I en artikel av UPI kan vi läsa att Kanadas miljöminister bland annat säger följande om den nya oljesand-siten:
"Detta kommer förse det vetenskapliga samfundet vad de efterfrågat i åratal: omfattande och aktuell data som kan undanröja spekulationer om hur industriell utveckling påverkar miljön och som kan specificera exakt vad effekterna och inverkan på miljön faktiskt är". Ministern fortsätter med:
"När problem identifieras eller där farliga nivåer uppnås ges politiska incitament att göra något åt det".
Ett område stort som cirka 1/8 av Sveriges yta ska undersökas av forskare från kanadensiska myndigheter och ska kunna följas via vad man kallar "oljesandsportalen".
Nedan en karta över hjärtat av Alberta, en av många interaktiva kartor man kan följa via den nya oljesandsportalen.
Samtidigt som vi läser om den glädjande nyheten konstaterar bloggrannen Early Warning i ett inlägg från i fredags att om utvecklingen följer samma mönster i produktionsökningen av både det som kallas ren bitumen (tjära som används direkt i byggandet av vägar tex) och syntetisk olja från oljesanden, kommer denna att öka från 2 dagens nivå på 2 miljoner fat per dag till 6,5 miljoner fat per dag 2025.
Syntetisk råolja och ren bitumen produktion, Kanada idag-2025
Med andra ord det finns gott om incitament för Kanadas regering och delstaten Alberta att kunna fortsätta oljesandsutvinningen framöver. Även om exporten till USA via Keystone pipelinen för tillfället ligger under is finns det goda möjligheter att exportera oljesanden, ren eller processad och klar, till bland annat kineser som nu i en exploderande takt efterfrågar bensin och -dieseltörstiga suvar. Se bara siffrorna från Shanghais senaste bilmässa.
Ett avgörande steg för den sittande kanadensiska regeringen och den kanadensiska oljeindustrin (och den utländska), är att åtminstone på pappret visa att man tar miljö och hälsorisker på allvar. Återstår dock att se om data som redovisas är seriös och om negativa resultat för utvinningen resulterar i några omfattande förändringar.
En sak är dock säker, blir inte Keystone pipelinen av eller om den inte räcker för att täcka Kanadas oljeexport kan kineserna fortsätta att bygga den nödvändiga infrastruktur som kan föra oljesanden via fartyg från Vancouvers hamnar i västra Kanada till Kina och Asien. Fördelen med detta är att Kineserna står för byggandet av infrastrukturen.
Kanadensiska TV-kanalen CBC sände för en vecka sedan en sevärd dokumentär i dokumentärprogrammet Doc Zone: "Guldets hemliga värld" som nu är tillgänglig på tuben.
I dokumentären förklaras bland annat guldets roll under andra världskriget såväl som dess betydelse för världsekonomin idag. Man tar bland annat upp den senaste silvermanipulationen och guldmanipulationen som vi skrivit om i flera av våra tidigare inlägg.
Vad kanske inte så många känner till är att två av världens största banker, Morgan Stanley och HSBC sedan två år tillbaka faktiskt utreds av CFTC och på sistone även av amerikanska justitiedepartementet.
De två jättebankerna, särskilt Morgan Stanley, utreds för att vara involverade i omfattande manipulation av silver och guldpriset. Bankerna uppskattas ha tjänat flera miljarder dollar på detta. Detta borde vara sprängstoff för media tycker man men...icke!
Dokumentären går igenom mycket av den senaste utvecklingen kopplat till guldet och silvret och man frågar till och med i dokumentären om inte guldet är nästa subprime mortgage kris (tänk finanskrisens utbrott 2007/2008).
Det får ändå sägas vara positivt att en så stor kanal som CBC gör en sådan här djupgående dokumentär om guldet. Rekommenderas särskilt om man vill få en snabb överblick över guldets betydelse och vill få en annan bild än alla "experters" tyckanden hit och dit om varför guldet är i en bubbla eller inte.
Vi har i tidigare inlägg skrivit en hel del om hur Kina lägger beslag på alltmer naturresurser såsom olja, gas och sällsynta jordartsmetaller varhelst de må vara på klotet. För varje år som går slås nya rekord i Kinas konsumtion av energi och produktion av allehanda produkter som världen konsumerar.
