Kanada vill inte äta energikakan men ändå ha den kvar

Kanada må vara bra på hockey och tyvärr på curling, vilket svenska damerna fick erfara i dagens curlingfinal vid Olympiska vinterspelen i ryska Sochi men landet har även en mindre beundransvärd sida.

Sedan tidigare har vi rapporterat om hur Kanada brutit med Kyotoavtalet för att möjliggöra ökade utsläpp från sin växande utvinning av olja ur tjärsand/oljesand. Nu skriver den kanadensiska energigurun och ekonomen Jeff Rubin att "allt intet väl" på den kanadensiska oljefronten.

Det handlar här heller inte om nya turer med Keystone -pipelinen som Kanada hoppas ska ta landets olja ut på världsmarknaden.

Nej, för medan kinesiska oljebolag ivrigt väntar på att få pumpa in mer pengar i utvinning av olja i Kanada, för vidare export till ett Mittens rike i växande behov av energi, stöter den kanadensiska oljeutvinningen nu på andra problem.

I en artikel i Financial Sense skriver Jeff Rubin att en blandning av ca 12 000 fat bitumen och vatten nu börjat sippra upp genom sprickorna i ett område där kanadensiska oljebolaget Canadian Natural Resurces LTd (CNRL)borrat fyra oljebrunnar. Bitumen är ett bindningsmedel som bland annat används för asfalt och framställs ur råolja.

CNRL hävdar att "läckan" beror på fel vid de fyra borrarna vid det så kallade Primrose projektet där man utvinner råolja ur marken som sedan ska upp till anläggningar vid markytan.

Men inte ens förespråkare för utvinning av olja från de enorma tjärsandfälten i delstaten Alberta i Kanada köper den förklaringen. Som Jeff skriver "varför skulle fyra oljeborrar med flera kilometers avstånd mellan varandra orsaka samma problem samtidigt?".

Metoden som CNRL använder vid Pimrose -projektet innebär bland annat att man upphettar bitumenet i marken till höga temperaturer genom att med högt tryck (vattenånga) få det till flytande form för att kunna de ska utvinnas. En sannolik teori är att marken nu utsatts för ett övertryck av ångan som skapat stora sprickor i marken där bitumen nu far fram lite varstans och hamnar i sjöar och vattendrag i området.

CNRL har nu tvingats pumpa över 400.000 kubikmeter av kontaminerat vatten från en sjö som drabbats av bitumenets framfart.

Precis som vid skifferutvinningen där metangas sipprar ut i grundvattentäkter krävs enorma mängder naturgas och vatten för att kunna utvinna oljan. Även om inte utvinningen av bitumen i Kanada kan ses lika spektakulärt från rymden som frackingen av olja och gas i USA, är skadorna i form av ökade utsläpp av växthusgaser lika skadliga.

Kanske ska oljeindustrin och regeringen i Kanada byta strategi och ta till sig Jeff Rubins råd som hävdar att Kanadas största resurs INTE är dess olja utan dess vatten.

Samtidigt uppmärksammas vi i en artikel av UPI att Kanada, USA och Mexico precis hållt ett trepartssamtal om energisamarbetet länderna emellan. Enligt ett gemensamt uttalande från mötet ska de tre amerikanska länderna samarbeta för att:

"Utveckla och säkra rena och hållbara energitillgångar som är prisvärda, för att skapa ökad ekonomisk tillväxt och stödja hållbar utveckling, när vi skiftar till en framtid med litet koldioxid-avtryck".  

Med andra ord, den kanadensiska regeringen tillsammans med Obama-administrationen försöker vara politiskt korrekta och få det att framstå som att åtgärder för att mildra klimatförändringarna ligger högt på agendan. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar, det vill säga om man tar allvar på klimathotet och en minskad global oljeproduktion krävs både ekonomiska uppoffringar och långsiktiga investeringar i en ny typ energipolitik.

Som många av bloggens läsare vet är ekonomisk tillväxt och långsiktig hållbarhet svåra att använda i samma ekvation men det låter ju förstås trevligt. Business as usual utan politiska incitament för ekonomisk omställning vill ju gärna fossilindustrin höra. Det rimmar däremot illa för den som tankar bilen och ser ettorna och nollorna snurra på eller för den som står och funderar över hur matkassen ska gå ihop med örena i plånboken.

Det är viktigt att ibland påminna sig om att vi lever på en ändlig planet med ändliga resurser, något som många ekonomer tycks tro att vi kan trolla bort i bokföringen...det kanske går några kvartalsrapporter men inte över tid.

Högre energipriser innebär även högre transportkostnader och högre kostnader för ett jordbruk som är helt oljeberoende. Ett högre oljepris ligger även som ett tungt lock över ekonomin i form av inflation för i princip alla varor som stiger i pris i takt med att stigande oljepriser som spiller över på övriga ekonomin. Dyrare input i form av energi är lika med dyrare output i form av varor, transporter och produktionskostnader. Det är lika självklart som gravitationslagarna när man tänker efter.

Fundera själva.