Ett skepp kommer lastat till en spökhamn

Sedan 1970-talet (ja till och med tidigare), har de flesta ekonomer räknat med fortsatt exponentiell tillväxt trots av vi lever på EN planet med ÄNDLIGA resurser. För världshandeln har detta inneburit framförallt större och fler lastfartyg och likaså större och fler hamnar.

Bloomberg rapporterar nu om en nybyggd jättehamn i norra Tyskland som i praktiken står tom. Inte precis vad många väntar sig av Europas ekonomiska motor.

Men då världsekonomin går på lågvarv eller står helt still (inte växer mätt i BNP) spelar det inte någon roll hur stora hamnar vi bygger eller hur gigantiska lastfartyg vi bygger, handeln ökar inte för det.

Världshandeln krymper då bränslet för världsekonomin fram till nu eldats på av framförallt billig olja men en olja som är alltmer otillgänglig och dyrare att utvinna avspeglar sig i högre bränslepriser, vare sig det gäller bunkerolja till fartygen, diesel och bensin till bilen eller i flygbränslet för flyget.

En flygindustri i kris kan ni läsa om här.

Skuldkrisen uppehålls med konstgjord andning, lån från framtiden som kan skjutas framåt så länge vi har billig energi som får ekonomin att fortsätta växa. Dyr energi, dvs fossil energi (tänk olja och gas) som kräver mycket energi att utvinna men ger lite energi tillbaka är något annat och kan inte få ekonomin att växa mer än högst temporärt.

Problemet är att den konventionella oljan, 85% av all olja som produceras i världen, i praktiken inte ökat sedan 2005. En minskad oljeproduktion är därför att vänta inom endast ett par år.

Som vi skrivit om otaliga gånger tidigare på bloggen är den okonventionella olja och gas som så många hoppas på, i en bubbla som håller på att spricka.

Dags att vakna och lägga om infrastrukturen till lokal och regional handel som inte bygger på tillgången till billig fossil energi, medan vi har kontrollen istället för att oljepriset gör det åt oss i sista minuten.