett stort avbräck för Kanadas planer på att trasnportera flytande naturgas (LNG) till Asien. Naturgas från östra Sibirien kan nämligen förse asiatiska länder med gas till en 30 till 40 procent lägre kostnad än den flytande naturgas som skeppas till Asien via fartyg.
Inga officiella siffror finns på exakt hur mycket kontraktet är värt då det är sekretessbelagt men det beräknas enligt BBC vara värt cirka 400 miljarder dollar. Det talas mycket (struntprat) om hur skifferutvinningen i USA ritar om världens energikarta. Istället borde det talas om hur Kinas växande energibehov ritar om världens energikarta, något gasavtalet mellan Ryssland och Kina bara reflekterar en del av.
Rubin pekar på ännu ett hot mot den kanadensiska fossilindustrin och även här är Kina inblandad, indirekt. Kinas nya satsningar på förnyelsebart i kombination med tuffare regelverk för utsläpp från kolkraftverk har lett till minskad kolanvändning. Detta har drivit ner världsmarknadspriset på kol då det land som konsumerar 50 % av världens kolproduktion har "viss" påverkan på priset.
Kanadensiska kolbolag som Teck Resources med kolgruvor i bland annat Kanada har därför drabbats hårt.
Sist men INTE MINST har vi Kanadas och en av världens för den delen mest lovordade källorna till oljeproduktion de närmaste åren, oljesanden. Det gigantiska projektet Joeslyn Nort Oil sands mine läggs på is då "man inte funnit en formel för att få mega -projektet att bli ekonomiskt gångbart". Ett oljesandsprojekt som värderas till 11 miljarder dollar där bland annat energijättar som Total E & P Canada och Occidental Petroleum gjort stor sak av de många tusen fat olja projektet ska kunna leverera...
Att tänka nytt (var anpassningsbar till nya förutsättningar) och bygga en hållbar ekonomi kan man inte göra om man inte först undersöker sina sårbarheter och arbetar för att minska dessa. Precis som Jeff Rubin skrivit förut gör Kanada klokt i att istället för att slösa resurser på olja, gas och kol satsa på export av rent vatten!
Vi kunde en knappt vecka senare rapportera om en granskning av Bloomberg som visade att skifferindustrins skulder (skiffergas+skifferolja) det första kvartalet i år uppmättes till 163,6 miljarder dollar. Med andra ord, skifferindustrin går på knäna och kan varken leverera den dröm om ökade gas och oljevolymer som utlovas av stora delar av media och inte minst från oljeindustrin själva eller övertyga sina investerare om att de ska få avkastning på sina pengar.
Kvartal efter kvartal går skifferbolagen med förlust då man inte kan bära sina stigande energiinvesteringar som krävs för att utvinna den gas och olja som hänger högst upp på energiträdets grenar.
Den som nu trodde att bara skifferindustrin har problem med stigande kostnader och lägre produktionsvolymer bör ta en titt på Kanada. I en mycket läsvärd artikel i kanadensiska tidningen The Globe and Mail skriven av Jeff Rubin får man ännu en påminnelse om fossilindustrin växande problem med avkastningen.
Kanada är intressant exempel på många sätt. Landet bröt mot Kyotoavtalet för att möjliggöra ökade utsläpp från oljeutvinning av tjärsand/oljesand. Landets ekonomi är som en pall med tre ben vars ekonomi står och faller med det ben om utgörs av dess fossilindustri, särskilt oljeindustrin.
Jeff Rubin pekar på att landets konservativa regering de senaste årtionendet gjort allt för att breda vägen för fossilindustrin i en omfattning som aldrig tidigare skådats i Kanada. Vare sig det varit reklamkampanjer i mångmiljonklassen eller genom att motarbeta lokala drivkrafter för miljön har premiärminister Stephen Harper ensidigt stött oljeindustrin.
Det minst sagt ironiska, påpekar Rubin är att Harper talar om behovet att låta den fria marknaden styra, när regeringen gjort allt annat än låtit den fria marknaden styra när det kommer till oljeindustrin. "Jag antar att ideologi är bra tills dess att den blir obekväm"...skriver Rubin.
