Jeff Rubin är före detta chefsekonom vid en av Kanadas ledande investmentbanker, CIBC World Markets och författare till den internationella bestsäljaren "Why the World is about to get a whole lot smaller-Oil and the end of Globalization". Rubin är även författare till uppföljaren, "The End of Growth -But is that all bad?".
Rubin är en eftertraktad föreläsare och energiexpert som blivit intervjuad av amerikanska tidningar och tv. Före finanskrisen 2008-09 varnade Rubin för stigande oljepriser (över 100 dollar per fat) och vad det skulle göra med världsekonomins tillväxt.
Rubin var mycket framgångsrik som chefsekonom vid CIBC World Markets vilket 20 år vid posten är ett bevis på. Men när Rubin i början av 2000-talet försökte övertyga sina bankkollegor och de stora investerare som lyssnade på Rubins investeringsföredrag, om ett kraftigt stigande oljepris, fick han inget gehör. När oljepriset nådde 147 dollar per fat (Brent crude) 11 juli 2008 började en del vakna men oljepriset föll snabbt tillbaka under finanskrisen och Rubins tidigare förutsägelser och insikter föll snabbt i glömska.
Rubin lämnade CIBC då han kände sig frustrerad över att ingen såg "elefanten i vardagsrnummet"- stigande oljepriser på grund av att världens konventionella/billiga olja inte längre ökade i produktion och kunde möta efterfrågan. Rubin skrev därefter sin bestsäljare, en bok som på ett både komiskt och allvarsamt sätt ger minst sagt intressanta perspektiv på vår oljeberoende ekonomi.
När nu världsmarknadspriset på olja permanentats kring 100 dollar fatet, historiska rekordnivåer, är Rubin mer efterfrågad än någonsin. Rubin har dock fortfarande rätt svårt att övertyga många om fortsatt stigande oljepriser som än en gång får världsekonomin att slå i taket...
Mycket har dock hänt sedan Rubins första bok kom ut 2009. Vi har bland annat kunnat bevittna hur internationella energiorganet IEA år efter år sänkt sina prognoser för världens framtida oljeproduktion. Fatih Birol, IEA:s chefsekonom understryker numera under sina presentationer av den årliga energirapporten World Energy Outlook att "den billiga oljans tidevarv är över" & "vi måste lämna oljan, innan oljan lämnar oss". Tänk vad mycket som kan ske på några år.
Rubin intervjuades nyligen för att ge en uppdaterad syn på USA:s så kallade skiffer-revolution och hur det påverkar Rubins prognos för världens framtida energikarta (se nedan). Rubin talar även bland annat om varför Kanada inte ska fokusera på sin olja utan sitt vatten, en betydligt värdefullare resurs.
Rubin menar att då Kanada sitter på 7 % av världens sötvattentillgångar, har jordbruket i landet en unik möjlighet att producera mat till låga kostnader. Då vatten är den viktigaste inputkällan inom jordbruket kan Kanada exportera mat (troligtvis främst grödor och inte förädlade livsmedel) utan att behöva kringgå dagens restriktioner på export av vatten. Kanada kan alltså bli en supermakt som exporterar vatten via mat producerad till låga priser och inte som idag, ett land som exporterar olja via en mycket dyr och komplicerad oljesandsutvinning.
Lyssna och fundera själva.
Rubin var mycket framgångsrik som chefsekonom vid CIBC World Markets vilket 20 år vid posten är ett bevis på. Men när Rubin i början av 2000-talet försökte övertyga sina bankkollegor och de stora investerare som lyssnade på Rubins investeringsföredrag, om ett kraftigt stigande oljepris, fick han inget gehör. När oljepriset nådde 147 dollar per fat (Brent crude) 11 juli 2008 började en del vakna men oljepriset föll snabbt tillbaka under finanskrisen och Rubins tidigare förutsägelser och insikter föll snabbt i glömska.
Rubin lämnade CIBC då han kände sig frustrerad över att ingen såg "elefanten i vardagsrnummet"- stigande oljepriser på grund av att världens konventionella/billiga olja inte längre ökade i produktion och kunde möta efterfrågan. Rubin skrev därefter sin bestsäljare, en bok som på ett både komiskt och allvarsamt sätt ger minst sagt intressanta perspektiv på vår oljeberoende ekonomi.