Ny Tekniks artikel handlar om tillverkningen av bilar i världen och det är smått ofattbara siffror man presenterar. Kina producerade 2002 3,3 miljoner bilar om året och var då världens femte största biltillverkare. 2012 tillverkade Kina, håll i er nu, 19,3 miljoner bilar! Kina är idag det land i världen där det tillverkas flest bilar med god marginal. Betänk bara att USA idag ligger på andra plats med 10,3 miljoner bilar och har då minskat tillverkningen med 16% från 2002.
En nästan lika häpnadsväckande utveckling som i Kina har skett i Indien och Thailand inom biltillverkningen de senaste 10 åren. Varken Indien eller Thailand fanns med bland de topp 10 tillverkningsländerna 2002 men 2012 är Indien och Thailand 6:e respektive 9:e största tillverkningsland för bilar i världen. Indien tillverkar 4,1 miljoner bilar och Thailand 2,5 miljoner, båda länderna har ökat tillverkningen med en bra bit över 300% på 10 år!
Noterbart är även hur bara ett europeiskt land hänger kvar i topp 10-listan, Tyskland med 5,6 miljoner tillverkade bilar 2012. 2002 fanns fyra europeiska länder med på listan.
Det är lätt att glömma att samtidigt som alltfler bilar åker av de europeiska och amerikanska vägarna för gott eller när alltfler väljer att inte ens köpa någon förstagångsbil, åker det ständigt på nya bilar på motorlederna i framförallt Kina och Indien. Detta är viktigt att förstå vare sig man vill minska klimatavtrycket från bilarna eller minska oljeberoendet för att minska sin sårbarhet för Peak Oil. Som Jeff Rubin brukar säga, för varje sugrör som vi i väst tar bort ur världens oljecocktail åker det i ett fett sugrör som en kines sätter igång att suga på. Med andra ord, vänta er inte att efterfrågan på olja och därmed oljepriset ska sjunka bara för att VI inte har råd eller vill köra lika mycket bil för miljön skull. Det är tyvärr verkligheten.
Det finns med andra ord all anledning att satsa på en infrastruktur som bygger på eltransporter och produktion av varor och tjänster som kan fungera i ett mer lokalt och regionalt sammanhang. Detta måste dock göras nu, för oljepriset kommer inte sjunka mer än högst kortsiktigt trots att ekonomin i Europa och USA går på lågvarv. Ny infrastruktur med spårvagnar, spårbussar, trådlastbilar (E-highways) och en och en annan elbil eller lokal och regional slinga med Podcars, blir direkt nödvändig i en nära framtid där diesel och bensin kommer bli allt dyrare i takt med att den globala råoljeproduktionen börjar minska.
Kom ihåg att teknik inte trollar fram billig energi ur tomma luften och att en ny typ av infrastruktur och ekonomi tar tid att bygga upp. Energin är teknikens förutsättning och då hjälper det inte att vi skriker "nöden är uppfinningens moder", för det gällde mest under den billiga oljans tidsålder som vi snart lämnar bakom oss.
Vi har i ett 30-tal inlägg de senaste 1,5 åren rapporterat om skifferutvinningen av gas och olja i främst USA. Johan Landgren (en av undertecknade bloggare) har bland annat deltagit i två energikonferenser i Washington DC (2010 & 2011), anordnade av den prominenta organisationen ASPO-USA, där denna fråga diskuterats intensivt. Vi har även deltagit i flera internationella webinarer (webbaserade seminarier), där flera världsledande forskare och geologer från olje -och gas industrin tillsammans redovisat och diskuterat den senaste utvecklingen tillsammans med deltagare från hela världen.
Vi har i våra inlägg berört de otaliga problem och missförstånd som florerar i media och bland politiker och lyft fram den faktiska betydelsen av skifferutvinningen på kort och lång sikt. Detta för att sätta skifferutvinningen i relation till världens energisituation, USA:s fortsatta ekonomiska utveckling och energiberoende och ja hur Sverige påverkas av denna "skifferhype".
