Ryssland: Bödel och Ängel på samma gång

Detta är inlägg 256 i ordningen och innan vi fortsätter med dagens inlägg vill vi passa på att tacka alla läsare som fortsätter att läsa bloggen, igår fyllde nämligen bloggen 1 år! Sedan starten den 6 september 2011, då bloggen låg på Wordpressplattformen, har läsarantalet vuxit stadigt och detta har gett oss energi att fortsätta skrivandet av nya inlägg!

Första inlägget vi publicerade var ”Vad är ett stort OLJEFYND” och vi har sedan start fokuserat på frågor kopplade till Peak Oil men försökt eftersträva att ge en helhetsbild med olika perspektiv på ekonomicirkusen och frågor gällande hållbarhet.

Några av de populärare inläggen är dessa:

• IMF rapport om rapport om Peak Oil: Oljepriset måste dubbleras på 10 år 
• 50% av skulderna att betala inom 2,5 år, talar för guldet
• Det nya Kina, den framtida Supermakten? 
• Budskap från Rosenbad: Nöden är uppfinnarnas moder
• Supermiljöbilspremien INTE en flopp, Norge går före
• Global oljeexport försvinner bort, del 1 
• Den färrädiska Shalegasen/skiffergasen del 1  
• Irans olja hotar den amerikanska dollarn 
• Ett brandtal av sällan skådat slag: Wes Jackson
• Ny Svensk Peak Oil -avhandling försvarad 
• EIA:s nya råoljerevidering bekräftar produktionsplatå 
• Guld: igår, idag och i framtiden  
• Nicole Foss x 5 

Nu över till inlägget.
 
Ryssland fortsätter koppla greppet om gas och oljeproduktionen i världen

Många känner till att Saudiarabien sitter på världens största oljereserver men alltmer står det klart att Saudiarabien inte ökar sin oljeproduktion utan ligger kvar kring 10-11 miljoner fat per dag sedan 2009.
Sedan 2009 har däremot Ryssland närmat sig tronen och till och med tagit över den under 2009 och 2010, med  undantaget 2011 då Saudiarabien alltså ökade produktionen med ca 1,2 miljoner fat per dag från föregående år. Se BP Statistical Review 2012

Inte nog med att Ryssland blivit allt viktigare på en oljemarknad som hela tiden hovrar på gränsen av utbudsbrist, Ryssland har även alltmer kopplat greppet om gasproduktionen, särskilt till Europa med Nordstream -projektet vi skrivit om tidigare.  Idag skriver UPI om hur den andra ryska gaslivlinan i Europa, South Stream är i fullgång och hur ett nytt samarbete för att få gasen genom Slovenien nu upprättas med det gemensamma företaget South Stream Slovenia LLC. South Stream pipelinen ska transportera gas från Ryssland via turkiska vatten av Svarta havet till glada gaskunder  i södra Europa. Ryssland ligger tillfälligtvis på plats 2 när det gäller gasproduktionen, då USA just nu upplever (en mycket kort sådan) överkapacitet av gasen med Shalegasproduktionen.  

Samtidigt läser vi en mycket läsvärd artikel på Financial Sense, där Marian Katusa ser en tydlig trend där president Putin styr sina "ryska" intressen genom att använda gasen och oljan som förhandlingsvapen. Att detta skapar ett potentiellt farligt beroende av Ryssland (ja har redan gjort det) är en sak men vad fortsatt enorm oljeproduktion och gasproduktion i Ryssland även gör är att alltmer olja levereras till Kina och Asien. Problemet med detta är att kineserna har en större plånbok och en ökande aptit på olja och kommer köpa mer olja på en marknad som i princip har en konstant mängd. Det betyder samtidigt att Ryssland använder all olja i sin portfölj vilket gör att om en brist skulle uppstå med Iran, Irak etc finns inte mycket till motsvarigheten av "ryska räddningsfonden" att hoppas på.  

UPI rapporterar även idag om hur även Kanada riktar alltmer av sina export mot Kina. En världsmarknad där kineser köper mer olja och i princip övriga länder därmed tvingas köpa mindre och dyrare olja är inget vidare för ekonomin...Precis som Katusa betonar i artikeln spelar det ingen roll att oljepriset först sticker i höjden och sedan faller tillbaka när den dödar efterfrågan temporärt, oljepriset faller bara tillbaka till en högre lägstanivå för att sedan stiga igen. Världsekonomin kämpar med ett oljepris kring 100 dollar fatet och detta i en recession...detta bör väcka en del tankar. Döm själva!