När nu världsmarknadspriset på olja permanentats kring 100 dollar fatet, historiska rekordnivåer, är Rubin mer efterfrågad än någonsin. Rubin har dock fortfarande rätt svårt att övertyga många om fortsatt stigande oljepriser som än en gång får världsekonomin att slå i taket...
Mycket har dock hänt sedan Rubins första bok kom ut 2009. Vi har bland annat kunnat bevittna hur internationella energiorganet IEA år efter år sänkt sina prognoser för världens framtida oljeproduktion. Fatih Birol, IEA:s chefsekonom understryker numera under sina presentationer av den årliga energirapporten World Energy Outlook att "den billiga oljans tidevarv är över" & "vi måste lämna oljan, innan oljan lämnar oss". Tänk vad mycket som kan ske på några år.
Rubin intervjuades nyligen för att ge en uppdaterad syn på USA:s så kallade skiffer-revolution och hur det påverkar Rubins prognos för världens framtida energikarta (se nedan). Rubin talar även bland annat om varför Kanada inte ska fokusera på sin olja utan sitt vatten, en betydligt värdefullare resurs.
Rubin menar att då Kanada sitter på 7 % av världens sötvattentillgångar, har jordbruket i landet en unik möjlighet att producera mat till låga kostnader. Då vatten är den viktigaste inputkällan inom jordbruket kan Kanada exportera mat (troligtvis främst grödor och inte förädlade livsmedel) utan att behöva kringgå dagens restriktioner på export av vatten. Kanada kan alltså bli en supermakt som exporterar vatten via mat producerad till låga priser och inte som idag, ett land som exporterar olja via en mycket dyr och komplicerad oljesandsutvinning.
Lyssna och fundera själva.
Har man restriktioner på export av vatten i Kanada?! Jag trodde bara att det var frågan om att det inte är lönsamt att transportera en massa vatten. Det finns väl ingen chans att man skall kunna exportera så mycket vatten så man får vattenbrist. Åtminstone så länge man inte gör det via kanaler eller jättelika pipelines.
SvaraRaderaSverige skulle kanske också kunna exportera en del mat om tillgången på vatten är en kritisk faktor. LKAB har också en väldig massa fosfat i gamla brytningsrester, så när oljan blir väldigt dyr kan vi kanske byta till oss den mot både fosfat och mat.
Dock är jag lite tveksam till om risken för fosfatbrist verkligen är så akut som en del hävdat. "Fosfater förekommer rikligt i olika mineral" står det i Wikipedia. LKAB är möjligen bara en av många gruvor som har en massa fosfat i brytningsrester. Eller är svenska fosfatrika gruvor något unikt?
SvaraRaderaHej. Det har funnits intressen att exportera större kvantiteter vatten från Kanada till USA sedan 1960-talet då framförallt södra USA led av stor vattenbrist. Kanada exporterar i dagsläget mkt lite vatten i form av framförallt vatten på flaska till USA. I Kanada finns det oro för hur dess enorma vattenreservoarer/sjöar ska utarmas o skada kringliggande ekosystem. Främsta skälet som håller tillbaka Kanadas vattenexport är dock sannolikt hur en stor export ska finanseras o hur dess vinster ska hanteras.
Du kan läsa mer nedan:
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Water_export#Water_exports_from_Canada_to_the_US
När det gäller fosfat kan jag (utan att vara särskilt insatt i frågan), anta att bristen på fosfat handlar om den lätåtkomliga fosfattillgången som används till industriellt o högenergi-intensivt jordbruk vi idag är så beroende av. Som med så många andra resurser är inte den fysiska bristen det huvudsakliga problemet utan priset i form av energi o pengar som krävs för att fortsatt kunna använda resurserna i stor skala.
Kan kanske bli lönsamt med viss fosfatbrytning i Sverige i framtiden men jag jag skulle lägga mina kort på bördig mark där fleråriga grödor med roration gör produktionen från små men många odlingsytor mkt mer lönsam/mer mat per m2 för låg energi input.
Sverige bör nog i första hand se till o bli självförsörjande på mat o energi innan vi börjar drömma om export men vem vet?
mvh
Johan