2013-03-30
Påskvisdom med Dr. Robert Hirsch
Robert Hirsch: "The Nexus of Energy and Risks in the 21st Century", 7 November 2012
Den eminenta organisationen Association for the Study of Peak Oil and Gas (ASPO)-USA uppmärksammar oss på ännu en viktig presentation om det energidilemma världen nu står inför.
Denna gång är det Robert Hirsch som står för kunskapen med en presentation vid University of Toledo i Ohio, USA. Hirsch är bland annat tidigare forskningsledare vid US Atomic Energy Commission och energianalytiker vid RAND corporation. Hirsch är mest känd för sitt huvudförfattarskap i ”The Hirsch report” eller som den egentligen heter “Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation, and Risk Management” gjord på uppdrag av den amerikanska energimyndigheten (US Department of Energy).
Hirsch är även huvudförfattare till boken ”The Impending World Energy Mess: What It Is and What It Means to You” (2010) vilken vi varmt rekommenderar för vem som helst som vill förstå sig på grunderna för energi och de enorma utmaningar vi står inför på grund av oljans produktionsnedgång i världen (Peak oil). Hirsch är just nu energirådgivare vid MISI.
Se gärna även tidigare inlägg om Robert Hirsch
Fortsatt glad påsk!
2013-03-28
Afrika, den nya kinesiska kolonin
Förra veckan inledde kinas nya president Xi Jinping sin internationella tour tillsammans med sin fru Peng Liyuan. Första stopp blev Ryssland. Grannen i norr som precis som Kina sköter sina relationer med de flesta länder efter strikt ekonomiska principer med några få undandtag som Rysslands minst sagt prekära relation till Tjetjeninen och Kinas relationer med Taiwan och på sistone, Japan.
Det är givetvis ingen slump att Kina skickar sin högsta ledare först till Ryssland. Återigen handlar det om att etablera stabila relationer till stater som kan förse "Mittens rike" (världens eller univsersums mitt som Kina vill kalla sig), med tillgången till alltmer otillgänglig och dyrutvunnen energi som olja och gas. Detta är något Putin gärna ordnar med lite pipelines till Kina, särskilt när Europa är politiskt "krångligt" och har dåligt med pengar...
Både Kina och Rysslands investeringar och relationer med resursrika länder i framförallt Afrika är ”straight forward” som man säger på anglosaxiska. Med andra ord man kräver inte demokrati eller några andra krävande motåtgärder för att få tillgång till olja, kol, naturgas eller sällsynta jordartsmetaller i sina förhandlingar med andra stater. Detta ger både Kina och Ryssland förhandlingsfördelar gentemot västerländska intressenter då många regimer främst vill ha pengar på bordet och inte tvingas att genomföra krävande politiska reformer som hotar rådande maktbalans.
De båda länderna, särskilt Kina erbjuder stora lån och bygger infrastruktur i många afrikanska länder och erbjuder även sin kompetens inom ingenjörskonst och liknande i utbyte mot att man får bryta uran, koppar, naturgas osv, precis som man vill. Kina får inte bara tillgång till naturresurserna man får givetvis även kontroll över dem inför framtiden.
Vare sig naturresurserna finns vid Afrikas horn eller i den kletiga oljan som kallas oljesand/tjärsand i Alberta, Kanada finns flitiga kineser där och förhandlar till sig en stor bit av kakan. Problemet är att det bara finns en kaka och när Kina, Ryssland och Sydostasien ta större bitar, blir det mindre bitar över till Europa, USA och övriga.
Samtidigt behöver alla ekonomier en rejäl bit av den kaka som främst består av olja, kol och naturgas som tillsammans utgör 87% av världens energianvändning, för att kunna skapa tillväxt i ekonomin. Då det inte finns några kortsiktiga alternativ till den enskilt viktigaste energikällan, -oljan kommer oljepriset fortsätta uppåt och ekonomierna med störst plånbok att få större och större bitar av energikakan.
Samtidigt befinner vi oss i ett läge där världens tillgång till det viktigaste smörjmedlet för världsekonomin snart börjar minska på grund av att den maximala råoljeproduktionen i världen sedan 2005 legat kvar på ungefär samma nivå. Vad som kallas Peak Oil.
Den ökning av den TOTALA oljeproduktionen i världen vi bevittnat sedan 2005 är från okonventionella, mer otillgängliga och därmed dyrare oljor såsom skifferolja och oljesand. Dessa ytterst energikrävande och investeringskrävande oljor kan inte få ner oljepriset, bara få det att stiga ytterligare men framförallt kan de okonventionella oljorna inte möta den väntande nedgången av den betydligt billigare och för världsekonomin viktigare, råoljan.
Åter till Kinas tour. Stopp nummer två för president Jinping blev den kontinent vars handel med Kina ökat från 11 miljarder dollar till 166 miljarder dollar på ett årtionde, Afrika.
I UPI kan vi läsa en läsvärd artikel om Kinas och Jinpings frammarsch i Afrika.
I Afrika blev första anhalt Dar es Salam i Tanzania där Jinping invigde ett hamnprojekt värt 10 miljarder dollar som ska sammanlänka ett industriellt område med handeln i Östafrika och Asien. Jinping bekräftade även att Peking står fast vid löftet från 2012 att förse Afrika med 20 miljarder dollar i lån över tre år för satsningar på infrastruktur, jordbruk och företag.
Andra stopp blev toppmötet i Durban, Sydafrika med Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika eller de så kallade BRICS-ländera. De starkt framväxande ekonomierna diskuterade bland annat formandet av en egen utvecklingsbank för stora infrastrukturprojekt, i direkt konkurrens med IMF och Världsbanken.
Intressant nog diskuterades även hur BRICS-länderna kan överge dollarn vid handel sinsemellan. Detta är en fråga vi skrivit om tidigare och som redan är en realitet i handeln mellan Ryssland och Kina till exempel.
I UPI -artikeln kan vi läsa att Nigerias centralbankschef Lamidu Sanusi kallar Kinas nya politik i Afrika för "en ny typ av imperialism-Kina tar ifrån oss våra råvaror och säljer oss tillbaka förädlade varor. Detta, fortsätter centralbankschefen, "var grunden för kolonialismen".
USA och Europa jublar knappast över Kinas och BRICS -ländernas snabba framfart, det är lite av ombytta roller vi börjar se.
Idag och imorgon avslutar Jinping sin Afrika-tour med besök i Kongo-Kinshasa vilket givetvis inte är någon slump. Det konfliktfyllda landet i hjärtat av Afrika är händelsevis ett land med enorma naturtillgångar, särskilt koppar.
Kina är sannerligen en supermakt redan när det gäller ekonomiska och politiska muskler. Frågan är inte om, utan NÄR Kina blir det även militärt.
Det är givetvis ingen slump att Kina skickar sin högsta ledare först till Ryssland. Återigen handlar det om att etablera stabila relationer till stater som kan förse "Mittens rike" (världens eller univsersums mitt som Kina vill kalla sig), med tillgången till alltmer otillgänglig och dyrutvunnen energi som olja och gas. Detta är något Putin gärna ordnar med lite pipelines till Kina, särskilt när Europa är politiskt "krångligt" och har dåligt med pengar...
Både Kina och Rysslands investeringar och relationer med resursrika länder i framförallt Afrika är ”straight forward” som man säger på anglosaxiska. Med andra ord man kräver inte demokrati eller några andra krävande motåtgärder för att få tillgång till olja, kol, naturgas eller sällsynta jordartsmetaller i sina förhandlingar med andra stater. Detta ger både Kina och Ryssland förhandlingsfördelar gentemot västerländska intressenter då många regimer främst vill ha pengar på bordet och inte tvingas att genomföra krävande politiska reformer som hotar rådande maktbalans.
De båda länderna, särskilt Kina erbjuder stora lån och bygger infrastruktur i många afrikanska länder och erbjuder även sin kompetens inom ingenjörskonst och liknande i utbyte mot att man får bryta uran, koppar, naturgas osv, precis som man vill. Kina får inte bara tillgång till naturresurserna man får givetvis även kontroll över dem inför framtiden.
