När vi kör mindre kör Kina mer

Vi har i tidigare inlägg skrivit en hel del om hur Kina lägger beslag på alltmer naturresurser såsom olja, gas och sällsynta jordartsmetaller varhelst de må vara på klotet. För varje år som går slås nya rekord i Kinas konsumtion av energi och produktion av allehanda produkter som världen konsumerar.

Förra veckan gick det att läsa i en artikel i Ny Teknik om hur "Världens bilkarta ritas om av Asien". Kinas inhemska ekonomi börjar nämligen nu bli så stor att efterfrågan på prylar, vare sig de är producerade i Kina eller utanför landets gränser, fullständigt exploderar.

Ny Tekniks artikel handlar om tillverkningen av bilar i världen och det är smått ofattbara siffror man presenterar. Kina producerade 2002 3,3 miljoner bilar om året och var då världens femte största biltillverkare. 2012 tillverkade Kina, håll i er nu, 19,3 miljoner bilar! Kina är idag det land i världen där det tillverkas flest bilar med god marginal. Betänk bara att USA idag ligger på andra plats med 10,3 miljoner bilar och har då minskat tillverkningen med 16% från 2002.

En nästan lika häpnadsväckande utveckling som i Kina har skett i Indien och Thailand inom biltillverkningen de senaste 10 åren. Varken Indien eller Thailand fanns med bland de topp 10 tillverkningsländerna 2002 men 2012 är Indien och Thailand 6:e respektive 9:e största tillverkningsland för bilar i världen. Indien tillverkar 4,1 miljoner bilar och Thailand 2,5 miljoner, båda länderna har ökat tillverkningen med en bra bit över 300% på 10 år!

Noterbart är även hur bara ett europeiskt land hänger kvar i topp 10-listan, Tyskland med 5,6 miljoner tillverkade bilar 2012. 2002 fanns fyra europeiska länder med på listan.

Det är lätt att glömma att samtidigt som alltfler bilar åker av de europeiska och amerikanska vägarna för gott eller när alltfler väljer att inte ens köpa någon förstagångsbil, åker det ständigt på nya bilar på motorlederna i framförallt Kina och Indien. Detta är viktigt att förstå vare sig man vill minska klimatavtrycket från bilarna eller minska oljeberoendet för att minska sin sårbarhet för Peak Oil. Som Jeff Rubin brukar säga, för varje sugrör som vi i väst tar bort ur världens oljecocktail åker det i ett fett sugrör som en kines sätter igång att suga på. Med andra ord, vänta er inte att efterfrågan på olja och därmed oljepriset ska sjunka bara för att VI inte har råd eller vill köra lika mycket bil för miljön skull. Det är tyvärr verkligheten.

Det finns med andra ord all anledning att satsa på en infrastruktur som bygger på eltransporter och produktion av varor och tjänster som kan fungera i ett mer lokalt och regionalt sammanhang. Detta måste dock göras nu, för oljepriset kommer inte sjunka mer än högst kortsiktigt trots att ekonomin i Europa och USA går på lågvarv. Ny infrastruktur med spårvagnar, spårbussar, trådlastbilar (E-highways) och en och en annan elbil eller lokal och regional slinga med Podcars, blir direkt nödvändig i en nära framtid där diesel och bensin kommer bli allt dyrare i takt med att den globala råoljeproduktionen börjar minska.

Kom ihåg att teknik inte trollar fram billig energi ur tomma luften och att en ny typ av infrastruktur och ekonomi tar tid att bygga upp. Energin är teknikens förutsättning och då hjälper det inte att vi skriker "nöden är uppfinningens moder", för det gällde mest under den billiga oljans tidsålder som vi snart lämnar bakom oss.

Siemens testbana av E-Highways i Tyskland. Scania samarbetar nu med Siemens med denna teknik.