I takt med att USA fortsätter att skära i sin försvarsbudget får allt fler försvarsgrenar dra åt svångremmen. 2011 låg USA:s totala militärbudget på 711 miljarder dollar och minskade till 668 miljarder dollar under kalenderåret 2012.
Vi har i tidigare inlägg rapporterat om hur USA tvingats "ställa av" en av sina 11 aktiva hangarfartyg och att flera ligger i hamn för att spara bränsle och hålla nere underhållskostnaderna inom amerikanska flottan . USA:s minskade försvarsbudget 2012 på över 6 % mot föregående år, var den största sedan 1991 enligt SIPRIS data.
Enligt Council on Foreign Relations kommer USA:s försvarsbudget att fortsätta att minska även 2013 i takt med att USA:s underskott och skuldtyngda statskassa måste hanteras och fokus på Mellanöstern minskar.
Men det är lätt att glömma att en minskad försvarsbudget inte bara drabbar de över 1,5 miljoner amerikaner som är i aktiv militärtjänst eller de cirka 850 000 amerikaner som är heltids eller deltidsanställda som reserver inom i militären.
1000-tals företag i USA är dessutom helt beroende av nya beställningar av komponenter, maskiner och tjänster som amerikanska försvarsmakten årligen efterfrågar. Det är inte för intet man talar om det så kallade militära industriella komplexet i länder som USA och Ryssland. Alla företag som är beroende av finansiering för utveckling av militära produkter måste hela tiden motivera sin fortsatta existens i konkurrens med andra företag.
Samtidigt är några av dessa företag som Boeing, Lockheed Martin och General Electric tillsammans med otaliga fler tillverkare av militärt material så stora arbetsgivare att USA:s statsmakt och i synnerhet politiker inte kommer undan att färgas av deras inflytande. USA:s ekonomi är i högsta grad beroende av att det går bra för USA:s militära industri och en militär industri måste ju motiveras...
Så tidigt som 1961 varnade amerikanska presidenten Eisenhower för det växande militära industriella komplexet i USA i sitt avskedstal.
I en mycket läsvärd artikel i National Defense Magazine kan vi nu läsa om de bisarra situationer som kan uppstå när en statsmakt (i detta fall USA) egentligen har skulder som ska betalas inom några år men pumpar in pengar i militära projekt som inte ens försvarsmakten själva efterfrågar. Politiker (med generösa kampanjstöd från företag inom försvarsindustrin) vill upprätthålla den industriella basen och se till amerikanerna får behålla sina jobb och vederbörande företag vill med försvarskontrakt upprätthålla den industriella basen och ur företagens perspektiv, fortsätta att tjäna pengar.
Artikeln handlar om försvarsgiganten General Dynamics som är USA 4:e störste företag inom försvarsindustrin med över 90 000 anställda och framförallt kända för sin tillverkning av den legendariska stridsvagnen "M1 Abrahams Main Battle Tank". Amerikanska armén är oenig med General Dynamics och amerikanska politiker om stridsvagnen verkligen behöver uppgraderas innan en helt ny stridsvagn ska tillverkas 2017.
General Dynamics hävdar att om man skulle stänga ner sin anläggning för tillverkningen av stridsvagnen fram till 2017 skulle det kosta mer än 1 miljard dollar, när väl produktion måste igång igen 2017. Samtidigt fruktar kongressledamöter att det enorma nätverk av underleverantörer som är vida utspritt utanför anläggningen där MI Abrahams stridsvagnen sätts ihop i Lima, Ohio ska drabba deras politiska ställning när jobben försvinner i deras distrikt.
M1 Abrahams -stridsvagn
Vad hände då? General Dynamics och kongressledamöterna fick som de önskade. 181 miljoner dollar utöver vad som efterfrågats av amerikanska armén är nu tillägnade olika uppgraderingar av MI Abrahams stridsvagnar.
Arméns sekreterare, John M. McHugh fick ett ilsket brev undertecknat av inte mindre än 120 kongressledamöter där man var besviken över arméns ståndpunkt att inte vilja uppgradera fler stridsvagnar. När väl kongressen beslutade om det utökade anslaget på 181 miljoner dollar skrev McHugh som svar att:
"Även om jag måste upprepa att armén inte har något behov av ytterligare MIA 2SEPv2 stridsvagnar, kommer produktionen av dessa stridsvagnar bidra till att begränsa riskerna för vår industriella bas"...McHugh och armén fick alltså huka sig och vara duktiga gossar helt i strid med sunt förnuft och kloka besparingar.
När det gäller Peak Oil, har vi sedan tidigare noterat hur några skribenter vid National Defense Magazine
klarsynt pekat på att energieffektivisering och energisparande är otillräckligt för att uppnå energisäkerhet. Men man avsåg givetvis då inte att UTÖKA beroendet av fossila bränslen på detta sätt eller att upprätthålla den industriella basen i landet bara för att kortsiktigt rädda amerikanska jobb inom försvarsindustrin och försvarsmakten.
Fundera som vanligt själva. Trevlig lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.