Afrika
Kartor ritas om och råvarorna hämtas från samma kontinent men går mot nya destinationer...
Vare sig naturresurserna finns vid Afrikas horn eller i den kletiga oljan som kallas oljesand/tjärsand i Alberta, Kanada finns flitiga kineser där och förhandlar till sig en stor bit av kakan. Problemet är att det bara finns en kaka och när Kina, Ryssland och Sydostasien ta större bitar, blir det mindre bitar över till Europa, USA och övriga.
Samtidigt behöver alla ekonomier en rejäl bit av den kaka som främst består av olja, kol och naturgas som tillsammans utgör 87% av världens energianvändning, för att kunna skapa tillväxt i ekonomin. Då det inte finns några kortsiktiga alternativ till den enskilt viktigaste energikällan, -oljan kommer oljepriset fortsätta uppåt och ekonomierna med störst plånbok att få större och större bitar av energikakan.
Samtidigt befinner vi oss i ett läge där världens tillgång till det viktigaste smörjmedlet för världsekonomin snart börjar minska på grund av att den maximala råoljeproduktionen i världen sedan 2005 legat kvar på ungefär samma nivå. Vad som kallas Peak Oil.
Den ökning av den TOTALA oljeproduktionen i världen vi bevittnat sedan 2005 är från okonventionella, mer otillgängliga och därmed dyrare oljor såsom skifferolja och oljesand. Dessa ytterst energikrävande och investeringskrävande oljor kan inte få ner oljepriset, bara få det att stiga ytterligare men framförallt kan de okonventionella oljorna inte möta den väntande nedgången av den betydligt billigare och för världsekonomin viktigare, råoljan.
Åter till Kinas tour. Stopp nummer två för president Jinping blev den kontinent vars handel med Kina ökat från 11 miljarder dollar till 166 miljarder dollar på ett årtionde, Afrika.
I UPI kan vi läsa en läsvärd artikel om Kinas och Jinpings frammarsch i Afrika.
I Afrika blev första anhalt Dar es Salam i Tanzania där Jinping invigde ett hamnprojekt värt 10 miljarder dollar som ska sammanlänka ett industriellt område med handeln i Östafrika och Asien. Jinping bekräftade även att Peking står fast vid löftet från 2012 att förse Afrika med 20 miljarder dollar i lån över tre år för satsningar på infrastruktur, jordbruk och företag.
Andra stopp blev toppmötet i Durban, Sydafrika med Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika eller de så kallade BRICS-ländera. De starkt framväxande ekonomierna diskuterade bland annat formandet av en egen utvecklingsbank för stora infrastrukturprojekt, i direkt konkurrens med IMF och Världsbanken.
Intressant nog diskuterades även hur BRICS-länderna kan överge dollarn vid handel sinsemellan. Detta är en fråga vi skrivit om tidigare och som redan är en realitet i handeln mellan Ryssland och Kina till exempel.
I UPI -artikeln kan vi läsa att Nigerias centralbankschef Lamidu Sanusi kallar Kinas nya politik i Afrika för "en ny typ av imperialism-Kina tar ifrån oss våra råvaror och säljer oss tillbaka förädlade varor. Detta, fortsätter centralbankschefen, "var grunden för kolonialismen".
Idag och imorgon avslutar Jinping sin Afrika-tour med besök i Kongo-Kinshasa vilket givetvis inte är någon slump. Det konfliktfyllda landet i hjärtat av Afrika är händelsevis ett land med enorma naturtillgångar, särskilt koppar.
Kina är sannerligen en supermakt redan när det gäller ekonomiska och politiska muskler. Frågan är inte om, utan NÄR Kina blir det även militärt.
2013-03-25
Oljebarometern -25 Mars
Peak Oil måste läsas
Will Fossil Fuels Be Able to Maintain Economic Growth? A Q&A with Charles Hall, Mason Inman, Scientific American, 21 Mars 2013
Oil majors are whistling past the graveyard, Chris Nelder, Smart Planet, 20 Mars 2013
What Do Struggling Gas-Fired Plants Mean for Renewables?, Tino Andersen & Tara Patel, Bloomberg, (via Renewable Energy World), 13 Mars 2013
Natural gas considered for trucking fuel, UPI, 22 Mars 2013
BP, Rosneft may explore arctic reserves, UPI, 22 Mars 2013
Ekonomicirkusen
Investors Beware: Market Risks Today Are Higher than Ever, Chris Martenson, Financial Sense, 22 Mars 2013
Utvecklingen i Iran
Obama's choice: Real diplomacy (or war) with Iran, Hillary Mann Leverett & Flynt Everett, Aljazeera, 20 Mars 2013
Iran faces oil losses as Asian buyers balk, UPI, 22 Mars 2013
Det nya Kina
China’s carrier killer unnerves US navy, The Sunday Times, 24 Mars 2013,
Russia and China in Major Natural-Gas Supply Pact, James Marson, The Wall Street Journal, 22 Mars 2012
China Is Urged to Use Carbon Tax to Tackle Pollution, Richard Silk, The Wall Street Journal, 22 Mars 2013
Kina passerar USA i näthandel, och handel via mobiltelefon, InBeijing blog, 20 Mars 2013
Energi, Teknik & Övrigt
Snart kan du kjøre denne superbilen gratis i Norge, DN.no, 6 Mars 2013
Avsomnad elbilspionjär återuppstår, Håkan Abrahamson, Ny Teknik, 20 Mars 2013
2013-03-22
Cyperns fd Centralbankschef: "Vi bevittnar det långsamma sönderfallet av EU-projektet"
Dessa ord kommer från ingen mindre än MIT-professorn Athanasioios Orphanides, tillika före detta centralbankschef för Cypern.
Klicka här för att komma till videon
Det skrivs så mycket om Cypern nu att man lätt tappar fokus på vad frågan faktiskt handlar om. Det rör sig dock INTE om ryska bovar som tvättar pengar (självfallet sker det och det finns starka ekonomiska och säkerhetspolitiska ryska intressen med en ö som har armar som når gasfyndigheter och kan användas som potentiell militärbas av ryska flottan i Medelhavet). Det handlar heller inte om slösaktiga cyprioter som nu minsann ska läxas upp av EU som "vet hur en plånbok ska skötas".
Klicka här för att komma till videon
Det skrivs så mycket om Cypern nu att man lätt tappar fokus på vad frågan faktiskt handlar om. Det rör sig dock INTE om ryska bovar som tvättar pengar (självfallet sker det och det finns starka ekonomiska och säkerhetspolitiska ryska intressen med en ö som har armar som når gasfyndigheter och kan användas som potentiell militärbas av ryska flottan i Medelhavet). Det handlar heller inte om slösaktiga cyprioter som nu minsann ska läxas upp av EU som "vet hur en plånbok ska skötas".
Nej, Cypern är helt enkelt föremål för ett vida större problem inom EU som nu letar syndabockar på klassisk manér för att flytta fokus från kärnfrågan: en växande skuldkris inom hela EU-området.
EU:s skuldkris ligger på systemnivå, inte på individuella länders axlar.
För att få lite rätsida på den ekonomiska cirkusen kring Cypern och se helheten rekommenderar vi därför att ni ser videon ovan och läser Musikcentrifugens utmärkta rapportering i frågan och även någon av Flutes kloka inlägg.
Trevlig fredag!
2013-03-20
Kina importerar nu mer olja än USA men energioberoendet en STOR dröm
I slutet av februari rapporterade amerikanska energimyndigheten EIA att under december månad 2012 importerade USA för första gången sedan mitten av 1970-talet inte mest olja i världen, Kina importerade mer. USA importerade 5,98 miljoner fat per dag i december, vilket enligt EIA är den lägsta siffran sedan februari 1996. Detta alltså samtidigt som Kina ökade sin import till 6.12 miljoner fat per dag under december månad.
En del som inte är så insatta i orsaken till att USA nu kan importera mindre olja, drar kanske en lättnadens suck och tänker "vad bra USA kan snart bli oljeoberoende och förse resten av världen med mängder av olja som före och under andra världskriget och därmed återigen rädda världens ekonomi".
