Skifferolja! Nä vänta oljeskiffer ska det va! Eller?

I torsdags deltog vi i ASPO-USA:s senaste "webinar" (webb-baserade seminarium). Denna gång en presentation och uppdatering av den senaste utvecklingen för skifferoljan & oljeskiffret (shale oil & oil shale) framförallt i USA av Arthur Berman.

Webinaret hade titeln ”Oil-Prone Shale Plays-Expectation & Experience”

Vi har tidigare rapporterat om skiffergasen (Shale gas) och världens råoljeproduktion från webinarer i den nystartade serien av ASPO-USA -se nedan. 

Innan vi redogör för det viktigaste som kom upp under webinaret tror vi dock det är bäst att läsarna först förstår: 

Skillnaden mellan Oil Shale & Shale Oil (oljeskiffer & skifferolja)

Oil Shale/oljeskiffer är en sten som innehåller stora mängder av Kerogen. Kerogen innehåller en blandning av organiska kemiska sammansättningar som bland annat innehåller bitumen/asfalt (kolväten). När Bitumen upphettas till 100  grader, omvandlas det till råolja.  Vid högre temperaturer omvandlas det till naturgas. Med andra ord oil shale är en ”omogen” gas och olje –bergart.

Det typiska exemplet av oil shale i Nordamerika är Green River Formation i Utah och Colorado där biljoner av potentiellt framtida fat "bara väntar" på att hettas upp och omvandlas från Kerogen/bitumen till råolja. Många stora oljebolag såsom Exxon och Shell har i årtionden experimenterat med metoder för att artificiellt omvandla bitumen i Green River Formation fram till idag. Dessa metoder har varit framgångsrika på pilotprojekts –nivå men rent ekonomiskt och de miljömässiga konsekvenserna har förhindrat att några storskaliga projekt.

Shale Oil/skifferolja är en så kallad överbliven olja, kondensat eller gas som finns kvar i en skiffersten formation efter att alstring och fördrivning skett. Skifferoljan återfinns inte i en reservoar och man måste därför använda horisontell borrning och horisontell fracking för att få oljan, kondensatet och gasen att flöda. Bakken Shale och Eagle Ford Shale är exempel på skifferolja -formationer i Nordamerika.  Somliga beskriver även shale oil som ”tight oil” eller ”light tight oil”, ”tight” för att skifferoljan inte flödar naturligt i en reservoar.

Många rykten och direkt nonsens florerar i USA på framförallt politisk nivå, allt från rent valfläsk inför stundande presidentval till återkommande tankar om att USA ska bli energioberoende och ekonomin räddad genom utökad borrning efter Shalegas och Shale oil i landet (vi väljer här att referera till skifferoljan och skiffergasen på engelska eftersom det är så de flesta känner till dem).

Arthur Berman inledde sin presentation med att understryka att USA mycket riktigt har ökat sin råoljeproduktion sedan 2009 (se nedan). Detta tack vare att USA:s 2 överlägset största shale oil formationer: Bakken shale (sträcker sig över North Dakota, Montana och södra Kanada) och Eagle Ford Shale i Söda Texas ökat sin produktion.

 
 Berman påpekade dock att:

• Idag står Bakken och Eagle Ford för 6,5% av USA:s totala oljekonsumtion och att 8.9 miljoner fat olja per dag fortfarande måste importeras.

• Att nedgångstakten i shale oil formationerna i USA i genomsnitt är 35% per år

• Att fortsatt och ökad shale oil -produktion kräver höga oljepriser.

• Även om  shale oil -produktionen skulle öka från dagens knappt 900.00 fat/dag till 2 miljoner fat/dag fram till 2020 ,viket Berman tror är möjligt, skulle USA fortfarande behöva importera 7 miljoner fat/dag. 
• Det är STOR skillnad på oljeresursen (totala mängden olja i ett fält/formation el likn), reserverna (den utvinningsbara oljan av resursen) och den tillgängliga produktionen vi har/får ut idag.   

• Med andra ord Shale oil kommer inte göra USA energioberoende  

 
Berman visar produktionen i de största shale oil formationerna för att illustrera de stora skillnaderna mot produktionen i konventionella oljefält. Nedan har vi tagit med Eagle Ford som producerar  380.00 fat per dag (av de totalt knappt 900.000 shale oil faten i USA). 

Här ser ni några av de över 2100 oljebrunnarna i utspridda södra Texas.

