Ända sedan 1970-talets oljekriser har USA enligt lag förbjudits att exportera råolja från landets egen oljeproduktion till andra länder. Men i slutet av januari i år höll Senatens energikommitté ett möte (en så kallad "Senate hearing") där ett hävande av olje-exportförbudet diskuterades för första gången på årtionden.
Detta uppmärksammar Steve Andrews oss om
i ett läsvärt inlägg för ASPO-USA.
Den bränslebrist som uppstod under framförallt det arabiska oljeembargot mot USA 1973-74 blev en bitter lärdom i vad som kan hända när ett lands oljeimport stryps samtidigt som den inhemska oljeproduktionen inte ökar och den inhemska oljeraffinaderierna inte är fullt utbyggda.
Bensinransonering, sänkta hastigheter på vägarna och veckodagar med körförbud infördes bland annat i USA under oljekrisen.
Sedan dess har USA alltid haft ett bränslelager med syfte att klara åtminstone en tids bränslebrist (hur lång är osäker då den exakta lagerhållningen är sekretessbelagd). Delstaten Kaliforniens oljereserver har även lämnats i praktiken orörda (till oljebolagens förtret), för att amerikanska försvarsmakten ska kunna klara ett katastrofläge (ha tillräckligt med olja för bränsle vid krig eller liknande).
Detta var något som
Johan Landgren (en av undertecknade bloggare) skrev om
i sin Masteruppsats: "When oil disruptions lead to crises -United States foreign oil dependence and energy vulnerability learning from the Arab Oil Embargos 1967 and 1973/74", 2011. En säkerhetsanalytiker i Kanada blev intresserad av uppsatsen och 2011 fick
Johan en artikel baserad på Masteruppsaten publicerad i dåvarande Energy Bulletin (idag
resilience.org).
Internationella Energiorganet IEA bildades efter oljekrisen 1973-74 med huvudsyftet att bygga upp ett reservlager av bränsle och olja för användning vid någon form av oljebrist-situation. IEA bildades även som ett försök från icke OPEC -medlemmar, framförallt USA och Europa, för att minska OPEC:s inflytande på oljemarknaden.
Värt att känna till är att internationella oljebolag i Sverige enligt lag är skyldiga att hålla en viss mängd olja och bensin för att Sverige ska få vara medlem i IEA. I en bristsituation i någon av IEA -länderna (eller samtliga), ska nämligen medlemmar som utsetts till ansvariga för lagerhållning (Sverige ett sådant)-bistå med hjälp från sina sparade lager.
Hur detta efterlevs är dock upp till oljebolagen...
Varför tar vi nu upp allt detta? Jo man måste ha ovanstående i minnet när man ger sig in i de senaste årens diskussioner om "USA:s väg mot energiOberoende". Med USA:s ökade oljeproduktion och gasproduktion från skifferformationer de senaste åren
har mycket förvirring och okunskap spridits via media och från politiskt håll om hur saker och ting faktiskt ligger till.
Vid "Senat-hearingen" fick en panel bestående av fyra personer ge sin syn på saken och en mängd senatorer ställde frågor och gav även sin syn på saken. Panelen bestod av:
- Harold Hamm, -ordförande och VD för oljebolaget Continental Resources
- Graeme Burnett, Senior Vice President för bränsleoptimering vid Delta Air Lines
- Amy Myers Jaffe -Executive Director of Energy and Sustainability, Graduate School of Management, Institute of Transportation Studies
- Daniel J. Weiss Senior Fellow, Director of Climate Strategy Center for American Progress.
En mängd argument för och emot ett hävande av olje-exportförbudet framfördes av både panelen och senatorerna. Vi fastnade framförallt för vad representanten för Delta Airlines, Graeme Burnett sa.
Graeme var mycket tydlig med att han var helt emot ett hävande av olje-exportförbudet (vilket även Daniel Weiss var). Varför? Här ett utdrag ur Graemes presentation vid Senate hearingen (vi översätter inte följande i brist av tid):
"I have over 30 years experience in the petrochemical and refining sectors of the energy industry and, before coming to Delta, I worked in various capacities in Texas and across the globe
for one of the top five oil companies.