Verkligheten kunde inte vara längre ifrån denna beskrivning. Precis som vi skrev i måndagens inlägg är anledningen till att USA importerar mindre olja främst för att man öppnat pandoras ask och sedan 2008 producerat smutsig och dyr olja och gas från skifferformationer som nu till och med kan ses från rymden.
Den ökade oljeproduktionen i USA är en kortsiktig uppgång som snart blåser över när skifferbubblan spricker, vilket ni bland annat kan läsa mer om här.
Det är tragikomiskt att media och politiker nu framställer det som att USA nu "bara importerar cirka 6 miljoner fat per dag eller "så lite olja nu", när man redan 1971 importerade dessa mängder och då oroades för att detta var ohållbart höga nivåer och hotade landets energisäkerhet. Så låt oss vända på steken, USA har inte kunnat minska sitt oljeberoende sedan 1971, händelsevis ett år efter att landets maximala oljeproduktion nåddes, eller vad som kallas Peak Oil.
Ett sätt att få lite perspektiv på USA:s oljeberoende och för att förstå varför USA:s "energioberoende" är lika långsökt idag som det varit sedan det började framföras politiskt under början av 1970-talet (och varför det använts som politiskt valfläsk av samtliga presidenter sedan dess), är det nyttigt att gå tillbaka till president Jimmy Carters utmärkta tal till nationen 1977:
Address to the Nation on Energy
"Vi måste se tillbaka i historien för att förstå vårt energiproblem. Två gånger under de senaste 100 åren har en omställning ägt rum när det gäller hur människor använder energi.
Den första förändringen ägde rum för cirka 200 år sedan, när vi gick från att använda ved-som utgjorde 90 procent av allt vårt bränsle- till kol som var mycket mer effektivt. Denna förändring blev grunden till industrialiseringen.
Den andra förändringen ägde rum under detta århundrade, med den ökade användningen av olja och naturgas. De var mer lätthanterliga och billigare än kol och tillgången till dessa tycktes nästan vara gränslös. De möjliggjorde bilens tidsålder och flygplansresandet. Nästan alla som lever idag växte upp denna period och har aldrig känt till något annat.
Eftersom tillgången till gas och olja nu minskar, måste vi nu snabbt förbereda oss för en tredje förändring-strikt återhållsamhet och ökad användning av kol och använda permanenta förnyelsebara energikällor som solenergi.
Världen har inte förberett sig för denna framtid. Under 1950-talet, använda människor dubbelt så mycket olja som under 1940-talet. Under 1960-talet, använde vi dubbelt så mycket (olja) som under 1950-talet. Och under vart och ett av dessa årtionden använde vi mer olja än under mänsklighetens hela historia".
Läs eller se det 19 minuter långa talet nedan, det innehåller sannerligen många intressanta iakttagelser och talet är mer relevant än någonsin:
Missa heller inte Jimmy Carters mest berömda tal från 1979, om ni missat det. Det är även högst relevant idag då det kan kopplas till vår tids andra stora problem, 40 års pengarexpansion och förtroendekris.
Tillägg: Missa inte heller bloggrannen Cornucopias utmärkta inlägg på samma tema. Bland annat hur någon föreläsare på Avanza Forum lurat i de ca 3 000 närvarande Avanzakunderna att USA ska bli självförsörjande på olja.
En del som inte är så insatta i orsaken till att USA nu kan importera mindre olja, drar kanske en lättnadens suck och tänker "vad bra USA kan snart bli oljeoberoende och förse resten av världen med mängder av olja som före och under andra världskriget och därmed återigen rädda världens ekonomi".
Verkligheten kunde inte vara längre ifrån denna beskrivning. Precis som vi skrev i måndagens inlägg är anledningen till att USA importerar mindre olja främst för att man öppnat pandoras ask och sedan 2008 producerat smutsig och dyr olja och gas från skifferformationer som nu till och med kan ses från rymden.
Den ökade oljeproduktionen i USA är en kortsiktig uppgång som snart blåser över när skifferbubblan spricker, vilket ni bland annat kan läsa mer om här.
Det är tragikomiskt att media och politiker nu framställer det som att USA nu "bara importerar cirka 6 miljoner fat per dag eller "så lite olja nu", när man redan 1971 importerade dessa mängder och då oroades för att detta var ohållbart höga nivåer och hotade landets energisäkerhet. Så låt oss vända på steken, USA har inte kunnat minska sitt oljeberoende sedan 1971, händelsevis ett år efter att landets maximala oljeproduktion nåddes, eller vad som kallas Peak Oil.
Ett sätt att få lite perspektiv på USA:s oljeberoende och för att förstå varför USA:s "energioberoende" är lika långsökt idag som det varit sedan det började framföras politiskt under början av 1970-talet (och varför det använts som politiskt valfläsk av samtliga presidenter sedan dess), är det nyttigt att gå tillbaka till president Jimmy Carters utmärkta tal till nationen 1977:
Address to the Nation on Energy
"Vi måste se tillbaka i historien för att förstå vårt energiproblem. Två gånger under de senaste 100 åren har en omställning ägt rum när det gäller hur människor använder energi.
Den första förändringen ägde rum för cirka 200 år sedan, när vi gick från att använda ved-som utgjorde 90 procent av allt vårt bränsle- till kol som var mycket mer effektivt. Denna förändring blev grunden till industrialiseringen.
Den andra förändringen ägde rum under detta århundrade, med den ökade användningen av olja och naturgas. De var mer lätthanterliga och billigare än kol och tillgången till dessa tycktes nästan vara gränslös. De möjliggjorde bilens tidsålder och flygplansresandet. Nästan alla som lever idag växte upp denna period och har aldrig känt till något annat.
Eftersom tillgången till gas och olja nu minskar, måste vi nu snabbt förbereda oss för en tredje förändring-strikt återhållsamhet och ökad användning av kol och använda permanenta förnyelsebara energikällor som solenergi.
Världen har inte förberett sig för denna framtid. Under 1950-talet, använda människor dubbelt så mycket olja som under 1940-talet. Under 1960-talet, använde vi dubbelt så mycket (olja) som under 1950-talet. Och under vart och ett av dessa årtionden använde vi mer olja än under mänsklighetens hela historia".
Läs eller se det 19 minuter långa talet nedan, det innehåller sannerligen många intressanta iakttagelser och talet är mer relevant än någonsin:
Missa heller inte Jimmy Carters mest berömda tal från 1979, om ni missat det. Det är även högst relevant idag då det kan kopplas till vår tids andra stora problem, 40 års pengarexpansion och förtroendekris.
Tillägg: Missa inte heller bloggrannen Cornucopias utmärkta inlägg på samma tema. Bland annat hur någon föreläsare på Avanza Forum lurat i de ca 3 000 närvarande Avanzakunderna att USA ska bli självförsörjande på olja.
2013-03-18
Kina upprepar USA:s misstag, öppnar pandoras ask på sin egen bakgård
I en artikel i Oil and Gas Journal kan vi nu läsa om Kinas desperata försök att finna alternativ till den sjunkande oljeproduktionen och den allt smutsigare kolproduktionen i landet. Kina är väl medvetet om att landets sårbarhet ekonomiskt och säkerhetspolitiskt är helt kopplat till hur man hanterar det faktum att landet måste importera alltmer kol och olja för att elda på sin ekonomiska tillväxt. Kina har nu hittat pandoras ask på sin egen bakgård och hör och häpna det är händelsevis skifferformationer...
Xizhou Zhou, en energiexpert vid IHS CERA, intervjuas i Oil and Gas Journals artikel och säger bland annat att Kina står inför betydande geologiska utmaningar, måste utveckla infrastrukturen för transporterna och har även byråkratiska utmaningar att hantera innan Kina kan inleda en satsning som den som skett på skifferutvinning i USA. Zhou säger att mycket optimism flödar i Kina kring skifferutviningen och snacket i Kina är att en storsatsning kan inledas redan om 5 år. Zhou och IHS CERA är osäkra på att det är möjligt.
Helt klart gör Kina vad de kan för att nå detta mål och skickar ut kunskapstörstiga lärlingar till otaliga konferenser och seminarier där de kan lära sig om skifferutvinningen, särskilt till USA.
