Först rapporterade bloggrannen Cornucopia om den amerikanska energimyndigheten EIA och dess smått otroliga revidering av USA:s skifferoljeresurser. I ett penndrag ströks plötsligt 60 % av USA:s utlovade svarta guldkorn (utlovade oljeproduktion från landets skifferformationer).
Vi kunde på denna blogg kort efter rapportera att något liknande gällde USA:s lika mediahypade skiffergas. Geologen David Hughes har nämligen nyligen visat att EIA rapporterar en 38 % högre gasproduktion från de fyra största skiffergasformationerna i USA än vad dessa producerar i verkligheten.
Nu har journalisten Asjylin Loder för amerikanska Bloomberg granskat ekonomin bakom olje -och gasbolagens utvinning av skifferolja och skiffergas i USA. 61 bolag som utvinner skifferolja och skiffergas har undersökts.
Det visar sig, föga förvånade då de lågt hängande energifrukterna redan är plockade, att många av bolagen går med brakförluster. Olje -och gasbolagen är överbelånade från den oljiga plasthjälmen på huvudet ner till tårna.
För håll i er nu, granskningen av skifferindustrins skulder, uppmätte det första kvartalet i år 163,6 miljarder dollar! Skuldsättningen hos 61 av USA:s skifferbolag har dubblerats bara de senaste 4 åren, händelsevis under samma period som hypen och rapporteringen om USA som den det nya Saudiarabien, eskalerat...en slump?
Bloomberg konstaterar bland annat att dussintalet av de 61 bolagen har fullt upp bara att betala av räntan på sina lån till olika investerare som nu allvarligt funderar på att dra sig ur denna minst sagt olönsamma skifferutvinning. Skifferbolagen sitter samtidigt i ett dilemma (eller är det egentligen den amerikanska ekonomin?). Om de inte fortsätter borra och ta mer lån, trots att de inte går med vinst, hinner de inte upprätthålla produktionsnivån som faller snabbt för skifferbrunnarna.
Produktion av skiffergas och skifferolja når nämligen sin högsta nivå i varje brunn efter endast några år till skillnad mot konvetionella olje och gasfält som kan producera stora volymer olja och gas i årtionden. Ständigt nya skifferbrunnar måste därför borras för att kort därpå överges för nya brunnar och områden, helst där intet ont anande amerikaner överlåter sina mark och sina grundvattentäkter frivilligt...
Som vi rapporterat om otaliga gånger: Hur man än vrider och vänder på skifferutvinningen, den är varken ekonomiskt lönsam, miljömässigt hållbar eller kan ge den energiavkastning som fortsatt ekonomisk tillväxt enligt dagens modeller kräver. Det är klart som en molnfri blå himmel för den som lyfter blicken uppåt från det ack så vilseledande bruset.
Energi, pengar och människors tankekraft bör väl ägnas åt hållbara satsningar, inte åt fossila dinosaurier från en snart svunnen energiera?
Läs Bloombergs läsvärda artikel och fundera själva.
Trevlig lördag!
Olja för blåbär
2014-05-28
Testbana av E-highway/Elmotorväg på gång utanför Storvik
Vi har skrivit mycket om olika eltransporter på bloggen. Framförallt om elbilar, elbussar, Folkbanan och Hyperloopen.
Med anledningen av att en testbana för lastbilar kopplad till eltråd ska byggas i Sverige får vi nu anledning att skriva om det som kallas E-highways eller elmotorväg.
För en vecka sedan rapporterade Elektronik Tidningen att projektet Elväg Gävle nu är redo för att bygga en teststräcka för elväg utanför Storvik i Gävleborgs län. Elväg Gävle är ett samarbete mellan i första hand och Scania som arbetet på tekniken tillsammans ett par år nu. I Projekt Elväg Gävle ingår även Region Gävleborg, SSAB, Sandvik, Ovako, Outokumpu, Boliden, Stora Enso, Midroc Electro Ernsts Express, Gävle Hamn mfl.
Siemens ligger bakom tekniken som kan beskrivas ungefär så här:
Ett kontaktledningssystem som påminner om det för pendeltåg installeras längs befintlig infrastruktur, enklast längs motorvägar. En lastbil med dieselhybridmotor kopplas till en genereator som driver en elmotor som i sin tur får kardanaxeln att rotera (sätter i sin tur drivhjulen i rörelse).
Lastbilen kan köra som vilken diesellastbil som helst (och tankas med diesel) men när den kör på motorväg som är utrustad med kontaktledningar förs en intelligent strömavtagare monterad ovanför förarhytten upp mot kontaktledningen. När kontakt upprättats, antingen automatiskt eller av föraren manuellt drivs lastbilen helt på el.
Se hur det funkar i videon nedan:
Tanken är att i första hand minska bränslebehovet för tunga lastbilar på väg och samtidigt minska utsläppen. Även om denna tanke är god och ett klart fall framåt skulle vi gärna se att man frångår dieseldriften helt. Om en lastbil kör 80-90 % av tiden på motorväg mellan stora städer skulle slutsträckan kunna drivas av ett kraftfullare litiumbatteri likt de som sitter i Tesla Motors elbil Tesla Model S.
Genom att bygga ett kontaktledningssytem mellan Göteborg-Malmö, Malmö-Stockholm och Göteborg-Stockholm samt Stockholm-Sundsvall skulle större delen av Sveriges viktigaste transportleder på väg täckas in. Sluttransporten från motorväg till leverans eller avhämtning med lastbilen skulle säkerligen kunna ske HELT på batteridrift. Batteriet skulle sedan kunna laddas vid avhämtning och avlämning av gods och även när lastbilen är uppkopplad mot kontaktledningen längs motorvägen.
Helst skulle vi givetvis i första hand se att järnvägen underhölls (!) och byggdes ut för att hantera en större andel av godstransporterna i Sverige. Järnvägstransporter kräver betydligt mindre energi och investeringar än att underhålla asfaltsvägar och hålla lastbilar rullande på vägarna. Järnvägen bör därför vara fokus för att säkra Sveriges transporter.
Ett hållbart transportsystem är livsviktigt för Sveriges ekonomi. Sverige har till skillnad mot grannlandet Norge inte någon egen olja för att säkra tillgången på diesel och bensin till våra transporter. Vare sig det uppstår en krissituation på grund kortsiktig bränslebrist i form av begränsade diesel och oljeimporter eller vid den nedgång i världens oljeproduktion som väntar inom några år i, står Sveriges livsmedelsförsörjning och ekonomi och faller med vägtransporterna idag.
Vi ser därför E-highways helt klart som ett fall framåt och något som avsevärt skulle minska Sveriges oljeberoende inom transportsektorn. I kombination med en utbyggt (och fungerande!) järnvägssystem för både gods och persontransporter skulle Sveriges sårbarhet minska betydligt mot idag.
Låt oss hoppas att Siemens och Scania inte är för trångsynta att de håller döva örat till företag som Tesla Motors som har potentialen att öppnar upp för en helt ny typ av användning av batterier i till exempel tunga lastbilar för E-highways.
Nedan Siemens testbana av E-highway utanför Berlin, här i samarbete med Mercedes. När får vi se en sådan utanför Storvik med Scanias lastbilar eller snarare när vi får vi se E-highways i Sverige i riktig trafik!?
Med anledningen av att en testbana för lastbilar kopplad till eltråd ska byggas i Sverige får vi nu anledning att skriva om det som kallas E-highways eller elmotorväg.
För en vecka sedan rapporterade Elektronik Tidningen att projektet Elväg Gävle nu är redo för att bygga en teststräcka för elväg utanför Storvik i Gävleborgs län. Elväg Gävle är ett samarbete mellan i första hand och Scania som arbetet på tekniken tillsammans ett par år nu. I Projekt Elväg Gävle ingår även Region Gävleborg, SSAB, Sandvik, Ovako, Outokumpu, Boliden, Stora Enso, Midroc Electro Ernsts Express, Gävle Hamn mfl.
Siemens ligger bakom tekniken som kan beskrivas ungefär så här:
Ett kontaktledningssystem som påminner om det för pendeltåg installeras längs befintlig infrastruktur, enklast längs motorvägar. En lastbil med dieselhybridmotor kopplas till en genereator som driver en elmotor som i sin tur får kardanaxeln att rotera (sätter i sin tur drivhjulen i rörelse).
Lastbilen kan köra som vilken diesellastbil som helst (och tankas med diesel) men när den kör på motorväg som är utrustad med kontaktledningar förs en intelligent strömavtagare monterad ovanför förarhytten upp mot kontaktledningen. När kontakt upprättats, antingen automatiskt eller av föraren manuellt drivs lastbilen helt på el.
Se hur det funkar i videon nedan:
Tanken är att i första hand minska bränslebehovet för tunga lastbilar på väg och samtidigt minska utsläppen. Även om denna tanke är god och ett klart fall framåt skulle vi gärna se att man frångår dieseldriften helt. Om en lastbil kör 80-90 % av tiden på motorväg mellan stora städer skulle slutsträckan kunna drivas av ett kraftfullare litiumbatteri likt de som sitter i Tesla Motors elbil Tesla Model S.
Genom att bygga ett kontaktledningssytem mellan Göteborg-Malmö, Malmö-Stockholm och Göteborg-Stockholm samt Stockholm-Sundsvall skulle större delen av Sveriges viktigaste transportleder på väg täckas in. Sluttransporten från motorväg till leverans eller avhämtning med lastbilen skulle säkerligen kunna ske HELT på batteridrift. Batteriet skulle sedan kunna laddas vid avhämtning och avlämning av gods och även när lastbilen är uppkopplad mot kontaktledningen längs motorvägen.
