Detta är dåliga nyheter för världens ekonomi. OPEC:s råoljeproduktion är fortfarande överlägset viktigast för världens råoljeförsörjning och stod 2011 för i genomsnitt 31,7 miljoner fat per dag av världens råoljeproduktion eller ca 42,8% enligt amerikanska EIA:s siffror.
Enligt BP:s World Energy Outlook 2012 (alltså inte BP Statistical review) är OPEC dock inte endast viktig för världens råoljeproduktion, råoljan som i sig dock utgör 85% av världens totala oljevätskor, där alltså även oljesand, skifferolja, vätskor från naturgas, kol etc ingår. OPEC väntas även öka i betydelse för världens totala produktion av oljevätskor. Se graf nedan:
Källa: BP Energy Outlook 2012
Enligt Reuters beror nedgången i OPEC:s produktion just nu främst på minskad export/produktion från Angola, Nigeria och tankerproblem/handelsembargot mot Iran. OPEC själva hävdar att de producerar tillräckligt för världsmarknaden för tillfället.
Ur ett Peak Oil perspektiv är det förstås intressant att spekulera i hur mycket det faktum att råoljeproduktionen legat på en platå sedan 2005, spelar in i sammanhanget. Väljer Saudiarabien och andra OPEC länder att medvetet hålla ner produktionen för att spara på krutet (kunna hålla produktionen uppe under en längre tid och tjäna mer på Peak Oil/en krympande olje-exportmarknad framöver), eller har man helt enkelt inte kapacitet att öka produktionen? Tjänar OPEC så mycket pengar på de nuvarande 3-siffriga oljepriset att man inte vill "svämma över marknaden" med olja så oljepriset/intäkterna av oljan sjunker?
Helt klart är i alla fall att geologin nu börjar avspegla sig i oljepriset och utvinningen av råoljan. Spekulation av oljepriset och marknadens förmåga att reglera efterfrågan med priset och "skapa ett nytt utbud" och nya alternativa resurser har mindre betydelse än någonsin. Tvivlar någon på Peak Oil:s inverkan på oljepriset redan nu och dess ökade betydelse framöver rekommenderas IMF senaste rapport om saken.
I måndags la den amerikanska ekonomigiganten Bloomberg upp ett långt utdrag ur Jeff Rubins senaste bok med titeln "Hur höga oljepriser kommer sätta ett lock på tillväxten permanent" till stor glädje för oss som följer Peak Oil utvecklingen (och med viss förvåning) men glädjen/förvåningen la sig snabbt.
Det är lustigt hur media kan förvränga verklighetsbilden. Ena stunden låter man fakta och vetenskapliga belägga styra bilden bara för att i nästa stund, när fakta blir obekväm eller inte lika sexiga/heta nyheter då väljer att totalt frångå verkligheten oavsett vilka följderna kan få.
Denna gång är det alltså Bloomberg som bidrar till att vilseleda allmänheten om Peak Oil.
Först läser vi som vanligt en eminent redogörelse av författaren till bästsäljaren "Why the World is about to get a whole lot smaller-oil and the end of globalization" och i "artikeln" ovan alltså utdrag ur Jeffs senaste bok som släpps den 16 oktober i år “The Big Flatline: Oil and the No- Growth Economy”. Jeff Rubin är före detta chefsekonom för en av Kanadas största investmentbanker, CIBC World Markets. För mer info om Jeff se tidigare inlägg som Jeff Rubin: "När ekonomin krymper" & Jeff Rubin: En mindre men hållbarare Värld
Jeffs artikel är lång men inleds så här:
"The countries guzzling the most oil are taking the biggest hits to potential economic growth. That’s sobering news for the U.S., which consumes almost a fifth of the oil used in the world every day. Not long ago, when oil was $20 a barrel, the U.S. was the locomotive of global economic growth; the federal government was running budget surpluses; the jobless rate at the beginning of the last decade was at a 40-year low. Now, growth is stalled, the deficit is more than $1 trillion and almost 13 million Americans are unemployed"
"And the U.S. isn’t the only country getting squeezed. From Europe to Japan, governments are struggling to restore growth. But the economic remedies being used are doing more harm than good, based as they are on a fundamental belief that economic growth can return to its former strength. Central bankers and policy makers have failed to fully recognize the suffocating impact of $100-a-barrel oil."
Vi överlåter analysen av artikeln till läsaren då den är lång och detta inlägg redan är längsta laget. Dock väl värd att läsa.