Kina har säkerligen med viss avund sneglat på USA och konstaterat att skifferutvinningen av gas och olja i USA minskat landets behov av oljeimport med nära 2 miljoner fat per dag sedan 2006 (Se BP statistical review 2012). Detta innebär mindre oljeimport för USA:s redan sargade ekonomi (temporärt). Under samma period som USA minskat sin oljeimport har dock kostnaderna för oljeimporten ÖKAT inte minskat, trots minskad importvolym. Priset på den importerade oljan (priset på Brent Crude) har nämligen stigit från 70 dollar fatet 2006 till 109 dollar fatet idag, en ökning med 55%! USA:s oljeimport har bara minskat med knappt 9%. under samma period...
Det världsledande forskningsteamet vid Globala Energisystem, Uppsala Universitet som bland annat kommit ut med fler avhandlingar om Peak Oil och Peak Coal än någon annat Universitet i världen, beräknar att Kina når sin maximala kolproduktion 2020 (Peak kol) och att världens maximala kolproduktion nås 2030. Tiden är därför knapp för Kina och övriga världen, att finna "alternativ" till framförallt kolet, oljan och naturgasen som tillsammans står för hela 87% av världens energikonsumtion. Just nu är det dock svårt att se att något land egentligen letar realistiska "alternativ" då det i praktiken inte finns några kortsiktiga alternativ. Vad som givetvis måste göras är att minska energikosumtionen och förändra vårt transportbeteende som är helt beroende av billig olja. Detta ses sannolikt dock som politiskt självmord så istället tycks det vara "roffa åt sig" och "utvinn så mycket av det som finns kvar, så fort som möjligt" som gäller.
Samtidigt konstaterar vi att produktionen av den billiga råoljan, 85% av världens oljeproduktion, inte ökat sedan 2005 och därför kommer börja minska inom endast några år, sannolikt redan innan 2020 då Kina alltså får verkliga problem med sin energiförsörjning om Globala Energsystem får rätt och kolproduktionen börjar minska i landet.
Kina ser sig av förståliga skäl desperat omkring efter alternativ och trots att man storsatsar på solcellsenergi tillgodoser det fortfarande mindre än 1 procent av landets energibehov (!), kolet står i praktiken för hela landets energikonsumtion. Det gäller med andra ord inte att låta sig luras av rubriker likt "mellan år x till år y har installationerna av solcellspaneler i Kina ökat med 40%!".
Det finns många läxor att dra av USA:s helt ogenomtänkta satsning på skifferutvinning men framförallt bör Kina hålla i minnet USA:s storsatsning inte innebär lägre energikostnader eller några långsiktiga vinster, varken ekonomiskt eller miljömässigt. Som vi rapporterat om så många gånger tidigare befinner sig skifferutvinningen i USA av olja och gas, i en bubbla som nu håller på att spricka.
Den inhemska produktionsökningen av skifferolja och skiffergas i USA har dock fått fortskrida utan någon som helst saklig granskning av amerikansk media och amerikanska politiker (för att inte nämna svensk och internationell media) och istället lyfts till skyarna! Detta alltså trots att skifferutvinningen i princip är olönsam för de flesta olje och gasbolagen och produktionen börjat minska i mer än 40% av skifferformationerna.
Skälen till att skifferutvninngen är i en bubbla i USA är många och produktionen kommer därför otvivelaktigt snart att börja minska.
Kina har alltså, precis som USA framöver, att välja på att öppna pandoras ask på vid gavel och därmed ställas inför valet: Fortsatt mat och drickbart vatten kring bland annat sin viktigaste flod, Mississippi eller utvinna olja och gas som bara kommer blir dyrare i bensintanken. För att förstå problemen med skifferutvinngen, läs gärna några av våra tidigare inlägg nedan eller gå till shalebubble.org.
Xizhou Zhou, en energiexpert vid IHS CERA, intervjuas i Oil and Gas Journals artikel och säger bland annat att Kina står inför betydande geologiska utmaningar, måste utveckla infrastrukturen för transporterna och har även byråkratiska utmaningar att hantera innan Kina kan inleda en satsning som den som skett på skifferutvinning i USA. Zhou säger att mycket optimism flödar i Kina kring skifferutviningen och snacket i Kina är att en storsatsning kan inledas redan om 5 år. Zhou och IHS CERA är osäkra på att det är möjligt.
Helt klart gör Kina vad de kan för att nå detta mål och skickar ut kunskapstörstiga lärlingar till otaliga konferenser och seminarier där de kan lära sig om skifferutvinningen, särskilt till USA.
Kina har säkerligen med viss avund sneglat på USA och konstaterat att skifferutvinningen av gas och olja i USA minskat landets behov av oljeimport med nära 2 miljoner fat per dag sedan 2006 (Se BP statistical review 2012). Detta innebär mindre oljeimport för USA:s redan sargade ekonomi (temporärt). Under samma period som USA minskat sin oljeimport har dock kostnaderna för oljeimporten ÖKAT inte minskat, trots minskad importvolym. Priset på den importerade oljan (priset på Brent Crude) har nämligen stigit från 70 dollar fatet 2006 till 109 dollar fatet idag, en ökning med 55%! USA:s oljeimport har bara minskat med knappt 9%. under samma period...
Det världsledande forskningsteamet vid Globala Energisystem, Uppsala Universitet som bland annat kommit ut med fler avhandlingar om Peak Oil och Peak Coal än någon annat Universitet i världen, beräknar att Kina når sin maximala kolproduktion 2020 (Peak kol) och att världens maximala kolproduktion nås 2030. Tiden är därför knapp för Kina och övriga världen, att finna "alternativ" till framförallt kolet, oljan och naturgasen som tillsammans står för hela 87% av världens energikonsumtion. Just nu är det dock svårt att se att något land egentligen letar realistiska "alternativ" då det i praktiken inte finns några kortsiktiga alternativ. Vad som givetvis måste göras är att minska energikosumtionen och förändra vårt transportbeteende som är helt beroende av billig olja. Detta ses sannolikt dock som politiskt självmord så istället tycks det vara "roffa åt sig" och "utvinn så mycket av det som finns kvar, så fort som möjligt" som gäller.
Samtidigt konstaterar vi att produktionen av den billiga råoljan, 85% av världens oljeproduktion, inte ökat sedan 2005 och därför kommer börja minska inom endast några år, sannolikt redan innan 2020 då Kina alltså får verkliga problem med sin energiförsörjning om Globala Energsystem får rätt och kolproduktionen börjar minska i landet.
Kina ser sig av förståliga skäl desperat omkring efter alternativ och trots att man storsatsar på solcellsenergi tillgodoser det fortfarande mindre än 1 procent av landets energibehov (!), kolet står i praktiken för hela landets energikonsumtion. Det gäller med andra ord inte att låta sig luras av rubriker likt "mellan år x till år y har installationerna av solcellspaneler i Kina ökat med 40%!".
Det finns många läxor att dra av USA:s helt ogenomtänkta satsning på skifferutvinning men framförallt bör Kina hålla i minnet USA:s storsatsning inte innebär lägre energikostnader eller några långsiktiga vinster, varken ekonomiskt eller miljömässigt. Som vi rapporterat om så många gånger tidigare befinner sig skifferutvinningen i USA av olja och gas, i en bubbla som nu håller på att spricka.
Den inhemska produktionsökningen av skifferolja och skiffergas i USA har dock fått fortskrida utan någon som helst saklig granskning av amerikansk media och amerikanska politiker (för att inte nämna svensk och internationell media) och istället lyfts till skyarna! Detta alltså trots att skifferutvinningen i princip är olönsam för de flesta olje och gasbolagen och produktionen börjat minska i mer än 40% av skifferformationerna.
Skälen till att skifferutvninngen är i en bubbla i USA är många och produktionen kommer därför otvivelaktigt snart att börja minska.
Kina har alltså, precis som USA framöver, att välja på att öppna pandoras ask på vid gavel och därmed ställas inför valet: Fortsatt mat och drickbart vatten kring bland annat sin viktigaste flod, Mississippi eller utvinna olja och gas som bara kommer blir dyrare i bensintanken. För att förstå problemen med skifferutvinngen, läs gärna några av våra tidigare inlägg nedan eller gå till shalebubble.org.
