Peak Oil symtomen: Den Arktiska oljedrömmen fortsätter

Arktis omfattar förutom delar av Alaska, även Skandinavien, Ryssland, Kanada och USA

Trots att den utvinningsbara mängden olja i hela Arktis handlar om några månader av världens nuvarande oljekonsumtion framställs det gärna i media och av politiker som världens oljeräddning eller hur skickliga oljebolagen är som faktiskt ens kan försöka utvinna olja i världens tuffaste miljö (utmanande miljö att arbeta i). Detta för att inte tala om (som vanligt) att dessa månaders oljekonsumtion som (om de verkligen utvinns) ska fördelas ut på världsmarknaden under ett tiotal år.

Det är nämligen i vilken takt oljan utvinns som är intressant, inte hur mycket som finns i backen. Om du står vid bensinmacken vill du ha bensinen på en gång, inte en vecka senare i en varierande mängd (mer eller mindre beroende på i vilken fas oljefältet befinner sig i, på väg mot maximal produktion eller redan minskande). När någon skriver att ett oljefynd är stort är det helt ointressant om man inte samtidigt talar om hur snabbt denna olja kan nå marknaden, hur länge och till vilket pris!

Vikten av att förstå vad som är ett stort oljefynd var något vi skrev om redan i vårt första inlägg på den här bloggen.    

Petroleum Professorn och författaren Tad Patzek skrev för en vecka sedan ett utmärkt och högaktuellt inlägg om sin resa till Arktis som Patzek gjorde med amerikanska kustbevakningen. Inlägget tar upp många av de anledningar till varför det är direkt olämpligt att försöka utvinna olja i Arktis, alldeles oavsett om det rör sig om månader eller halvår av världens oljekonsumtion.  

Patzek skriver bland annat följande:

”Vi ingenjörer har arbetat med komplexa och känsliga system i årtionden men jag medger-Arktis borrning/produktion/transport –system utgör fundamentalt nya utmaningar med sina avgjort inlåsta element. I bästa fall riskerar små misslyckanden i delar av detta komplexa system att hela företaget stannar upp. I värsta fall kommer hörn att kantas till och olyckor ske”.

Patzek fortsätter med:

”..en liten avvikelse i ett sårbart, komplext system kan resultera i katastrofala förluster i systemets integritet. Sådana katastrofala händelser kommer ha mycket snabbare förlopp än de som förutses med hjälp av verktyg som använder "standard management" -verktyg. Vi kallade tidigare dessa förlopp för ”Svarta Svanar” men idag vet vi bättre. Katastrofala händelser med högst störande förlopp är en del av de grundläggande funktionerna i alla känsliga komplexa system”.

Patzek och även vi frågar oss därför ”Är vi beredda att fortsätta i Arktis med denna kunskap?”.   

Det är väl ödets ironi att två dagar efter att Patzek skrivit sitt inlägg om riskerna med oljeutvinningen i Arktis rapporterar bland annat amerikanska Forbes följande:

"Royal Dutch Shell får idag ta skit från alla möjliga håll när man med ett team av bärgningsexperter försöker komma på hur de ska få loss den 290 miljoner dollar flytande oljeriggen Kulluk som gick på grund vid Alaskas kust på måndagen (31 dec). Personalen har räddats och tack vare det 3 tum tjocka skrovet har inget av dieseln ombord spillts ut. Men detta är endast det senaste av en lång rad missöden som understryker riskerna med att prospektera i Arktiska Chukchi och Beaforthavet". 

Enligt Forbes har Shell investerat mer än 5 miljarder dollar i sin Alaska -satsning som inleddes för 4 år sedan dock ännu utan någon ekonomisk avkastning. Shells satsning har kantats av problem alltsedan Shell 2010 fick tillstånd att provborra i Arktis. Efter BP:s oljespill i den Mexikansk Gulfen 2010 drogs bland annat Shells tillstånd för Arktisoperationen in temporärt. Amerikanska energimyndigheten EPA höjde blanda annat kraven på utsläpp av diesel som tvingade Shell att bygga om oljeriggen Kulluk som nu alltså gått på grund.

Precis som Forbes skriver i artikeln visar Shells försök hur svårt det är att utvinna olja i Arktiska området och norska Statoil har tex skjutit upp sina planer för oljeprospektering i Alaska till 2015 och satsar istället på den ryska delen av Arktis.

Kanske för att det ryska regelverket för oljeprospektering i den ryska och norska delen av Arktis inte är i närheten så krävande som den amerikanska? Vem vill väl ta ansvar för ett oljespill som får Deep Water Horizon (BP-spillet) att se ut som en pick nick?

Peter Voser, Shells VD kanske ska fundera på om inte satsningen på den magiska skiffergasen är ett bättre alternativ...

Bloomberg rapporterade idag att Shell nu planerar att bogsera oljeriggen cirka 50 km till en hamn så fort förflyttningen kan ske säkert (otrevligt väder just nu och utrustning ej på på plats). Amerikanska försvaret har "bistått" med transporthelikoptrar för att Shell ska få dit utrustning för operationen...

Riggen ligger fortfarande på grund vid norra randen av Ocean Bay, cirka 97 km sydväst om Kodiak i Alaska och bränsletankarna har ännu inte sprungit läck...bärgningspersonal befinner sig nu på riggen. Prisa världens mest avancerade industri, räddningen av den potentiella katastrof de själva orsakat-är nära!    

Alaskas oljeproduktion nådde sin maximala produktionsnivå (Peak) på 738 miljoner fat per dag redan 1988 men oljebolagen ger alltså inte upp för det. Även om varje oljedroppa (fält) man hittar i världen är mindre och mindre mot de VERKLIGT stora oljefälten man fann under 50-60 talen och konsumtionen hela tiden ökar i förhållande till vad man hittar och hinner få i produktion, grabbar man efter minsta oljehalmstrå.

Eftersom oljepriset bara stiger, efterfrågan på oljan inte minskar och/eller oljan inte kan ersättas av något annat billigt flytande bränsle, består oljedilemmat. Oljebolagen ser sig tvingade att producera varhelst det finns olja även om det i många fall är en ren förlustaffär när utvinningskostnaderna stiger mycket mer än oljepriset (och därmed intäkterna) dessutom kan man bara hålla igång oljepumpen ett tag och få ut mycket mindre volymer på marknaden eftersom de nya fälten är mycket mindre och svårare att hantera.  

Hetsjakten på olja (och gas) i Arktisområdet visar om något att vi är på randen eller precis vid världens maximala råoljeproduktion, Peak Oil.  Ja eller med andra ord att 85% världens viktigaste ekonomiska smörjmedel (den billiga råoljan) som alltså används för att driva på/möjliggöra en exponentiell tillväxt av världens globala ekonomi nu närmar sig sitt slut.

Oljeborrning i Arktis är vansinnigt, inte bara för att riskerna med utvinningen är mycket stora för människorna som utför arbetet. Ett oljeutsläpp i Arktisområdet skulle vara i princip omöjligt att bekämpa NÄR det väl skett och konsekvenserna för de känsliga ekosystem som finns i området skulle bli oöverskådliga och OFÖRLÅTLIGA.

"Vi operar i marina Alaska..under extrema förhållanden"