Till att börja med smygs Jeff Rubins artikel in under "Åsiktsfliken" (Opinion på engelska) och Bloomberg är noga med att understryka att det som skrivs i artikeln helt och hållet är författarens åsikter...
Vi snabbspolar nu framåt från Jeffs artikel (vi kallar den artikeln för enkelhetens skull) på måndagen, till en annan artikel på onsdagen men nu alltså under fliken "News" på Bloomberg siten:
I artikeln från i onsdags ovan rapporterar Bloomberg att USA:s oljeproduktion tack vare utvininngen av skifferolja i främst North Dakota stigit till de högsta nivåerna sedan 1997 och att USA täckte 83% av sina energibehov under de första 6 månaderna av detta år. Vidare tror man att råoljepriserna (pga den ökade produktionen) ska sjunka framöver (i kontrast till Rubin som menar att det kommer stiga eller ligga kvar tresiffrigt) och pekar på ett uttalande av en analytiker vid JPMorgan Chase & Co från den 20 september.
Man går till och med så långt i artikeln att man hävdar att USA:s energiförsörjning fram till 2020 kan leda till en "återindustralisering" av Amerika och skapa miljontals nya arbeten...detta med hänvisning till en rapport av Citigroup Inc. från i mars...
Wow! Om vi för sakens skull utgår från att läsaren av artikeln om "oljeboomen" i USA närmast ovan även under måndagen läst Jeffs artikel måste väl vederbörande dragit en lättnadens suck som kunnat höras ända bort på andra sidan Atlanten! Tänk vad bra, USA energioberoende är inte långt borta och oljeproduktionen ÖKAR åter igen! Vidare tänker läsaren av de båda artiklarna kanske att "Jeffs artikel var ju ända bara "åsikter" och skifferoljan kommer ju öka i produktion och ersätta import från Mellanöstern ja rent av Kanada...oljepriserna kommer därmed gå ner inte upp".
Vi har skrivit mycket om vad som krävs för att uppehålla skifferoljeproduktionen och skiffergasproduktionen och hur detta omöjligt kan fortsätta en längre tid, om skifferoljans olönsamhet, skiffergasens olönsamhet och hur det endast är en kortsiktig glädjehysteri vi ser i USA kring detta:
Skiffergas och skifferolje -hysterin klamrar sig fast vid ett halmstrå och är inte i närheten av närheten till att ersätta en minskad eller stillasittande global produktion av den billiga konventionella råoljan. Råoljan som vi alla är så beroende av.
Den som trodde att problematiken kring skifferoljan och skiffergasen främst låg i de miljömässiga och ekonomiska konsevekenserna vid utvinningen har inte läst på ordentligt/bara skrapat på ytan av problemen.
Men om man nu vill lära sig mer om kontamineringen av dricksvattnet och de risker olje och gas industrin är villiga att ta i sin desperation efter mer olja och gas kan man göra det tex här och här.
Håll även utkik efter den nya filmen "Promised Land" om skiffergasutvinningens "baksida" med ingen mindre än Matt Damon:
Man kan inte låta bli att återkomma till USA:s dåvarande president Jimmy Carters tal till nationen den 15 Juli 1979. Det är nämligen slående hur aktuellt det känns, faktum är att Carters tal troligen är mer aktuellt nu än någonsin tidigare. Carter talar nämligen om en förtroendekris i nationen för det politiska systemet, det ekonomiska systemet och tron på en bättre framtid.
Kanske viktigast av allt talar Carter om vikten av att tala sanning, att våga se problemen i vitögat och göra något åt dem men att samtidigt inte vara naiv och tro att de går att trolla bort eller att det kommer bli lätt bara för att man erkänt problemen. Carter talar även om en energikris och en omställningen från beroendet av olja. Att enorma satsningar på ett nytt transportsystem måste göras, att alla måste bidra med mindre oljeanvändning och se på konsumtion på ett nytt sätt!
Men sen kom president Ronald Reagan och monterade ner solcellspanelerna på Vita Huset som Jimmy Carter satt upp som symbol för den solcellssatsning som skulle stå för 20% av USA:s energiproduktion år 2000...
Men att pengarna/investeringarna gått till fortsatta satsningar på oljeindustrin istället för att ställa om samhället som Carter talade om är väl inget nytt på kartan, istället skedde sedan 1980-talet en minst lika tokig "utveckling": Dollarn frånkopplades guldet den 15 augusti 1971.