- Richard Heinberg klär av den tillfälligt välklädda skiffermannen
- USA:s skifferboom nu synlig från rymden
- Den förrädiska shalegasen/skiffergas del 1
- Den förrädiska shalegasen/skiffergasen del 2
- Jeff Rubin på Bloomberg VS Shaleomania i media
- Skifferolja! Nä vänta, oljeskiffer ska det va! Eller?
- En helhetsbild på skiffergasen
- Peak Oil räddar inte klimatet!
2013-03-15
Fredagsradio om tillväxtens gränser med Jeff Rubin och David Suzuki
Det är inte alltid man har tid att se en massa youtubeklipp eller videopresentationer så denna gång kommer ett tips från resilience.org i radioformat (perfekt i lurarna när man städar eller lagar middag).
Kanadensiska radiostationen CBC Radio har spelat in ett knappt 60 minuters långt radioprogram från kanadensiska Calgary, där en våra favoriter här på bloggen, Jeff Rubin och även David Suzuki håller för showen.
Jeff Rubin, en Kanadas mest framstående ekonomer och David Suzuki en av Kanadas mest framstående ekologer, åker just nu runt i Kanada och föreläser och samtalar om Peak Oil, tillväxtens gränser och hållbara vägar framåt.
För er som missat Jeff Rubin, se gärna några av tidigare inläggen:
Kanadensiska radiostationen CBC Radio har spelat in ett knappt 60 minuters långt radioprogram från kanadensiska Calgary, där en våra favoriter här på bloggen, Jeff Rubin och även David Suzuki håller för showen.
Jeff Rubin, en Kanadas mest framstående ekonomer och David Suzuki en av Kanadas mest framstående ekologer, åker just nu runt i Kanada och föreläser och samtalar om Peak Oil, tillväxtens gränser och hållbara vägar framåt.
För er som missat Jeff Rubin, se gärna några av tidigare inläggen:
- Jeff Rubin är "tillbaka" med förstärkning!
- Onsdagsmys med Jeff Rubin i soffan
- Jeff Rubin på Bloomberg VS Shaleomania i media
- När ekonomin krymper
Trevlig fredag!
2013-03-13
Briljant intervju med självaste M King Hubbert, 1976
I skrivande stund på vår bok om Peak Oil, fann vi en fantastisk video/presentation från 1976.
Vad som är häpnadsväckande med videon är inte bara att självaste M. King Hubbert intervjuas, geologen och fyskern som 1956 beräknade att USA:s oljeproduktion skulle nå sin maximala produktionsnivå 1970 och tillika personen som är anledningen till att det faktiskt numera existerar otaliga bloggar, forskare, ingenjörer, militärer och ja en och en annan ekonom över världen som flitigt arbetar med att försöka sprida kunskap om vår tids kanske största dilemma, Peak Oil. Nej, vad som är slående är titeln och vilka som står bakom initiativet till intervjun med Hubbert.
Titeln är "Health Facilities and the energy crisis: A conversation with M. King Hubbert" och anordnades i Chicago av American Hospital Association 1976. Läs det där sista igen, alltså American Hospital Association och sedan läser ni Johan Landgrens nyligen publicerade artikel i Moderna läkare, publicerad för cirka 3 veckors sedan. Ni kommer snabbt se kopplingen och inse hur omedveten och oförberedd även svensk sjukvård är för detta gemensamma energidilemma.
I USA såg American Hospital Association hur oljeberoende landet var redan 1976, däribland den amerikanska sjukvården och bjöd därför in olje och energiexperten M. King Hubbert för en presentation. Ha detta i minnet och snabbspola sedan fram 35 år i tiden till 2011, den anrika vetenskapliga tidskriften American Journal of Public Health kommer då med en mycket detaljerad artikelserie om Peak Oil:s effekter på amerikansk sjuk och hälsovård...
Johan Landgrens (en av undertecknade bloggare) artikel i Moderna läkare (som ni når uppe till höger på denna blogg), utgår bland annat från artikelserien av American Journal of Public Health från 2011 och skrevs just på grund av den totala avsaknaden av seriösa diskussioner kring konsekvenserna av Peak Oil för svensk hälso och sjukvård i Sverige och varför planering för att möta denna nya verklighet måste inledas, nu.
Det finns så mycket bra och matnyttigt i videon att det är svårt att beskriva det med några ord, den bara måste ses!
M. King Hubbert, mannen som var över 50 före sin tid i kunskapen om vår tids kanske största utmaning- Peak Oil.
Vad som är häpnadsväckande med videon är inte bara att självaste M. King Hubbert intervjuas, geologen och fyskern som 1956 beräknade att USA:s oljeproduktion skulle nå sin maximala produktionsnivå 1970 och tillika personen som är anledningen till att det faktiskt numera existerar otaliga bloggar, forskare, ingenjörer, militärer och ja en och en annan ekonom över världen som flitigt arbetar med att försöka sprida kunskap om vår tids kanske största dilemma, Peak Oil. Nej, vad som är slående är titeln och vilka som står bakom initiativet till intervjun med Hubbert.
Titeln är "Health Facilities and the energy crisis: A conversation with M. King Hubbert" och anordnades i Chicago av American Hospital Association 1976. Läs det där sista igen, alltså American Hospital Association och sedan läser ni Johan Landgrens nyligen publicerade artikel i Moderna läkare, publicerad för cirka 3 veckors sedan. Ni kommer snabbt se kopplingen och inse hur omedveten och oförberedd även svensk sjukvård är för detta gemensamma energidilemma.
I USA såg American Hospital Association hur oljeberoende landet var redan 1976, däribland den amerikanska sjukvården och bjöd därför in olje och energiexperten M. King Hubbert för en presentation. Ha detta i minnet och snabbspola sedan fram 35 år i tiden till 2011, den anrika vetenskapliga tidskriften American Journal of Public Health kommer då med en mycket detaljerad artikelserie om Peak Oil:s effekter på amerikansk sjuk och hälsovård...
Johan Landgrens (en av undertecknade bloggare) artikel i Moderna läkare (som ni når uppe till höger på denna blogg), utgår bland annat från artikelserien av American Journal of Public Health från 2011 och skrevs just på grund av den totala avsaknaden av seriösa diskussioner kring konsekvenserna av Peak Oil för svensk hälso och sjukvård i Sverige och varför planering för att möta denna nya verklighet måste inledas, nu.
M. King Hubbert, mannen som var över 50 före sin tid i kunskapen om vår tids kanske största utmaning- Peak Oil.
2013-03-12
Alunskiffer gör Sverige oljeoberoende!
Ja den bilden skulle man nästan kunna få om man läste gårdagens debattartikel i Dagens Industri. Det finns nämligen precis som kring oljehypen kopplad till skifferoljeutvinningen i USA, ett kraftigt växande intresse från internationella gruv och prospekteringsbolag att utnyttja Sveriges ytterst liberala minerallagstiftning och bland annat utvinna de hett eftertraktade jordartsmetallerna, på svensk mark.
Det talas mycket om de så kallade sällsynta jordartsmetallerna som krävs i tillverkningen av snart sagt allting som involverar högteknologi såsom i våra smartphones, datorer, bilar, vindkraftsturbiner, cd-spelare etc. Att jordartsmetallerna är "sällsynta" betyder inte att det råder brist på dem i jordskorpan men problemet är att idag sker 95% av utvinningen i Kina och Kina konsumerar alltmer av det man producerar. Med andra ord, mindre export till övriga världen.
Det tar tid att bygga upp en ny utvinningsindustri av jordartsmetaller som på något sätt kan jämföra sig med den som idag domineras av Kina. USA har ökat prospektering och utvinningen i tex Kalifornien just för att försöka minska sin sårbarhet för Kinas kontroll av metaller som är helt nödvändiga i bland annat USA:s högteknologiska vapentillverkning.
Men det finns goda skäl till att många länder tänker både en och två gånger innan de ens överväger mineralutvinning av jordartsmetaller på sin egen bakgård. Debattartikel i Di lyfter några av de många problem mineralutvinningen medför.