Delta Air Lines is the largest non‐military user of jet fuel in the world and,
like all airlines, we participate in oil markets on a daily basis
If we lift the export ban we would in essence be allowing the transport of
crude out of a competitive market in this country and into a less competitive global
one controlled by a few oil‐producing states. The results would be easy to predict:
- U.S. crude would flow out of this country and onto the world market.
- OPEC would reduce supply to maintain high global prices.
- The United States’ use of homegrown oil would diminish and prices here at home would rise to match the higher global price for a barrel of crude.
As one commentator put it, allowing for the export of homegrown U.S. crude would do nothing more than import higher OPEC prices into the U.S. market.
It’s clear who gains from this scenario: The oil exploration and production
companies, many of which are foreign owned. With all the crude coming out of
North Dakota, Wyoming, Texas, Pennsylvania and other states helping to push
prices down, these companies want to lift the ban and sell U.S. crude on the global
market at higher prices largely determined by OPEC. And it’s equally apparent who
would lose: The American consumer, who would pay more for gasoline, more for
heating oil and more for the price of an airline ticket"
Steve Andrews uppmärksammar oss på att USA riskerar att upprepa Storbritanniens och Margaret Thatchers misstag från 1980-talet om landet häver sitt exportförbud. Storbritannien med Margaret Thatcher producerade så mycket som möjligt av sin olja under 1980-talet för att kunna ta sig ur landets ekonomiska kris och genomföra en mängd reformer.
Det hela har i efterhand kommit att kallas Margaret Thatchers tragedi då britterna mindre än 20 år efter sina hejdlösa exportökning av olja under 1980-talet tvingades se sin oljeproduktion nå en topp-nivå 1999,
Peak Oil. Sedan dess har oljeproduktionen och oljeexportintäkterna fallit för varje år.
Britterna fick under 1980-talet bara en femtedel av vad de fått om de sålt oljan idag. De hade dessutom inte behövt importera lika mycket olja (om någon) om produktionen hållits på en lägre en nivå...men då hade ju förstås det kortsiktiga politiska reformutrymmet blivit betydligt svårare...
Andrews skriver därför följande i sitt inlägg:
"Min fråga till britterna är: Om ni kunde skruva tillbaka klockan, skulle ni låta producera all er olja på maximal nivå, för att tjäna de dollar ni gjorde, även om det innebar att ni inom en generation skulle vara tillbaka som
oljeimportör och betala ca fem gånger så mycket per fat olja? Med andra ord, hur gick det för er att köpa högt och sälja lågt? Och var denna export i ert långsiktigt bästa när det gäller det nationella intresset? Skulle inte tro det..."
Andrew kopplar sedan till USA och skriver vidare:
"Det finns nästan lika många likheter som det finns skillnader mellan Storbritanniens och USA:s omständigheter. Men de delar en grundläggande gemensam nämnare: ligger det i USA:s långsiktigt bästa nationella intresse att producera okonventionell skifferolja tillräckligt snabbt för att så att vi i slutändan kan exportera lite till andra länder. Skulle inte tro det..."
Som ni kam se är det inte tal om att USA kommer bli energi-oberoende de närmaste årtionden.
Faktum är att USA 2040 fortfarande kommer behöva importera 32 % av sin olja. Efter 2040 väntas oljeimportbehovet tvärtom vad många tycks tro ÖKA. Detta då EIA efter 2019 räknar med att USA:s inhemska oljeproduktion börjar minska igen.
Men ordförande för Domestic Energy Producers Alliance (DEPA), Harold Hamm (den första av de fyra vid panelen) hävdade att USA skulle bli energi-oberoende redan 2020...men enligt en egen definition av energi-oberoende...hej och hå!
För den intresserade kan hela Senatskommitténs diskussioner om ett eventuellt hävande av USA olje-exportförbud, ses i sin helhet genom att klicka på bilden nedan. För den lyhörde kan många intressanta observationer göras.
Fler möten och diskussioner kommer hållas i USA i denna fråga framöver och inget är ännu avgjort. Vi kommer följa utvecklingen med spänning. Frågan har betydelse för hela oljemarknadens fortsatta utveckling (om än på kort sikt) och därmed världsekonomin.