"Kanadensare har matas med tanken om att energisektorn (tänk fossilindutrin här) är motorn för landets ekonomiska tillväxt... "men" fortsätter Rubin "ta och se er om". Rubin pekar sedan på att varken oljesandutvinningen, flytande naturgas på export eller kolgruvorna skapar den tillväxt som lovas och att andra länder satsar på förnyelsebart i större utsträckning än tidigare.
Låt oss börja med Kanadas export av flytande gas. Kinas nyligen undertecknade gasavtal med Ryssland löper över 30 år men den största gasleveranserna kommer inte nå Kina förrän tidigast slutet av 2017 då den så kallade "Power of Siberia"-gasledningen ska vara färdigställd.
Enligt Jeff Rubin innebär Kinas och Rysslands gasavtal ett stort avbräck för Kanadas planer på att trasnportera flytande naturgas (LNG) till Asien. Naturgas från östra Sibirien kan nämligen förse asiatiska länder med gas till en 30 till 40 procent lägre kostnad än den flytande naturgas som skeppas till Asien via fartyg.
Inga officiella siffror finns på exakt hur mycket kontraktet är värt då det är sekretessbelagt men det beräknas enligt BBC vara värt cirka 400 miljarder dollar. Det talas mycket (struntprat) om hur skifferutvinningen i USA ritar om världens energikarta. Istället borde det talas om hur Kinas växande energibehov ritar om världens energikarta, något gasavtalet mellan Ryssland och Kina bara reflekterar en del av.
Rubin pekar på ännu ett hot mot den kanadensiska fossilindustrin och även här är Kina inblandad, indirekt. Kinas nya satsningar på förnyelsebart i kombination med tuffare regelverk för utsläpp från kolkraftverk har lett till minskad kolanvändning. Detta har drivit ner världsmarknadspriset på kol då det land som konsumerar 50 % av världens kolproduktion har "viss" påverkan på priset.
Kanadensiska kolbolag som Teck Resources med kolgruvor i bland annat Kanada har därför drabbats hårt.
Sist men INTE MINST har vi Kanadas och en av världens för den delen mest lovordade källorna till oljeproduktion de närmaste åren, oljesanden. Det gigantiska projektet Joeslyn Nort Oil sands mine läggs på is då "man inte funnit en formel för att få mega -projektet att bli ekonomiskt gångbart". Ett oljesandsprojekt som värderas till 11 miljarder dollar där bland annat energijättar som Total E & P Canada och Occidental Petroleum gjort stor sak av de många tusen fat olja projektet ska kunna leverera...
Att tänka nytt (var anpassningsbar till nya förutsättningar) och bygga en hållbar ekonomi kan man inte göra om man inte först undersöker sina sårbarheter och arbetar för att minska dessa. Precis som Jeff Rubin skrivit förut gör Kanada klokt i att istället för att slösa resurser på olja, gas och kol satsa på export av rent vatten!
2014-06-04
Självhushållningens ABC i Nya Numret av OM Omställning
I söndags kom Nr 3 av årets Om Omställningsmagasin ut. Detta nummer bjuder på många läsvärda artiklar på självförsörjningstemat. Från nationellt till individnivå, från energi och transporter till odling.
Johans artikel är en fördjupad analys av fartygstransporternas framtid. Fokus är anpassning till svallvågorna av Peak Oil med minskad tillgång till fartygsbränsle och högre transportpriser. Artikeln bygger på det tidigare inlägget här på bloggen, Kapten Gustaf Erikson får ny vind i seglet.
Vi tror många av bloggens läsare särskilt skulle uppskatta huvudredaktörens Eva Petterssons artikel "Att odla sin egen är som att trycka sina egna pengar". I artikeln kan man bland annat lära sig hur ryssarna till skillnad mot i tex Sverige i princip är helt självförsörjande på mat tack vare sina odlingslotter (Datchor) som hängt kvar sedan sovjettiden. Från dessa miniodlingar får ryssarna bland annat 92% av sin potatis och 77 % av grönsakerna.
Här har Sverige mycket att lära. Många ryssar klarar sin ekonomi just tack vare dessa datchor idag. Hur blir Sverige återigen självförsörjande och mindre ekonomiskt sårbart? Jo en stor del av befolkning till skillnad mot idag odla en del eller stora delar av sin egen mat lokalt och regionalt i liten skala, utan beroende av fossila bränslen.
