Så mycket väsen för några droppar olja i Arktis

När vi nu läser om hur USA:s utrikesminister John Kerry landar på svensk mark i bland annat Dagens Nyheter, slås man än en gång av hur några droppar olja i Arktis kan skapa sådan uppståndelse bland dess angränsande stater. För inte är det för att samtala med Sveriges statsminister som en amerikansk elefant trampar svensk mark.

Precis som så många andra statsbesök världen över handlar detta om tillgången till ovärderliga naturresurser och händelsevis världens i särklass viktigaste energiresurser, olja och gas. Händelsevis är det även mycket ont om olja och gas till ett lågt pris i världen numera då världens konventionella råoljeproduktion legat kvar på samma nivå sedan 2005. 

De flesta länder, däribland Sverige, ställer sig på rad för att med öppna dörrar välkomna det stora landet i väst för att vi så länge matats med information om hur rika och mäktiga Förenta Staterna är och därav bör sköta vår relationer därefter.

Men världen förändras snabbare än många vill se. När USA skickar sin förste man efter president Obama till Sverige är det för att man desperat behöver komma åt några droppar olja i Arktis när landets egna oljeproduktion stadigt minskat sedan 1970 och då den av media och politiker totalt felskruvade bilden av skifferutvinningen i landet i själva verket är i en bubbla som håller på att spricka.

USA är ett land som precis som övriga västerländska länder har växande skuldberg och 50% av dessa skulder förfaller om cirka 2 år. USA måste numera skära ner på sin militärbudget och samtidigt bevittna hur framförallt Kina kommer allt närmare en egen hangarflotta. 

Det är ur detta sken "USA:s statsbesök" till Sverige ska ses eller snarare Kerrys resa till Kiruna och det Arktiska rådets möte. Sverige har nämligen sedan 2011 varit ordförande för det så kallade Arktiska Rådet och håller nu ett stort möte i Kiruna där höga ministrar från bland annat USA (ja, Kerry ska dit) och Ryssland ska mötas för att underteckna ett avtal om åtgärder för oljeföroreningar.

Arktis omfattar förutom Arktiska havsområdet även Sverige när man inkluderar den Norra polcirkeln vilket är anledningen till att Sverige är ordförande för den grupp av 8 länder som utgör det så kallade Arktiska rådet.

Arktiska rådet består av, förutom Sverige, Ryssland, USA, Danmark (Grönland), Norge, Island, Kanada och Finland. Varken Sverige eller Finland har dock några juridiska rättigheter till något inom det Arktiska området då det Arktiska havsområdet inte angränsar till dessa länder.

Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet går ut i år varefter Kanada tar över rodret. Kanada som lämnat Kyotoprotokollet för kunna fortsätta med sin utvinning av oljesand...

En del kanske tror att det är ny teknik och smältande isar på grund av en accelererande klimatutveckling vid polerna som plötsligt gjort en massa olja tillgänglig för 6 av de 8 Arktiska rådets medlemmar.

Nej, först och främst ska man ha klart för sig att det rör sig om ytterst små mängder av olja och gas som beräknas finnas i Arktis. Ja, amerikanska energimyndigheten EIA beräknar att 22% av världens "oupptäckta" olje och -gasresurser finns Arktis.

En resurs är dock långt ifrån lika med en reserv, dvs utvinningsbar olja. Endast i genomsnitt 40% av en resurs är utvinningsbar, ibland så lågt som 20% och ibland uppemot 80%. Detta gäller dock I NORMALA FALL, alltså vid djuphavsborrning i Nordsjön och vid utvinning i Saudiarabiens öknar tex.

Nu talar vi dock om Arktis där inte ens världens mest avancerade oljeriggar har mycket att säga till om.
Vi har tidigare rapporterat om hur Shell lagt sina fortsatta oljeprovborrningar i Arktis på is...då det visat sig svårare än man räknat med att operera i "det lovande Arktis". Shell som alltså hittills legat i förfronten i fråga om satsningar på olje och gas -utvininngen i Arktis.

Ena dagen is och stormar som får den mest erfarna av seglare att tappa hatten, andra dagen solsken och bara små isplättar i vägen alltså. Det kräver med andra ord endast sunt förnuft för att dra slutsatsen att vi talar om de lägre utvinningsnivåerna av resursen. Man bör hålla i minnet att världen konsumerar över 32 miljarder fat olja per år...och att alla lovord om stora oljefynd ska sättas i relation till vad som faktiskt produceras i dag och att det tar flera år för oljeproduktion att komma igång. I Arktis fall blir infrastrukturen dessutom en ovanligt hård nöt att knäcka.

Är man realist och påläst om Arktis fossila energikällor inser man att blotta tanken på att utvinna olja och gas från detta område signalerar ren desperation från världens oljeproducenter och dessutom en total okunskap om dess miljömässiga konsekvenser.

"Ett avtal om åtgärder för oljeföroreningar" av Arktiska rådet är i praktiken en ansvarsfriskrivning och legitimering av katastrofala oljeutsläpp i världens kanske mest sårbara ekosystem.

Sverige har en LÅNG väg att vandra innan vi kan hävda att vi bygger en hållbar ekonomi kopplad till naturen och som håller även utan lån från framtiden.

Fundera själva.