Iran, OPEC och det hoppande oljepriset

Mycket händer sannerligen nu men låt oss vända blickarna lite mot Iran. Många kanske gläds åt ett kraftigt fallande oljepris som på knappt 4 veckors tid fallit från 120 dollar/fatet till cirka 80 dollar/fatet (Brent Crude) och fått ner bensinpriset även vid svenska pumpar och för dess semesterkunder. Men som så ofta kan skenet bedra oss.

USA:s strategi mot Irans påstådda kärnvapenprogram är som bekant att frysa så mycket av Irans handel som möjligt genom att hota om sanktioner mot länder som handlar olja med Iran (Irans överlägset viktigaste inkomstkälla) och tillsammans med EU från den 1 juli införa ett handelsembargo med importförbud mot olja från Iran. 

Krigspropagandan och den ekonomiska isoleringspolitiken mot Iran har i viss mån börjat ge effekt. Det är bara att konstatera antalet oljesupertankers med destination Iran är det lägsta på 8 månader. Inte bara rederiernas nationella förpliktelser avgör utan i minst lika stor grad problemet att man inte kan försäkra transporterna efter EU:s embargo träder i kraft i juli. Irans råoljeexport ska enligt IEA även minskat från 2,5 miljoner fat/dag förra året till mellan 1,2 -1,8 miljoner fat/dag redan nu.          

Bloomberg skriver dock idag att USA ger 7 länder undantag och tillåtelse att fortsätta importera olja från Iran de närmaste 6 månaderna utan att USA bestraffar dem med sanktioner, enligt Hillary Clinton för att "de alla tydligt minskat volymen olja de köper från Iran". Dessa länder är: Indien, Turkiet, Sydafrika, Malaysia, Sri Lanka och Taiwan. Intressant nog ges alltså inget undantag till Kina.

Utrikestalespersonen för Kinas utrikesminister Liu Weimin, sa i ett uttalande igår att Kina importerar råolja från Iran baserat på sina ekonomiska behov och har sagt till USA att Kina agerar rättvist och inte bryter mot några regler eller mot någon av FN:s Säkerhetsråds resolutioner. Vi har tidigare betonat att USA sannolikt är oroad över att Kina och Indien kan tänkas handla olja mot guld eller i sina egna valutor och inte i amerikanska dollar, läs här för att förstå kopplingen. 

Samtidigt anklagar Iran andra OPEC -medlemmar som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kuwait för att genom att överstiga sin produktionskvot och producera mer råolja än OPEC:s produktionstak på 30 miljoner fat råolja per dag bidra till att oljepriset sjunker kraftigt. Iran vill inte ha ett oljepris under 100 dollar/fatet och ogillar att OPEC nu (i april) producerade 31,6 miljoner fat/dag trots att mycket av Irans oljeproduktion redan bytts ut mot olja från andra oljeexportörer, man menar att det finns ett oljeöverflöd på marknaden nu dels pga överproduktion men även på grund av det ekonomiska läget i Europa och USA...   

OPEC håller ett årligt möte i Wien nästa vecka och Iran kommer då presentera sin förra oljeminister  Gholam Hosain Nozari som kandidat till högsta posten inom OPEC som måste lämna över i slutet av året. Kanske kan Iran öka sitt inflytande inom OPEC om man får posten men det återstår att se.  

Fallande oljepriser är ett tydligt tecken på att ekonomin går dåligt och återspeglar minskad konsumtion/efterfrågan på allt som kräver billig olja i vårt samhälle, vilket i praktiken är allt. Det finns dock en risk att missförstånd kring Peak Oil uppstår när oljepriset sjunker kraftigt, då minnet är mycket kort glömmer man de tidigare höga oljepriserna och "blåser faran över" för att höga oljepriser ska komma tillbaka. 

Framförallt glömmer/förstår man inte varför oljepriset stiger till så höga nivåer igen, så snabbt. Det är INTE I huvudsak för att ekonomin sätter fart igen och efterfrågan på råoljan ökar igen och driver upp priset. Detta spelar roll temporärt givetvis men vad problemet bottnar i att produktionen och därmed utbudet av råolja på världsmarknaden i princip inte ökat sedan 2005. 

Detta har vi skrivit mycket om tidigare. Detta faktum tillsammans med en växande konsumtion av olja i de oljeproducerande länderna i Mellanöstern och en ökad efterfrågan av olja från Kina och Indien, gör att oljekakan i världen blir ett hett villebråd. En kaka som alltså sedan 2005 inte längre växer räcker inte till alla och den som betalar mest får störst bit-kom ihåg att Kina har störst plånbok! 

När väl kakan börjar minska (för att vi nått maximal produktionsnivå globalt-Peak Oil) blir priset ännu högre och utbudet ännu mindre tills ekonomin inte längre klarar oljepriset och går in i en ny recession och därmed tillfälligt tar ner oljepriset igen. Sannolikt kommer dock oljeprisets lägstanivå hela tiden höjas och medelprisnivån höjas (även om alltså nya rekordnivåer över 147dollar fatet inte behöver nås för att ekonomin ska gå in i djup recession som efter 2008).   

Iranfrågan är sannerligen komplex men med ett helhetsperspektiv där utgångspunkten är oljans avgörande roll i världsekonomin och politiken blir den mycket lättare att förstå!    

 
Döm själva!