En annan av många läsvärda artiklar i detta OM nummer är skriven av tidningsskribenten Carl Lindström. Carl Lindström är ingenjör och ligger bland annat bakom en mycket spännande teknik för avloppshantering. Carl har tidigare bland annat skrivit mycket läsvärda artiklar om hur man kan bygga sin egen torrtoa och återanvända avfall i sitt hushåll på ett finurligt sätt. Denna gång handlar Carls artikel om vårt beroende av fjärrteknik och hur vi med enkla medel kan säkra närteknik som vi kan falla tillbaka på när fjärrsystemen inte fungerar.
Vare sig i krissituationer likt bensin/oljekrisen 1973 eller mer omfattande krissituationer är det upp till individen att säkra värme och el (och ja mat). Några resurser på kommunal eller nationell nivå finns inte att tala om längre, de är nermonterade sedan kalla krigets slut.
I Finland och Schweiz finns både livsmedelslager och bränsle för samhällsuppehållande transporter för hela befolkningen som räcker i flera år. Vad har Sverige? Många människors miniatyrlösningar med odlingskunnande och energi i form av ved och elproduktion i liten skala är något mycket vettigt
att falla tillbaka på i dagens fossilberoende och högteknologiska samhälle. Dagens samhälle är sårbart för minsta flaskhals eller längre störningar i fjärrsystemen.
Det tål att påminna sig om att det många kallar "preppers" numera, var sunt förnuft för bara för 20-30 år sedan. Det vill säga att man har har åtminstone några månaders livsmedelsreserver hemma och möjlighet att värma sig även när elen/värmen försvinner i flera månader eller mer.
Köp gärna ett lösnummer eller bli prenumerant av Om Omställning, ni lär inte ångra det. Gillar ni Om Omställning- Sprid gärna info om tidningen till andra- och bidra på så vis till ett hållbarare Sverige!
Johans artikel är en fördjupad analys av fartygstransporternas framtid. Fokus är anpassning till svallvågorna av Peak Oil med minskad tillgång till fartygsbränsle och högre transportpriser. Artikeln bygger på det tidigare inlägget här på bloggen, Kapten Gustaf Erikson får ny vind i seglet.
Vi tror många av bloggens läsare särskilt skulle uppskatta huvudredaktörens Eva Petterssons artikel "Att odla sin egen är som att trycka sina egna pengar". I artikeln kan man bland annat lära sig hur ryssarna till skillnad mot i tex Sverige i princip är helt självförsörjande på mat tack vare sina odlingslotter (Datchor) som hängt kvar sedan sovjettiden. Från dessa miniodlingar får ryssarna bland annat 92% av sin potatis och 77 % av grönsakerna.
Här har Sverige mycket att lära. Många ryssar klarar sin ekonomi just tack vare dessa datchor idag. Hur blir Sverige återigen självförsörjande och mindre ekonomiskt sårbart? Jo en stor del av befolkning till skillnad mot idag odla en del eller stora delar av sin egen mat lokalt och regionalt i liten skala, utan beroende av fossila bränslen.
En annan av många läsvärda artiklar i detta OM nummer är skriven av tidningsskribenten Carl Lindström. Carl Lindström är ingenjör och ligger bland annat bakom en mycket spännande teknik för avloppshantering. Carl har tidigare bland annat skrivit mycket läsvärda artiklar om hur man kan bygga sin egen torrtoa och återanvända avfall i sitt hushåll på ett finurligt sätt. Denna gång handlar Carls artikel om vårt beroende av fjärrteknik och hur vi med enkla medel kan säkra närteknik som vi kan falla tillbaka på när fjärrsystemen inte fungerar.
Vare sig i krissituationer likt bensin/oljekrisen 1973 eller mer omfattande krissituationer är det upp till individen att säkra värme och el (och ja mat). Några resurser på kommunal eller nationell nivå finns inte att tala om längre, de är nermonterade sedan kalla krigets slut.