I ett som vanligt mycket bra program på Financial Sense (från igår), diskuterar Jim Puplava och hans kollega John Loeffler hur USA:s beslut att bryta upp Bretton Woodssystemet bl.a skapat valutakrig, möjliggjort omställningen från tillverkningsindustri till en i väst nu framförallt dominerande tjänsteekonomi och finansiell ekonomi. Ja helt enkelt hur pengarexpansionen och skuldbergen blev möjliga och tog oss dit vi är idag...
Peak Oil -gurun Richard Heinberg intervjuas i en mycket bra intervju i australienska ABC News som efter sin tidigare show på ABC TV "The Oil Crunch" nu tycks ha snappat upp Peak Oil spåret på allvar.
The Oil Crunch rekommenderas starkt för den som missat den:
Tillägg:
Missa inte ABC TV:s förlängda intervjuer med bl.a Kjell Aleklett, Jeremy Legget och Chris Skrebowski
Kjellbergs rapport "är en del av ett stort energi-, klimat- och hållbarhetsprojekt (EnergYZer)
som Jämtlands och Västernorrlands läns Energikontor drivit tillsammans under åren 2008-2011. Projektet har finansierats av EU:s strukturfond Mål 2, länsstyrelserna
och landstingen i Jämtlands och Västernorrlands län, de båda länens 15 kommuner och Energimyndigheten".
Kjellberg väver på ett pedagogiskt sätt samman Peak Oil, nettoenergi och vår finans och tillväxtkris och lyckas på ett imponerande sätt få ihop allting på endast 42 sidor. Till stor glädje finns en lång lista och intressanta resonemang kring vilka som är några av de största problemen/drivkrafterna för omställningsarbetet och vad Kommuner/lokala och regionala samhällen kan göra för att minska sin sårbarhet för Peak Oil och finanskrisen. För den som missat denna "masterpiece" -skriv ut rapporten och läs den!
"Historiskt sett har vi vant oss vid att energin har varit billig och tillförlitlig. Olja är en av våra främsta energikällor och så länge den flödat har samhället kunnat växa. Nu minskar oljeproduktionen samtidigt som efterfrågan ökar, vi närmar oss oljetoppen."
..."Alingsås har jämfört med många andra kommuner bra förutsättningar att lyckas sänka beroendet av olja. Redan idag finns ett fokus på energieffektiva byggnader och en kommunal organisation som är medveten om frågornas vikt. Inför en långsiktig och kraftig höjning av oljepriset är Alingsås dock, i likhet med de flesta andra kommuner i Sverige, dåligt förberett.
..."Dyrare transporter och råvaror slår hårt mot alla kommuner med låg grad av självförsörjning. Att skapa sig en överblick över ett ämne handlar mycket om att referera till erfarenheter. När det gäller effekterna av oljetoppen finns inga närliggande paralleller. De tider av ransonering och självförsörjning som dagens äldre kan dra sig till minnes inträffade i ett samhälle vitt skilt från vårat, det kan därför vara svårt att föreställa sig hur vårt samhälle påverkas om en av de viktigaste energikällor tas bort. Den tyska armén menar i sin studie av oljetoppen att psykologiska barriärer gör att vi tenderar att bortse från fakta och rent instinktivt vägrar undersöka denna svåra fråga i detalj"
När det gäller Peak Oil:s kanske viktigaste punkt, omställningen av matproduktionen skriver man bl.a. så här:
"Den primära effekten av oljetoppen är att maten blir dyrare på grund av att produktion och transporter i stor utsträckning är beroende av olja. Dagens distributionssystem är dessutom mycket känsligt för störningar varför bara några dagars störning någonstans i kedjan kan medföra matbrist.I ett längre perspektiv, då oljan är helt utfasad, talar mycket för att livsmedelsproduktionen och distributionen måste förändras i grunden".
Tre bra rapporter alltså och tre härliga steg framåt för omställningsarbetet i landet. Detta alltså till skillnad mot myndigheter som MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap) där förnekelsen av Peak Oil eller avsaknaden av en nationell handlingsplan för att förbereda Sverige på den största energi och ekonomiutmaningen landet ställts inför sedan industrialiseringens början-är TOTAL.
Finansdepartement & Expertgruppen för Miljöstudier å sin sida har inte bara förnekat Peak Oil, utan vad värre är bidragit till att vilseleda allmänheten om allvaret genom att låta en av grundarna till den norska oljefonden (Øystein Noreng) i huvudtaget uttala sig som en expert kring Peak Oil, när Peak Oil och dess konsekvenser hotar och starkt ifrågasätter den norska oljefondens hela affärskoncept! För er som missade presentationen av "rapporten" i Rosenbad kan se den här och bilda er en egen uppfattning.
