För att lära oss mer om hur komplementära valutor kan fungera i praktiken beslöt vi oss för att delta i ett seminarium och valuta-experiment förra veckan, där just Minutos och komplementära valutor låg i centrum. Flera intressanta diskussioner kring bland annat Peak Oil och olika vägar att anpassa sig till minskad tillgång till olja och billig energi, diskuterades även djupgående.
En av huvudpersonerna bakom projektet och som höll i seminariet var Stephen Hinton från Omställning Sverige. Hinton har gjort en eminent sammanfattning av kvällen, läs därför delar av Hintons sammanfattning nedan eller den fullständiga versionen på Omställning Sveriges sida här.
Måndagens lansering av komplementär valuta, ITK, eller "ideelltidskuponger" var otroligt lärorikt. Och vi hade samlat ett gäng riktigt tunga omställare – en som drivit en omställningskafé, en eldsjäl, en som varit med i Omställning Sigtuna från starten och även peak oil bloggare, miljöjournalister, arbetsgruppsansvariga med mera!
Jag tänker skriva min rapport direkt ur hjärtat, detta är min högst personlig upplevelse. Stort tack till min nya vän Anna Rosengren för rättning av mitt språk.
Vi började med att presentera medarrangörarna: ISSS the Institute of Swedish Safety and Security, Omställning Sverige, Open World Villages och Leader Uppland.
Vad det går ut på är att i en pilotstudie för Sverige, lansera en komplementär valuta i en kommun, kopplade till behovet av att bygga upp resiliens i det området. Resiliens mot utmaningar som kommer med omställningen, dvs behov av att ta energi från förnybara källor, lokalmat, lokalekonomi samt behovet av att inkludera och engagera alla. Det som ISSS är inriktad på, resiliens för människor, handlar om beredskap. Att kunna hantera kris i olika form såsom översvämningar, krig, stora olyckor, ekonomiskt nedgång osv, och liknar det som Omställnings rörelsen syftar på fast kanske om en mycket mindre tidsskala.
Jag började med att fråga deltagarna vad de hade för relation till pengar– i två ord. Svaren var lika olika som känslorna var starka: från kärlek och hat, till begär och behov.
Efteråt kom en diskussion om vad pengar är och varifrån de kommer. Att pengar handlar om skuld och skapas när man lånar på banken är något som inte är allmänt känt.
Vår ansats med ITK är att det är en valuta för den civila sektorn, och en komplement till valutan som används som offentligt betalningsmedel. Vi jobbar ju 1600 timmar per år men gör kanske upp till 400 frivilliga timmar med idrott, välgörenhet, skola osv. Det är just dessa volontär timmar som ITK handlar om.
Allt kan inte omfattas av den offentliga kommersen "köp och sälj". Och som Bernard Leitner (skaparen av VISA) säger; trygghet kommer från att fler valutor används parallellt. Och en valuta som underlättar och stimulerar det lokala samhället att samarbetar mer, och inkluderar varandra mer, behövs.
Första övningen handlade om att bekanta sig med kupongerna och fylla i dem. Varje kupong representerar ett antal volontärminuter.
Två personer skall skriva under som garanter, en man och en kvinna,
Nästa moment i övningen handlar om att skriva ett papper med det som just du kan ställa upp med. Jag erbjöd (för övningens skull) mina talanger att vika gamla mjölkkartonger till plånböcker, visitkort hållare och mobilskydd. Vi fyllde en vägg med möjligheter.
Kontentan av övningen var som Stephen Hinton skriver:
En insikt om att pengar kan driva sociala sammanhållningsnät och att det fungerar på det här sättet.
Man kanske kunde lansera valutan i samband med en lokal festival.
Kanske kan man hitta ett sätt att paketera idén så att det blir stort upptag på en gång.
När man väl börja inventera kompetensen som finns lokalt, kommer energin.
Kan man rentav använda valutan för att klara viktiga tjänster som tillexempel ekologiskt skolmat?
(försök och ha förståelse för språket i citatet ovan, Stephen Hinton är trots allt engelsman!)
I experimentet "erbjöd" Johan tex en av deltagarna en burk med 350 gram honung i utbyte mot en 30 ITK -kupong. Nedan ser ni hur en kupong kan se ut, med signatur av en utfärdare och två garanter, en kvinna och en man.