Brunnarna kostar ca 10 miljoner dollar/styck att bygga och producerar 180 fat olje/dag

I genomsnitt går produktionen ner med 42%  per år i Eagle Ford och 150.00 fat per dag måste därför ersättas för att dagens produktionsnivåer ska upprätthållas. Detta innebär 800 nyproducerande brunnar till en kostnad av ca 8 miljarder dollar per år. Det är fullt möjligt då 1274 brunnar byggdes här de senaste 12 månaderna…  

Den senaste Boomen är dock i "Sanish-Parshall field", ett fält som man funnit inom Bakken Shale formationen i North Dakota:

 

 

Men sedan upptäckten av fältet 2006 inleddes en produktionsnedgång redan efter 3 år och trots att fler brunnar borrats har man inte kunnat hindra produktionsnedgången i fältet.  

Nedan visar Berman en resurspyramid som illustrerar att vi redan plockat de lågt hängande frukterna av billig råolja och nu tvingats röra oss "ner" mot den mycket dyrare och mer otillgängliga shalegasen, shaleoljan och oljesanden osv.

Några av Bermans slutsatser:

• Shale oil-formationer är inte samma sak som oljefält.

• Den kommersiella oljan finns i fält.

• Shale oil-fälten uppnår sin maximala produktion efter 3-5 år varefter produktionen minskar kraftigt varje år.

• Oljepriserna måste ligga på minst 70-80 fat/dag för att shale oil produktionen ska kunna fortsätta   

Många intressanta frågor ställdes under seminariet och för europeiskt vidkommande var kanske den intressantaste:
"Vad är utsikterna för shale oil utanför USA?

Berman-

• I USA och Kanada finns privat äganderätt till mineraler, vilket underlättat mycket för industrin i dessa länder, finns inte någon annanstans. 

• I Europa tex är befolkningstätheten mycket större vilket försvårar för stora och omfattande projekt likt de i Nordamerika. 
• Miljörestriktionerna (och den begränsade ytan) skapar större problem både för miljöskador och storskaligheten som krävs för att det ska vara lönsamt av producera shale oil (och shale gas).
• Största fördelen i USA är dock att infrastrukturen och många oljeriggar redan finns på plats och inte måste byggas upp för att inleda borrningen. Detta skulle bli enorma kostnader och kommer bli ökade kostnader även i USA när nya riggar måste byggas även där.    

En annan kritisk fråga som ställdes var: "Vid vilket pris på naturgasen kommer olje & gasbolagen vända tillbaka till shalegasen?" (o därmed överge shale oil projekt tex).

Berman-

• Som jag visat tidigare (se shalegas -seminarium/inlägg nedan) sannolikt mellan 7-7,5 dollar/ per miljon BtU. Med andra ord mer än ett hopp i priset. Industrin ser dock höga oljepriser som mer tillförlitliga framöver och satsar därmed mer på oljeproduktionen.  

Vi menar precis som Berman och många andra inom Peak Oil rörelsen visat, att okunskapen om vad som egentligen pågår inom olje och gas industrin i USA och landets faktiska oljeberoende har genom politik och media vilselett den amerikanska allmänheten och så har hysterin även spridit sig till Europa och andra delar av världen. Givetvis ett tecken på en blandning av desperation (faktumet att det inte finns några kortsiktiga alternativ som kan ersätta vårt "billiga olje"- beroende men att detta inte kan talas om öppet) och allmänhetens okunskap (och de flesta politiker, akademiker mm) om Peak Oil och hur detta kommer börja förändra vår globala ekonomi inom endast några år.

Vi hoppas att läsaren genom att göra sig införstådd om "alternativen" såsom shalegasen och shaleoljan kommer till insikt om att den billiga råoljan, detta smörjmedel för maskin och ekonomi som drivit på utvecklingen de senaste 100 åren inte längre kan tas för given och att detta innebär stora men inte alls omöjliga förändringar framöver-om vi tar det för vad det är och slutar lura oss själva.        
 

Tidigare ASPO-seminarier vi rapporterat om:  

Sem 1:

Den förrädiska Shalegasen/skiffergasen del 1 

Den förrädiska Shalegasen/Skiffergasen del 2 

Sem 2:

Global Oljeexport försvinner bort -del 1 

Global Oljeexport försvinner bort del 2 

För mer om oljeresurser & oljereserver läs gärna Vad är ett stort OLJEFYND?