Det hann inte gå många dagar innan ett frustrerat mediadrev av okunskap började rulla snöbollar av luft om den amerikanska skifferboomen och småpotatis från dess granne i norr.
Låt oss börja med en norsk indian, ja eller en norsk man som tycks veta indianernas bästa i Kanada. Vi talar här förstås om John Fredriksen, en norsk miljardär och redare som enligt en artikel i SvD vill satsa 3 miljarder dollar på utvinning och export av naturgas från Kanada.
Det är bara en liten hake. För att Fredriksens bolag Golar LNG ska kunna konvertera naturgas från Kanada och sedan exportera den till framförallt Kina och Asien, där priserna är högre och efterfrågan större, måste ett antal indianstammar övertygas om att detta även ligger i deras intresse.
Fredriksens briljanta idé förutsätter nämligen transport av gasen via pipeline genom naturområden där flera indianstammar huserar. Enligt Carmelita Fitzgeraltd, en representant för en av indianstammarna, har oljebolag redan förstört inlandet, djurarter utrotats och indianstammar fördrivits. Men det har ju inte varit några problem för oljebolag tidigare så heller inte i detta fall tycks det.
Tor Olav Trøim, talesperson för Fredriksen, har ju lovat guld och gröna sedlar som kompensation för att man hotar rent vatten och gröna skogar. En helt ok deal enligt devisen "business as usual måste ju ha sin gång"...(det kallas ju modernt för utveckling).
Eller som Troim uttrycker det:
- Indianerna har behandlats extremt dåligt genom historien. Jag tycker att det är rätt att de får betalt för något som kan ha ett stort värde för bolagen.
Med andra ord, indianerna ska alltså enligt Troim vara tacksamma för att oljebolagen tjänar pengar på det land indianerna bott på i århundradei utbyte mot en valuta de sedan kan konsumera icke indianprylar för, med pengar de fått av oljebolaget. Visst är det en vettig logik (kanske något barn drömde denna mardröm på en annan planet någon gång)?
Värt att notera här är att John Fredriksen, var Norges rikaste man innan han valde att bli Cypriotisk medborgare...
Är inte John en klok man som hoppar på vad som enligt rådande gammel -medialäsning tycks vara ett nytt Klondyke i Nordamerika. Inte nog med att Kanada har sin oljesand som förvisso kräver ett oljepris över vad som är hälsosamt för världsekonomin, USA genomgår ju som de flesta läsare vet en skifferboom...
Men vad kanske inte så många känner till är att Kanada faktiskt även har en relativt stor export av gas till sin stora granne i söder (USA) som givetvis inte alls behöver den här gasen för man är ju snart energioberoende...eller?
Vad säger USA:s energimyndighet, de borde ju ändå veta.
I amerikanska energimyndighetens EIA:s, förhandsrapport av sin årliga energisammanställning "Anual Energy Outlook 2014" gör man nedanstående prognos för USA:s behov importerade oljeprodukter:
Som ni ser är det inte tal om att USA ska bli energioberoende och klara sig på egna tillgångar av olja, gas och kol "snart". Det den amerikanska energimyndigheten tror är att USA ska minska sin import av oljeprodukter (råolja, bensin, diesel etc) från dagens nivå på cirka 40 % av behovet till 32 %, 2040.
Låt oss därför raskt lämna struntpratet om amerikanskt energioberoende och en oljerenässans som håller århundradet ut. Det finns ju trots allt inte ens "på den amerikanska världskartan" och ska därför heller inte beskrivas som något annat vare sig av någon journalist, politiker eller "energiexpert".
Istället kan det vara intressant att göra en annan observation av de många prognoser EIA gör i sitt första utkast av den årliga energirapporten för 2014. Det talas mycket om skiffergasen & skifferoljan i USA men det glöms ofta att USA fortfarande är tämligen beroende av sin kolutvinning för lysa upp sina gigantiska städer och hus.
Nedan kan ni utläsa vad EIA gör för prognos för hur många kilowatt-timmar EIA räknar med att få från kol fram till 2040.
