Jordartsmetaller? Inte på min bakgård!

Många glömmer att våra smarta mobiltelefoner,datorer och alltmer avvancerade fordon kräver sällsynta jordartsmetaller för att fungera såsom europium, praseodymium och neodym. Utan dessa sällsynta jordartmetaller skulle informationsrevolutionen med Internet inte existera eller våra supermoderna vindsnurror inte snurra.

I Dokument Utfrån från i söndags var temat just sällsynta jordartsmetaller.

En lista över de 41 viktigaste jordartsmetallerna finner ni i en artikel i Ny Teknik. Kina producerar idag 22 av de 41 jordartsmetallerna på listan. Av världens totala produktion av jordartsmetaller står dock Kina för hela 95% av kakan.

2010 införde Kina ett embargo mot Japan och slutade exportera livsviktiga jordartsmetaller till den japanska industrin. Detta som en följd av konflikten mellan Kina och Japan om Diaoyu/Senkaku- öarna i Östkinesiska havet.

USA och Europa vaknade upp och det blev en enorm hype i media om hur Kina skulle kunna minska sin export av jordartsmetaller och därmed sätta länders industri ur spel, om så av politiska skäl eller för att Kina helt enkelt skulle konsumera mer av sin egen produktion av jordartsmetaller och därmed exportera mindre. Att Kina kommer konsumera mer av sin egen teknologi/sina metaller är givet.

Huruvida produktionen av jordartsmetaller i resten av världen kan kompensera för minskad export från Kina i tillräckligt snabb takt är den stora frågan och om det ens är önskvärt med tanke på miljökonsekvenserna (se dokumentären). Men tro nu inte att det räcker med ökad produktion av jordartsmetaller utanför Kinas gränser för att täcka Kinas ökade behov, Kina är nämligen redan ute och söker efter jordartsmetaller varhelst de kan produceras i världen. Inom 5 år räcker inte ens Kinas enorma produktion av jordartsmetaller för att täcka Kinas egna behov.

Kopplat till oljeexporten från dagens fåtal oljeproducerande länder i världen, blir resonemanget extra intressant. Dvs vi ser redan idag hur oljeproducenter minskar sin export tämligen snabbt, antingen för att de nått maximal oljeproduktion (Peak Oil) i sina oljefält eller för att länder som Saudiarabien och Ryssland konsumerar alltmer av sin egen olja i takt med att befolkningen blir rikare och därmed större energislukare.

Amerikanska politiker har börjat inse sitt enorma beroende av Kinas "goda vilja" än en gång men som i detta fall, gällande jordartsmetallerna, försökt motverka detta beroende genom att förska producera mer av jordartsmetallerna själva.

Tidigare stängda gruvor i Kalifornien och Malaysia är på väg att öppnas igen av gruvbolaget Molycorp till exempel. Problemet är dock att utländska bolag måste betala dubbelt så mycket för jordartsmetallerna i Kina jämfört med bolag som verkar inom Kina. Leveranserna av jordartsmetallerna är även säkrare och snabbare om gruvbolagen etablerar sig i Kina, där dessutom arbetskraften är billigare. Men gruvbolag i Kina, kontrolleras förstås av Kina. Att 95% av produktionen av jordartsmetallerna sker i Kina idag är därmed inte någon slump.

Amerikanska försvarsmakten oroas naturligtvis samtidigt över att alla högteknologiska vapen som produceras i landet kräver fortsatt import av jordartsmetaller från Kina. Maktkampen mellan Kina och USA fortsätter att växa, ekonomiskt, politiskt och om än långsamt, även militärt.

Det finns gott om jordartsmetaller utanför Kina men den ekonomiska lönsamheten med ett hårt konkurrerande Kina och de stora miljökonsekvenserna för länder/områden som ska producera dessa fantastiska metaller sätter käppar i de många hjul som måste fortsätta snurra snabbare och snabbare för att hålla igång den globala ekonomin.  

Se gärna dokumentären från SvT efter jobbet som starkt rekommenderas och fundera själva.