Bloggrannen Cornucopia tipsar nu om en förvånansvärt bra debatt om skifferutvinningen där Cornu (Lars Wilderäng) själv deltar tillsammans med journalisten och författaren Gunnar Lindstedt (bland annat författare till den eminenta lilla boken "Olja jakten på det svarta guldet när oljekällorna sinar"), Anita Ulman som med nätverket Heaven or Shell starkt bidragit till att Shell inte fortsatte med sina provborrningar efter skiffergas i Skåne och slutligen som "motpol" till de övriga, Marian Radetzki professor i nationalekonomi och sedan länge en förnekare av Peak Oil och som inte ser några som helst betydande problem med skifferutvinningen...
En hel del av de viktigaste frågorna kring skifferutvinningen tangeras åtminstone i debatten och med tanke på det korta tidsutrymmet får vi nog vara rätt nöjda med vad som hann belysas. Särskilt roligt att 3 av 4 deltagare är väl införstådda i problemen med skifferutvinningen och även Peak Oil och fick sådant utrymme i programmet.
Vill man sätta sig in problemen kring skifferutvinningen och inte bara skrapa på ytan rekommenderas dock att man läser några av våra tidigare inlägg, nedan fördelade efter underkategori:
Varför skifferutvinningen INTE främst är en miljöfråga, utan en ekonomisk fråga
(det framställs ofta som en miljöfråga men det är stora ekonomiska förluster och hälsorisker på kort och lång sikt som riskerar bli BETYDANDE)
Vi beklagar att det varit ont om inlägg senaste veckan, redaktionen har varit väldigt upptagen med biodling, bokskrivande och andra tidskrävande sysslor. Nu är vi dock back on track.
Vi har skrivit om guldet ett flertal tillfällen då det är en viktig pusselbit i förståelsen av den helhet som utgörs av ekonomin, energin och ekologin. Guldet har varit centralt för hur världsekonomin utvecklats, särskilt sedan 1970-talet när guldets roll som en begränsande kloss för hur mycket pengar en stat kan spendera, togs bort. Sedan dess har det varit helt fritt fram för banker och stater att skapa pengar och spendera dessa utan några gränser kopplade till den fysiska verklighet vi lever i där saker och ting faktiskt är begränsade av vilka resurser vi kan ta ut från naturen och i den mån vi kan göra något av dessa.
Med anledning av att det talas så mycket om guldpriset nu får vi anledning till att återkomma till guldet, för mycket förvirring tycks råda. Särskilt spekuleras det hej vilt i varför guldpriset ”sjunkit så mycket” så snabbt, varför det inte stiger trots att centralbanker världen över trycker pengar som aldrig förr (och ja även köper alltmer fysiskt guld).
Det spekuleras tex i att Cypern skulle tvingas sälja sitt guld för att betala av delar av sina skulder och därmed göra sitt fysiska guld tillgängligt för en marknad där det råder stor brist på guld, åtminstone i fysisk form. Särskilt, menas det, då detta potentiellt skulle rulla igång en större snöboll där större guldinnehavare i behov av pengar såsom Portugal och Italien, även de skulle sälja åtminstone delar av sitt guld och "svämma över marknaden med fysisk guld".
Pappersguldet som handlas med diverse finansiella instrument, kan alltid manipuleras och struktureras om på olika sinnrika vis och pappersmarknaden för guld är därför 100 faldigt större än marknaden för fysiskt guld.
Men är efterfrågan på fysiskt guld verkligen falnande eller är guldprisets fall en konsekvens av att spekulanter för pappersguld säljer av då man nu tror på en förbättring av ekonomin? Är guldet i en bubbla? Eller finns det faktorer och intressen bakom som föranleder oss att tro att guldet är i en bubbla, när den kanske i själv verket inte alls är det?
Många känner inte ens till en bubblas olika faser och bör då inte uttala sig som ”experter” i fråga om guldprisets utveckling åt det ena eller andra hållet.
Vi uppmanar läsaren att stanna upp och fundera lite och framförallt ta sig en titta på Grant Williams presentation nedan. Grant Williams är investerare och rådgivare vid Vulpes Investment Management i Singapore och bland annat författare till ett populärt nyhetsbrev som heter ”Things That Make You go Hmmm…”.
Centralbankerna leasar ut guld genom att låna ut guldet till investmentbanker som sedan säljer guldet på marknaden. Redan 1998 sa dåvarande centralbankschefen för amerikanska Federal Reserve Alan Greenspan, att: “centralbanker står redo att leasa ut guld i ökande mängder om priset skulle stiga” (guldpriset).