Alingsås-bra jobbat, kör så det ryker! (ställ om alltså)
Bengt Dennis vår tidigare riksbankshövding intervjuades i gårdagens SVD till minnet av det berömda slaget då kronans fasta växelkurs skulle försvaras till 500%.
Hittade nyligen en gammal artikel i DN från 1996 som väldigt utförligt beskriver när vi här i Sverige stod inför vår moderna tids "Greek moment".
"The sky is the limit" förklarade Dennis när han slog näven i bordet och beslutade att räntan höjdes från 75 till hela 500%. Medan England och Italien tidigare under samma onsdag valde att ge upp pundets och lirans fasta kurs.
Artikeln är aningen politiskt vinklad, som sig bör är Wallenberg/Investor såklart skurkar. Men tycker ändå den ger en intressant historieblick om varför det gick som det gick när kronan till varje pris skulle försvaras. Målet var såklart att köpa tid så att storkapitalet hann lägga om sina lån inför den stundande devalvering som skedde när kronans växelkurs släpptes fri.
För tjugo år sedan beslöt Riksbanken att höja sin styrränta
till 24 procent. Nästa dag till 75 procent. Efter en vecka kom
räntechocken: 500 procent. Kronförsvaret hösten 1992 upprätthölls via
detta monetära undantagstillstånd i två månader.
Det som försvarades var kronans fasta växelkurs gentemot en korg av
europeiska valutor. Kapitulationens stund nåddes på eftermiddagen den 19
november. Kronan lämnades att flyta, det vill säga sjunka. Omedelbart
devalverades Sveriges valuta med 25 %, vilket genast stärkte den svenska
exportens konkurrenskraft.
Radiodokumentär för nostalgiker
För den som finner det trist eller inte har tid att läsa, så har radio programmet P3 Dokumentär gjort ett inslag om 90-talets finans kris i Sverige. Dokumentären fångar tidsandan bra och vi får möta både stora och de små människorna under berättelsen gång.
Under parollen ”Havet är vår landsväg” kunde vi i gårdagens Rapport se när Gotlandsupproret nådde den kungliga huvudstaden för att protestera mot höjda färjepriser. 108 064 namnunderskrifter överlämnades till infrastukturminister Catarina Elmsäter Svärd med krav på ökade statliga subventioner för att priserna på resande och frakt till ön via sjövägen skall minskas.
FOI oroas av den växande björnstammen. "Om vi uppfattas som ett underskottsområde för säkerhet, ökar osäkerheten om vad vi står för. Omvärlden kan då utnyttja situationen genom att testa och utmana oss" Nya hotbilder i hemlig rapport, Mikael Holmström, Svd.se, 17 Sep 2012
I torsdags gick gamle gode Helikopter -Ben Bernanke ut och meddelade att FEDI åter kommer till galaxens räddning och nu sätter igång QE3. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve ska varje månad med 40 miljarder dollar köpa vad som kallas MBS (Morgage Backed Securities) eller rent konkret bostadsobligationer. Läs gärna blogg-grannen Flutes tänkvärda tankar för mer information om QE3.
Vid tidigare QE1 och QE2 har man satt ett datum hur länge FED´s pengarskapande (lån från framtiden) ska gälla men nu ska FED´s QE3 pågå tills USA:s ekonomi uppvisar ”stabil tillväxt”.
Något alla vi som är medvetna om Peak Oil starkt ifrågasätter, dvs om det i huvudtaget kommer vara möjligt med tillväxt som vi nu är vana att se den då oljepriset fortsätter att stiga på grund av stagnerande råoljeproduktion sedan 2005 och en sannolik minskad global råoljeproduktion de närmaste åren.
Marc Faber intervjuades igår av Bloomberg och är inte heller särskilt optimistisk över FED´s "nya" räddningsåtgärder. Kika och fundera själva.
Vi har lite krångel med Internet just nu men för att kika på videon med Marc Faber (från igår) klicka här!
Vi har alltså all anledning att minska vårt användande av fossila bränslen och minska våra utsläpp av växthusgaser mycket snabbt och i STOR omfattning MEN istället dominerar den alltmer globala ekonomiska krisen och oljepriserna stiger...Därför kastar sig både olje och gasindustrin (och även politiker) efter första bästa gas och oljefynd och rapporterar som om det skulle rädda dagen, ja varför inte hela världen från ekonomiska bekymmer för en stund.