I Finland och Schweiz finns både livsmedelslager och bränsle för samhällsuppehållande transporter för hela befolkningen som räcker i flera år. Vad har Sverige? Många människors miniatyrlösningar med odlingskunnande och energi i form av ved och elproduktion i liten skala är något mycket vettigt
att falla tillbaka på i dagens fossilberoende och högteknologiska samhälle. Dagens samhälle är sårbart för minsta flaskhals eller längre störningar i fjärrsystemen.
Det tål att påminna sig om att det många kallar "preppers" numera, var sunt förnuft för bara för 20-30 år sedan. Det vill säga att man har har åtminstone några månaders livsmedelsreserver hemma och möjlighet att värma sig även när elen/värmen försvinner i flera månader eller mer.
Köp gärna ett lösnummer eller bli prenumerant av Om Omställning, ni lär inte ångra det. Gillar ni Om Omställning- Sprid gärna info om tidningen till andra- och bidra på så vis till ett hållbarare Sverige!
2014-06-02
SpaceX nya milstolpe för rymdfarten:Återanvändningsbar rymdkapsel
Det privata rymdbolaget SpaceX avslöjade i fredags sin nya rymdkapsel Dragon V2. Denna rymdkapsel som är en vidareutveckling av Dragon V1 som redan övertagit NASA:s transporter av mat och utrustning till den internationella rymdstationen ISS, kan bli ett avgörande steg för att revolutionera rymdfarten.
Dragon V2 kan nämligen till skillnad mot de tidigare rymdkapslar återanvändas och landa på jorden "som en helikopter". Detta till en långt lägre kostnad och säkrare än både rymdfärjorna som begränsas av landningsbanor och perfekt väder och rymdkapslar som bara landar i havet med fallskärm.
Med Dragon V2 kan SpaceX skicka upp till 7 astronauter på en gång och genom att återanvända kapseln få ner kostnaderna för rymdfarten många gånger om. Kapseln använder 4 bromsraketer som aktiveras några kilometer ovan mark, och kan sedan landa kapseln på avsedd plats. Korrigering: 6 av av 8 fungerande raketmotorer räcker för att landa kapseln säkert men det finns även fallskärmar "just in case" Fallskärmarna kan dock endast utlösas vid en viss höjd. Testkörs raketmotorerna och får klartecken är det tänkt att endast bromsraketerna ska landa kapseln varefter fallskärmarna inte längre kan användas.
Se Spacex imponerande video nedan av Dragon V2. För mer info läs gärna några av tidigare inläggen om SpaceX och dess lika imponerande grundare Elon Musk.
Dragon V2 kan nämligen till skillnad mot de tidigare rymdkapslar återanvändas och landa på jorden "som en helikopter". Detta till en långt lägre kostnad och säkrare än både rymdfärjorna som begränsas av landningsbanor och perfekt väder och rymdkapslar som bara landar i havet med fallskärm.
Med Dragon V2 kan SpaceX skicka upp till 7 astronauter på en gång och genom att återanvända kapseln få ner kostnaderna för rymdfarten många gånger om. Kapseln använder 4 bromsraketer som aktiveras några kilometer ovan mark, och kan sedan landa kapseln på avsedd plats. Korrigering: 6 av av 8 fungerande raketmotorer räcker för att landa kapseln säkert men det finns även fallskärmar "just in case" Fallskärmarna kan dock endast utlösas vid en viss höjd. Testkörs raketmotorerna och får klartecken är det tänkt att endast bromsraketerna ska landa kapseln varefter fallskärmarna inte längre kan användas.
Se Spacex imponerande video nedan av Dragon V2. För mer info läs gärna några av tidigare inläggen om SpaceX och dess lika imponerande grundare Elon Musk.
Klicka på bilden för att komma till videon, eller klicka här
Några tidigare inlägg om SpaceX & Elon Musk:
- Elon Musk rör om i grytan, denna gång i försvarsindustrin
- Elons Spacex skickar upp första kommersiella satelliten i jordens omloppsbana
- Intervju med två beslutsamma bröder som vågar gå före
- Elon Musks Hyperloop avslöjad
- Hyperloopen, drömmen eller århundradets transportsystem?
- Tesla Motors revolutionerar bilindustrin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)