Sveriges viktigast motorleder skulle räcka långt (ja Kiruna är också viktigt!)
Helst skulle vi givetvis i första hand se att järnvägen underhölls (!) och byggdes ut för att hantera en större andel av godstransporterna i Sverige. Järnvägstransporter kräver betydligt mindre energi och investeringar än att underhålla asfaltsvägar och hålla lastbilar rullande på vägarna. Järnvägen bör därför vara fokus för att säkra Sveriges transporter.
Ett hållbart transportsystem är livsviktigt för Sveriges ekonomi. Sverige har till skillnad mot grannlandet Norge inte någon egen olja för att säkra tillgången på diesel och bensin till våra transporter. Vare sig det uppstår en krissituation på grund kortsiktig bränslebrist i form av begränsade diesel och oljeimporter eller vid den nedgång i världens oljeproduktion som väntar inom några år i, står Sveriges livsmedelsförsörjning och ekonomi och faller med vägtransporterna idag.
Vi ser därför E-highways helt klart som ett fall framåt och något som avsevärt skulle minska Sveriges oljeberoende inom transportsektorn. I kombination med en utbyggt (och fungerande!) järnvägssystem för både gods och persontransporter skulle Sveriges sårbarhet minska betydligt mot idag.
Låt oss hoppas att Siemens och Scania inte är för trångsynta att de håller döva örat till företag som Tesla Motors som har potentialen att öppnar upp för en helt ny typ av användning av batterier i till exempel tunga lastbilar för E-highways.
Nedan Siemens testbana av E-highway utanför Berlin, här i samarbete med Mercedes. När får vi se en sådan utanför Storvik med Scanias lastbilar eller snarare när vi får vi se E-highways i Sverige i riktig trafik!?
2014-05-25
Nya, Realistiska framtidsprognoser
I veckan uppmärksammade bloggrannen Cornucopia oss i flera viktiga inlägg på det faktum att amerikanska energimyndigheten EIA (ja dess statistiska del) nu gjort en mycket anmärkningsvärd revidering av landets skifferoljeresurser i landet. Den utvinningsbara skifferoljan i USA är nu 60 % lägre än man tidigare angivit!
Precis som Cornucopia påpekar har svensk media inte tagit upp detta (får väl hoppas de gör det). Vidare visar Cornucopia att med den nya resursuppskattningen kommer USA:s skifferolja ta helt slut 2018. Observera att detta gäller vid nuvarande produktionsnivå och nuvarande resursuppskattningar men det ger helt klart en fingervisning om att USA:s så kallade skiffer-revolution inte är något annan än en kortvarig dröm. The Guardian har åtminstone uppmärksammat nyheten, får se om något annat stort mediahus vaknar ur sin slummer.
Läs Cornucopias utmärkta redogörelse över EIA:s nya skiffferolje-revidering. Vi fokuserar här istället på EIA:s rapportering när det gäller skiffergasen.
David Hughes skrev för nästan exakt en månad sedan en artikel för ASPO-USA om hur EIA allvarligt överdriver skiffergas -produktionen i sin rapportering. David Hughes har 32 års erfarenhet som geolog och är nu president för konsultbolaget Global Sustainability Research Inc. Hughes är även medarbetare vid Post Carbon Institute.
Hughes visar att EIA rapporterar en 38 % högre gasproduktion från de fyra största skiffergasformationerna i USA än vad dessa producerar i verkligheten. Detta har David Hughes konstaterat genom att gå igenom EIA:s offentligt publicerade statistik för åren 2007-2014. Hughes har granskat EIA:s statistik för skiffergasproduktion för skifferformationerna Marcellus, Haynesville, Bakken och Eagle Ford. Med data från EIA:s månadsrapport Drilling Productivity Report fås följande figur:
Låt oss få lite perspektiv på hur INKORREKT EIA rapporterar här. Säg att Google skulle ha lyckats gå med vinst under 4 kvartal under ett år, med 10 miljarder kronor. Om Googles revisorer istället för att redovisa faktiskt vinst, med komplicerad och svårtydd bokföring redovisade en vinst på 13,8 miljarder kronor får man en bild av hur tokigt det skulle bli. Föreställ er sedan att det efter en lång period där de inkorrekta 13,8 miljarder i årlig vinst skrivits om i media och bollats av diverse analytiker som ett "fantastiskt resultat" sedan visar sig vara fel med 3,8 miljarder.
Istället för att belysas med samma hysteri och jämföras med en förväntad vinst på säg 10 miljarder, smygs denna korrigering ut i en söndagsrapport och i praktiken som att inget har hänt. Ungefär så fungerar rapporteringen kring USA:s skifferproduktion av olja och gas.
(Exakt hur EIA redovisat och rapporterat fel kan nu läsa om i Hughes artikel)
Precis som David Hughes understryker i sin artikel är det centralt att EIA är korrekt/realistisk i sin rapportering och sina framtidsprognoser när man har tillgång till så viktig statistik. Analytiker av olika slag, media och åtminstone en del av allmänheten använder trots allt EIA:s rapporter och statistik. Då får inte fundamentala felrapporteringar som dessa förekomma. När felrapporteringen är så omfattande bör alla varningsklockor ringa för den kritiskt granskande läsaren om att det inte står rätt till med den faktiska produktionen, vare sig det gäller skifferoljan eller skiffergasen.
Det är ju inte så märkligt att media får en skev verklighetsuppfattning och analytiker missar så långt ifrån målet i sina prognoser om den data och rapportering de lutar sig på redan från början är HELT INKORREKT. En vanlig medborgare kan omöjligen påverka politiken eller företagare till en ny riktning om den verklighetsbild den får upprepad varje dag är felaktig.
Alla geologer och energianalytiker med korrekt data vet att USA:s olje och gas-produktion kommer minska snabbt och endast inom några år och inte alls är någon långsiktig räddning för USA:s skuldtyngda ekonomi. Ett fåtal ekonomer har även granskat ekonomin i dagens skifferutvinning. Dessa har konstaterat att skifferutvinningen i USA är långt ifrån lönsam och inte kan jämföras med konventionell oljeproduktion som kräver relativt låga investeringar och relativt låg användning av energi.
Skifferolja och skiffergas är det som många ekonomer och politiker sätter sin tilltro till för att få igång tillväxthjulen i ekonomin igen men detta vilar på en falsk framtidsprognos och verklighet som inte överensstämmer med den nya ekonomi vi kommer att få leva i och bygga upp de närmaste 10-20 åren. Länder som Kina, USA och delar av Europa bör istället för att sprida falska förhoppningar om skifferolja och skiffergas och slösa dyrbara resurser och tid på denna extremt kortsiktiga och relativt småskaliga utvinning, lägga krutet på en omställning bort från fossilekonomin.
Investerare, företagare eller individer/familjer bör räkna med allt annat än business as usual och inte vänta sig att omställningen ska komma genom att någon regering eller en industri som de senaste 100 åren dominerats av fokus på fortsatt fossilanvändning, plötsligt ska vakna och servera hållbara lösningar på "löpande band".
Den som är klok och har möjlighet, anpassar sig redan nu och är öppen för att stora förändringar är i vardande. Dessa förändringar, där globaliseringen får ta några kliv bakåt i takt med att långtgående transporter blir allt dyrare, öppnar upp för att kunna bygga något hållbart och roligt.
Den som vågar och kan: Tänk regionalt, tänk lokalt och tänk återigen att litet är vackert och hållbart.
För vidare läsning om just det som rapporteras jämfört med det som faktiskt produceras och måste upptäckas för att de dominerande framtidsprognoserna ska gå ihop, kan ni läsa eller lyssna på i en aktuell miniserie av The Extra Environmentalist.
Precis som Cornucopia påpekar har svensk media inte tagit upp detta (får väl hoppas de gör det). Vidare visar Cornucopia att med den nya resursuppskattningen kommer USA:s skifferolja ta helt slut 2018. Observera att detta gäller vid nuvarande produktionsnivå och nuvarande resursuppskattningar men det ger helt klart en fingervisning om att USA:s så kallade skiffer-revolution inte är något annan än en kortvarig dröm. The Guardian har åtminstone uppmärksammat nyheten, får se om något annat stort mediahus vaknar ur sin slummer.
Läs Cornucopias utmärkta redogörelse över EIA:s nya skiffferolje-revidering. Vi fokuserar här istället på EIA:s rapportering när det gäller skiffergasen.
David Hughes skrev för nästan exakt en månad sedan en artikel för ASPO-USA om hur EIA allvarligt överdriver skiffergas -produktionen i sin rapportering. David Hughes har 32 års erfarenhet som geolog och är nu president för konsultbolaget Global Sustainability Research Inc. Hughes är även medarbetare vid Post Carbon Institute.