Så låt oss nu ta en titt på den senaste flugan inom framförallt gassektorn: Medelhavsregionen:
Många har säkert läst om Israels stora gasfält Leviathan som upptäcktes 2010 och uppskattas innehålla 25 biljoner kubikfot gas. Leviathan-fältet ligger norr om Isreaels kust och uppskattas kunna förse Israel med gas i 150 år, räknat på nuvarande konsumtion i landet.
Amerikanska bolaget Noble Energy inc. vill även bygga en anläggning i anslutning till israeliska gasfälten för omvandling av gas till flytande gas (LNG) som kan kosta ca 5 miljarder dollar enligt UPI. UPI skriver att nya möjligheter öppnat sig sedan arabiska våren med Egypten, Tunisien och Libyen som nya starka intressenter kring Medelhavsområdets gasfält. Det stora upptäckterna av gas i Medelhavet gjordes först 2009-2011. Flera dispyter har uppstått kring gasfälten, förutom de utanför Israel, pågår även dispyter över rätten till gasfält och oljefält utanför Cypern mellan Turkiet och Grekland och mellan Malta och Libyen (över fält nära Libyens kust) för att nämna några.
Även Ryssland med gasgiganten Gazprom vill ha ett finger med i spelet när det gäller de största gasfyndigheterna i östra Medelhavet. I utbyte mot olika ekonomiska stödåtgärder (eller skuldavskrivningar?) försöker Gazprom få tillgång till gasfyndigheterna söder om Cyperns kust som kontrolleras av den grek-cypriotiska regeringen.
BP är en annan aktör som inte vill missa en bit av kakan. Ett tidigare stort djuphavs-borrprogram utanför Libyens kust på 900 miljoner dollar, avbröts under 2011 men beräknas återupptas 2013. Med andra ord Medelhavsområdet håller på att bli en riktig energikrutdurk, vi får väl se om det leder till en ökad militärisering i området framöver när varje gas och oljeplätt ska försvaras och bevakas med näbbar och klor. Man ska inte på något sätt förneka betydelsen av gasens ökade roll när oljan blir allt otillgängligare och allt dyrare men gas är inte flytande bränsle och gas kan bara delvis ersätta oljan och det under en mycket kort tid och i ett begränsat område för ett begränsat antal länder, läs bl.a. tidigare inlägg här och här för att förstå varför. Framförallt måste man förstå varför man satsar enorma summor och resurser på gasutvinningen i USA och Medelhavet tex (och ja även Kina). Detta är inte för att man plötsligt i ett genidrag funnit i en massa skiffergas och djuphavshavsgas "som finns oändliga mängder" eller för att det är billigt/eller ens lönsamt, utan för att det inte finns något annat att utvinna, i tillräckligt snabb takt för att hålla igång nuvarande (billiga) oljeberoende-globala ekonomi. Ja vissa fynd är stora och kommer till stor glädje för några få stater och aktörer men i det stora hela, knappt några månaders oljedroppar i havet!
Under ett program på CNBC igår diskuterade David Stockman vad vi kan vänta i januari 2013 när de automatiska nedskärningarna i den amerikanska statsbudgeten infaller. David Stockman är bl.a. före detta chef den amerikanska statsbudgeten under president Ronald Reagan. De automatiska nedskärningarna kan bara förhindras/förskjutas om amerikanska kongressen kan komma överens om nedskärningarna eller höja budgettaket ytterligare...varken Obama eller Romney har några lösningar på detta så hoppas inte på förändringar efter den 6:e november oavsett hur presidentvalet utfaller.
Det är dock värt att notera att det blir allt tydligare att även gammelmedia sakta men säkert plockar upp lite andra tankar och "lösningar" för den ekonomiska cirkusen, alltså inte bara business as usual metoder där amerikanska FEDI(Federal Reserve) och ECB osv ska rädda dagen genom att trycka pengar och köpa upp nya stadsskuldsedlar som nu månad för månad löper ut för olika länder.
Vill man roa sig lite med siffror eller skrattgråta en skvätt rekommenderas att gå in och kika på US National Debt Clock.org
Bloggrannen och författaren till den eminenta lilla boken "Tillväxt till döds" Stellan Tengroth tipsar oss om dokumentären "Manufactured Landscapes", regisserad av Jennifer Baichwal i samarbete med filmaren och fotografen Edward Burtynsky. Säkert många som sett den då den är från 2006 men om inte...låt oss bara säga att en bild säger mer än 1000 ord och en rörlig bild mer än så och detta är en kombination av dessa... med fokus på den industriella komplexitet och verksamhet som möjliggör den högteknologiska värld som några av oss kan skörda frukterna av. Men det är inget vi ska ta för givet.