Detta talas det inte så mycket öppet om men i november 2012 tillkännagav Österrikes centralbank att man under de senaste 10 åren tjänat cirka 300 miljoner Euro på att leasa ut sitt guld. Österrike tillhör inte ens topp 20 av världens största guldinnehavare men varför skulle inte andra centralbanker göra samma sak, det finns uppenbarligen pengar att tjäna. Vad viktigare är och som vi skrivit om i tidigare inlägg som stödjer detta, är att det årligen kommer ut långt mer fysiskt guld på marknaden än vad som är möjligt från den årliga guldproduktionen, vad skulle detta guld komma ifrån om inte från centralbankernas valv?
Centralbankerna kan genom att leasa ut guldet på marknaden pressa ner priset på guldet samtidigt som man får ränta för utlåningen till investmentbankerna och alltså tjänar pengar på leasingen. Av särskilt intresse blir leasing av guldet om priset stiger oroande högt då detta reflekterar en större misstro mot centralbankerna då förtroendet för pappersvalutor helt enkelt undergrävs. Vad ett högre guldpris trots allt indikerar är helt enkelt att köpkraften i pappersvalutorna minskar på grund av inflationen som i sin tur beror på att tryckandet av pengar ökar snabbare än vad det faktiskt finns värde i produkter och tjänster i ekonomin.
Det finns, precis som Grant Williams påpekar i presentationen ovan, sannerligen goda incitament för centralbankerna att påverka guldpriset.
Inflation är som ett lån från framtiden på produkter och tjänster man ännu inte skapat men vill köpa nu med pengar man egentligen inte har. Problemet är att med nuvarande utveckling, allra helst sedan ”skeppet” avslöjades med stora läckor ur skrovet med finanskrisens utbrott 2007/2008, byggs skulderna vidare på lån från framtiden.
Som vi skrivit om tidigare fungerar detta så länge inte lånen behöver betalas av och givetvis kan de inte betalas av, de är på tok för stora i förhållande till de värden som finns i den verkliga, fysiska ekonomin. Vi tycks ha glömt att ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser på en ändlig planet.
Förblindade har vi kört skuldtåget vidare tack vare en växande tillgång till billig fossil energi som knappt krävt någon ekonomisk eller energimässig insats för att få ut en (en vad vi trott) outtömlig mängd energi och resurser. Detta istället för att se det självklara, ekonomins tillväxt har sina gränser och lån förfaller alltid så småningom, vare sig vi vill eller inte.
Vad har detta med guldet att göra? Jo precis som med skulderna som inte kan betalas utan bara skjuts på framtiden och tillfälligtvis hanteras genom en långsam inflationsökning som får ekonomin att växa på pappret, fungerar detta så länge man inte behöver betala av lånen så mycket att ekonomin istället krymper.
I fråga om guldet, kan guldpriset kontrolleras så länge människor och stater inte börjar kräva fysisk leverans på sina guldinnehav. Senaste tiden har flera stora centralbanker börjat kräva tillbaka sina fysiska guldinnehav, däribland världens näst största guldinnehavare , Tyskland. Utan att fördjupa oss i detta räcker det med att påpeka att det knappast varit enkelt för centralbanker eller andra att få tag på stora mängder fysiskt guld. Tyskland, med 45% av sitt guldinnehav i Federal Reserves valv i New York har begärt att få inspektera sitt guld i USA och sedan nekats detta varefter man fått tillstånd att få en mindre del av det levererat MEN över 7 års tid…!
Eftersom guldpriset historiskt kan ses som en termometer på förtroendet för ekonomin och centralbankers förmåga att hantera den ekonomiska utvecklingen bör vi inte bara studera hur temperaturen i termometern stiger eller sjunker och förhålla oss till det, utan även förstå varför patienten kanske inte ens vill ta tempen. Med andra ord, tänk om termometern/guldpriset visar ett resultat vi inte vill se? Vad finns det för intressen och möjligheter att påverka denna indikator åt ena eller andra hållet och vad säger detta om guldets historiska roll som långsiktigt inflationsskydd?
