Britterna skramlar fram ett superfartyg eller två, Kina bygger hundratals i bara farten

Det är ganska slående att det land som en gång dominerade haven med en överlägsen flotta idag knappt förmår patrullera sig egna vatten. Vi talar givetvis här om Storbritannien. DN rapporterade i förra veckan om hur Storbritannien i sommar ska inviga sitt nybyggda hangarfartyg (som vanligt) döpt efter landets drottning (HMS) "Queen Elizabeth".

Storbritannien har i dagsläget bara två opererande hangarfartyg och dessa används endast för helikoptrar. Kostnaderna för det skuldtyngda Storbritannien blev för mycket efter finanskrisens utbrott 2007/2008 då många politiker helt avfärdade några vidare planer på att landet skulle ha några egna hangarfartyg.

Men även ett land som får allt svårare att ha råd med den energiförsörjning som håller invånarna varma och de smarta telefonerna fungerande kan tydligen beställa miljardbyggen ändå. Det går ju alltid att låna från framtiden. Till saken hör förstås att Europas största försvarskoncern, BAE -Systems har sitt ursprung i bland annat British Aerospace och kan flytta en del av kostnaderna utomlands...Eller som en politiker skulle ha sagt: "för att bygget av hangarfartyget skapat 7000 arbetstillfällen i Storbritannien".

Att dessa arbeten är kortsiktiga glädjerop som sedan pluggas ur när fartygen är färdigbyggda är det få politiker som tycks bry sig om. Påminner om alla de numera nedlagda brittiska kolgruvorna... 
   
Ökad skuldsättning och arbetslöshet i den fossilekonomi vi snart måste lämna bakom oss, ses inte som något större bekymmer när politiker väljs kortsiktigt och därmed tänker kortsiktigt. Det blir ju först ett problem efter en mandatperiod eller två tänker säkert många beslutsfattare och då är man ju som bekant ansvarsfri...      
Hangarfartyget HMS Queen Elizabeth blir ett av två systerfartyg som tillsammans beräknas kosta  6,2 miljarder pund eller 66,7 miljarder kronor att färdigställa. Den beräknade kostnaden från början var 3,65 miljarder pund och slutpriset lär därför sannolikt stiga ytterligare.

Till 2018 hoppas den brittiska flottan kunna ha flygplan till HMS Queen Elizabeth men först 2020 kan de landa och starta från hangarfartyget. Sedan dröjer det ytterligare ett antal år innan britternas kommande flaggskepp kan användas "på riktigt".

Flygplanen av typen F-35 från USA, kommer kosta britterna minst 2,5 miljarder pund eller 26,9 miljarder kronor och alltså inte kunna användas på många år. Trots detta kommer britterna sannolikt vara stolta som få när champagnen klirrar mot den nya skutan (HMS Queen Elisabeth), den 4 juli i sommar.

Storbritanniens flotta är med andra ord en falnande lykta som klamrar sig fast vid en svajig mast. Men även den idag helt dominerande flottmakten, USA har tvingats skala ner på sin många flottstyrkor. Vi har tidigare bland annat rapporterat om hur USA tvingas skala ner sin hangarfartygsflotta, för att inte tala om den minst sagt komiska konflikten om landets främsta stridstank.

Vilket osökt för oss till Kina, den framväxande supermakten som på sikt kan utmana USA på haven. När vi nu tycks se en begynnande byggbubbla i Kina är det säkert de som tror att även Kina kommer tvingas lägga en del militära projekt i malpåse eller i "vänteläge". Det betvivlar vi starkt. Kinas militära förmåga, särskilt på havet tillhör den kinesiska ledningens högsta prioriteringar.

I National Defense Magazine kan vi läsa en omfattande artikel som går igenom Kinas enorma satsning på landets flotta. Flera amerikanska säkerhetsanalytiker ser det som naturligt att Kina vill stärka sin flotta och militära förmåga för att kunna skydda landets ekonomiska intressen idag men framförallt i framtiden.

Men den uppbyggnad som Kina nu ägnar sig åt sträcker sig långt utöver förmågan att kunna skydda den egna kustremsan och den sydostasiatiska sfären. Som vi skrivit om tidigare bygger Kina sannolikt vad som kallas en "bluewater navy". Flottor som precis som USA:s idag 10 opererande hangarfartygsflottor kan operera över hela jordklotet för att framförallt skydda landets tillgång till viktiga naturresurser som olja och landets matförsörjning.

En anekdot här, undrar hur det går för Kinas nyligen köpta 100.000 hektar odlingsmark i Ukraina framöver...

Kina har en lång väg att vandra vad det gäller kunnande och förmågor på hangarfartyg kontra USA men
många glömmer att tålamod är en dygd i Kina som man lever och planerar efter.

Hangarfartyg är dock inte allt i en flotta. Som vi rapporterat om tidigare kan Kina redan idag sänka amerikanska hangarfartyg både från distans och med sina modernaste attackubåtar. Enligt amerikanska militäranalytiker har Kina dessutom kärnvapenbestyckade ubåtar som kan sända interkontinentala ballistiska kärnvapenmissiler (minst 5500 km), från minst 4 av sina ubåtar.

Dessa missiler kan troligen vardera bära 12 klusterliknande kärnvapenmissiler med kapaciteten att slå ut större delen av USA (vardera missil med sprängkraften av 6 Hiroshimas). Varje missil kan således "dela sig själv" i 4 dvs totalt 48 st med individuella mål.

Kina serieproducerar just nu bland annat större krigsfartyg i helt nya fartygsklasser och moderniserar flottans utbildningsprogram.

Enligt National Defense Magazine beräknas den kinesiska flottan redan till 2015 ha bland annat:

57-62 dieseldrivna attackubåtar

6-8 atomdrivna attackubåtar

3-5 kärnvapenbestyckade ubåtar

Förtöjd kinesisk "kärnvapenubåt" (antas men inte givet) med 12 öppna luckor för internkontinentala ballistiska missiler (ICBM:s) 

1 hangarfartyg (om än en gröngöling mot de amerikanska), två egendesignade, inhemska är dock under konstruktion

28-32 Kryssare

Den nya kinesiska Lung II-klassen, ovan en robotkryssare

52-56 Fregatter

20-25 Korvetter

53-55 landssättnings -och transportfartyg

USA:s försvarsmakt ser mycket allvarligt på den kinesiska upprustningen vilket är huvudanledningen till att USA de närmaste åren flyttar militärt och politiskt fokus till Sydostasien och Stilla Havet.

Att tro att Kina inte är en långsiktig utmanare till USA på haven är naiivt och ett typiskt västerländskt perspektiv. En realist konstaterar att ingen supermakt varar för evigt och historiskt har framväxandet av en ny supermakt inneburit att den dominerande makten fått stå tillbaka eller gå i krig med den nya stridstuppen.

Låt oss hoppas att vi inte får ett resurskrig i jakten på fossilsmulor som inte förändrar det faktum att samtliga världens länder måste ställa om sina ekonomiska modeller efter naturens utbud, utan bara skulle innebära slöseri med mer dyrbar energi och tid.