Debattartikeln är mycket läsvärd och är ett upprop där tio berörda kommuner tillsammans med lantbrukaren Carl Piper vänder sig till regeringen för att få till stånd en lagändring där svenska kommuner får vetorätt mot prospektering ur alunskiffer.
Varför är detta nödvändigt då, kanske någon tänker? Mineralutvinning kan väl inte vara så farligt och skapar ju nya arbetstillfällen och därmed tillväxt...
Vi har tidigare skrivit om hur några av Sveriges bördigaste jordar får ge vika för svenskt bostadsbyggande och därmed hotar den expansion av svensk matproduktion som kommer bli nödvändig när Peak Oil gör olja allt dyrare och otillgängligare och Sveriges matimport måste minska. Nu hotas istället svenska jordar, vattendrag och markområden av jakten på globalt efterfrågade mineraler, i vad som kallas alunskiffer.
Alunskiffer är en berggrund som när den krossas, frigör stora mängder tungmetaller och radioaktiva ämnen. När dessa ämnen frigörs drabbas stora områden av föroreningar som gör vattendrag och odlingsbar mark i praktiken oanvändbar för människor och även naturområden med dess talrika invånare drabbas svårt. Behöver vi tillägga att när väl skadan är skedd tar det i runda slängar 100 år innan "patienten tillfrisknat" igen?
Som av en händelse ligger stora områden av alunskiffer i några av Sveriges bördigaste odlingslandskap bland annat i Skåne, Västergötland och Östergötland.
I debattartikeln skriver författarna bland annat:
Erfarenheterna av tidigare brytning i alunskiffer ger ett dystert facit, och den pågående miljökatastrofen vid finska Taivaaragruvan visar att inte heller moderna metoder är miljömässigt hållbara. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.
Det finns en anledning till att Sverige inte brutit alunskiffer sedan 1970-talet. Sverige har DÅLIGA erfarenheter av tidigare brytning av alunskiffer och debattartikeln tar exemplet med:
..urangruvan i Ranstad i Västergötland, även den med aktiv verksamhet under 1960- talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytningsprojekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor. Miljöarbetet är fortfarande inte avslutat...
Det är dessutom stor skillnad på konventionell gruvdrift och brytningen av alunskiffer som nu alltså väcks till liv av hungriga internationella gruvbolag som på cirka 6 veckor kan få igenom prospekteringstillstånd i det jämförelsevis "exploateringsvänliga Sverige".
Prospektering och utvinning av "sällsynta" jordartsmetaller är sannerligen högaktuellt i Sverige och bland annat har Tasman Metals LTD fått tillstånd för vad som tycks vara ett mycket lovande mineralfynd i Norra Kärr i Gränna. Läs gärna även bloggrannen Cornucopias inlägg från igår som uppmärksammade problematiken med den svenska gruvboomen.
Fyndet i Norra Kärr innehåller bland annat ovanligt stora mängder Yttrium som bland annat används i tillverkningen av olika typer av laser. Dysposium är en annan jordartsmetall företaget hoppas på som är mycket viktig i tillverkningen av kraftfulla magneter. Nedan kan ni se en video om Tasman Metals storsatsning i Norra Kärr.
Kan vi verkligen lita på att gruvbolag som Tasman Metals inte öppnar dagbrott där stora mängder radioaktivitet och giftiga ämnen sprids i vattendrag och förorenar stora områden för överskådlig framtid? Är det värt risken?
Är nog fler än vi som förundras över det fortsatta kortsiktiga tänkandet som dominerar vårt samhälle och den totala avsaknaden av helhetsperspektivet: hur energi, ekonomi och ekologi faktiskt hänger ihop. Sätter man på sig helhetsglasögonen förstår man att miljöproblem innebär ekonomiska problem och ekonomiska problem beror på energiproblem och så vidare...
Fundera själva.
Det talas mycket om de så kallade sällsynta jordartsmetallerna som krävs i tillverkningen av snart sagt allting som involverar högteknologi såsom i våra smartphones, datorer, bilar, vindkraftsturbiner, cd-spelare etc. Att jordartsmetallerna är "sällsynta" betyder inte att det råder brist på dem i jordskorpan men problemet är att idag sker 95% av utvinningen i Kina och Kina konsumerar alltmer av det man producerar. Med andra ord, mindre export till övriga världen.
Det tar tid att bygga upp en ny utvinningsindustri av jordartsmetaller som på något sätt kan jämföra sig med den som idag domineras av Kina. USA har ökat prospektering och utvinningen i tex Kalifornien just för att försöka minska sin sårbarhet för Kinas kontroll av metaller som är helt nödvändiga i bland annat USA:s högteknologiska vapentillverkning.
Men det finns goda skäl till att många länder tänker både en och två gånger innan de ens överväger mineralutvinning av jordartsmetaller på sin egen bakgård. Debattartikel i Di lyfter några av de många problem mineralutvinningen medför.
Debattartikeln är mycket läsvärd och är ett upprop där tio berörda kommuner tillsammans med lantbrukaren Carl Piper vänder sig till regeringen för att få till stånd en lagändring där svenska kommuner får vetorätt mot prospektering ur alunskiffer.
Varför är detta nödvändigt då, kanske någon tänker? Mineralutvinning kan väl inte vara så farligt och skapar ju nya arbetstillfällen och därmed tillväxt...
Vi har tidigare skrivit om hur några av Sveriges bördigaste jordar får ge vika för svenskt bostadsbyggande och därmed hotar den expansion av svensk matproduktion som kommer bli nödvändig när Peak Oil gör olja allt dyrare och otillgängligare och Sveriges matimport måste minska. Nu hotas istället svenska jordar, vattendrag och markområden av jakten på globalt efterfrågade mineraler, i vad som kallas alunskiffer.
Alunskiffer är en berggrund som när den krossas, frigör stora mängder tungmetaller och radioaktiva ämnen. När dessa ämnen frigörs drabbas stora områden av föroreningar som gör vattendrag och odlingsbar mark i praktiken oanvändbar för människor och även naturområden med dess talrika invånare drabbas svårt. Behöver vi tillägga att när väl skadan är skedd tar det i runda slängar 100 år innan "patienten tillfrisknat" igen?
Som av en händelse ligger stora områden av alunskiffer i några av Sveriges bördigaste odlingslandskap bland annat i Skåne, Västergötland och Östergötland.
I debattartikeln skriver författarna bland annat:
Erfarenheterna av tidigare brytning i alunskiffer ger ett dystert facit, och den pågående miljökatastrofen vid finska Taivaaragruvan visar att inte heller moderna metoder är miljömässigt hållbara. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer.
Det finns en anledning till att Sverige inte brutit alunskiffer sedan 1970-talet. Sverige har DÅLIGA erfarenheter av tidigare brytning av alunskiffer och debattartikeln tar exemplet med:
..urangruvan i Ranstad i Västergötland, även den med aktiv verksamhet under 1960- talet. Den gruvans storlek motsvarar inte ens en tusendel av de storskaliga uranbrytningsprojekt som prospekteringsföretag vill få till stånd i Sverige i dag. Trots det har kostnaderna för att reducera miljöskadeverkningarna uppgått till en halv miljard kronor. Miljöarbetet är fortfarande inte avslutat...
Det är dessutom stor skillnad på konventionell gruvdrift och brytningen av alunskiffer som nu alltså väcks till liv av hungriga internationella gruvbolag som på cirka 6 veckor kan få igenom prospekteringstillstånd i det jämförelsevis "exploateringsvänliga Sverige".
Prospektering och utvinning av "sällsynta" jordartsmetaller är sannerligen högaktuellt i Sverige och bland annat har Tasman Metals LTD fått tillstånd för vad som tycks vara ett mycket lovande mineralfynd i Norra Kärr i Gränna. Läs gärna även bloggrannen Cornucopias inlägg från igår som uppmärksammade problematiken med den svenska gruvboomen.
Fyndet i Norra Kärr innehåller bland annat ovanligt stora mängder Yttrium som bland annat används i tillverkningen av olika typer av laser. Dysposium är en annan jordartsmetall företaget hoppas på som är mycket viktig i tillverkningen av kraftfulla magneter. Nedan kan ni se en video om Tasman Metals storsatsning i Norra Kärr.