Hughes visar att EIA rapporterar en 38 % högre gasproduktion från de fyra största skiffergasformationerna i USA än vad dessa producerar i verkligheten. Detta har David Hughes konstaterat genom att gå igenom EIA:s offentligt publicerade statistik för åren 2007-2014. Hughes har granskat EIA:s statistik för skiffergasproduktion för skifferformationerna Marcellus, Haynesville, Bakken och Eagle Ford. Med data från EIA:s månadsrapport Drilling Productivity Report fås följande figur:
Källa figur: David Huges artikel för ASPO-USA
När Hughes använde EIA:s veckorapportering Natural Gas Weekly update fick han däremot fram den faktiska skiffergasproduktionen. Den ser ut så här:
Källa figur: David Huges artikel för ASPO-USA
Låt oss få lite perspektiv på hur INKORREKT EIA rapporterar här. Säg att Google skulle ha lyckats gå med vinst under 4 kvartal under ett år, med 10 miljarder kronor. Om Googles revisorer istället för att redovisa faktiskt vinst, med komplicerad och svårtydd bokföring redovisade en vinst på 13,8 miljarder kronor får man en bild av hur tokigt det skulle bli. Föreställ er sedan att det efter en lång period där de inkorrekta 13,8 miljarder i årlig vinst skrivits om i media och bollats av diverse analytiker som ett "fantastiskt resultat" sedan visar sig vara fel med 3,8 miljarder.
Istället för att belysas med samma hysteri och jämföras med en förväntad vinst på säg 10 miljarder, smygs denna korrigering ut i en söndagsrapport och i praktiken som att inget har hänt. Ungefär så fungerar rapporteringen kring USA:s skifferproduktion av olja och gas.
(Exakt hur EIA redovisat och rapporterat fel kan nu läsa om i Hughes artikel)
Precis som David Hughes understryker i sin artikel är det centralt att EIA är korrekt/realistisk i sin rapportering och sina framtidsprognoser när man har tillgång till så viktig statistik. Analytiker av olika slag, media och åtminstone en del av allmänheten använder trots allt EIA:s rapporter och statistik. Då får inte fundamentala felrapporteringar som dessa förekomma. När felrapporteringen är så omfattande bör alla varningsklockor ringa för den kritiskt granskande läsaren om att det inte står rätt till med den faktiska produktionen, vare sig det gäller skifferoljan eller skiffergasen.
Det är ju inte så märkligt att media får en skev verklighetsuppfattning och analytiker missar så långt ifrån målet i sina prognoser om den data och rapportering de lutar sig på redan från början är HELT INKORREKT. En vanlig medborgare kan omöjligen påverka politiken eller företagare till en ny riktning om den verklighetsbild den får upprepad varje dag är felaktig.
Alla geologer och energianalytiker med korrekt data vet att USA:s olje och gas-produktion kommer minska snabbt och endast inom några år och inte alls är någon långsiktig räddning för USA:s skuldtyngda ekonomi. Ett fåtal ekonomer har även granskat ekonomin i dagens skifferutvinning. Dessa har konstaterat att skifferutvinningen i USA är långt ifrån lönsam och inte kan jämföras med konventionell oljeproduktion som kräver relativt låga investeringar och relativt låg användning av energi.
Skifferolja och skiffergas är det som många ekonomer och politiker sätter sin tilltro till för att få igång tillväxthjulen i ekonomin igen men detta vilar på en falsk framtidsprognos och verklighet som inte överensstämmer med den nya ekonomi vi kommer att få leva i och bygga upp de närmaste 10-20 åren. Länder som Kina, USA och delar av Europa bör istället för att sprida falska förhoppningar om skifferolja och skiffergas och slösa dyrbara resurser och tid på denna extremt kortsiktiga och relativt småskaliga utvinning, lägga krutet på en omställning bort från fossilekonomin.
Investerare, företagare eller individer/familjer bör räkna med allt annat än business as usual och inte vänta sig att omställningen ska komma genom att någon regering eller en industri som de senaste 100 åren dominerats av fokus på fortsatt fossilanvändning, plötsligt ska vakna och servera hållbara lösningar på "löpande band".
Den som är klok och har möjlighet, anpassar sig redan nu och är öppen för att stora förändringar är i vardande. Dessa förändringar, där globaliseringen får ta några kliv bakåt i takt med att långtgående transporter blir allt dyrare, öppnar upp för att kunna bygga något hållbart och roligt.
Den som vågar och kan: Tänk regionalt, tänk lokalt och tänk återigen att litet är vackert och hållbart.
För vidare läsning om just det som rapporteras jämfört med det som faktiskt produceras och måste upptäckas för att de dominerande framtidsprognoserna ska gå ihop, kan ni läsa eller lyssna på i en aktuell miniserie av The Extra Environmentalist.
2014-05-22
Första sommaren med bin i trädgården
Johan trivs bästa i surriga landskap...
Har varit mycket att stå i på sistone. Bokskrivandet har intensifierats med allt vad det inneburit. Vi hoppas kunna avslöja en del spännande nyheter på den fronten inom kort. För Johans del har den senaste tiden även inneburit mycket arbete och förberedelser för att ta emot bin.
Johans intresse för bin går långt tillbaka. Redan som liten fick han vara med och slunga honung hos några goda vänner på Gotland. Sedan dess har minnet av honungsdoft blandat med kladdiga vaxkakor hängt med honom. I våras gick Johan så en biodlarkurs. Sedan dess pratar Johan nästan inte om något annat än de små fantastiska pollinatörerna...
Hittills har Johans grannar välkomnat tanken om bisurr i buskarna. Att kunna säga att det runt knuten säljs några lokalt producerade burkar honung tycks inte skrämma... Det skadar knappast heller att äppelträden, päronträden, hallonbuskarna och blåbären blir större där bina varit framme.
Johan gör sin första kontroll och letar bland annat reda på en frisk och kry drottning!
Slungboden är inte helt färdig -organiserad så bilder därifrån får vänta. Inom några veckor ska den dock vara "kliniskt" ren och slungmaskinen testad för att kunna ta hand om försommarens första skörd med honung! Kanske blir det smakrik mörk lindhonung kryddad med maskrossmak, vi får se!
Johan har inte tillverkat sin första bikupa, den är faktiskt färdigköpt direkt från biredskapsfabriken i Töreboda. Detta i brist av tid och kupbyggarfärdigheter. Johan har dock målat kupan (fyra lådor, plus bottenplattan) med en ekologisk linoljefärg.
Före målning, med mycket tejpande för att inte färg ska fläcka ner kanterna i metall och framförallt ingen färg in i kupan!
Komplett kupa på plats, färdigmålad och med en skattlåda på
Framtida kupor ska dock tillverkas själv med lite egna modifieringar efter rådgvining från Johans far som har många snillrika snickarfärdigheter.
Pallen är tillverkad av en god vän till Johan och inoljad i en speciell typ av tjära. Johan insåg senare att tjärdoften från pallen/bänken kanske inte var optimal då den påminner om brandlukt vilket ogillas skarpt av bin...av förståeliga skäl. Tjärdoften är nästan helt borta och bina verkar helt oberörda av detta glädjande nog. Bina flyger ju in och ur kupan som rakethelikoptrar.
Pall med plats för två kupor, brädor i mitten för arbetsyta mellan kuporna
Den pollen Johans bin kommer med tycks vara från ett grannområde och från en växt Johan ännu inte lokaliserat. Orangefärgade är i alla fall nästan alla pollenbollar. Även om en del bin ses vid äppelträden i Johans trädgård. Nektar (och mycket vatten) är dock det som en majoritet av bina drar in. Åtminstone att döma av hur snabbt honungsramarna fylls på och hur få bin per minut som flyger in med pollen genom flusterluckan.
Imorgon ska Johan sätta på en andra skattlåda (låda med 10 ramar med mellanväggar av vax) endast avsedd för honung. Just nu sitter redan en skattlåda ovanpå yngelrummet (de två undre lådorna) och fyra ramar är redan fulla med honung och flera andra ramar är redan utbyggda helt och börjar fyllas på med honung.
Mer detaljer om hur biodlingen går och vad de respektive lådorna innehåller och har för funktion i bisamhället (ja, det manipulerade bisamhället människan skapat med design och avel), kommer fortlöpande under sommaren.
För att få en bra bild av hur fantastiska bina är och varför de är så centrala för vår natur och matproduktion rekommenderas filmen "Inte bara Honung".
Johan rekommenderar dock starkt att man går en biodlarkurs. Inte bara för att bidra till något lokalt och hållbart utan för att man aldrig blir den samma! Det är mycket roligt och man ser på naturen och sitt närområde ur ett helt nytt perspektiv. Att se sina äppelträd slå i blom och se och höra ens "egna" bin flyga från blomma till blomma på trädet är så nära magi man kan komma.
När man på allvar ser de små pusselbitarna i trädgården länkas samman med dessa naturens superinsekter (ja egentligen är bisamhället en stor superorganism) får man inblick i naturens helhet och den mångfald som ger den sin styrka.
2014-05-20
Oljebarometern -20 April
Peak Oil måste läsas
How to destroy a civilization, Ugo Bardi
-Tänkvärt perspektiv på resursproblematiken
Saudi America and a Nuclear Future?, Justin Richie, Chris Nelder, Seth Moser-Katz, resilience.org, 15 Maj 2014
-Orealistiska framtidsscenarier kläs av och granskas med fakta och sunt förnuft
Russia and the Ukraine – The Worrisome Connection to World Oil and Gas Problems , Gail Tverberg, Financial Sense, 7 Maj 2014
-Oraklet Gail Tverberg tar sig en närmare titt på Rysslands del av världens energikaka. Läsvärt som vanligt.
Ekonomicirkusen
Russia’s Dollar Reserves and Putin’s Visit to China, Marc Chandler, Financial Sense, 16 Maj 2014
-Valutakriget fortsätter. Putin/Ryssland fortsätter att minska sitt innehav av amerikanska statsobligationer.
