I en synnerligen läsvärd artikel av finansrådgivaren Daniel Amerman i Financial Sense kan vi läsa om implikationerna för USA:s och Europas ekonomi av den rapport IMF som Wall Street Journal kom över i början av juni i år.
I den interna IMF -rapporten som var sekretessbelagd som "strikt konfidentiell" står det bland annat att läsa hur IMF grovt undervärderade skadan åtstramningen av lånen till Grekland skulle få på landets ekonomi. Vidare medger IMF att trots vetskapen om Greklands eskalerande skulder de senaste sex åren "böjde man på reglerna" för att få det att framstå som att det landet var på rätt väg och därmed kunde få fortsatta lån. Grekland uppfyllde inte tre av fyra kriterier för utlåning av IMF.
Men Greklands katastrofala ekonomiska utveckling kanske många tycker är gammal skåpmat, för även om Europas skuldkris fortsätter att fördjupas slår ju USA:s börser nya rekord samtidigt som media felaktigt fortsätter att rapportera om Gas och olje hysterin i landet (trots att det är inget annat än en övergående bubbla likt guldruschen i Klondyke).
Daniel Amerman skriver i sin "måste läsas" -artikel bland annat att IMF inte tvingade Grekland till någon balanserad budget utan endast "krävde" en reducerad nivå av underskottet. Vad som är intressant är dock att IMF beräknade att en minskning av det grekiska underskottet skulle få Greklands ekonomi att krympa med 5,5% men upptäckte till sin stora förvåning att Greklands ekonomi krympte med hela 17%. Vidare räknade IMF med att arbetslösheten skulle stiga till 15% vilket ansågs "besvärande" men nödvändigt för att få Grekland att minska sina offentliga utgifter och statliga underskott.
IMF konstaterar dock till sin häpnad i rapporten att arbetslösheten steg till 25% vilket ställer teorier om åtstramningspolitikens verkliga effektivitet på ända.
Amerman menar dock att det finns viktiga lärdomar om IMF:s fundamentala felprognoser när det gäller världens största artificiella skuldekonomi, nämligen USA.
För om världens ledande ekonomer kan pricka så fel när det gäller Grekland varför skulle de inte göra det för USA?
Amerman pekar bland annat på det oroande faktum att USA på många sätt blivit alltmer likt den grekiska ekonomin, faktum är att den amerikanska ekonomi idag i flera avseenden är värre däran än Grekland var före landets skuldkris rullade över klippkanten.
För hur har USA:s ekonomi egentligen lyckats hålla sig på fötter sedan finanskrisen bröt ut 2008?
Jo samtidigt som den privata sektorn krympt från 65% (2008) av hela amerikanska ekonomin till 57% idag, har den offentliga sektorn expanderat från att utgöra 35% av landets ekonomi 2008 till dagens nivå på hela 43%.
Som vi skrivit om tidigare har Onkel Sam sedan 2008 (amerikanska staten) kallat in Fedi och med olika stimulansåtgäder pumpat in artificella pengar i ekonomin i aldrig tidigare omfattning. Detta alltså helt utan motsvarande skatteintäkter eller snarare någon ökning av faktiskt producerade värden i ekonomin som stödjer dessa enorma stimulanser.
Mer konkret, USA:s privata sektor har krympt med cirka 1 biljon dollar (1000 miljarder dollar) per år sedan 2008 och satsningar på den offentliga sektorn vuxit motsvarande mycket för att den amerikanska ekonomin inte ska kollapsa under trycket av den privata ekonomins tillbakagång.
Kontentan av ovan: Om Grekland får stå som exempel för vad som händer när en ekonomi inte längre kan bäras av fortsatt växande skulder/ökade lån innebär detta att när (inte om, endast en tidsfråga) USA minskar sina investeringar i den offentliga sektorn till exempelvis 2007 års nivåer (historiskt "normala nivåer), skulle USA:s totala ekonomi (privat och offentlig sektor) krympa med mellan 8-10%.
Detta skulle kasta USA in i en djup depression. För att vidare förstå att detta i högsta grad är en möjlighet pekar Amerman på att detta skulle innebära arbetslöshetsnivåer på mellan 25-30% (vilket är högre än under 1930-talets högsta nivåer på drygt 20%).
Läs Daniel Amermans artikel och fundera själva.
Tack för välskriven sammanfattning. Undrar när det "brister"..?
SvaraRaderaTack. Det sker som oftast förr snarare än senare men heller sällan över en natt utan snarare som ett sluttande plan. Den som är öppen för stora förändringar är dock bäst förberedd.
Raderamvh
Johan
Bra fångat Johan vilket styrker min och andras uppfattning att ekonomi inte är en vetenskap utan de möjligas konst...
SvaraRadera