Kan vi verkligen lita på att gruvbolag som Tasman Metals inte öppnar dagbrott där stora mängder radioaktivitet och giftiga ämnen sprids i vattendrag och förorenar stora områden för överskådlig framtid? Är det värt risken?
Är nog fler än vi som förundras över det fortsatta kortsiktiga tänkandet som dominerar vårt samhälle och den totala avsaknaden av helhetsperspektivet: hur energi, ekonomi och ekologi faktiskt hänger ihop. Sätter man på sig helhetsglasögonen förstår man att miljöproblem innebär ekonomiska problem och ekonomiska problem beror på energiproblem och så vidare...
Fundera själva.
2013-03-08
Idealet, vad vi tror och vad som är verklighet
Kort video som på ett mycket pedagogiskt sätt illustrerar hur rikedomen i USA är fördelad.
Det intressanta är inte hur tokig fördelningen ser ut, det har säkert många noterat sedan tidigare och till det kan man förhålla sig på det ena eller andra sättet. Vad som är intressant är hur amerikanerna tycker att fördelningen ska se ut (idealet), hur de tror den ser ut och hur verkligheten FAKTISKT ser ut. Vilket alltså är 3 helt olika saker och verkligheten är inte ens nära hur de 5000 utfrågade amerikanerna tror det ser ut. "Land of the free" och "Land of oppurtunity", ja visst men det beror på vem du frågar och rent statistiskt innebär det att 80% av de du frågar sitter på 7% av landets tillgångar tillsammans! Eller att 1% av befolkningen i USA sitter på 40% av landets tillgångar. Detta är helt ohållbart på längre sikt för ett lands ekonomi, oavsett var man står på den politiska skalan.
Varför? Jo därför att den ojämlika fördelningen hela tiden växer och att det i huvudtaget varit möjligt i den omfattning vi här bevittnar är för att USA:s ekonomi slukar nära en femtdel av världens energislavar, i form av billig olja. En billig olja som blir dyrare och snart allt otillgängligare på grund av Peak Oil. Om nu oljeslavarna snart minskar, hur ska då USA:s ekonomi kunna fortsätta fördela resurser ojämnt när produktiviteten hos medborgarna inte motsvarar de resurser de generar? En omöjlig ekvation som bara fungerat under det billiga oljeslaveriet.
När man talar om skuldkris i USA och att 50% av skulderna ska betalas inom 2 år kanske man även ska fundera på hur skulden är fördelad och varför den ser ut som den gör...
2013-03-07
ASPO-USA öppnar nya kunskapsportar/videobibliotek
Med anledning av att ASPO-USA nu gjort om sin hemsida har man även börjat göra tidigare presentationer från ASPO-konferenser och webinarer tillgängliga för mer än bara medlemmar. ASPO-USA är en fantastisk organisation som jobbar hårt för att öka medvetenheten om Peak Oil bland såväl vanliga amerikanska medborgare (och internationellt) som på högsta ort i Washington DC.
ASPO-USA sticker inte under stol med de enorma utmaningar Peak Oil innebär för ekonomin och vårt "tillväxtberoende" samhälle men lyfter samtidigt fram otaliga exempel på hur man kan skapa lokal och regional motståndskraft och bygga en ny typ av ekonomi som inte på något sätt innebär "en väg mot apokalypsen . Förändringar måste dock ske nu och vi kan inte vänta på att politiker eller andra ska göra jobbet åt oss.
ASPO-USA lanserar alltså nu "Peakoil.TV - get a clearer picture" där många av de webinarer och två av de konferenser Johan Landgren, en av undertecknade bloggare deltagit i, nu görs tillgängliga i videoformat.
Bland annat finns flera presentationer från förra årets ASPO-USA -konferens i Austen, Texas nu tillgängliga. Det finns sannerligen många presentationer att välja på men vi väljer ut två denna gång och får säkert anledning att lägga upp fler videos vid ett senare tillfälle. Kolla igenom Peak Oil TV, finns fantastiskt MÅNGA intressanta presentationer, nya som gamla.
Video nr 1 för dagen blir en kortare video som hinns med under morgonfikat, där Rear Admiral Lawrence S. Rice, Director of Strategy and Policy, (före detta) U.S. Joint Forces Command, presenterar JOE 2010.
På sida 31 i JOE-rapporten står det bland annat följande:
"Till 2012, kan överskottskapaciteten för oljeproduktionen vara nästan helt borta, så tidigt som 2015 kan det råda en brist på nära 10 miljoner fat per dag".
För att förstå vidden av skrivelsen ska man då veta att idag produceras ca 89 miljoner fat olja per dag i världen, icke konventionella oljor inräknade. 10 miljoner brist...ja ni kan ju tänka er vad det gör med oljepriset...och ja ekonomin!
Rapporten, Joint Operating Environment 2010, presenterades under ASPO-USA konferensen i Washington DC 2010, där Johan även deltog. Rapporten rekommenderas starkt och ni finner den för nedladdning under Måste Läsa Doks ovan. Eller se bara videon så får ni en bra bild av rapporten.
Andra videon vi varmt rekommenderar är en presentation av Jeffrey Brown som hölls under ASPO-USA konferensen 2011, även den i Washington DC. Jeff Brown är mannen bakom den numera rätt välkända exportland modellen som ni bland annat kan läsa om i tidigare inläggen Global Oljeexport försvinner bort, del 1 & del 2 (våra inlägg är sammanfattningar från Jeff Browns webinar för ASPO-USA, 2012).
Videon nedan är drygt 22 min lång och kanske passar under lunchrasten...
ASPO-USA sticker inte under stol med de enorma utmaningar Peak Oil innebär för ekonomin och vårt "tillväxtberoende" samhälle men lyfter samtidigt fram otaliga exempel på hur man kan skapa lokal och regional motståndskraft och bygga en ny typ av ekonomi som inte på något sätt innebär "en väg mot apokalypsen . Förändringar måste dock ske nu och vi kan inte vänta på att politiker eller andra ska göra jobbet åt oss.
ASPO-USA lanserar alltså nu "Peakoil.TV - get a clearer picture" där många av de webinarer och två av de konferenser Johan Landgren, en av undertecknade bloggare deltagit i, nu görs tillgängliga i videoformat.
Bland annat finns flera presentationer från förra årets ASPO-USA -konferens i Austen, Texas nu tillgängliga. Det finns sannerligen många presentationer att välja på men vi väljer ut två denna gång och får säkert anledning att lägga upp fler videos vid ett senare tillfälle. Kolla igenom Peak Oil TV, finns fantastiskt MÅNGA intressanta presentationer, nya som gamla.
Video nr 1 för dagen blir en kortare video som hinns med under morgonfikat, där Rear Admiral Lawrence S. Rice, Director of Strategy and Policy, (före detta) U.S. Joint Forces Command, presenterar JOE 2010.
På sida 31 i JOE-rapporten står det bland annat följande:
"Till 2012, kan överskottskapaciteten för oljeproduktionen vara nästan helt borta, så tidigt som 2015 kan det råda en brist på nära 10 miljoner fat per dag".
För att förstå vidden av skrivelsen ska man då veta att idag produceras ca 89 miljoner fat olja per dag i världen, icke konventionella oljor inräknade. 10 miljoner brist...ja ni kan ju tänka er vad det gör med oljepriset...och ja ekonomin!
Rapporten, Joint Operating Environment 2010, presenterades under ASPO-USA konferensen i Washington DC 2010, där Johan även deltog. Rapporten rekommenderas starkt och ni finner den för nedladdning under Måste Läsa Doks ovan. Eller se bara videon så får ni en bra bild av rapporten.
Andra videon vi varmt rekommenderar är en presentation av Jeffrey Brown som hölls under ASPO-USA konferensen 2011, även den i Washington DC. Jeff Brown är mannen bakom den numera rätt välkända exportland modellen som ni bland annat kan läsa om i tidigare inläggen Global Oljeexport försvinner bort, del 1 & del 2 (våra inlägg är sammanfattningar från Jeff Browns webinar för ASPO-USA, 2012).