Paulsen: Närmare ett katastrofläge, Johanna Ekström, SvD, 19 Maj 2014
- Vi äter på tok för mycket kött och det vi äter är billigt skit, det är just därför det är billigt och vi kan äta mer av det...en del av konsekvenserna av överkonsumtionen av kött ser vi början på nu.
Det Nya Kina
Putin sees China as logical gas partner Daniel J Graeber, UPI, 19 Maj 2014
-President Putin är i Kina för att "promota" fyra avtal om gasleveranser till Kina från Ryssland.
Oil rig dispute: China blames Vietnam, Phil Stevart & David Alexander, 16 Maj 2014, IOL News
-Konflikten mellan Vietnam och Kina över Paracelöarna i Sydkinesiska havet fortsätter. Kinesiska arméns högsta ledare lägger en del av skulden på USA:s flyttade militära och säkerhetspolitiska fokus till Sydostasien.
Ny Teknik & Övrigt
Sanningen om den hemliga gryningsräden mot Kockums, Josefin Sköld, DN, 19 Maj 2014
-Följetången om svensk utbåtsteknologis framtid med Kockums, SAAB och Thyssen Krupp i en salig röra fortsätter. Påminner om en spännande film som spelas upp långsamt...Se även tidigare inlägg i frågan.
All-electric bus drives 700 miles in a day, Tyler Falk, Smart Planet, 14 Maj 2014
-Elbussarna fortsätter att göra framsteg, inte bara i Kina.
How to destroy a civilization, Ugo Bardi
-Tänkvärt perspektiv på resursproblematiken
Saudi America and a Nuclear Future?, Justin Richie, Chris Nelder, Seth Moser-Katz, resilience.org, 15 Maj 2014
-Orealistiska framtidsscenarier kläs av och granskas med fakta och sunt förnuft
Russia and the Ukraine – The Worrisome Connection to World Oil and Gas Problems , Gail Tverberg, Financial Sense, 7 Maj 2014
-Oraklet Gail Tverberg tar sig en närmare titt på Rysslands del av världens energikaka. Läsvärt som vanligt.
Ekonomicirkusen
Russia’s Dollar Reserves and Putin’s Visit to China, Marc Chandler, Financial Sense, 16 Maj 2014
-Valutakriget fortsätter. Putin/Ryssland fortsätter att minska sitt innehav av amerikanska statsobligationer.
Paulsen: Närmare ett katastrofläge, Johanna Ekström, SvD, 19 Maj 2014
- Vi äter på tok för mycket kött och det vi äter är billigt skit, det är just därför det är billigt och vi kan äta mer av det...en del av konsekvenserna av överkonsumtionen av kött ser vi början på nu.
Det Nya Kina
Putin sees China as logical gas partner Daniel J Graeber, UPI, 19 Maj 2014
-President Putin är i Kina för att "promota" fyra avtal om gasleveranser till Kina från Ryssland.
Oil rig dispute: China blames Vietnam, Phil Stevart & David Alexander, 16 Maj 2014, IOL News
-Konflikten mellan Vietnam och Kina över Paracelöarna i Sydkinesiska havet fortsätter. Kinesiska arméns högsta ledare lägger en del av skulden på USA:s flyttade militära och säkerhetspolitiska fokus till Sydostasien.
Ny Teknik & Övrigt
Sanningen om den hemliga gryningsräden mot Kockums, Josefin Sköld, DN, 19 Maj 2014
-Följetången om svensk utbåtsteknologis framtid med Kockums, SAAB och Thyssen Krupp i en salig röra fortsätter. Påminner om en spännande film som spelas upp långsamt...Se även tidigare inlägg i frågan.
All-electric bus drives 700 miles in a day, Tyler Falk, Smart Planet, 14 Maj 2014
-Elbussarna fortsätter att göra framsteg, inte bara i Kina.
2014-05-16
När USA tappar inflytande bufflar Kina obemärkt fram en oljerigg utanför Vietnam
Hur man än vrider och vänder på det står en sak tämligen klar, Kina fortsätter att öka sitt ekonomiska, politiska och militära inflytande i framförallt Sydostasien och Afrika samtidigt som USA och västvärlden tappar mark.
Den senaste veckan har media rapporterat om protester och oroligheter i Vietnam. Anledningen är Kinas oväntade manöver att i början av maj helt plötsligt förflytta en kinesisk oljerigg in i den Sydkinesiska sjön, ett omtvistat område mellan Vietnam och Kina.
Eskorterat av ett 80 -tal kinesiska fartyg varav ett stort antal från Kinas flotta, lotsades oljeriggen
vid namn HD-981 fram till Paracelöarna, ett område som tidigare ockuperats av Kina men som sedan 1976 kontrollerats av Vietnam.
De flesta rapporteringar i media om händelsen fokuserar på våldsamheterna som uppblossat i Vietnam i protest mot Kinas agerande. Vi kommer dock här fokusera på det som The Diplomat menar gör händelsen till en historisk brytpunkt för Kinas nya supermaktsambitioner.
Vi ställer oss följande fråga här: Varför eskorteras en oljerigg ägd av den kinesiska staten in i vietnamesiska farvatten när relationerna mellan dessa två länder är goda och det ekonomiska riskerna med en sådan här operation är stora?
Om vi tänker oss att president Putin testade EU:s och USA:s politiska och militära förmågor genom invasionen av Krim-halvön och efterföljande utveckling i östra Ukraina...är det mycket möjligt att Kina utnyttjar det maktvakuum och politiska och militära spelutrymme som just nu finns i Sydostasien på samma sätt.
Som vi skrivit om flera gånger tidigare, rustar Kina upp hela sina försvarsmakt och satsar på en toppmodern flotta. Samtidigt tvingas USA skära ner på allt i från antal hangarfartygsflottor till Stridsvagnar. Parallellt med nedrustningen av USA:s försvarsmakt nås vi nästan varje vecka av nyheter om hur USA försvarsmakt tänker bli världsledande på utvecklingen av drönare
.
Satsningen på drönare är något som i förlängningen är en ekonomisk fråga och sammanlänkat med behovet att skära i USA:s militärbudget och inte främst effekten av en överlägsen teknisk utveckling i landet, vilket är den vanliga rapporteringen. Genom att skära ner på personalkostnader och antal aktiva enheter i fält behåller USA mycket av sin förmåga utan att nedrustningen blir särskilt tydlig utåt.
Drönare eller ej, faktum kvarstår att Kinas flotta nu är överlägset störst i Sydostasien. Länder inom Association of The Southeast Asian Nations (ASEAN) med länderna Vietnam, Burma/Myanmar, Kambodja, Indonesien, Laos, Malaysia, Thailand och Singapore har inget att sätta emot om Kina skulle se någon anledning att kontrollera ett vattenområde eller strategiskt viktiga ögrupper framöver.
Kina fick med oljeriggen öva sina nya flottstyrkor och se hur de hanterar stress...samtidigt som ledningen i Kina kunde plocka viktiga inrikespolitiska poäng genom att visa att kinesiska skattepengar faktiskt betalar sig...
Filipinerna är ett undantag här med avtal om stöd av USA om landet hotas av annan makt, likt USA:s avtal med Japan och Sydkorea. Thailand får nog sägas vara nära en liknande uppbackning men ännu finns veterligen inget sådant avtal. USA arbetar dock för att återupprätta militärbaser i Vietnam, Thailand och på Filipinerna. Detta är ett led i USA säkerhetspolitiska förflyttning och nya fokus på Sydostasien.
Redan nu talas det om Kinas framfart både i Afrika och Sydostasien i ordalag som "den nya kolonialmakten" och på sikt en utmanare till USA både politiskt och militärt. Ekonomiskt kan USA och Kina redan jämföras. Oavsett om man jämför industriell kapacitet eller uppfinningsrikedom och teknisk utveckling eller inhemsk konsumtion är länderna på många sätt redan nu jämbördiga. USA får nog sägas ligga några steg före när det gäller den breda tekniska utvecklingen men Kina kommer allt närmare.
Även om vägen för Kina framöver inte på något sätt är given eller enkel, visar Kinas förflyttning av oljeriggen HD- 981 in i vad Vietnam klart anser tillhöra sitt territorialvatten, klart och tydligt att Kina inte längre tänker låta västerländska makter kontrollera Sydostasien.
I takt med att Kinas egen befolkning konsumerar mer och ekonomin växer behöver landet säkra sina framtida energitillgångar. Likaså måste Kina bygga politiska och ekonomiska broar med de länder man importerar råvaror och produkter från.
Balansgången mellan militär makt och respekt kontra handelsberoendet med andra länder är skör och invecklad, återstår att se hur Kina lyckas med detta.
För mer om Kinas utveckling se gärna tidigare inläggen:
Kina gör undantag i sin utrikespolitik, Sudans oljedroppar för viktiga
Söndagsmys: Hur man knäcker en supermakt och valuta med finansiella medel
Elbussen som kör över 32 mil på en laddning
När Väst stänger dörren till Irans svarta guld, knackar Ryssland och Kina på
KNDI revolutionerar bilmarknaden i Kina med carpooling av små elbilar
Kina tar olja från Sveriges skattkista i Ryssland
Det nya Kina, den framtida supermakten?
Kina köper 100.000 hektar mark i Ukraina
Media -rapporteringen om oljeriggen kan ni bland annat läsa om i nedanstående artiklar:
Svenska Dagbladet "Upplopp i Vietnam mot Kineser"
UPI "Chinese nationals missing after riots in Vietnam"
The Diplomat "Why did China set up an oil rig within Vietnamese waters?"