Vi ger inga investeringsråd men uppmanar till försiktighet och eftertänksamhet när ”experter” säger att guldet nu snart når botten och ”nu bevisligen inte längre fungerar som inflationshedge” och liknande.
Vi ställer oss även frågan, om nu Österrike och andra centralbanker leasar ut sitt guld, hur ligger det då till med Sveriges guld? Är det inte fullt möjligt att Riksbanken antingen direkt eller indirekt leasar ut det och därmed inte alls har kontroll över det. Frågan är högst relevant och följer helt naturligt när man känner till historien om guldets roll för banker och sedan kopplar detta till dagens skuldkris.
Vi avslutar med några av de frågor den tidigare republikanska senatorn Ron Pauls ställde till USA:s federalbankschef Ben Bernanke, 2011:
Ron: "Anser du att guld är pengar?
Ben: "Nej, det är inte pengar".
Ron: "Varför håller centralbanker det?".
Ben: "Av tradition, långsiktig tradition”.
Intressant program och intervju där Glenn Back talar om skuldkrisen mm och bland annat intervjuar finansgurun Jim Rogers, förvisso 2 månader gammalt men lika aktuellt...
Två stora nyheter som säkert förbigått många och som är svåra att ducka för är följande:
1. Kina och Australien är på väg att införa direkthandel mellan kinesiska yuan och australienska dollar, utan mellanhandel/konvertering i amerikanska dollar. 2. Delstaten Texas vill ha sitt guldinnehav som Federal Reserve håller i New York, hemskickat till Austen, Texas.
Kina-Australien
Som vi skrivit om i tidigare inlägg växer sig Kina allt starkare ekonomiskt, militärt och politiskt. En viktig del i Kinas ekonomiska utveckling är etableringen av en stabil internationell valuta. I nuläget som ett komplement till den amerikanska dollarn, världens reservvaluta som blir allt svagare och vars framtid ifrågasätts alltmer. Sedan tidigare har Kina övergått till direkthandel med Japan och skött handeln med yuan-japanska yen men handlar sannolikt redan nu olja med Ryssland i yuan eller guld och köper redan nu olja från Iran i guld, precis som Indien (för att gå runt handelsembargot mot Iran).
I onsdags skrev Reuters att Kina inom endast några veckor kommer inleda handel med Australien i Yuan och inte i amerikanska dollar. Reuters säger sig ha en utländsk bankkälla som har direkt kännedom om denna, om det stämmer, stora händelse. Även Wall Street Journal skriver om detta idag.
Med tanke på den förändring vi redan bevittnar, där inte bara Kina utan flera stora ekonomier såsom Indien, Brasilien och Ryssland och flera afrikanska länder (däribland Sydafrika), nu öppet överväger att kringgå dollarn, är nyheten inte osannolik men icke dess då mindre viktig.
För vad innebär detta egentligen i förlängningen för den amerikanska dollarns status som världens reservvaluta och därmed för USA:s fortsatta möjligheter att öka sin negativa handelsbalans och fortsatta budgetunderskott?
Media tycks ha rapporterat om denna händelse som om det handlade om att Kina och Australien genom att handla med sina egna valutor i handeln sinsemellan gjorde detta för att spara lite pengar genom att skippa valutaväxlingen med den amerikanska dollarn!
Kunskap är aldrig tung att bära men ibland är okunskap tröttsam att höra…Först och främst måste man förstå varför USA:s viktigaste skuldbärare: Kina och Japan, fortsätter att köpa och hålla amerikanska statsobligationer/skuldväxlar och inte redan nu säljer dessa.
Idag måste Kina o de flesta länderna i världen för att hantera sitt växlingsvärde med valutor i handel med varor och tjänster göra detta genom förhålla sina valutor mot amerikanska dollarn. Så länge detta gäller har USA förmånen att låna i praktiken hur mycket som helst av utländska långivare medan andra stater inte har denna förmån. Men i takt med att USA:s enskilt störst långivare, Kina kan sköta sin handel med andra länder utan att gå via dollarn blir det inte nödvändigt för Kina att hålla amerikanska skuldväxlar och definitivt inget behöv av att köpa fler.
Kom ihåg, Obama -administrationen minskar inte USA:s budgetunderskott just nu, bara takten i vilken den växer, i år kommer amerikanska staten spendera mer än den gjorde förra året även om USA kanske inte ökar spenderandet lika mycket som förra året.