Videon nedan är drygt 22 min lång och kanske passar under lunchrasten...
2013-03-05
Richard Heinberg klär av den tillfälligt välklädda skiffermannen
Via ett läsartips får vi veta att Peak Oil -"gurun" Richard Heinberg nyligen intervjuades i ännu en bra video, denna gång av Transition USA & Post Carbon Institute, se nedan. Framförallt tar Heinberg upp Post Carbon Institues nylanserade site shalebubble.org där media -hypen kring USA:s skifferutvinning bemöts och smulas ner till atomnivå på ett pedagogiskt och mycket professionellt sätt.
Vi rekommenderar även starkt att man läser John Michael Greers omfattande men ack så
intressanta inlägg om hur skifferbubblans pang potentiellt får enorma effekter på USA:s ekonomi och därmed världsekonomin inom kort, kanske redan i år. Wall Street har nämligen stoppat enorma summor pengar i skiffergas och skifferolje -industrin ungefär sedan finanskrisen bröt ut i USA 2008...
Med andra ord eftersom skifferutvinningen nu är i en bubbla som håller på att spricka kan konsekvenserna för banker i USA (och givetvis internationellt) få STORA konsekvenser när investerade pengar i en kollapasande skifferindustri plötsligt måste täckas upp av banker och effekterna sprider sig som en löpeld genom banksystemet. Wall Street, om vi nu ska kalla de samlade bankerna så, har alltså inte lärt sig ett dugg! Snabba pengar, investerade i en industri som bara kan ge kortsiktiga vinster och sluta med en krasch har återupprepats igen, denna gång genom att satsa pengar i skiffergasboomen .
Vad som är skrämmande är att skifferbubblans effekter på banksystemet och det politiska klimatet i USA och internationellt kan bli långt svårare att hantera än fastighetsbubblan pang 2008. Oavsett de exakta summorna som håller skifferindustrin över vattnet och dess effekter på banksystemet när industrin inte kan räddas, kommer luften gå ur den amerikanska ekonomin fullständigt när det blir klart att USA inte alls kommer bli mindre oljeberoende tack vare en ny olje/gas -revolution på hemmaplan. Tvärtom kommer USA bli ännu mer beroende av oljeimporter, till ett stigande oljepris vilket innebär dyrare importer, när bubblan spruckit och de gamla konventionella oljefälten i USA fortsätter producera mindre och mindre olja.
Den som tvivlar kan ju läsa den pinfärska rapporten skriven av en av USA:s mest respekterade geologer David Hughes, som i den mest omfattande studien hittills granskat skifferindustrin i USA. Hughes har även fått en artikel publicerad, baserad på studien, i en av den naturvetenskapliga världens mest respekterade tidskrifter, Nature.
Vi rekommenderar även starkt att man läser John Michael Greers omfattande men ack så
intressanta inlägg om hur skifferbubblans pang potentiellt får enorma effekter på USA:s ekonomi och därmed världsekonomin inom kort, kanske redan i år. Wall Street har nämligen stoppat enorma summor pengar i skiffergas och skifferolje -industrin ungefär sedan finanskrisen bröt ut i USA 2008...
Med andra ord eftersom skifferutvinningen nu är i en bubbla som håller på att spricka kan konsekvenserna för banker i USA (och givetvis internationellt) få STORA konsekvenser när investerade pengar i en kollapasande skifferindustri plötsligt måste täckas upp av banker och effekterna sprider sig som en löpeld genom banksystemet. Wall Street, om vi nu ska kalla de samlade bankerna så, har alltså inte lärt sig ett dugg! Snabba pengar, investerade i en industri som bara kan ge kortsiktiga vinster och sluta med en krasch har återupprepats igen, denna gång genom att satsa pengar i skiffergasboomen .
Vad som är skrämmande är att skifferbubblans effekter på banksystemet och det politiska klimatet i USA och internationellt kan bli långt svårare att hantera än fastighetsbubblan pang 2008. Oavsett de exakta summorna som håller skifferindustrin över vattnet och dess effekter på banksystemet när industrin inte kan räddas, kommer luften gå ur den amerikanska ekonomin fullständigt när det blir klart att USA inte alls kommer bli mindre oljeberoende tack vare en ny olje/gas -revolution på hemmaplan. Tvärtom kommer USA bli ännu mer beroende av oljeimporter, till ett stigande oljepris vilket innebär dyrare importer, när bubblan spruckit och de gamla konventionella oljefälten i USA fortsätter producera mindre och mindre olja.
Den som tvivlar kan ju läsa den pinfärska rapporten skriven av en av USA:s mest respekterade geologer David Hughes, som i den mest omfattande studien hittills granskat skifferindustrin i USA. Hughes har även fått en artikel publicerad, baserad på studien, i en av den naturvetenskapliga världens mest respekterade tidskrifter, Nature.
2013-03-04
Ett nytt sätt att förflytta sig: Uppsala Solar Skyways
Uppsala International Instiute of Sustainable Transportation har bildats för att hitta hållbara kommunikationslösningar i städer av varierande storlek, Uppsala är vad man hoppas på just nu.
Podcars som ni ser i videon ovan är en sådan lösning. I samarbete med Swenson Solar som leds av uppfinnaren och entreprenören Ron Swenson har man nu ett projekt på gång i Uppsala som verkar mycket lovande. Svenska Beamways från Linköping är även involverade i projektet. Podcars är energieffektiva och skulle inte kräva en omfattande ombyggnation av infrastruktur. Faktum är att mycket av befintliga broar och liknande skulle kunna utnyttjas.
Podcars kan i mångt och mycket ersätta behovet av bilen och därmed bidra till att minska oljeanvändningen avsevärt och samtidigt göra resandet både bekvämt och roligt. Johan Landgren, en av undertecknade bloggare har fått tillfälle att träffa Ron Swenson vid ett flertal tillfällen under sitt deltagande vid ASPO-USA:s energikonferenser i Washington DC 2010 och 2011. Swenson är en mycket trevlig och klok svenskättling, vars svenska farfar flyttade till USA för många år sedan och Swenson har varit i Sverige många gånger.
Swenson sitter med i ASPO-USA:s styrelse sedan många år och har länge kämpat för att sprida kunskapen om Peak Oil och vad man kan göra för att möta en framtid med stigande energipriser/minskad tillgång till billig olja. Swenson har en imponerande karriär bakom sig som ni kan läsa mer om här. Vi får hoppas att projekt som detta överlever och sprider sig!
Det finns givetvis inga enkla lösningar för konsekvenserna av Peak Oil men en elektrifiering av transportnätet med småskalighet och energieffektivitet som riktmärken, är en bra början.
Nedan en annan video som kan vara av intresse, förvisso från 2007 men tanken är densamma.
2013-03-01
Fredagstips för bokhyllan- en osannolikt illustrativ och pedagogisk bok för alla
Noterar ni tändsticksasken vi placerat på boken så får ni en känsla av hur stor boken är!
I ett samarbete mellan Post Carbon Institute och The Foundation for Deep Ecology har det nyligen kommit ut en 336 sidors mastodont bok som på ett unikt sätt i "storbildsformat" och med många pedagogiska exempel och kloka ord, illustrerar och förklarar världens energidilemma. Boken har utvecklats under flera års arbete.
Boken med titeln Energy: Overdevelopment and the Delusions of Endless Growth
är lättläst och fångar lätt dina ögons uppmärksamhet. Förutom många fantastiska bilder som ni får ett smakprov på i videon nedan, innehåller den dessutom många kloka ord från många av de största tänkarna och författarna inom Peak Oil och hållbarhetsrörelsen världen över. Bland annat John Michael Greer, David Muprhy (länge en av huvudpersonerna bakom The Oil Drum och Charlie Halls högre hand), Richard Heinberg, Wes Jackson och många fler.
Den fantastiska boken kan köpas på Amazon för runt 300kr, gör det innan den tar slut!
Vi ska beställa våra andra bok nu.
Lite bilder från boken kan ni se i videon nedan men videon skrapar bara på ytan av bokens storhet, både bokstavligt och bildligt talat!
Trevlig fredag!