Detta är inlägg 256 i ordningen och innan vi fortsätter med dagens inlägg vill vi passa på att tacka alla läsare som fortsätter att läsa bloggen, igår fyllde nämligen bloggen 1 år! Sedan starten den 6 september 2011, då bloggen låg på Wordpressplattformen, har läsarantalet vuxit stadigt och detta har gett oss energi att fortsätta skrivandet av nya inlägg!
Första inlägget vi publicerade var ”Vad är ett stort OLJEFYND” och vi har sedan start fokuserat på frågor kopplade till Peak Oil men försökt eftersträva att ge en helhetsbild med olika perspektiv på ekonomicirkusen och frågor gällande hållbarhet.
Ryssland fortsätter koppla greppet om gas och oljeproduktionen i världen
Många känner till att Saudiarabien sitter på världens största oljereserver men alltmer står det klart att Saudiarabien inte ökar sin oljeproduktion utan ligger kvar kring 10-11 miljoner fat per dag sedan 2009.
Sedan 2009 har däremot Ryssland närmat sig tronen och till och med tagit över den under 2009 och 2010, med undantaget 2011 då Saudiarabien alltså ökade produktionen med ca 1,2 miljoner fat per dag från föregående år. Se BP Statistical Review 2012
Inte nog med att Ryssland blivit allt viktigare på en oljemarknad som hela tiden hovrar på gränsen av utbudsbrist, Ryssland har även alltmer kopplat greppet om gasproduktionen, särskilt till Europa med Nordstream -projektet vi skrivit om tidigare. Idag skriver UPI om hur den andra ryska gaslivlinan i Europa, South Stream är i fullgång och hur ett nytt samarbete för att få gasen genom Slovenien nu upprättas med det gemensamma företaget South Stream Slovenia LLC. South Stream pipelinen ska transportera gas från Ryssland via turkiska vatten av Svarta havet till glada gaskunder i södra Europa. Ryssland ligger tillfälligtvis på plats 2 när det gäller gasproduktionen, då USA just nu upplever (en mycket kort sådan) överkapacitet av gasen med Shalegasproduktionen.
Samtidigt läser vi en mycket läsvärd artikel på Financial Sense, där Marian Katusa ser en tydlig trend där president Putin styr sina "ryska" intressen genom att använda gasen och oljan som förhandlingsvapen. Att detta skapar ett potentiellt farligt beroende av Ryssland (ja har redan gjort det) är en sak men vad fortsatt enorm oljeproduktion och gasproduktion i Ryssland även gör är att alltmer olja levereras till Kina och Asien. Problemet med detta är att kineserna har en större plånbok och en ökande aptit på olja och kommer köpa mer olja på en marknad som i princip har en konstant mängd. Det betyder samtidigt att Ryssland använder all olja i sin portfölj vilket gör att om en brist skulle uppstå med Iran, Irak etc finns inte mycket till motsvarigheten av "ryska räddningsfonden" att hoppas på.
UPI rapporterar även idag om hur även Kanada riktar alltmer av sina export mot Kina. En världsmarknad där kineser köper mer olja och i princip övriga länder därmed tvingas köpa mindre och dyrare olja är inget vidare för ekonomin...Precis som Katusa betonar i artikeln spelar det ingen roll att oljepriset först sticker i höjden och sedan faller tillbaka när den dödar efterfrågan temporärt, oljepriset faller bara tillbaka till en högre lägstanivå för att sedan stiga igen. Världsekonomin kämpar med ett oljepris kring 100 dollar fatet och detta i en recession...detta bör väcka en del tankar. Döm själva!
Tack vare gårdagskvällens inslag i Rapport påminns vi att tjata om det igen, nämligen att vi åker på storstryk av lillebror Norge när det gäller satsandet på elbilar.
I Sverige rullar det idag 500 elbilar inklusive de med hybrid och plugin-drift. Med dagens utveckling kommer det att rulla 8000 inregistrerade elbilar i slutet av året i Norge, nästan 20 ggr fler än i Sverige.
En av de stora anledningarna är det som nämns i inslaget nämligen att de med elbil har fri tillgång till buss- och taxifilen samt befrielse av vägtullar och gratis parkering.
Istället för att använda sig av en supermiljöbilspremie har man valt att subventionera elbilsförsäljningen med slopade importavgifter och avskaffad moms på elbilar.