Kina:
Den senaste veckan har media rapporterat om protester och oroligheter i Vietnam. Anledningen är Kinas oväntade manöver att i början av maj helt plötsligt förflytta en kinesisk oljerigg in i den Sydkinesiska sjön, ett omtvistat område mellan Vietnam och Kina.
Eskorterat av ett 80 -tal kinesiska fartyg varav ett stort antal från Kinas flotta, lotsades oljeriggen
vid namn HD-981 fram till Paracelöarna, ett område som tidigare ockuperats av Kina men som sedan 1976 kontrollerats av Vietnam.
Paracelöarna (Paracel Islands)
Se övre rektangeln. Källa: Wikipedia, publika rättigheter
De flesta rapporteringar i media om händelsen fokuserar på våldsamheterna som uppblossat i Vietnam i protest mot Kinas agerande. Vi kommer dock här fokusera på det som The Diplomat menar gör händelsen till en historisk brytpunkt för Kinas nya supermaktsambitioner.
Vi ställer oss följande fråga här: Varför eskorteras en oljerigg ägd av den kinesiska staten in i vietnamesiska farvatten när relationerna mellan dessa två länder är goda och det ekonomiska riskerna med en sådan här operation är stora?
Om vi tänker oss att president Putin testade EU:s och USA:s politiska och militära förmågor genom invasionen av Krim-halvön och efterföljande utveckling i östra Ukraina...är det mycket möjligt att Kina utnyttjar det maktvakuum och politiska och militära spelutrymme som just nu finns i Sydostasien på samma sätt.
Som vi skrivit om flera gånger tidigare, rustar Kina upp hela sina försvarsmakt och satsar på en toppmodern flotta. Samtidigt tvingas USA skära ner på allt i från antal hangarfartygsflottor till Stridsvagnar. Parallellt med nedrustningen av USA:s försvarsmakt nås vi nästan varje vecka av nyheter om hur USA försvarsmakt tänker bli världsledande på utvecklingen av drönare
.
Satsningen på drönare är något som i förlängningen är en ekonomisk fråga och sammanlänkat med behovet att skära i USA:s militärbudget och inte främst effekten av en överlägsen teknisk utveckling i landet, vilket är den vanliga rapporteringen. Genom att skära ner på personalkostnader och antal aktiva enheter i fält behåller USA mycket av sin förmåga utan att nedrustningen blir särskilt tydlig utåt.
Drönare eller ej, faktum kvarstår att Kinas flotta nu är överlägset störst i Sydostasien. Länder inom Association of The Southeast Asian Nations (ASEAN) med länderna Vietnam, Burma/Myanmar, Kambodja, Indonesien, Laos, Malaysia, Thailand och Singapore har inget att sätta emot om Kina skulle se någon anledning att kontrollera ett vattenområde eller strategiskt viktiga ögrupper framöver.
Kina fick med oljeriggen öva sina nya flottstyrkor och se hur de hanterar stress...samtidigt som ledningen i Kina kunde plocka viktiga inrikespolitiska poäng genom att visa att kinesiska skattepengar faktiskt betalar sig...
Filipinerna är ett undantag här med avtal om stöd av USA om landet hotas av annan makt, likt USA:s avtal med Japan och Sydkorea. Thailand får nog sägas vara nära en liknande uppbackning men ännu finns veterligen inget sådant avtal. USA arbetar dock för att återupprätta militärbaser i Vietnam, Thailand och på Filipinerna. Detta är ett led i USA säkerhetspolitiska förflyttning och nya fokus på Sydostasien.
Redan nu talas det om Kinas framfart både i Afrika och Sydostasien i ordalag som "den nya kolonialmakten" och på sikt en utmanare till USA både politiskt och militärt. Ekonomiskt kan USA och Kina redan jämföras. Oavsett om man jämför industriell kapacitet eller uppfinningsrikedom och teknisk utveckling eller inhemsk konsumtion är länderna på många sätt redan nu jämbördiga. USA får nog sägas ligga några steg före när det gäller den breda tekniska utvecklingen men Kina kommer allt närmare.
Även om vägen för Kina framöver inte på något sätt är given eller enkel, visar Kinas förflyttning av oljeriggen HD- 981 in i vad Vietnam klart anser tillhöra sitt territorialvatten, klart och tydligt att Kina inte längre tänker låta västerländska makter kontrollera Sydostasien.
I takt med att Kinas egen befolkning konsumerar mer och ekonomin växer behöver landet säkra sina framtida energitillgångar. Likaså måste Kina bygga politiska och ekonomiska broar med de länder man importerar råvaror och produkter från.
Balansgången mellan militär makt och respekt kontra handelsberoendet med andra länder är skör och invecklad, återstår att se hur Kina lyckas med detta.
För mer om Kinas utveckling se gärna tidigare inläggen:
Kina gör undantag i sin utrikespolitik, Sudans oljedroppar för viktiga
Söndagsmys: Hur man knäcker en supermakt och valuta med finansiella medel
Elbussen som kör över 32 mil på en laddning
När Väst stänger dörren till Irans svarta guld, knackar Ryssland och Kina på
KNDI revolutionerar bilmarknaden i Kina med carpooling av små elbilar
Kina tar olja från Sveriges skattkista i Ryssland
Det nya Kina, den framtida supermakten?
Kina köper 100.000 hektar mark i Ukraina
Media -rapporteringen om oljeriggen kan ni bland annat läsa om i nedanstående artiklar:
Svenska Dagbladet "Upplopp i Vietnam mot Kineser"
UPI "Chinese nationals missing after riots in Vietnam"
The Diplomat "Why did China set up an oil rig within Vietnamese waters?"
Kina:
2014-05-11
Söndagsmys: Hur man knäcker en supermakt och valuta med finansiella medel
Vi har tidigare skrivit om Jim Richards, ekonomen, säkerhetsrådgivaren åt Pentagon med fokus på Kina och Senior Managing Director vid Tangent Capital Partners.
Vi kan varmt rekommendera Richards första bok från 2011 "Currency wars: The Making of the next global crisis". I denna bok skriver Richards bland annat om sina upplevelser och lärdomar från 2009 när han ombads delta i ett krigsspel med Pentagon. Richards skulle testa hur ett land som Kina skulle kunna endast med hjälp av råvaruhandel, aktier, derivat eller andra ekonomiska instrument inleda ett finansiellt krig med USA och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Över 100 personer inom USA:s säkerhetstjänster och försvarsmakt deltog til sammans med ett särskilt finansiellt team som Richards själv valde ut.
Richards syfte med simuleringen var att visa höga ledare inom den amerikanska försvarsmakten och underrättelsetjänsten hur länder som Ryssland och Kina inte behöver använda militära medel för att sätta den amerikanska makten ur spel. I Currency wars och i simuleringen visade Richards att länder som Ryssland och Kina kan samarbeta för att skapa alternativ till den amerikanska dollarn genom att bland annat köpa stora mängder guld vilket Kina och Ryssland nu gör.
Kina och Ryssland kan sedan tillkännage hur mycket guld de har vilket skulle få värdet på den amerikanska dollarn att nå bottennivåer då kapitalet och förtroendet för dollarn istället kan flyttas till Kina och Ryssland. I dagsläget är detta inte ett alternativ då den kinesiska yuanen är för liten/för få länder som handlar med den och då den kinesiska guldreserven ännu inte är officiell.
I sin senaste bok "The Death of Money-the coming collapse of the international monetary systems"
menar dock Richards att det är naiivt och barnsligt att tro att Kina inte skulle dumpa amerikanska statspapper och skapa kaos på den amerikanska lånemarknaden om man ansåg det nödvändigt. Har man inte råd att möta sin motståndare på slagfältet är det ett billigt pris att betala för att sätta USA:s ekonomi ur spel, trots att Kina uppenbarligen skulle förlora på detta ekonomiskt som största utländska investerare i USA:s ekonomi.
Detta behöver inte ske över en natt utan kan genomföras stötvis och "under radarn".
Samtidigt pekar Richards i sin senaste bok på att kortsiktigt blir det sannolikt en ny världsvaluta där internationella valutafonden trycker pengar för att skapa utrymme för dollarn och andra valutor att leva kvar som "lokala valutor", åtminstone tills även IMF:s förtroendekapital falnar . IMF kan nämligen ta rollen som en internationell centralbank då man till skillnad mot USA:s Federal Reserve och tex Japans centralbank inte skapat så mycket pengar/statspapper ännu och fortfarande har ett relativt högt förtroendekapital. Kom ihåg att pengar bara är en idé som vilar på ett förtroende om ett avtal mellan minst två parter...
För detaljer om hur det finansiella valutakriget utspelar sig idag enligt Jim Richards, se gärna presentation från tidigare inlägg.
En annan person värt att nämna här som ser hur amerikanska stadsbligationer kan undermineras och dollarns förtroende urholkas av Kina men som även kopplar detta till en nedgång i världens oljeproduktion, är Eric Townsend. Missa inte Eric Townsends analys som ni kan läsa här.
Lyssna gärna på när Jim Richards intervjuas av Jim Puplava på Financial Sense om sin nya bok, i två delar:
Trevlig söndag!
