Det går bra NU. Men sen då?

Under fredagen kom det som bekant in ett koppel av viktig statistik för oss makronördar.
Den svenska "tigerekonomin" börjar nu att möta tufft motstånd.

Det svenska inköpschefsindexet (PMI) sjönk till säsongsrensande 49,0 i maj, från 50,2 i april. Förväntningar låg på 49,8 som median. Ett tal över 50 indikerar att ekonomin expanderar medan ett tal under 50 ger signaler om tillbakagång.Motsvarande månad förra året var inköpschefsindex 56,1.

Något som även borde vara en bra indikator över  framtidsförhoppningarna är registrering av nya fordon. Registrering av nya bilar i Sverige minskade med  14,9 procent jämfört med samma månad föregående år. Lätta lastbilar under 3,5 ton minskade med 22,6 procent. Tunga lastbilar, på 16 ton och över, minskade med 10,8 procent. Detta enligt SCB.

Konjunkturbarometern backade 0,6 enheter i maj, från 101,5 till 100,9. Den ligger marginellt över det historiska genomsnittet och indikerar att tillväxten i svensk ekonomi är ungefär normal.

Ingves har bestyr
Riksbanken med Ingves i spetsen har även varit ute och skramlat med vapen i samband med den senaste presentationen av finansiell stabilitet då han hotat med krav på ökad amortering och inkomstnivåer för de privatpersoner som lånar. Svenska hushållens höga skulder oroar tydligen. Cornucopia noterar att författarna av rapporten nämnde ordet bostad 29 ggr till medias fasa. Vi noterar att Riksbanken nu även officiellt oroar sig över bankernas beroende av marknaden för säkerställda obligationer. Men någon vidare förklaring varför Riksbanken nu har valt att skaffa sig en obligationsfond bjuder de tyvärr inte på i rapporten.

Vi vet ju vad som hände förra gången det bar sig av. 
När finanskrisen hotade att sänka de svenska bostadspriserna under 2008 gav Anders Borg omedelbart bankerna och bolåneinstituten en skattefinansierad statlig garanti på 1500 miljarder kronor. Den siffran motsvarar skatteinbetalningar på totalt 166 000 kronor per svensk.

När marknaden för bostadsobligationer kollapsade under 2008 valde regeringen att satsa på ytterligare ett generöst bankstöd. Denna gång genom att låta Riksgälden köpa obligationer för 500 miljarder skattekronor i den havererande bolånemarknaden. Genom att köpa bostadsobligationer för skattemedel höll man priserna uppe och räddade samtidigt bankerna från stora förluster på marknaden.

McKinsey sågar tjänsteekonomin
Tips på helgläsning till Tillväxttalibaner och färgblinda nyliberaler som fortfarande med en dåres envishet förespråkar tjänsteekonomi som lösningen för att rädda vårt välstånd så rekommenderas McKinseys senaste rapport ”Tillstånd och förnyelse i den svenska ekonomin” -som ges ut vart sjätte år. 

Budskapet är tämligen dystert, ett nytt stålbad håller på att tappas upp. Stora delar av Europa befinner sig redan i lågkonjunktur, USA är på väg in i en och Sverige slipper såklart inte undan denna gång heller. Landets hjältar finns såklart inom den exportinriktade industrin. Dessa 900 000 individer är de som genererar grunden för vårt välstånd. Arbetarna i industrin på egen hand, har lyft produktiviteten så att Sveriges tillväxt har överträffat både USA:s och EU:s sedan devalveringen år 1992. Tjänstesektorn – bygg, transporter, handel – har inte mycket att komma med. Här har produktiviteten utvecklats i linje med övriga EU. De offentliganställda är de som skall skämmas mest tydligen. Deras sektor, också den ungefär en tredjedel av ekonomin, har i princip stått och stampat hela perioden. Något som säkerligen kan rådas bot på med generöst fakturerade timmar till McKinsey.


Kommer Kina att landa?
Kinas inköpschefsindex för industrin sjönk till 50,4 i maj, jämfört med 53,3 föregående månad.

"Marknaden har i några veckor oroat sig för att den förväntade kinesiska inbromsningen ska bli en hårdlandning och den här siffran spär på den oron. Kineserna har gott om vapen i arsenalen för att hantera situationen, men i oroliga tider fokuserar marknaden mer på problemet än på lösningen", säger Johan Hagbarth, aktiestrateg på SEB, till Nyhetsbyrån Direkt.