Nu till nyhet nummer två. Den amerikanska delstaten Texas förbereder nu i en politisk uppgörelse, att kräva hem det guld delstaten håller i olika pensionsinnehav på cirka 1 miljard dollar, från Federal Reserve´s valv i New York. Denna nyhet kan ni se i en video från Bloomberg från i fredags, nedan.
Kanske tänker Texas och även andra länder på år 1933 då amerikaner tvingades sälja tillbaka sitt guld till amerikanska staten och innehav av guld blev olagligt? Eller om rykten om att USA:s bankvalv inte längre innehåller den mängd som står på pappret?
Johan skrev i slutet av februari en artikel i läkartidningen Moderna Läkare om Peak Oil och dess effekter på svensk hälso -och sjukvård.
Artikeln var bland annat baserad på en artikelserie i den välrenomérade vetenskapliga tidskriften American Journal of Public Health som behandlade just Peak Oil:s effekter på USA:s hälso -och sjukvård, redan 2011.
Det är tydligt att alltfler läkare och forskare inom många olika discipliner, inom allt från energi och ekonomi till militära säkerhetsrapporter fokuserar på Peak Oil och försöker lyfta frågan upp på agendan eller åtminstone diskutera frågan realistiskt och seriöst.
Bevis på detta får vi av ännu en läkare som tydligen läst samma artikelserie som Johan och "händelsevis" är kollega med en av artikelseriens författare. Läkaren och forskaren Robert Lawrence höll nämligen en presentation vid University of Wisconsin School of Medicine and Public Health i måndags med rubriken: "Peak Oil, Food Systems and Public Health"
Presentationen rekommenderas varmt och Lawrence visar många bra exempel på hur vårt energi/oljebereonde bland annat är kopplat till vår extremt höga köttkonsumtion som fullständigt exploderat bara de senaste 30 åren, inte bara i USA utan även i Europa och i stora delar av Asien och Sydamerika. Med hälsa och och matkonsumtion som riktmärken väver Lawrence ihop Peak Oil, klimatfrågan och vår hälsa och matproduktion/matsäkerhet på ett tydligt sätt. Hur många läkare eller forskare ger en sådan helhetsbild?
Indien I en artikel från UPI kan vi läsa hur Indien nu ser över sina lagar och regelverk för att möjliggöra för utvinning av skifferolja i områden där oljebolag redan söker efter olja och gas för konventionell utvinning. Oljeministeriet i Indien vill öppna upp för skifferutvinning i stora delar av Indien framöver i hopp om att nå samma framgång som i USA. Den stora drömmen om energioberoende tycks sprida sig som en löpeld över Tellusklotet, särskilt nu när vi aldrig varit längre från dess förverkligande... Ryssland I Financial Times kan vi nu läsa om hur Putin ämnar upprätthålla Rysslands enorma produktionsnivå på nuvarande cirka 10 miljoner fat per dag (strax efter världens största oljeproducent Saudiarabien) genom att storsatsa på oljeutvinning från skifferformationer i västra Sibirien. I ett område vid namn Bazhenov räknar ryska oljebolag som Lukoil, Rosneft och Gazprom Neft med att kunna ersätta nuvarande nedgång i konventionella ryska oljefält genom att applicera samma teknik som blivit en sådan framgång i USA. Dock bara om Putin och gänget kan ordna med lite skattelättnader för oljebolagen som ska exploatera, utvinna och leverera den svårutvunna skifferoljan...
I Financial Times artikel medges att det saknas tillräckligt med riggar för den utvinningsteknik som används i USA vid skifferformationer och att de exakta geologiska förutsättningarna är oklara men tidningen skriver samtidigt att de miljömässiga motståndet i Ryssland inte är som i USA...
Tidningen skriver givetvis ingenting om att det i USA har framkommit "miljö och hälsomässiga skäl" att totalt förkasta utvinningen av olja och gas ur skffer men att detta inte ens i USA har hindrat utvinningen mer än högst marginellt...så ja man kan nog med rätta betrakta "miljöproblemen kopplade till skifferutvinningen" som det minsta problemet i Ryssland, tyvärr.
