Första sommaren med bin i trädgården

 Johan trivs bästa i surriga landskap...

Har varit mycket att stå i på sistone. Bokskrivandet har intensifierats med allt vad det inneburit. Vi hoppas kunna avslöja en del spännande nyheter på den fronten inom kort. För Johans del har den senaste tiden även inneburit mycket arbete och förberedelser för att ta emot bin.

Johans intresse för bin går långt tillbaka. Redan som liten fick han vara med och slunga honung hos några goda vänner på Gotland. Sedan dess har minnet av honungsdoft blandat med kladdiga vaxkakor hängt med honom. I våras gick Johan så en biodlarkurs. Sedan dess pratar Johan nästan inte om något annat än de små fantastiska pollinatörerna...  

Hittills har Johans grannar välkomnat tanken om bisurr i buskarna. Att kunna säga att det runt knuten säljs några lokalt producerade burkar honung tycks inte skrämma... Det skadar knappast heller att äppelträden, päronträden, hallonbuskarna och blåbären blir större där bina varit framme. 

Johan gör sin första kontroll och letar bland annat reda på en frisk och kry drottning!

Slungboden är inte helt färdig -organiserad så bilder därifrån får vänta. Inom några veckor ska den dock vara "kliniskt" ren och slungmaskinen testad för att kunna ta hand om försommarens första skörd med honung! Kanske blir det smakrik mörk lindhonung kryddad med maskrossmak, vi får se!

Johan har inte tillverkat sin första bikupa, den är faktiskt färdigköpt direkt från biredskapsfabriken i Töreboda. Detta i brist av tid och kupbyggarfärdigheter. Johan har dock målat kupan (fyra lådor, plus bottenplattan) med en ekologisk linoljefärg.

 Före målning, med mycket tejpande för att inte färg ska fläcka ner kanterna i metall och framförallt ingen färg in i kupan!

Komplett kupa på plats, färdigmålad och med en skattlåda på 

Kupa nummer två har nu levererats och ska målas de närmaste dagarna men inte användas förrän efter midsommar-skörden. Då ska modersamhället förhoppningsvis ha så mycket överskott på arbetare (bin), pollen och honung att en så kallad avläggare kan göras (mer om det i senare inlägg).
Framtida kupor ska dock tillverkas själv med lite egna modifieringar efter rådgvining från Johans far som har många snillrika snickarfärdigheter.  

Pallen är tillverkad av en god vän till Johan och inoljad i en speciell typ av tjära. Johan insåg senare att tjärdoften från pallen/bänken kanske inte var optimal då den påminner om brandlukt vilket ogillas skarpt av bin...av förståeliga skäl. Tjärdoften är nästan helt borta och bina verkar helt oberörda av detta glädjande nog. Bina flyger ju in och ur kupan som rakethelikoptrar.


 Pall med plats för två kupor, brädor i mitten för arbetsyta mellan kuporna

Den pollen Johans bin kommer med tycks vara från ett grannområde och från en växt Johan ännu inte lokaliserat. Orangefärgade är i alla fall nästan alla pollenbollar. Även om en del bin ses vid äppelträden i Johans trädgård. Nektar (och mycket vatten) är dock det som en majoritet av bina drar in. Åtminstone att döma av hur snabbt honungsramarna fylls på och hur få bin per minut som flyger in med pollen genom flusterluckan.       

Imorgon ska Johan sätta på en andra skattlåda (låda med 10 ramar med mellanväggar av vax) endast avsedd för honung. Just nu sitter redan en skattlåda ovanpå yngelrummet (de två undre lådorna) och fyra ramar är redan fulla med honung och flera andra ramar är redan utbyggda helt och börjar fyllas på med honung.

Kontroll av drönarram. Vänstra kakan är nu bortskalad för att hålla nere nivån av så kallad varroakvalster.

Mer detaljer om hur biodlingen går och vad de respektive lådorna innehåller och har för funktion i bisamhället (ja, det manipulerade bisamhället människan skapat med design och avel), kommer fortlöpande under sommaren.

För att få en bra bild av hur fantastiska bina är och varför de är så centrala för vår natur och matproduktion rekommenderas filmen "Inte bara Honung".

Johan rekommenderar dock starkt att man går en biodlarkurs. Inte bara för att bidra till något lokalt och hållbart utan för att man aldrig blir den samma! Det är mycket roligt och man ser på naturen och sitt närområde ur ett helt nytt perspektiv. Att se sina äppelträd slå i blom och se och höra ens "egna" bin flyga från blomma till blomma på trädet är så nära magi man kan komma.

Ett av vad som med stor sannolikhet är en av Johans bin som hittat till det kraftigt blommande äppelträdet. (Se "minihelikoptern" i mitten bärande på en tjock gul klump pollen).

När man på allvar ser de små pusselbitarna i trädgården länkas samman med dessa naturens superinsekter (ja egentligen är bisamhället en stor superorganism) får man inblick i naturens helhet och den mångfald som ger den sin styrka.