Grant Williams: Centralbankernas juice är slut och världens tillväxtmotor saktar in

Aktiemarknaden i USA har nått nya historiska nivåer den senaste tiden och många, framförallt ekonomer och journalister förknippar detta med att tillväxten i framförallt USA är på väg tillbaka till tidigare nivåer. 

Samtidigt kan man exempelvis notera att amerikanska ekonomin inte har räddats mer än tillfälligt av att Federal Reserve fortsätter att trycka pengar och köpa sina egna skulder. 

Den 1 juli var det senaste exemplet, när de statligt subventionerade studentlånen i USA höll på att slå i taket genom att stiga från 3,4 % till 6,8 %. Stora studentprotester följde och både republikaner och demokrater tvingades nyligen till en nödlösning genom att tillfälligt koppla räntan på studentlånen till de finansiella marknaderna (någon som tycker de påminner om något litet land i Sydeuropa..) 

Räntorna på studentlånen ska nu tills vidare ligga på 3,9 % för studenter som studerar till en kandidatexamen, högre examen till 5,4 % och föräldrar till studenter kan låna till 6,4%. Tanken är dock att räntorna på studentlånen successivt ska höjas och inte längre subventioneras av staten "om ekonomin förbättras enligt förväntningarna"... 

Grant Williams som vi skrivit om tidigare, sammanfattade nyligen det ekonomiska läget i världen rätt bra när han intervjuades i ett radioprogram av Financial Sense.  

Grant Williams är investerare och rådgivare vid Vulpes Investment Management i Singapore och bland annat författare till ett populärt nyhetsbrev som heter ”Things That Make You go Hmmm…”.

Det är ingen nyhet att Kina varit världens viktigaste tillväxtmotor framförallt sedan finanskrisen bröt ut i USA 2007/2008. Men inte ens Kina tuffar på som tidigare. För även om ledningen i Mittens rike medvetet försökt minska sin ekonomiska tillväxt från över 10 % per år till de nu officiella 7,7 % pekar Grant Williams på att kineser och andra insatta i Kinas ekonomi snarare ser en faktisk tillväxt på cirka 5-5,5 %. 

Visst, säger Williams, övriga världens BNP värden ligger i genomsnitt på 0-1 % så 5,5 % kan tyckas riktigt bra men för att Kinas inhemska ekonomi ska gå bra för att inte säga för att Kina ska kunna dra resten av världens allt tyngre lass, räcker det inte på långa vägar.  

Det finns många tecken på Kinas motor tappar kraft ordentligt. Williams nämner exemplet Austalien, en av Kinas viktigaste handelspartner, framförallt för import av råvaror som kol. Australien skrev precis upp sitt handelsunderskott från 18 miljarder dollar till 30 miljarder dollar. Australiens ekonomi är starkt beroende av Kinas ekonomi och i takt med att glöden blir svagare i det stora landet norr om krokodilön (Australien), ser vi nu sannolikt bara början på effekterna av den halverade årliga tillväxten i Kina.   

Men detta ser vi inte avspegla sig på aktiemarknaderna som, precis alltid i början av en tidig inflationscykel mår bra och därmed ger en vilseledande bild över hur övriga ekonomin mår. Hur är detta möjligt kanske någon undrar, hur kan underliggande faktorer som växande arbetslöshet och stigande inflation inte synas i media eller hos de flesta ekonomiska analyser som fortfarande talar om en "återhämtning" i tillväxttermer som BNP och sysselsättningsgrad mm? 

Gå bara till en mataffär eller tanka bilen så får du se var den riktiga inflationen tagit vägen och då är den inte 2-3 % som officiellt siffror vill påskina utan 10-20 % eller mer. 

Williams pekar på ett av huvudproblemen. Världsekonomin är beroende av att centralbanker som Federal Reserve, Bank of Japan, ECB och Bank of England mfl fortsätter att trycka pengar för att tillfälligt skjuta på sina skulder genom att temporärt injicera ekonomin med pengar som inte har någon riktig täckning i ekonomin. 

Skulder förfaller dock alltid och måste betalas tillbaka på det ena eller andra sättet.    

Ett bra tecken på desperationen över en i praktiken obefintlig ekonomisk tillväxt i de flesta länder som Williams tar upp, är en kommentar från den nyligen tillträdde centralbankschefen för Bank of England, Mark Carney. Williams skriver: 

"Han kom ut och sa att räntan ska ligga kvar på noll till i praktiken 2016. Då ska man veta att ett sådant framtidslöfte har aldrig gjorts i Storbritannien tidigare. Han har alltså sagt att de ska hålla räntan till noll i tre år till och de har även kopplat räntenivå -cyklerna till arbetslösheten. Han säger att de måste få ner arbetslöshetssiffran från 7,8 % till 7 %. I samma andemening talar han dock om att Storbritannien nu uppvisar starka tillväxtsiffror, upp från 1,4 % till 1,7  och väntas stiga från 1,7 % till 2,5 % nästa år. Det är tydligt från dessa uttalanden att något inte stämmer här. 
1. 1.7 % är inte stark tillväxt  
2. Om du har stark tillväxt, varför ger du då löften om att räntan ska hållas kvar på noll i tre år framåt"

Vi kan bara hålla med Grant Williams som avslutar med att de (i detta fall Bank of England) målat in sig i ett hörn genom att fortsätta att ge löften om låga till obefintliga räntor trots att det inte längre ger någon ökad kraft till ekonomin. 

Vad vi nu ser är att minskad marginalavkastning på fortsatt/ökat tryckande av pengar och löften om låga räntor. För varje gång exempelvis Federal Reserve inlett en ny omgång av "kvantitativa lättnader" (tänk trycka pengar), har effekterna på ekonomin fått minskad effekt mot tidigare omgång. 

En minskad produktivitet och marginalavkastning i ekonomin hänger dock minst lika mycket i hop med det faktum att världens råoljeproduktion legat kvar på samma nivå sedan 2005 och att den nya olja som tillförts sedan dess är dyrare och tar längre tid att få i produktion. 

Fundera själva, trevlig lördag. 

Lite lördagshumor på temat i repris: