Gotland levererar svenskt OLJEOBEROENDE

Oljepumpen vid Risungsfältet utanför Lärbro

På Gotland längs väg 148 på väg norrut mot Fårö passerar vi ett stycke svenskt petroleumhistoria och spår av drömmen om ett svenskt oljeoberoende. Här återfinns nämligen Risungsfätet som upptäcktes vid slutet av 1970-talet. Detta fynd skedde i samband med provborrningarna som gjordes i Kattegatt, i Östersjön, i Skåne och runt Siljan (i Dalarna) vid samma tidpunkt. 

Det bästa resultatet på svensk mark gjordes på Gotland redan 1974. Verksamheten fokuserades sedan till Rute där olja med hög kvalitet och låg svavelhalt hittades. Med andra ord det enda ställe där det var mödan värt att pumpa upp det svarta guldet.      

Från 1969 drevs utvinningen av det statliga oljeprospekteringsbolaget OPAB, därefter av Gotlands -olja AB. Utvinningen blev dock för liten och 1993 avvecklades verksamheten. Av de 323 hål som borrades gav endast 20 till 30 hål någon utdelning. 

Sammanlagt utvanns 100.000 m3 olja på Gotland, varav 35% kom från Risungsfältet (bilden ovan).

Här borrades 9 hål med än diameter på 50 mm och med ett djup på 220 – 333 meter. Oljan pumpades upp till ytan med hjälp av kolvpumpar i hålets botten.

Oljeborranläggningen ni ser på bilden är den enda helt bevarade i Sverige och är numera byggnadsminne.

År 1998 återupptog man letningen efter olja i området. Senast 2008 sökte SPE (Svenskt Petroleum Exploration) – dotterbolaget till svenska Preem efter tillstånd att borra efter olja utanför Gotlands kust men fick avslag efter upprepade ansökningar om överklagande hos svenska regeringen.                 

Lite fakta: Gotlands berggrund består till stora delar av korallrev med mellanliggande lager av kalk-och märgelsten. Korallreven har bildats under sillurtid av organismer som levde i eller intill reven. Då låg ön vid ekvatorn. Under tidens gång har dessa organismer ombildats till kalksten, olja och gas. Oljan återfinns i berggrund som är mer än 400 miljoner år gammal.