Alunskiffer gör Sverige oljeoberoende!

Ja den bilden skulle man nästan kunna få om man läste gårdagens debattartikel i Dagens Industri. Det finns nämligen precis som kring oljehypen kopplad till skifferoljeutvinningen i USA, ett kraftigt växande intresse från internationella gruv och prospekteringsbolag att utnyttja Sveriges ytterst liberala minerallagstiftning och bland annat utvinna de hett eftertraktade jordartsmetallerna, på svensk mark.

Det talas mycket om de så kallade sällsynta jordartsmetallerna som krävs i tillverkningen av snart sagt allting som involverar högteknologi såsom i våra smartphones, datorer, bilar, vindkraftsturbiner, cd-spelare etc. Att jordartsmetallerna är "sällsynta" betyder inte att det råder brist på dem i jordskorpan men problemet är att idag sker 95% av utvinningen i Kina och Kina konsumerar alltmer av det man producerar. Med andra ord, mindre export till övriga världen.

Det tar tid att bygga upp en ny utvinningsindustri av jordartsmetaller som på något sätt kan jämföra sig med den som idag domineras av Kina. USA har ökat prospektering och utvinningen i tex Kalifornien just för att försöka minska sin sårbarhet för Kinas kontroll av metaller som är helt nödvändiga i bland annat USA:s högteknologiska vapentillverkning.  

Men det finns goda skäl till att många länder tänker både en och två gånger innan de ens överväger mineralutvinning av jordartsmetaller på sin egen bakgård. Debattartikel i Di lyfter några av de många problem mineralutvinningen medför.

Debattartikeln är mycket läsvärd och är ett upprop där tio berörda kommuner tillsammans med lantbrukaren Carl Piper vänder sig till regeringen för att få till stånd en lagändring där svenska kommuner får vetorätt mot prospektering ur alunskiffer.

Varför är detta nödvändigt då, kanske någon tänker? Mineralutvinning kan väl inte vara så farligt och skapar ju nya arbetstillfällen och därmed tillväxt...

Vi har tidigare skrivit om hur några av Sveriges bördigaste jordar får ge vika för svenskt bostadsbyggande och därmed hotar den expansion av svensk matproduktion som kommer bli nödvändig när Peak Oil gör olja allt dyrare och otillgängligare och Sveriges matimport måste minska. Nu hotas istället svenska jordar, vattendrag och markområden av jakten på globalt efterfrågade mineraler, i vad som kallas alunskiffer.

Alunskiffer är en berggrund som när den krossas, frigör stora mängder tungmetaller och radioaktiva ämnen. När dessa ämnen frigörs drabbas stora områden av föroreningar som gör vattendrag och odlingsbar mark i praktiken oanvändbar för människor och även naturområden med dess talrika invånare drabbas svårt. Behöver vi tillägga att när väl skadan är skedd tar det i runda slängar 100 år innan "patienten tillfrisknat" igen?

Som av en händelse ligger stora områden av alunskiffer i några av Sveriges bördigaste odlingslandskap bland annat i Skåne, Västergötland och Östergötland.
     
I debattartikeln skriver författarna bland annat:

Erfarenheterna av tidigare brytning i alunskiffer ger ett dystert facit, och den pågående miljökatastrofen vid finska Taivaaragruvan visar att inte heller moderna metoder är miljömässigt hållbara. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.

Det finns en anledning till att Sverige inte brutit alunskiffer sedan 1970-talet. Sverige har DÅLIGA erfarenheter av tidigare brytning av alunskiffer och debattartikeln tar exemplet med:

 ..urangruvan i Ranstad i Västergötland, även den med aktiv verksamhet under 1960-­ ­talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytnings­projekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor. Miljöarbetet är fortfarande inte avslutat...

Det är dessutom stor skillnad på konventionell gruvdrift och brytningen av alunskiffer som nu alltså väcks till liv av hungriga internationella gruvbolag som på cirka 6 veckor kan få igenom prospekteringstillstånd i det jämförelsevis "exploateringsvänliga Sverige".

Prospektering och utvinning av "sällsynta" jordartsmetaller är sannerligen högaktuellt i Sverige och bland annat har Tasman Metals LTD fått tillstånd för vad som tycks vara ett mycket lovande mineralfynd i Norra Kärr i Gränna. Läs gärna även bloggrannen Cornucopias inlägg från igår som uppmärksammade problematiken med den svenska gruvboomen.

Fyndet i Norra Kärr innehåller bland annat ovanligt stora mängder Yttrium som bland annat används i tillverkningen av olika typer av laser. Dysposium är en annan jordartsmetall företaget hoppas på som är mycket viktig i tillverkningen av kraftfulla magneter. Nedan kan ni se en video om Tasman Metals storsatsning i Norra Kärr.


Kan vi verkligen lita på att gruvbolag som Tasman Metals inte öppnar dagbrott där stora mängder radioaktivitet och giftiga ämnen sprids i vattendrag och förorenar stora områden för överskådlig framtid? Är det värt risken?

Är nog fler än vi som förundras över det fortsatta kortsiktiga tänkandet som dominerar vårt samhälle och den totala avsaknaden av helhetsperspektivet: hur energi, ekonomi och ekologi faktiskt hänger ihop. Sätter man på sig helhetsglasögonen förstår man att miljöproblem innebär ekonomiska problem och ekonomiska problem beror på energiproblem och så vidare...

Fundera själva.