Kanske viktigast av allt är att norska staten ger ett 40 -procentigt bidrag till investeringar i snabbladdningsstationer. Norge går ut med erbjudanden där investeraren kan ansöka om bidrag. På detta sätt är det tänkt att investeringarna ska uppmuntra mångfald och diversifiering. Man menar att utan subventioner är risken stor att endast några få kapitalstarka aktörer tar hand om hela laddningsmarknaden och att vi får ett oligopol och ingen konkurrens att tala om (hmm OKQ8 i Sverige??).
Om man ska spekulera i anledningarna till den magra svenska satsningen hamnar rätt snabbt på bokstaven V som i Volvo Personvagnar. Då Volvo personvagnar ligger så långt efter utveckling av just elbilar, blir det ju en fråga om konkurrens. Om Sverige snabbt skulle bli en stor marknad för elbilar, skulle ju naturligtvis Volvo hamna på efterkälken och förlora marknadsandelar mot företag som satsar hårt mot elbilar, något Torslanda inte skulle må bra av.
Vi har i ett tidigare inlägg skrivit mera utförligt om varför den svenska supermiljöbilspremien varit mindre lyckosam och vad som mera utförligt borde göras för att råda bot.
Det magra utbudet av bilmodeller som finns på marknaden bör även tas i beaktning .
För mer info om elbilar se gärna tidigare inläggen:
För drygt en vecka sedan gjorde Russel Beard på Aljazeera ett mycket bra reportage om Omställningsarbetet som sker på flera håll i bl.a. England. Tack till omställningsnätverket Omställning Sverige som gjorde oss uppmärksamma på reportaget.
I reportaget får vi exempelvis följa hur stadsdelen Brixton i London bygger en hållbar ekonomi, motståndskraftig nog att hantera globala finansiella kriser och en värld med dyr och allt mer otillgänglig olja.
Med lokal valuta och lokala verksamheter som involverar matproduktion och lokala energialternativ mm, mm skapar man både gemenskap och motståndskraft för externa kriser. Man har skapat över 80 samhällsägda matträdgårdar, ett stort energikooperativ med fler på gång och mycket annat.
Reportaget är verkligen sevärt och ger en sannerligen energi och hopp om att det går att ställa om från ett samhälle och en ekonomi som just nu bygger på materiell tillväxt, trots att resurserna på planeten är ändliga och vår nuvarande globala ekonomi drivs av billig olja och lån från framtiden. Vi kan och bör naturligtvis inte tänka att allt som funkar i Brixton nödvändigtvis funkar lika bra (eller i huvudtaget) i en förort till Stockholm eller liknande. Olika platser har olika förutsättningar och därmed olika lösningar men
lokala och regionala verksamheter som involverar självförsörjning i
fråga om matproduktion råder det inget tvivel om att vi kommer se mer av
framöver. Det blir helt enkelt nödvändigt om vi ska kunna leva med
mindre och dyrare olja.
Omställningen i form av lokala valutor och lokala ekonomiska verksamheter skapar ett kretslopptänkande likt det som finns naturligt i naturen. Det var så det var tänkt från början, dvs att naturens frukter och krafter skulle återinvesteras i sig själva och vi vara en del av systemet. 200 års fossilt energirus har dock fått de flesta att glömma vad ekonomi faktiskt innebär, att HUSHÅLLA med begränsade resurser. Varför står inte detta på första sidan i alla "ekonomiska" läroböcker?
Antingen accepterar man verkligheten och anpassar sig efter den som "om det vore" det naturligaste som helst, något vi människor sannerligen är kapabla till eller så väntar man...tills tåget har gått!
Vi har tidigare under våren och sommaren deltagit i en webinarserie anordnad av ASPO-USA (de uppdaterar just nu sina hemsida) där den senaste forskningen och utvecklingen inom olje och gas industrin presenterats och diskuterats.
Vi får nu anledning att återkomma till dessa webinarer. Den kanadensiska tidningen The Globe and Mail har nyligen rapporterat om att utvinningskostnaderna för den konventionella kanadensiska oljeproduktionen har tripplats på 6 år och BNN rapporterar att enligt Bank of America Merril Lynch beräkningar kommer den kanadensiska oljesandsutvinningen kräva ett oljepris på 113 dollar fatet 2013 endast för att utvinningen ska gå runt ekonomiskt: Oljepris på 113 dollar fatet för att Kanadas oljesandsutvinning ska gå runt
BNN video
Sedan 2004 flyr kapital från konventionell oljeutvinning i västra Kanada till den okonventionella och långt mer komplicerade men kortsiktigt potentiellt lönsamma skiffergas-utvinning och oljesandsutvinningen.
