Bakom alla icke-oljor döljer sig ännu en platå

Sedan 2005 har världens konventionella oljeproduktion legat på en platå. Den råolja som utvunnits från framförallt stora oljefält upptäckta på 50-60-talet minskar eller ökar inte längre i produktionstakt. Detta innebär att de lågt hängande frukterna är plockade och det tvingar upp oljepriserna, oavsett hur mycket ny olja vi klämmer fram. Att ersätta billig olja med dyr olja med låg energiavkastning kan bara resultera i en sak, högre energipriser.

En majoritet av världens oljefält minskar redan sin årliga produktion. Denna bild är knappast den man får om man läser de flesta rapporteringar från media, för att inte tala om oljeindustrin och dess beställda "forskningsrapporter". De flesta politikers och ekonomer okunskap och förnekelserapporter är en annan del av myntet.   

Det är därför glädjande att läsa författaren Kurt Kobbs artikel på resilience.org "Did crude oil production actually peak in 2005?"

Kurt Kobb lutar sig bland annat på geologen och matematikern Jeffrey Brown, huvudpersonen bakom exportland modellen som vi skrivit om tidigare. Brown säger att det inte går att få fram tillförlitliga data där man exakt kan separera produktionsvolym för konventionell oljeproduktion från andra vätskor från naturgas, raffineringsvätskor så som bensin och diesel och etanol mm. De senaste åren har nämligen årliga energirapporter så som BP Statistical Review of World Energy och statistik från amerikanska EIA:s redovisat den konventionella råoljan så det ser ut som att produktionen ökat kraftigt.

Genom att likställa relativt lättutvunnen olja med olja från skiffer i USA eller oljesand i Kanada och sedan slänga med alla möjliga vätskor som antingen är biprodukter av oljan man redan utvunnet eller inte alls kommer från oljeproduktionen (naturgasvätskor), skapar man bilden av att business as usual kan fortsätta länge till utan att både konsumenter och producenter behöver ställa om. 
   
Detta ger en bild av att det geologiska fenomenet Peak Oil, tidpunkten när den maximala produktionen av olja från världens samlade konventionella oljefält inte längre ökar, inte alls är nära eller har nåtts. Trots att allt tyder på att den konventionella oljeproduktionen ligger kvar på samma nivå som 2005, ja kanske produktionen redan börjat minska.

För den som tvivlar räcker det  att man notera hur världsmarknadspriset på olja, Brent crude nu ligger på strax under 110 dollar per fat, historiskt höga nivåer. Knappast en effekt av en världsmarknad som tillfälligt tappat oljetörsten när skuldkrisen satt käppar i konsumtionshjulen eller för att det finns "ett överflöd av olja".

Det är mycket enkelt, billig energi kan inte ersättas med dyr energi utan att det påverkar ekonomins möjligheter att elda på tillväxten/konsumtionen. Eller snarare termodynamiken/fysiken talar om för oss att lite energi hela tiden förspills i form av värme och ju mer som förspills av den energi vi vill använda oss av i ekonomin dess då mindre har vi kvar för användning, något som alltid avspeglas i priset långsiktigt.

Jeffrey Brown citeras i artikeln "Om det du säljer inte kan säljas på världsmarknaden som råolja, då är det inte råolja"... 

...vidare säger Brown: "dagens jämförelse av utbudet av olja och priset på olja är som att be en slaktare om priset på biffstek och sedan för att ta reda på hur mycket stek han måste sälja, frågor du istället om hur mycket kött han har tillgängligt vilket förstås även kommer inkludera kött för ugnstillagning och köttfärs. Du räknar sedan ihop den totala tillgången på stek genom att slå samman alltihop och kalla det stek".  

Det är alltid tyngre att rulla en kula uppåt för en backe än neråt men det viftar förstås ekonomer bort i tron att tekniken kan skapa mer energi. Kanske man tänker att "pengar skapas ju ur tomma luften så varför kan energi inte skapas på samma sätt"!? 

Läs gärna Kurt Kobbs artikel och fundera själva.