Libyens oljeåterhämtning en väckarklocka för framtiden

Under "uppvaknandet" i Libyen 2011 och den arabiska våren försvann det till ytan stora landet i norra Afrika, i praktiken bort från oljekartan. Oljeproduktionen i Libyen upphörde nämligen helt under delar av 2011 och den genomsnittliga produktionen för året blev cirka 479 000 fat olja/dag (se BP statistical review of World Energy 2012). Detta kan jämföras med året innan revolten då Libyen producerade över 1,6 miljoner fat per dag och var en viktig del i den världsekonomi som efterfrågar alltmer olja, särskilt olja av hög kvalitet och som är relativt billig att utvinna.

Libyen, mindre än Sveriges befolkning men mer än 5 gånger så stort till ytan...men viktigast av allt- de har ju olja! 

I en artikel av UPI kan vi nu läsa om hur IMF varnar för att Libyens ekonomi är alltför sårbar för upp och nedgångar i oljepriset, förutom de säkerhetspolitiska "utmaningarna". IMF påpekar att Libyens ekonomi kollapsade 2011 när BNP föll med mer än 60%. Vidare säger IMF att Libyens exportbortfall av oljan ledde till ett budgetunderskott i landet motsvarande 15,4% av landets BNP.    

Men i takt med att oljeproduktionen kommit igång på allvar i Libyen igen och ökat kraftigt under 2012 och de första månaderna in i 2013 rapporterar IMF att:

"Återinförandet av kolväteproduktionen under 2012 underbyggde tillväxten till 104,5 samtidigt som inflationen sjönk till 6,1 procent" och "budgeten hade ett överskott på 20,8 procent av BNP och nuvarande överskottet i bytesbalansen ökade till 35,9 procent av BNP."

Från budgetunderskott och recession till överskott i statskassan och tillväxt på ungefär ett år,
med andra ord WOW! Tänk vad lite olja kan göra för en ekonomi som haft "ett tufft år".

Libyen är ett intressant exempel på många sätt. Landet är tillbaka som tredje största oljeproducent i Afrika efter denna enorma produktionsåterhämtning och producerar nu nästan lika mycket olja som landet gjorde innan 2011, endast cirka 200 000 fat/dag mindre.
.
Libyen är dessutom på plats 8 av 12 av de mycket privilegierade medlemmar som är med i oljekartellen Organisation for Petroleum Exporting Countries (OPEC). OPEC som alltså stod för över 42% av världens oljeproduktion 2012.

Vi såg tydligt hur Libyens produktionsbortfall snabbt skapade oljebrist på världsmarknaden 2011 och eldade på oljepriset. Det blev uppenbart hur beroende världen är av att Saudiarabien kan skruva på oljekranarna vid brist på olja på marknaden. På senare år har dock Rysslands ökade produktion varit ännu viktigare för att hålla nere oljepriset. Men Saudiarabien har sannolikt bara cirka 2 miljoner fat per dag i reservkapacitet numera mot tidigare runt 10 och blir därför alltmer ovilliga att använda den.

Samtidigt konsumerar den egna befolkningen alltmer av oljan i Saudiarabien och samma sak gäller i övriga OPEC-länder. När Libyens ekonomi återhämtar sig, förutsatt att den inte kollapsar på grund av politisk oro eller liknande, kommer den precis som andra oljeproducerande länder bara kunna växa genom ökad konsumtion av den egna oljan vilket ger mindre olja över till alla andra oljeimporterande länder, däribland Sverige.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig med Libyen, åtminstone ska man vara medveten om vad en ökad ekonomisk tillväxt i ökenlandet innebär på sikt. Libyen är därför en bra väckarklocka för att ALLA länder bör planera för en värld med minskad tillgång på olja och därmed planera för en framtid där tillväxt i ekonomin enligt dagens modell varken är ett självändamål eller ens möjlig.