Under perioden 2004-2010 steg produktionskostnaderna för konventionella oljebrunnar från 1,3 miljoner dollar/brunn till 3,8 miljoner dollar/brunn! Samtidigt ska man hålla i minnet att produktionen från en okonventionell skiffergas brunn inte sällan går ner med 80% endast 1 år efter den kommit igång! Ändå är det alltså till okonventionell gas och oljeutvinning man flyr, vilket bör väcka en del tankar.
Så hur ligger det egentligen till när USA och andra utropar att de med ökad skiffergasutvinning, skiffolja och oljeskiffer och import av oljesand från Kanada kan bli energioberoende inom överskådlig framtid?
Låt oss begrunda följande:
Hoppet till skiffergasen (Shale gas)- energioberoende-glöm det!
I det första ASPO-USA webinaret (se inläggen del 1 & del 2) visade geologen och petroleum -prospekteringsspecialisten Arthur Berman att gasbolagen går med förlust för var dag som går pga ett för lågt gaspris och den överproduktion som byggdes upp åren innan finanskrisen 2008. Nu minskar gasproduktionen i alla fält utom i det Nordöstra USA och det sker nu en kapplöpning mellan borrandet av nya brunnar och produktionsnedgången i redan producerande gasbrunnar som snabbt når sin maximala produktionsnivå och sedan kraftigt minskar i produktionstakt och snabbt blir olönsamma. Läs mer om detaljerna kring detta i tidigare inlägg (del 1 & 2 ovan).
Hoppet till skifferoljan o oljeskiffer (Shale oil & Oil shale)-energioberoende inte en suck!
I ett annat av ASPO-USA:s webinarier visade Arthur Berman att Shale oil formationer och konventionella oljefält INTE är samma sak. Skifferoljan från Shale formationer når sin maximala produktionskapacitet redan efter 3-5 år varefter produktionen minskar kraftigt. 1000-tals brunnar måste därmed borras för att hålla produktionen på en hög nivå för att inte säga ökande nivå (vilket man hoppas på). Oljepriserna måste ligga på minst 70-80 dollar fatet för att produktionen av skifferolja och oljeskiffer ska gå runt ekonomiskt.
Hoppet till Kanadensiska oljesanden (främst för USA o Kina)- Energioberoende, tjena!
Oljesandsproduktionen i Kanada kommer alltså kunna fortsätta så länge priset ligger över ca 113 dollar fatet (om Bank of Americas beräkningar stämmer) och till och med öka produktionen/exporte framöver till både USA med Keystone pipelinen (om den går igenom) och via Vancouver och fartyg till Kina. Men en världsekonomi som kämpar vid ett oljepris kring 100 dollar fatet, tål knappast 114 dollar fatet som i skrivande stund, eller särskilt mycket högre länge till. Samtidigt krävs nya investeringar för att hålla igång olje och gasproduktionen vid nuvarande nivåer (för att inte tala om för att öka produktionen) som alltså i sin tur kräver högre olje o gaspriser-tala om ett dilemma!
Hoppet för fortsatt hög/ökande oljeproduktion för oljeimportörer i övriga världen - inge vidare!
Ok det var ett fasligt tjat om USA kanske den svenske läsaren tänker, hur blir det med oss i Sverige?
Well vem kan förklara detta bättre än mannen som ligger bakom exportlandmodellen för olja själv: Jeff Brown. I ytterligare ett eminent webinar av ASPO-USA vi deltog i visade Jeff Brown (del 1 & del 2) hur den globala exporten av olja kommer minska framöver pga ökad konsumtion i oljeproducerande länder och ökad import från främst Kina och Indien. (vi kanske bör tillägga-även från Japan när kärnkraften ersätts med import av olja och gas).
Oljepriset fortsätter att stiga och riskerar att trigga en ännu
kraftigare recession! (spelar alltså ingen roll om efterfrågan på olja minskar i
USA o Europa pga finanskrisen, efterfrågan totalt i världen via Kina, Indien och i
de oljeexporterande länderna tvingar snabbt upp priset igen) kryddat med "lite oro" i Mellanöstern...
Kika gärna på videon nedan om tidigare löften från amerikanska presidenter om energioberoende, känns närmare till Mars än att dessa löften infrias...fundera själva!