Fram till 2035 räknar EIA fortfarande med att kolet ska vara en större källa för att generera elektricitet än gasen och ligga kvar på ungefär samma nivå som idag. Det är knappast goda nyheter för klimatet men framför allt säger det mycket om den snedvridna bilden över USA:s energiberoende och energisituation.
Vi går raskt vidare till nästa artikel på temat energiOberoende och ett Nordamerika som "ritar om världens energikarta".
DN har nu en lång artikel om hur USA skifferboom just nu skapar tusentals nya arbetstillfällen och bland annat fått många amerikaner att flytta och söka arbeta där skifferoljan och skiffergasen utvinns.
Vi vill därför påminna läsaren om något viktigt att hålla i minnet. När man nästa gång läser om hur oljestäder i delstater som North Dakota i USA fördubblas då horder av pengarsökande människor flyttar dit i hopp om att olje -och gasutvinningen från skiffer ska bli långvarig.
Följande är ett utdrag ur ett av våra kapitel i vår kommande bok om Peak Oil, energi och hållbarhet vi just nu håller på att skriva färdigt.
Med andra ord, en bubbla är en bubbla som är en bubbla!
I DN:s artikel tar man fram de sedvanliga bakelserna för att locka läsarna till bordet: Ny borrteknik har möjliggjort skifferutvinningen (det nämns inget om att råoljeproduktionen i världen sedan 2005 i prinicp legat kvar på samma nivå), man nämner en del av "miljökonsekvenserna" som medföljer den så kallade fracking-metoden, nya arbetstillfällen och så kryddan på moset "teorin om Peak Oil" kan vi stryka från "att göra listan".
Viktigaste trumfkortet är dock Leonardo Maugeri. När detta återkommande fenomen får liv med jämna mellanrum är desperationen att snabbt så frö av förvirring om fakta om världens oljeproduktion och oljans inverkan på världsekonomin som störst.
Maugeri är ju en så kallad energiexpert från Harvard som trots att han blivit knockad pga sin okunskap och dåliga teknik många gånger tidigare, troget ställer upp (med eller utan sitt medgivande) för att tjäna som pekpinne och faktapelare när verkligheten tränger sig på.
Senaste vi kollade var Peak Oil ett geologiskt fenomen som begränsar utvinningen i oljefält och får en i början ökande oljeproduktion att börja minska, inte en teori. Många blandar nog ihop Peak Oil med osäkerheten om ett exakt datum när världens råoljeproduktion börjar minska och vad många journalister och förespråkare för evig oljeutvinning/ekonomisk tillväxt beskriver som en teori om att oljan helt plötsligt ska ta slut eller inte räcka mer än ett par år...
Läs gärna artikeln i DN, den är läsvärd och välskriven men det betyder alltså inte att innehållet på många ställen ger mer än ett saltkorn av sanningen. Söker du en helhetsbild för att få en hint om framtiden måste du söka fakta på andra ställen där just fakta och saklighet är ledorden.
Som vanligt, fundera själva. Med sunt förnuft och öppenhet för förändringar kommer man nämligen längre än vad ord i artiklar som beskriver en annan verklighet än den vi lever i och ska leva i många år till, pekar på.
bra inlägg.
SvaraRaderakänner igen det där sista allt för väl, det kvittar hur man förklarar peak oil för människor första gången, de lyckas alltid komma med kommentaren ''Där finns hur mycket olja kvar som helst, den kommer inte ta slut på lång tid'' de har i för sig rätt men de låser in sig på dem orden och använder dem som blockad för ny information.
Hej. Exakt, det är ju utvinningstakten av olja för att möta efterfrågan i ekonomin som är relevant. Dvs utan ökad/växande oljeproduktion till ett lågt/ekonomiskt gångbart pris kan inte ekonomisk tillväxt se ut som idag. Ekonomisk tillväxt måste därför omdefinieras/överges för att istället fokusera på ekonomisk hållbarhet där en balans med energitillgångar och naturen är kärnan för all verksamhet.
Raderamvh
Johan