Vi kan varmt rekommendera Richards första bok från 2011 "Currency wars: The Making of the next global crisis". I denna bok skriver Richards bland annat om sina upplevelser och lärdomar från 2009 när han ombads delta i ett krigsspel med Pentagon. Richards skulle testa hur ett land som Kina skulle kunna endast med hjälp av råvaruhandel, aktier, derivat eller andra ekonomiska instrument inleda ett finansiellt krig med USA och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Över 100 personer inom USA:s säkerhetstjänster och försvarsmakt deltog til sammans med ett särskilt finansiellt team som Richards själv valde ut.
Richards syfte med simuleringen var att visa höga ledare inom den amerikanska försvarsmakten och underrättelsetjänsten hur länder som Ryssland och Kina inte behöver använda militära medel för att sätta den amerikanska makten ur spel. I Currency wars och i simuleringen visade Richards att länder som Ryssland och Kina kan samarbeta för att skapa alternativ till den amerikanska dollarn genom att bland annat köpa stora mängder guld vilket Kina och Ryssland nu gör.
Kina och Ryssland kan sedan tillkännage hur mycket guld de har vilket skulle få värdet på den amerikanska dollarn att nå bottennivåer då kapitalet och förtroendet för dollarn istället kan flyttas till Kina och Ryssland. I dagsläget är detta inte ett alternativ då den kinesiska yuanen är för liten/för få länder som handlar med den och då den kinesiska guldreserven ännu inte är officiell.
I sin senaste bok "The Death of Money-the coming collapse of the international monetary systems"
menar dock Richards att det är naiivt och barnsligt att tro att Kina inte skulle dumpa amerikanska statspapper och skapa kaos på den amerikanska lånemarknaden om man ansåg det nödvändigt. Har man inte råd att möta sin motståndare på slagfältet är det ett billigt pris att betala för att sätta USA:s ekonomi ur spel, trots att Kina uppenbarligen skulle förlora på detta ekonomiskt som största utländska investerare i USA:s ekonomi.
Detta behöver inte ske över en natt utan kan genomföras stötvis och "under radarn".
Samtidigt pekar Richards i sin senaste bok på att kortsiktigt blir det sannolikt en ny världsvaluta där internationella valutafonden trycker pengar för att skapa utrymme för dollarn och andra valutor att leva kvar som "lokala valutor", åtminstone tills även IMF:s förtroendekapital falnar . IMF kan nämligen ta rollen som en internationell centralbank då man till skillnad mot USA:s Federal Reserve och tex Japans centralbank inte skapat så mycket pengar/statspapper ännu och fortfarande har ett relativt högt förtroendekapital. Kom ihåg att pengar bara är en idé som vilar på ett förtroende om ett avtal mellan minst två parter...
För detaljer om hur det finansiella valutakriget utspelar sig idag enligt Jim Richards, se gärna presentation från tidigare inlägg.
En annan person värt att nämna här som ser hur amerikanska stadsbligationer kan undermineras och dollarns förtroende urholkas av Kina men som även kopplar detta till en nedgång i världens oljeproduktion, är Eric Townsend. Missa inte Eric Townsends analys som ni kan läsa här.
Lyssna gärna på när Jim Richards intervjuas av Jim Puplava på Financial Sense om sin nya bok, i två delar:
Trevlig söndag!
2014-05-06
Kina gör undantag i sin utrikespolitik, Sudans oljedroppar är för viktiga
"Andra länder ska inte blanda sig i ett annat lands inre angelägenheter" har länge varit Kinas officiella linje när det kommer till länders utrikespolitik, särskilt sin egen. Det finns förstås många skäl till varför Kina resonerar på detta sätt. Med Tibet och en mängd olika folkgrupper i norra och östra Kina med intressen till självstyre eller ökat regionalt och lokalt inflytande har den kinesiska ledningen inte lätt att hålla i hopp detta jätterike.
Financial Sense (FS) rapporter nu att Kina sedan januari i år frångått sin konsekventa princip (som sagt officiellt, var man förhandlar under bordet är en annan femma) om att inte intervenera i andra länders interna politik. Kinas representant för "African Affairs", Zhong Jianhua har aktivt deltagit i fredsförhandlingarna om Södra Sudan. Zhong ska till och med ha uttalat "att Kina bör delta mer aktivt för lösningar när det gäller fred och säkerhet". Kinesiska diplomater från Etiopen och Södra Sudan har till och med varit med och bevakat att löften om eldupphör efterlevs.
Varför gör nu Kina på detta viset? Precis som artikeln i FS konstaterar exporteras över 66 % av Södra Sudans olja till Kina. En fortsatt konflikt och eventuell delning av Södra Sudan har redan minskat oljeexporten från denna oljerika region av de tvådelade ökenlandet, med 20 %.
Med en tight oljemarknad, med låg produktion från Libyen, begränsad export från Iran på grund av de ekonomiska sanktionerna mot landet och fortsatt låg produktion i Irak, blir varje oljedroppe som kan garanteras en ekonomisk trygghet och ett sätt att motverka eskalerande oljepriser.
Det faktum att ett land (norra + södra Sudan) som 2013 stod för endast 1,1 % av världsmarknadsproduktionen av olja har sådan betydelse numera säger rätt mycket om hur lite olja som faktiskt finns att tillgå.
FS -artikeln understryker att Kina sedan 1990 investerat cirka 20 miljarder dollar i infrastruktur för Södra Sudan och att landet har ett symboliskt värde för Kina som det land Kina första började investera i när Mittens rike åter öppnade portarna och gav sig ut i världen igen.
För att förstå Kinas utrikespolitik nu och framöver kan man begrunda följande: Föreställ er en yta nästan exakt lika stor som USA (beroende på hur man räknar) med fyra gånger så många människor. Lägg sedan till att allt fler kineser fått smak på samma välstånd och konsumtionsvanor som länder i väst. Landet kräver därför ökade mängder olja och kol för att lampor ska lysa och trafiken rulla på i den ekonomi som inte är någon annan lik.
Kinas har sedan 1970-talet vuxit från att vara en "nobody" i energisammanhang till att idag vara världens största energikonsument. Nr 1 när det det gäller kolkonsumtion och kolproduktion och nr 2 när det gäller oljekonsumtion (efter USA). Följaktligen nr 2 efter USA som största ekonomi i världen, nr 1 enligt en del bedömare redan.
Varken olja eller kol räcker för att täcka landets energibehov idag och ledningen i Kina har därför en långsiktig plan för att säkra landets framtida energibehov. Ett fördjupat samarbete med Ryssland som sitter på världens största gasreserver och världens näst största oljereserver har därför blivit en central fråga för Kina. En slump att Ryssland inte kommenterar Krimkrisen/Ukraina? Knappast.
Den utlovade oljan från Irak väntas även den gå till Kina.
Som vi skrivit om mycket på denna blogg, växer Kinas inflytande över Afrikas kvarstående resurser, tätt följd av Ryssland. Kinas köp av stora odlingsarealer i bördiga Ukraina och i stora delar av Afrika är bara ett av många tecken på att Kina planerar för mer än landets framtida energisäkerhet.
Kinas väg framåt som framväxande supermakt har varit långsam och slingrig och därför svår för många västerlänningar att se eller acceptera. Västerlänningar lever med "just in time samhället" som endast fungerar så länge vi har tillgång till billigt flytande bränsle för våra transporter, särskilt lastbilar och fartyg.
Allt ska gå fort och många tänker säkert att världens centrum har sin naturliga plats just här och nu. För kineser däremot är tålamod en dygd och man har en ledning som planerar mer långsiktigt än någon annan västerländsk regim ens kommer nära.
Detta ska man hålla i minnet när man ser hur Kina agerar i sin utrikespolitik. Med andra ord å ena sidan försöker man bygga upp en ekonomi som precis som i USA på 1950-60- talet kan upprätthållas genom konsumtion och produktion på den egna marknaden. De råvaror och prylar som saknas skeppas in, likaså energitillgångarna.
I en krissituation, oavsett orsak, kan Kina därmed härda ut längre och vända sig inåt för att senare komma tillbaka starkare än kanske något annat land som saknar samma långsiktighet och motståndskraft. Kinas ekonomi kan säkert sättas ur spel med en fastighetsbubbla som får finanskrisen 2007-2008 att framstå som en picknick. Frågan är dock om inte Kinas ledning har en hel del ess att spela ut än eller snarare rätt många kulor kvar i pengartryckarfabriken. Kan Federal Reserve skapa pengar ur tomma luften och sparka låneburken nerför gatan ett par år kan Kina säkert göra detsamma.
Frågan man bör ställa sig är om andra länder kan det och vad de ska leva av, pengarna går ju inte att äta.
Den avgörande skillnaden blir att denna gång är tillgången på tillväxthjulens smörjmedel -oljan, ännu mindre och dyrare än förra gången så hur mycket Kina har bunkrat upp blir därför avgörande.
En annan avgörande skillnad är att sist det begav sig (finanskrisen 2007-2008) såg Kina till att köpa amerikanska statspapper/skulder och elda på tillväxthjulen när krisen i framförallt USA och Europa var som värst. Vem ska träda fram om Kina fortsätter att slå av på takten och själv rullar fram Svarte Petter i lådan?
En sak är säker, varje utbildad diplomat eller forskare som saknar kunskap om hur världens energitillgångar dikterar villkoren för världsekonomin och länders politik, vet mindre om hur framtiden kommer utvecklas eller varför länder gör som de gör än en ett barn som frågar "varför krigar olika länder med varandra?".
