Kapten Gustaf Erikson får ny vind i seglen!

Den evigt kloke John Michael Greer (JMG) levererar som vanligt dunderhonung av högsta kvalitet. Denna gång om den för många glömda historien om kapten Gustaf Erikson.

Kapten Gustaf Erikson var en ålänning som växte upp i slutet av 1800-talet. Redan vid 9 års ålder var han till sjöss som skeppspojke. 19 år gammal var han skeppare för ett lastfartyg som trafikerade Östersjön och Nordsjön. 21 år gammal blev han styrman för ett stort segelfartyg som trafikerade Chile och Australien. 8 år senare var han kapten för tremastare och fyrmastare och seglade till jordens alla hörn. År 1913 hade Erikson oturen att skada sitt ena ben allvarligt vilket resulterade i att han istället blev redare. Resten är historia...Gustaf Eriksons rederi blev 1900- talet sista riktigt stora rederi med segelfartyg.

Varför är nu detta intressant idag? Nej, det här är ingen nostalgitripp eller fascination för segelbåtar. Gustaf Erikson visade att det gick att transportera gods i storleksordningen 8000 ton över hela klotet och detta i konkurrens med maskiner drivna på kol och (under en period tom i konkurrens med oljemaskiner)! Med sin storlek kunde segelfartyg långsamt och med relativt litet manskap segla långt utan att behöva ta upp lastutrymme med stora maskiner och bränsleutrymmen för kol.

När oljan ersatte kolet i början av 1900-talet konkurrerades de flesta segelfartyg ut. Bunkerolja och diesel krävde relativt små maskiner och utrymme och kunde gå långt innan de behövde gå i hamn efter bränsle. Men Gustaf Erikson lyckades därför komma över ett stort antal segelfartyg till rena vrakpriser (oavsiktligt skämt) och koncentrerade dessa till speciella långrutter, särskilt vetetransporter från södra Australien till Europa.
  
John Michael Greer (JMG) understryker att i de historiska beskrivningar som görs av Gustaf Erikson, beskrivs han ofta i stil med "segelfartygens sista kapten och eldsjäl". Tvärtom menar vi, precis som JMG att Gustaf Erikson föddes för tidigt, han var LÅNGT FÖRE sin tid, inte efter. Vi kommer snart till varför.

Gustaf Eriksons segelfartyg seglade över hela världen. Flaggskeppet Herzogin Cecilie seglade bland annat 11 gånger till södra Australien och tillbaka till Europa lastad med riskorn.

Herzogin Cecilie, Gustaf Eriksons flaggskepp

4 mastare, 1902-1939. Källa: Wikipedia, publika rättigheter

Gustaf Erikson dog 1947 men bland annat Rederiaktiebolaget Gustaf Erikson levde vidare till 2006 med Eriksons son och dotter.

Nu tillbaka till nutiden. Att segelfartygen kommer få en renässans i takt med att världens konventionella oljeproduktion minskar och gör bränslepriserna för många fartygstransporter ohanterbara ekonomiskt, är given. Det är bara en tidsfråga. Precis som ångmaskinen och kolet konkurrerade ut segelfartyget och oljan i sin tur konkurrerade ut ångfartygen kommer seglet konkurrera ut oljan på haven. Den som hittar en nisch kan säkert hitta företagsmöjligheter redan nu.

Gör man en plan för vilka typer av produkter som kan transporteras, till viss volym och som kan lastas på segelfartyg för långa transporter finns säkert en marknad. Idag är det mest exklusiva produkter som privatpersoner skeppar via segelfartyg och då på tämligen små sådana. Får en osökt att tänka på kryddor och siden som en gång var lyxprodukter från Asien men som vi nu tar för givna tack vare billiga fossiltransporter (fartyg och flyg).

Problemet är givetvis att segelkunnandet för stora segelfartyg i princip är helt borta och kommer ta tid att bygga upp men det är fullt möjligt. Är man tillräckligt målmedveten och kan få hjälp med kapital att komma igång så är det väl en "no brainer".  Eller varför inte ett gäng som går ihop och delar på kostnaderna?

Kom ihåg att segelfartygen redan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet visade att många gånger lönar det sig inte att använda varken dieselmotor och koleldade fartyg ALLS i konkurrens med rena segelfartyg. Segelfartyg kan ta relativt mycket tonnage och spara mycket energi tack vare att de inte kräver utrymme för stora motorer eller genererar höga bränslekostnader.

Därmed inte sagt att alla fartyg kommer bli rena segelfartyg framöver eller är optimala i alla situationer, långt därifrån. JMG noterar att militära flottor med träfartyg inte är särskilt dugliga mot kanoner eller modernare projektiler...

Det finns förstås många varianter på segelfartyg. Något som blivit på tapeten även för fartyg som går på bunkerbränsle eller diesel, är så kallade skysails.

Det är som ett toppsegel eller en gigantisk drake som med vindens kraft hjälper fartyget framåt.

Dagens varianter av denna teknik använder en segelduk om 100-160 kvadratmeter och har lyckats få ner bränsleanvändningen med mellan 10-15 %. Med större segel stora som fotbollsplaner räknar företag som KiteShip och SkySail satt få ner bränsleanvändningen med mellan 30-50 %.  

Skysail hjälper ett tyskt lastfartyg framåt

Källa: Wikipedia, publika rättigheter

Sen kan man givetvis kombinera datorteknik och modern navigation för att göra seglatserna bra mycket effektivare och säkrare än för 100 år sedan. Samtidigt går det förstås att bygga om befintliga metallskrov till segelfartyg men många riskerar att bli för tunga och för stora för att fördelarna med seglingen ska kunna göras ekonomisk och riskerar då att bli kontraproduktiv.

Många tänker sig säkert att segelfartyg av i huvudsak trä verkar korkat om det finns tillgång till metallskrov och plastskrov. Det må vara hänt en period framöver men i förlängningen kommer även plaster (som är oljebaserade material) och metaller (som kräver intensiv användning av både kol och olja innan det tar formen av ett metallskrov), bli för dyra att använda. Åtminstone i någon större skala.

Varför planera för morgondagen som om den skulle se likadan ut som  idag?

Det är lika bra att ta fram ett nytt ritbord och börja från grunden och bygga hållbart, utan olja och fossila bränslen i sinnet.