Detta fick såklart börsen att vända ned. Självklart har Kina mer torrt krut att använda för att stimulera men vill de verkligen det? Situationen nu påminner kusligt mycket om 2008 när Kina valde att tömma lagren på råvaror i takt med konjunkturen vände ned för sätta in massiva stimulanser när de väl behövdes för att undvika social oro. Hög tillväxt, särskilt när det sker med hjälp av planekonomiska satsningar, har en tråkig bieffekt. Det leder till skapandet av obalanser i form av tillgångsbubblor och inflation därför att det är omöjligt att se till att minsta lilla krona investeras på effektivt möjligaste sätt. Det vet självklart kineserna om då de är allt annat än korkade. Därav minskat intresse för onödiga stimulanser.

Hårdlandning eller mjuklandning i Kina vem vet, men historien talar för en hårdlandning. Har de lärt sig något från Asienkrisen på 90-talet? Mer info om rådande situation i Kina rekommenderas Financial Sense intervjun med Jim Walker från den 11 Maj 2012 (Obs varning för skotsk dialekt).

 Ovan graf över amerikansk NFP stat sedan 2003, saxat från kortsikt.com.

Siffrorna som Romney och Guldet gillar
De amerikanska sysselsättningssiffrorna (Non farm payrolle) ramlade in igår, med den katastrofalt dåliga ökningen av nya jobb i USA om endast 69.000 i Maj mot förväntade ökning på 150.000, följt av svagare ISM siffror 53,5 i maj, ned från 54,8 föregående månad. Dessa dystra nyheter tillsammans med minskat prisindex som sjönk till 47,5 från 61,0 månaden före gjorde att optimisterna flydde fältet och såväl amerikanska som svenska börsen är nu åter på minus för i år. VIX volatilitets index stängde på 26, högsta noteringen på 5 månader. 

Några nya statliga stimulanser eller lättnader från Obama är inte realistiskt då i stort sätt alla satsningar måste godkännas av kongressen, där den republikanska majoriteten har möjlighet att blockera alla sådana förslag. Nu när det även är valår lär de knappast vilja bjuda på någon gratis puck.

Men Obama väntar naturligtvis på att Helikopter Ben (Ben Bernanke) ska komma till undsättning.
Antagande om förlängning av "operation twist" och nya QE -program fick guldet att stiga ordentligt.19-20 Juni - har USA:s Federal Reserve eller FOMC (Federal Open Market Committee) sitt 4:e av 8 årliga möten. Nu spekuleras det att nya lättnader t.om. komma innan mötet, info lär säkerligen läcka ut i varje fall för att försöka gjuta lite mod i marknaden.

Någon som känner igen mönstret? Källa: Zero Hedge.

Hoppas man på börsen kan det vara bra att studera ovanstående figur. Frågan är hur mycket FED vågar stimulera då de knappast vill bli beskyllda för att gynna den sittande presidenten samt om det verkligen räcker nu när den krisens epicentrum flyttats till Spanien. 

Snillen spekulerar på DN:s ledarsida

Stor humor är det även när Wolodarski på DN:s ledarsida hävdar att åtstramningarna håller på att knäcka Europas ekonomi. Vilka åtstramningar då, frågar vi oss?

Via Flute hittade vi grafen ovan och den fruktansvärt dräpande och läskiga sammanställningen över att i stort sätt ingenting av de annonserade besparingarna hos Europas skuldtyngda länder har skett. Alla demonstrationer, debatter och snyfthistorier är med Veronique de Rugy, från Mercatus Center: at George Mason Universitys sammanställning att betrakta som "Hot air". Något som även ger en klar hint om att vi befinner oss i slutet av början snarare än i början av slutet på den nationella skuldkris som Europa befinner sig i. Bara detta skriker Risk OFF! Mengerian har även ett läsvärt inlägg där han dissekerar Wolodarskis felaktiga påståenden i artikeln.

Orderläget för industrin i April

Den kommande veckan är tämligen händelsefattig när det handlar om rapportflöden. Industriorder för Tyska industirn i April redovisas på tisdag följt av data på industriproduktion för April presenteras på onsdag. För Sverige ramlar motsvarande siffror in på fredag.

Interpellation i riksdagen en milstolpe

Svårt att hitta glädjeämnen under den gångna veckan. Men något som ändå är banbrytande är den interpellation i riksdagen om Peak Oil som Per Bolund, miljöpartiet, ställt till finansminister Anders Borg.

Eftersom Borg antagligen hade någon grekisk eller spansk sjukdom att lösa blev det energiminister Anna-Karin Hatt som fick svara. Svaret och nivån på debatten lämnade mycket övrigt att önska men det får ändå ses som en liten milstolpe.