Financial Sense (FS) rapporter nu att Kina sedan januari i år frångått sin konsekventa princip (som sagt officiellt, var man förhandlar under bordet är en annan femma) om att inte intervenera i andra länders interna politik. Kinas representant för "African Affairs", Zhong Jianhua har aktivt deltagit i fredsförhandlingarna om Södra Sudan. Zhong ska till och med ha uttalat "att Kina bör delta mer aktivt för lösningar när det gäller fred och säkerhet". Kinesiska diplomater från Etiopen och Södra Sudan har till och med varit med och bevakat att löften om eldupphör efterlevs.
Varför gör nu Kina på detta viset? Precis som artikeln i FS konstaterar exporteras över 66 % av Södra Sudans olja till Kina. En fortsatt konflikt och eventuell delning av Södra Sudan har redan minskat oljeexporten från denna oljerika region av de tvådelade ökenlandet, med 20 %.
Med en tight oljemarknad, med låg produktion från Libyen, begränsad export från Iran på grund av de ekonomiska sanktionerna mot landet och fortsatt låg produktion i Irak, blir varje oljedroppe som kan garanteras en ekonomisk trygghet och ett sätt att motverka eskalerande oljepriser.
Det faktum att ett land (norra + södra Sudan) som 2013 stod för endast 1,1 % av världsmarknadsproduktionen av olja har sådan betydelse numera säger rätt mycket om hur lite olja som faktiskt finns att tillgå.
FS -artikeln understryker att Kina sedan 1990 investerat cirka 20 miljarder dollar i infrastruktur för Södra Sudan och att landet har ett symboliskt värde för Kina som det land Kina första började investera i när Mittens rike åter öppnade portarna och gav sig ut i världen igen.
För att förstå Kinas utrikespolitik nu och framöver kan man begrunda följande: Föreställ er en yta nästan exakt lika stor som USA (beroende på hur man räknar) med fyra gånger så många människor. Lägg sedan till att allt fler kineser fått smak på samma välstånd och konsumtionsvanor som länder i väst. Landet kräver därför ökade mängder olja och kol för att lampor ska lysa och trafiken rulla på i den ekonomi som inte är någon annan lik.
Kinas har sedan 1970-talet vuxit från att vara en "nobody" i energisammanhang till att idag vara världens största energikonsument. Nr 1 när det det gäller kolkonsumtion och kolproduktion och nr 2 när det gäller oljekonsumtion (efter USA). Följaktligen nr 2 efter USA som största ekonomi i världen, nr 1 enligt en del bedömare redan.
Varken olja eller kol räcker för att täcka landets energibehov idag och ledningen i Kina har därför en långsiktig plan för att säkra landets framtida energibehov. Ett fördjupat samarbete med Ryssland som sitter på världens största gasreserver och världens näst största oljereserver har därför blivit en central fråga för Kina. En slump att Ryssland inte kommenterar Krimkrisen/Ukraina? Knappast.
Den utlovade oljan från Irak väntas även den gå till Kina.
Som vi skrivit om mycket på denna blogg, växer Kinas inflytande över Afrikas kvarstående resurser, tätt följd av Ryssland. Kinas köp av stora odlingsarealer i bördiga Ukraina och i stora delar av Afrika är bara ett av många tecken på att Kina planerar för mer än landets framtida energisäkerhet.
Kinas väg framåt som framväxande supermakt har varit långsam och slingrig och därför svår för många västerlänningar att se eller acceptera. Västerlänningar lever med "just in time samhället" som endast fungerar så länge vi har tillgång till billigt flytande bränsle för våra transporter, särskilt lastbilar och fartyg.
Allt ska gå fort och många tänker säkert att världens centrum har sin naturliga plats just här och nu. För kineser däremot är tålamod en dygd och man har en ledning som planerar mer långsiktigt än någon annan västerländsk regim ens kommer nära.
Detta ska man hålla i minnet när man ser hur Kina agerar i sin utrikespolitik. Med andra ord å ena sidan försöker man bygga upp en ekonomi som precis som i USA på 1950-60- talet kan upprätthållas genom konsumtion och produktion på den egna marknaden. De råvaror och prylar som saknas skeppas in, likaså energitillgångarna.
I en krissituation, oavsett orsak, kan Kina därmed härda ut längre och vända sig inåt för att senare komma tillbaka starkare än kanske något annat land som saknar samma långsiktighet och motståndskraft. Kinas ekonomi kan säkert sättas ur spel med en fastighetsbubbla som får finanskrisen 2007-2008 att framstå som en picknick. Frågan är dock om inte Kinas ledning har en hel del ess att spela ut än eller snarare rätt många kulor kvar i pengartryckarfabriken. Kan Federal Reserve skapa pengar ur tomma luften och sparka låneburken nerför gatan ett par år kan Kina säkert göra detsamma.
Frågan man bör ställa sig är om andra länder kan det och vad de ska leva av, pengarna går ju inte att äta.
Den avgörande skillnaden blir att denna gång är tillgången på tillväxthjulens smörjmedel -oljan, ännu mindre och dyrare än förra gången så hur mycket Kina har bunkrat upp blir därför avgörande.
En annan avgörande skillnad är att sist det begav sig (finanskrisen 2007-2008) såg Kina till att köpa amerikanska statspapper/skulder och elda på tillväxthjulen när krisen i framförallt USA och Europa var som värst. Vem ska träda fram om Kina fortsätter att slå av på takten och själv rullar fram Svarte Petter i lådan?
En sak är säker, varje utbildad diplomat eller forskare som saknar kunskap om hur världens energitillgångar dikterar villkoren för världsekonomin och länders politik, vet mindre om hur framtiden kommer utvecklas eller varför länder gör som de gör än en ett barn som frågar "varför krigar olika länder med varandra?".
2014-05-04
Söndagsfilm om klassamhället vi tycks ha glömt
Stefan Jarl är en filmare och regissör som rör om i grytan. Vare sig det gäller en genomgång av den cocktail av kemikalier vi får i oss i mat, tvättmedel och plaster eller demokratins kärnfrågor och människans värde visar Stefan Jarl i sina filmer helt naket och utan pardon den verklighet många varken känner till eller har blivit för bekväma för att reflektera över.
Den som till exempel missat dokumentären "Underkastelsen" gör sig själv en otjänst om man inte ser den, särskilt den som ska bli förälder. Hur många känner till exempel till att en mamma idag lämpar över en kemikaliecocktail som första present till sitt nyfödda barn med alla de problem och hälsorisker det innebär för barnet under resten av sitt liv. Samtidigt blir mamman av med mycket av de gifter hon och hennes mamma burit med sig under sina liv. Talspråket "vi sliter ut en generation i taget" får en ny innebörd...Men med kunskap om denna kemikaliecocktail kan man gifta på giftet!
Den här gången är det Stefan Jarls dokumentär "Godheten"som är på tapeten. En film om det svenska klassamhället och det ekonomiska systemet som förändras snabbt utan att någon debatt eller tydlig motkraft skönjas.
Filmen bjuder bland annat på sevärda intervjuer med skådespelaren Tommy Berggren och författaren och den ovanligt realistiska ekonomiskribenten Andreas Cervenka.
Svt har beslutat att inte visa filmen före höstens val då den anses vara "ensidigt systemkritisk"...
En obekväm dokumentär har ingen tidtabell då hade den trots allt varit bekväm...se gärna dokumentären och döm själva.
Den som till exempel missat dokumentären "Underkastelsen" gör sig själv en otjänst om man inte ser den, särskilt den som ska bli förälder. Hur många känner till exempel till att en mamma idag lämpar över en kemikaliecocktail som första present till sitt nyfödda barn med alla de problem och hälsorisker det innebär för barnet under resten av sitt liv. Samtidigt blir mamman av med mycket av de gifter hon och hennes mamma burit med sig under sina liv. Talspråket "vi sliter ut en generation i taget" får en ny innebörd...Men med kunskap om denna kemikaliecocktail kan man gifta på giftet!
Den här gången är det Stefan Jarls dokumentär "Godheten"som är på tapeten. En film om det svenska klassamhället och det ekonomiska systemet som förändras snabbt utan att någon debatt eller tydlig motkraft skönjas.
Filmen bjuder bland annat på sevärda intervjuer med skådespelaren Tommy Berggren och författaren och den ovanligt realistiska ekonomiskribenten Andreas Cervenka.
Svt har beslutat att inte visa filmen före höstens val då den anses vara "ensidigt systemkritisk"...
En obekväm dokumentär har ingen tidtabell då hade den trots allt varit bekväm...se gärna dokumentären och döm själva.
2014-05-01
Nybildat Svenskt Oljebolag borrar efter olja på Gotland, dags att vakna
Det är knappt att vi trodde det var sant när vi igår kunde höra på ekonyheterna på Sveriges Radio att det nyetablerade svenska olje -och gasbolaget Gripen Oil and Gas AB, fått godkännande för oljeborrning på Gotland. Ny Teknik rapporterar även om det hela dock helt okritiskt.
För knappt två år sedan var vi på Gotland för lite midsommarfirande med några vänner. Vi passade då på att besöka Risungsfältet som ligger längs väg 148 norrut mot Fårösund. Här finns Sveriges enda helt bevarade oljepump som sparats som byggnadsminne. Efter besöket kunde vi inte låta bli att skriva inlägget "Gotland levererar svenskt OLJEBEROENDE" trots att titeln är så långt i från verkligheten man kan komma.
Vi får nu anledning att återkomma till oljan på Gotland. Senast 2008 ansökte Svenskt Petroleum Exploration (SPE), ett dotterbolag till svenska Preem, efter borrtillstånd på Gotland. Den gången gällde tillståndet borrning utanför Gotlands kust men SPE lyckades inte få till något tillstånd trots upprepade försök med ansökan om överklagande hos den svenska regeringen.
