På skuldfronten intet nytt men hettan kring Iran & Hormuzsundet glöder

Hoppas ni kunnat njuta av juluppehållet och haft en trevlig nyårsafton. Nu börjar dock ett nytt år av utmaningar och som vanligt snurrar världens hjul på i fortsatt hög takt även om det kanske inte verkar så här hemma i fram till nyligen snötäckta och jämförelsevis lugna Sverige.

Vi arbetar på en uppföljning av förra årets Cruel Crude Outlook där vi målade upp några prognoser för 2012 som nu ska granskas och följas upp med en ny outlook för 2013. Vi räknar med att vara klara med detta inom cirka en vecka.

Just nu är utvecklingen i Iran och kring Hormuzsundet dock en betydligt hetare potatis. Skuldkris och amerikanska budgetavgrunder i all ära men de känns som "old news" (lite som trögt flytande sirap som man vet ungefär åt vilket håll det rinner).

Utvecklingen i Iran har som säkert många läsare noterat, blivit en allt hetare fråga under 2012 och då särskilt under den amerikanska valkampanjen under hösten. Få politiker och säkerhetsanalytiker har sakligt granskat motiven och de faktiska hoten som ett Iran med kärnvapen eller snarare ett Iran med kärnkraftsteknologi med kapaciteten att utveckla kärnvapen faktiskt utgör för Mellanöstern och andra stater utanför regionen.
Motiven bakom USA:s ökade fokus på Iran är flera men att den amerikanska dollarn hotas av en ökad handel med guld, däribland Iran är sannolikt en av dem.

Den nu avgående amerikanska kongressledamoten Ron Paul är dock ett av få undantag i den annars tämligen ensidiga debatten kring Iran. Se exempelvis hur Ron Paul läxar upp amerikanska politiker här.  

Icke desto mindre fortsätter Iran att isoleras ekonomiskt, politiskt och delvis militärt av framförallt USA och Israel i vad som officiellt sägs vara ett iranskt kärnvapenhot som hotar stabiliteten i hela Mellanöstern.

Vad det handlar om är dock ren krigspropaganda från Israels och USA:s sida där Europa hängt på tåget av politiska skäl. Iran har blivit en slags slagpåse för politiker och analytiker likt Saddam Hussein var på sin storhetstid under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Visst är det bekvämt att rikta problemen mot ett land långt bort när de ekonomiska och politiska problemen på hemmaplan i USA, Israel och ja Europa blir nära nog ohanterbara. Bli inte förvånad om USA och Israel ser sig tvingade att göra något åt Iran militärt eller om Iran blir så ekonomiskt och politiskt pressade och provocerade att någon incident i exempelvis Hormuzsundet ger USA och Israel "skäl" att agera i stor skala.

Sedan i fredags pågår en stor iransk militärövning vid det strategiskt viktiga Hormuzsundet. Hormuzsundet är
beläget mellan Iran och Oman och förbinder Persiska viken med Omanviken och Arabiska havet. Genom Hormuzsundet passerar bland annat 40% av världens oljetankers (eller 20% av världens handlade olja) och utgör därmed en livsviktig ådra för framförallt världens oljeleveranser.

Bland annat skrev New York Times en artikel igår där man rapporterade om Irans pågående militärövning i sundet. Tidningen skriver att Iran nu provskjutit en ny typ av landbaserade missiler som kan nå
mål i luften som obemannade drönare men även tex krigsfartyg. Vidare rapporterar tidningen att Iran övade med diverse krigsfartyg, helikoptrar och även egentillverkade drönare och ubåtar.

Enligt Aljazeera omfattade den iranska militärövningen ett område på 2000km med utgångspunkt från Hormuzsundet och vidare till norra delarna av Indiska oceanen, genom Adenviken till början av Röda havet. (Vore det inte rätt komiskt om ett sudanesiskt piratskepp gick till angrepp mot ett amerikanskt krigs handelsfartyg och ett iranskt krigsfartyg kom till undsättning-Vem skulle vara skurken då?).    

USA har flera hangarfartygsflottor i området som tveklöst skulle ingripa om Iran av någon anledning försökte spärra av Hormuzsundet. Låt oss dock vända på det. Vilken anledning har Iran att spärra av Hormuzsundet i ett redan prekärt ekonomiskt läge för landet? I frustration över en iransk inrikespolitisk instabilitet där man förlorar kontrollen och på klassisk manér riktar fokus utåt? Knappast.

Nej detta känns osannolikt, då är risken betydligt större att någon oerfaren amerikansk, iransk eller israelisk sjöofficer (eller en kombination av dessa) på något av de många krigsfartyg som just nu befinner sig kring Hormuzsundet begår något misstag som i sin tur tänder en gnista som sedan blir en svårsläckt präriebrand.

Någon kanske tänker "Iran är ingen match för den amerikanska flottan -ett krig i Hormuzsundet skulle vara över på  några veckor". Tänk så här, USA:s flotta är stor och stark men Irans flotta är liten och rörlig och kan säkerligen bringa oreda i Hormuzsundets täta flottrafik och få oljepriset att gå i taket i flera månader. Inte särskilt önskvärt i nuvarande ekonomiska cirkus i Europa och USA.

Än så länge lyckas Iran fortsatt exportera en del av sin värdefulla olja till främst Indien och Kina genom att bland annat frakta oljan på fartyg under utländsk flagg och har till och med ökat sin oljeexport av bränsleolja de senaste månaderna något. Irans oljeexport är dock ingenting mot vad den var innan USA och EU inledde handelsembargot mot landet. I september exporterade Iran, enligt en artikel av UPI, endast 800.000 fat olja i september mot 2,3-2,4 miljoner fat i juli 2011. Hur länge Irans ekonomi klarar sig utan dessa oljeintäkter och ett högre importpris på tex vete och diverse livsviktiga importprodukter, återstår att se. Hur länge som helst går det dock inte.

Med hänsyn till den minskande exportmarknaden av olja på grund av Peak Oil och en ökad konsumtion inom de oljeexporterande länderna behövs varenda droppe vi kan få från Iran, något som Kina och Indien alltså förstått då de fortsätter att kringgå handelsembargot mot Iran genom att betala för oljan med fysiskt guld. 

Året har alltså brakat igång. Men stirra er inte blinda på skuldkrisen i Europa och USA. Utvecklingen i Asien och Mellanöstern är minst lika viktig framöver. Att se helheten är det enda som hjälper om man vill navigera sig fram med skutan mellan gamla och nya minor och alltmer tilltrasslade fiskenät.