Irak till världens räddning? Nej men kanske Kinas!

Vi skrev för några veckor sedan om hur IEA nu sätter sin tilltro till Irak när det gäller den framtida oljeproduktionen. Mellan 2011-2035 tror IEA att Irak ska stå för hela 45% av världens oljetillväxt eller med andra ord vara den enskilt största bidragande faktorn till att världens konventionella oljeproduktion inte minskar. Den konventionella oljeproduktionen har ju som säkert många läsare känner till, legat på en platå sedan 2005.  

Övriga OPEC-medlemmar med Saudiarabien i spetsen ska enligt IEA:s prognos endast kunna bidra med 42% och icke OPEC medlemmar som USA, Kanada, Brasilien endast stå för 12% av världens oljetillväxt fram till 2035.

 Graf från Charles Schlumbergers presentation vid ASPO-USA:s webinar-serie

Regelverket för oljeinvesteringar i Irak är ännu mycket outvecklat vilket skrämmer bort många internationella oljebolag som inte vet hur de ska skydda sina investeringar. Enligt Charles Schlumberger, ledande flygtransportchef för Världsbanken krävs investeringar på i genomsnitt 26 miljarder dollar per år för att Irak ska kunna nå IEA:s centrala scenario ovan. Idag producerar Irak 3 miljoner fat olja per dag men väntas alltså i IEA:s bästa scenario öka till 4 miljoner fat redan 2015 och 8 miljoner fat per dag 2035.

När IEA:s chefsekonom Fatih Birol presenterade IEA:s prognoser och däribland grafen ovan, för några veckor sedan i Washington DC, oroades han dock över det "förkjutna scenariot" (delayed scenario ovan). Dvs om Irak inte lyckas göra de investeringar som krävs, ja då kommer Irak som bäst producera 3 miljoner fat per dag 2015 och endast 5 miljoner fat per dag 2035.  

Irak själva var besvikna på IEA:s "central scenario" och menar att de kan minsann producera 16 miljoner fat per dag 2035, dubbelt så mycket som IEA ser som "best case"!

Ok, i en mycket helhetstäckande artikel av UPI från i fredags får vi som ett brev på posten en uppdatering om situationen för oljeinvesteringarna i Irak. Exxon-Mobile, världens största privatägda oljebolag, meddelade förra veckan att man drar sig ur ett oljeprojekt i södra Irak på 50 miljarder dollar. Även ett statligt turkiskt oljebolag meddelade under samma dag att man drar sig ur.

Det finns många problem i Irak kopplade till oljeproduktionen i landet men ett stort problem nu är konflikten mellan kurderna i norr och Bagdad/södra Irak. Kurdistan i norr vill bli helt autonoma och få kontroll över oljan i norr medan Bagdad bestrider detta. Många oljebolag vill inte hamna i konflikt med regeringen i Bagdad och vågar då inte göra affärer med kurderna i norr.

Samtidigt vill bl.a Lukoil, Rysslands största oljebolag mer än gärna kliva in där amerikanska eller europeiska oljebolag inte vill satsa och gör så redan nu med investeringar i mångmiljardbelopp i södra Irak.

Men UPI skriver att "den västerländska flykten från södra Irak, där två tredjedelar av landets oljereserver om 143,100 miljoner fat (143 miljarder fat) finns och gasinnehav på 126 miljarder kubikfot finns gynnar i hög grad asiatiska oljebolag". Just det, Kina är igång överallt numera. Enligt industriberäkningar skriver UPI att kinesiska bolag kommer kontrollera 2 miljoner fat per dag av Iraks olja 2020 (eller ca 1/3 av Iraks olja om man följer IEA:s centrala scenario ovan).

Intensiva förhandlingar om kinesiska infrastrukturinvesteringar och utbyggnad av oljeproduktionen i utbyte mot kinesisk tillgång till den Irakiska oljan tycks vara i full gång mellan Peking och Bagdad. Precis som i resten av världen erbjuder alltså kineserna pengar och investeringar (i olika länder) i utbyte mot tillgång till livsviktiga råvaror idag och i framtiden. Kanske har Kina fattat något som Väst inte gör och förbereder sig för det?

Vi kan bara hålla med när UPI hänvisar till Financial Times som säger att "a new trade axis is being formed between Bagdad...this relationship is part of a shift that is tipping the balance of power in the energy world" (vår fetmarkering).  

Se gärna tidigare inlägg om Kinas framfart kontra USA.