Det har inte utvunnits någon olja på Gotland sedan 1993 då man vid denna tidpunkt inte kunde få de droppar man fick upp att ge någon lönsamhet i verksamheten. De lågt hängande frukterna var plockade och de högt hängande frukterna var inte tillräckligt söta...
Att ett nytt svenskt oljebolag, Gripen Oil and Gas AB nu gör nya försök är inte så märkligt som det kan tyckas. Vi misstänker nämligen att det rör sig om nya borrtekniker likt den långsiktigt ekonomiskt och miljömässigt förkastliga så kallade frackingmetoden som gör att man nu gör nya försök på ön. Denna metod kan ni läsa om i sin helhet i otaliga inlägg på denna blogg, senaste finner ni här.
Att världsmarknadspriset för olja, Brent crude stigit från strax under 17 dollar per fat 1993 till strax under 110 dollar per fat idag är givetvis en annan del av myntet. Inte ens detta behöver dock innebära att oljeutvinningen på Gotland blir en lönsam affär. Oljeutvinningen idag kräver mer och mer energi och investeringar men ger samtidigt mindre och mindre energi och avkastning tillbaka.
Gripen Oil and Gas har hittills fått prospekteringstillstånd i Sverige som omfattar en smått hisnande yta: Hela 1888 kvadratkilometer.
Allt fler gruvbolag och olje -och gasbolag har insett hur förmånlig svensk lagstiftning är när det gäller mineralrättigheter och utvinning av gas och olja. Utvinningen kan nämligen svårligen hindras av markägare genom att till exempel muta in sin egen mark i syfte att förebygga utvinning av vinstdrivande bolag.
Vi har kontaktat Bergsstaten som hanterar ansökningar om inmutningar och ansökan för provborrningar med mera. De säger att "för att muta in din mark måste fynd ha påvisats på dina ägor sedan tidigare eller att du kan visa fynd idag. Du måste dessutom visa att du har för avsikt att genomföra utvinning av någon mineral, olje, gas eller liknande för att få inmutningen godkänd". Det går alltså att muta in sin egen mark men inte utan att skruva på reglerna/de faktiska avsikterna.
Gruvbolagen behöver dock informera markägare om att de ska provborra på inmutad mark innan de får börja borra. Markägaren har sedan 3 veckor på sig att komma in med en överklagan till Bergsstaten för att hindra detta. Det kan finnas en mängd skäl till att gruvbolagen får avslag så som närhet till vattendrag, tomtgränser eller uppenbara miljö och hälsorisker.
Gruvbolagen kan dock hålla låg profil och undgå granskning och frågor från markägare genom att helt enkelt ansöka om inmutning av mark och få godkännande för detta men i första hand ansöka om koppar och guld -brytning vilket inte väcker samma motstånd som olje och gas.
Inmutningen kan senare användas för att få tillstånd till att även borra efter olja, gas, och uran som kanske var det egentliga skälet från början.
Svenska naturresurser under marken är med andra ord uppdukade som ett riktigt smörgårdsbord för nationella och i allt högre grad utländska gruvbolag. Bara de senaste åren har gruvbolag som vill utvinna uran, olja och gas med mera ansökt om tillstånd för detta i till exempel Närke. Kanadensiska Tasmanian Metalts ltd vill utvinna sällsynta jordartsmetaller i norra Kärr i Gränna.
Vi uppmanar alla markägare att informera både sina grannar och vänner om informationsblad som trillar ner i brevlådan som gäller ansökningar om inmutning av mark från olika gruvbolag.
3 veckor är inte en lång tid att komma med en överklagan som biter.
Det kanske inte är så lätt att muta in sin egen mark men det faktum att ett välorganiserat motstånd mot olje -och gas utvinning i Skåne lyckades få bort Shell från att utföra fler provborrningar efter olja och gas visar att det går att skydda sina vattentäkter och marker. Stöter gruvbolagen på tillräckligt med motstånd och politiker får press på sig att agera kan underverk ske.
Kanske dags att starta ett gruvbolag med huvudsyfte att utvinna svenskt RENT vatten för framtida generationer (där det egentliga syftet är vattnet får förbli rent och marken vara orörd) eller lobba för en ny svensk grundlag "Svenskt vatten är inte till salu"!
Fundera själva.
För knappt två år sedan var vi på Gotland för lite midsommarfirande med några vänner. Vi passade då på att besöka Risungsfältet som ligger längs väg 148 norrut mot Fårösund. Här finns Sveriges enda helt bevarade oljepump som sparats som byggnadsminne. Efter besöket kunde vi inte låta bli att skriva inlägget "Gotland levererar svenskt OLJEBEROENDE" trots att titeln är så långt i från verkligheten man kan komma.
Vi får nu anledning att återkomma till oljan på Gotland. Senast 2008 ansökte Svenskt Petroleum Exploration (SPE), ett dotterbolag till svenska Preem, efter borrtillstånd på Gotland. Den gången gällde tillståndet borrning utanför Gotlands kust men SPE lyckades inte få till något tillstånd trots upprepade försök med ansökan om överklagande hos den svenska regeringen.
Det har inte utvunnits någon olja på Gotland sedan 1993 då man vid denna tidpunkt inte kunde få de droppar man fick upp att ge någon lönsamhet i verksamheten. De lågt hängande frukterna var plockade och de högt hängande frukterna var inte tillräckligt söta...
Låt Sveriges enda oljepump förbli ett dinosaurieskelett från en svunnen tid. Bild: eget foto
Att ett nytt svenskt oljebolag, Gripen Oil and Gas AB nu gör nya försök är inte så märkligt som det kan tyckas. Vi misstänker nämligen att det rör sig om nya borrtekniker likt den långsiktigt ekonomiskt och miljömässigt förkastliga så kallade frackingmetoden som gör att man nu gör nya försök på ön. Denna metod kan ni läsa om i sin helhet i otaliga inlägg på denna blogg, senaste finner ni här.
Att världsmarknadspriset för olja, Brent crude stigit från strax under 17 dollar per fat 1993 till strax under 110 dollar per fat idag är givetvis en annan del av myntet. Inte ens detta behöver dock innebära att oljeutvinningen på Gotland blir en lönsam affär. Oljeutvinningen idag kräver mer och mer energi och investeringar men ger samtidigt mindre och mindre energi och avkastning tillbaka.
Gripen Oil and Gas har hittills fått prospekteringstillstånd i Sverige som omfattar en smått hisnande yta: Hela 1888 kvadratkilometer.
Allt fler gruvbolag och olje -och gasbolag har insett hur förmånlig svensk lagstiftning är när det gäller mineralrättigheter och utvinning av gas och olja. Utvinningen kan nämligen svårligen hindras av markägare genom att till exempel muta in sin egen mark i syfte att förebygga utvinning av vinstdrivande bolag.
Vi har kontaktat Bergsstaten som hanterar ansökningar om inmutningar och ansökan för provborrningar med mera. De säger att "för att muta in din mark måste fynd ha påvisats på dina ägor sedan tidigare eller att du kan visa fynd idag. Du måste dessutom visa att du har för avsikt att genomföra utvinning av någon mineral, olje, gas eller liknande för att få inmutningen godkänd". Det går alltså att muta in sin egen mark men inte utan att skruva på reglerna/de faktiska avsikterna.
Gruvbolagen behöver dock informera markägare om att de ska provborra på inmutad mark innan de får börja borra. Markägaren har sedan 3 veckor på sig att komma in med en överklagan till Bergsstaten för att hindra detta. Det kan finnas en mängd skäl till att gruvbolagen får avslag så som närhet till vattendrag, tomtgränser eller uppenbara miljö och hälsorisker.
Gruvbolagen kan dock hålla låg profil och undgå granskning och frågor från markägare genom att helt enkelt ansöka om inmutning av mark och få godkännande för detta men i första hand ansöka om koppar och guld -brytning vilket inte väcker samma motstånd som olje och gas.
Inmutningen kan senare användas för att få tillstånd till att även borra efter olja, gas, och uran som kanske var det egentliga skälet från början.
Svenska naturresurser under marken är med andra ord uppdukade som ett riktigt smörgårdsbord för nationella och i allt högre grad utländska gruvbolag. Bara de senaste åren har gruvbolag som vill utvinna uran, olja och gas med mera ansökt om tillstånd för detta i till exempel Närke. Kanadensiska Tasmanian Metalts ltd vill utvinna sällsynta jordartsmetaller i norra Kärr i Gränna.
Vi uppmanar alla markägare att informera både sina grannar och vänner om informationsblad som trillar ner i brevlådan som gäller ansökningar om inmutning av mark från olika gruvbolag.
3 veckor är inte en lång tid att komma med en överklagan som biter.
Det kanske inte är så lätt att muta in sin egen mark men det faktum att ett välorganiserat motstånd mot olje -och gas utvinning i Skåne lyckades få bort Shell från att utföra fler provborrningar efter olja och gas visar att det går att skydda sina vattentäkter och marker. Stöter gruvbolagen på tillräckligt med motstånd och politiker får press på sig att agera kan underverk ske.
Kanske dags att starta ett gruvbolag med huvudsyfte att utvinna svenskt RENT vatten för framtida generationer (där det egentliga syftet är vattnet får förbli rent och marken vara orörd) eller lobba för en ny svensk grundlag "Svenskt vatten är inte till salu"!
Fundera själva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)