Vips hade Johan en ITK-kupong/valuta att handla med! Svårare än så behöver det inte vara ((läs detaljer om hur det funkar här). Javisst, det är ännu ett experiment och är tänkt att fungera i liten skala, exakt hur stor eller liten är svår att säga ännu men det är hur som helst intressant och ett mer hållbart alternativ till dagens skuldbaserade penningsystem
Deltagandet i seminariet gav mersmak, vi tänker därför delta i ett uppföljnings -seminarium den 24 juni, även det i Märsta -trakterna, utanför Stockholm.
Intressant!
SvaraRaderaÄr dock inte också detta system baserat på skuld om än decentraliserat?
Om jag lovat utföra arbete så står jag i skuld till den som har min valuta?
Det är stor skillnad på ITK/Minutos valutan jämfört med dagens penningsystem. En avgörande skillnad är att skulden/arbetet som ska återgäldas är tidsbegränsad till 2 år medan dagens system kan generera obegränsade mängder skulder i obergränsat lång tid (och dessutom nästan aldrig återbetalas-tänk bara på svenska hushåll som inte amorterar på sin bostadslån tex).
RaderaÄnnu viktigare är att lokalvalutan bygger upp ett förtroendesystem mellan köpare o säljare av tjänster o produkter då detta är enda sättet för lokalvalutan att fungera. Lokalvalutan blir ett självförstärkande bränsle som skapar ett starkt lokalt samhälle där lokal handel o produktion premieras o gynnas.
mvh
Johan
I sanning en intressant tanke, men rent spontant så tror jag att det inte räcker till.
SvaraRaderaVi är redan nu snart tio miljoner människor i Sverige. För att Sverige skall fungera (med sina stora, nästan folktomma områden och överfulla storstäder) med rimliga försörjningsnivåer (jag vågar påstå att det räcker med ett dygns uteblivna just-in-time leveranser för att panik skall utbryta). Problemen är, som jag ser det, att det inte kommer att finnas i) Tillräckligt många människor som har en förmåga eller en tillgång till egenhändigt producerad vara som burken med honung var i exempelet. Vi har redan nu hela generationer som...inte behövs. ii) För att sådana där system skall fungera, krävs generellt rätt "tajta" sociala förhållanden, som enbart finns i mindre kommuner och byar. Jag tror inte att detta kommer att fungera i storstäderna.
Ska vi ha alternativa valutor så måste vi helt enkelt tänka större. Min tanke är följande:
Premiss ett: Vi är redan nu egentligen för många för den energiomställning som med all sannorlikhet slår till för full kraft runt 2030.
Premiss två: Det finns inga egentliga alternativ till den ordning som finns idag. Alla "alternativbyar" och liknande bör rimligen ha en "bärkraft" på max ett hundratal personer. Max. Även om vi teoretiskt trycker in alla svenskar i gröna kollektiv och liknande så finns det med all sannorlikhet inte jordbruksmark och annat för att kunna försörja alla ekologiskt.
Ergo: Vi måste modifiera det system vi har idag så att det klarar av de nya omständigheterna i alla fall hyfsat. Det finns inga andra vägar. Ett Sverige utan fabriker, lokmotiv, slussar eller lastbilstrafik tar oss tillbaka till stenåldern.
Vad sägs om att införa lokalvaluta baserat på landskapen, länen eller andra mindre enheter?
Kan det tänkas att detta stimulerar till det som måste till; fabriker måste närmare konsumenten, lastbilstransporter måste bli kortare och så vidare.
Min tanke är att genom detta, skapa markander som bygger på resurser och tillgångar som finns i närheten (precis som omställningsrörelsen), men på ett högre plan; fabrikerna får inte stanna, transportsystemet måste fortsätta rulla, och städerna måste fungera. Detta klarar enligt min mening inte lokalvalutor på ett lägre plan.
Kan bara hålla med om att detta (lokalvalutor/Minutos) "inte räcker till" för att hantera den begynnande energikrisen på ett nationellt plan eller mer än för mindre byar/samhällen. Särskilt problematiskt blir det precis som du pekar på, i storstäder där i princip ingen matproduktion sker eller produktion av varor i huvudtaget. Tjänsteekonomin dominerar fullständigt i Sverige o övriga västerländska ekonomier.
RaderaJa transportsystemet måste fortsätta att rulla.. men på räls och olika eltransporter. Tror dock vi ska se lokalvalutan som viktiga livbåtar eller resilienta svampar i skogen som kan fungera utmärkt på vissa platser o i liten skala o därmed utgöra kuddar för en övrigt ohållbar ekonomi. Men storstäderna är nyckelfrågan o en hård nöt att knäcka...i längden måsts vi bli färre människor.Energin sätter gränser, frågan är hur vi hanterar detta sluttande plan tills vi når balans.
mvh
Johan