Global Oljeexport försvinner bort del 2

Detta är del 2 av 2 av vår sammanfattning från det internationella webinaret Jeff Brown höll i torsdagskväll tillsammans med ASPO-USA som vi deltog i. 

Vi fortsätter nu med Jeff Browns Exportlamd-modell (se gärna del 1 för mer info). Exportland-modellen nedan utgår från år 2000 som "maximala produktionsår" (peak) varefter oljeproduktionen i exportlandet går ner år för år. (har alltså inget att göra med när Peak Oil för världen inträffar just år 2000 eller vad Jeff tror om detta). I modellen hålls den egna oljekonsumtionen i exportlandet konstant på 2,5% per år samtidigt som produktionen minskar med 5% per år. Nettoexporten i exportland modellen visar då på en oljeexport minskning med 28,8% per år mellan 2000-2008 och att exporten upphör helt år 2009.

Nedan en tabell där Brown visar hur snabbt oljeexporten går ner när väl produktionstoppen nåtts i ett land och följaktligen minskar. Indonesien som tidigare var oljeexportör nådde sin produktionstopp 1991,endast 4 år senare hade exporten gått ner med 53% och 2003 var Indonesien inte längre exportör. Storbritannien är ett skräckexempel: 1999 nåddes produktionstoppen och trots att produktionen minskade med "endast" 7,2% per år minskade exporten med 31% per år och endast 6 år senare (2005) var Storbritannien inte längre oljeexportör!! Viktigast att notera är dock att i alla 4 exempel (inkl. exportland modellen) tar det endast några år innan över 50% av exporten försvunnit när väl produktionsnedgången inletts.    

Nedan kan ni bl.a. se när Brown beräknade att exportländerna skulle sluta exportera och när de i realiteten gjorde detta och man kan bara konstatera att Browns modell och beräkningar är minst sagt "on target".

Men finns det inte alternativ till den billiga råoljan?

Detta är en fråga som många som inte är tillräckligt insatta i Peak Oil ofta ställer sig och det hade givetvis varit mycket trevligt om det fanns kortsiktiga alternativ till 150 års oljeberoende. Jeff Brown pekar dock på USA:s oljeberoende och illustrerar problemet tydligt. Just nu lyfts framförallt Kanadas oljesand (tar sand) fram som en del av USA:s energiräddning men, understryker Brown, mellan 2005 och 2010 har Kanadas ökade oljeexport (av vilket det mesta går till USA) endast ökat med i genomsnitt 50 000 fat olja/per dag varje år. Detta täcker inte ens nedgången i exporten från lilla oljeproducenten Argentina! Det är nonsens att prata om att Kanada ska göra någon betydande skillnad varken för USA el någon annan oljeimportör. Ibland viftas det även med skifferolja från Kanada men några sådana projekt är inte igång ännu påpekar Brown. Skiffergas är annars det stora samtalsämnet i media och bland oinformerade politiker mm men att detta heller inte är ett substitut till billig olja på kort sikt kan ni läsa i detalj om i de färska inläggen Den förrädiska Shalegasen/skiffergasen del 1 & Den förrädiska Shalegasen/Skiffergasen del 2.

USA är bara ett exempel men de flesta länder befinner sig i samma situation, Sverige är inget undantag...det var ju t.ex. det där med transporter... och svensk beredskap...

 

Jakten på ett datum för den globala peaken INTE den avgörande frågan/problemet!

Det är inte frågan om när (hur snart) den globala produktionstoppen inträffar som är oroande utan hur snabbt exporten minskar från att den väl inträffar. De 5 största oljeexportörerna 2005 (Ryssland, Saudiarabien, Norge, Iran och Förenade Arabemiraten) kan med nuvarande produktionstrend beräknas upphöra att helt exportera råolja och naturgasvätskor 2030-2035. Dessa 5 exportörer står för ca 50% av världens oljeexport.    

Tittar vi på de 33 största oljeexportörerna i världen som står för ca 99% av världens oljeexport (inkl naturgasvätskor och oljesand) och utgår från en produktionsnedgång 2010 från dessa topp 33 med endast 0,1% per år av den tillgängliga oljeexporten och exkluderar Kina och Indien, minskar den tillgängliga oljan för länder som Sverige, USA osv från 35 miljoner fat per dag (2010) till 20 miljoner fat per dag 2020. 

 

Om vi räknar på en mer realistisk global produktionsnedgång (top 33= 99%) på endast 1% per år är den tillgängliga oljan för världen utanför Kina och Indien nere på endast 16 miljoner fat/dag redan 2020!! Se nedan

 

Ok. Brown säger att vi självfallet inte kan säga exakt när den globala oljeexporten av tillgänglig olja i världen ska upphöra helt men enligt hans modeller, baserad på årliga data från BP statistical review of world energy (se under "måste doks" ovan) mm kommer topp 5 exportörerna (ca 50% av världens totala export) ovan att helt upphöra med export kring 2030 och mellan 22%-32% av denna export redan var borta från världsmarknaden kring 2020. Världens totala tillgängliga oljeexport kommer på samma sätt uppgöra kring 2030 enligt samma beräkningar. Kina och Indien kommer att fortsätta att köpa allt mer olja på bekostnad av övriga importörer som inte har råd att köpa den minskande mängden oljevätskor, framförallt råoljan. 

Man kan givetvis spekulera kring när den globala oljeexporten kommer att upphöra helt och i så fall hur men det avgörande problemet är alltså att ALLT tyder på att den tillgängliga oljeexporten kommer minska mycket snabbt när den väl inleds. Till och med den så försiktiga amerikanska energimyndigheten EIA har nyligen visat att den globala råoljeproduktionen legat mer eller mindre platt sedan 2005. Det är därför rimligt att utgå från att vi nått den maximala globala produktionstoppen/Peak Oil och att nedgången inleds inom endast ett par år.  

Tiden är med andra ord knapp att ställa om en ekonomi, infrastruktur mm byggd på billig olja till en ekonomi byggd på allt mindre men dyrare olja i kombination med ett paket av MYCKET dyrare men hållbara alternativ som tvingar ekonomin till att gå från en globalt producerande och verkande ekonomi till en regional och lokal...