Björn Forsberg är statsvetare och debattör och mannen bakom boken Tillväxtens sista dagar som kom ut 2007. Nu är han aktuell med nya boken Omställningens tid-Tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid.
Nedan följer vår recension av boken. Vi är medvetna om att våra läsare stannar till vid bloggen i genomsnitt ca 3min åt gången och därmed kanske finner detta inlägg något långt men detta är ett undantag.
Rakt på sak, med fakta och dräpande exempel om
ohållbarheten i dagens komplexa samhälle beskriver författaren Björn Forsberg
hur vi lyckligt omedvetna och i högsta fart ångar fram i våra högteknologiska
lok mot en vägg av finansiellt kaos, en eskalerande klimatutveckling men framförallt
en resursvägg som sätter stopp för all vidare fart framåt …åtminstone ”Business
as Usual”!
För det är det handlar om, att ställa om till nya
förutsättningar där framförallt tillgången till billig energi sätter stopp för
nuvarande ekonomiska tillväxtmodell. Att ställa om från ett samhälle som sedan
början av 1900-talet blivit alltmer beroende, för att inte säga helt beroende
av billig olja. Björn menar att det är
lätt att förblindas av högteknologins framfart, att man lätt glömmer att t ex månlandningen
1969 aldrig skett utan hjälp av högintensiva energisystem som råoljan
möjliggör. En utveckling som vi nu sannolikt sett höjden av. Den
internationella rymdstationen ISS ska avvecklas 2016 och NASA:s
rymdfärjeprogram är nu ett minne blott utan ersättare att vänta. Björn skriver:
”Från
förhistorisk tid och fram till idag har vi alltså steg för steg vandrat upp
längs energitrappan-mot allt mer potenta energikällor. Till sist har vi tagit
kontroll över energiformer kapabla att driva ett världsomfattande industri –och
konsumtionssamhälle med hundratals miljoner bilar, trafikflyg, drive
in-restauranger…men nu står vi inför vändpunkten. Senare års hajp kring
förnyelsebar energi är i själva verket ett symptom på detta historiska skifte.
Visst har uppsvinget för grön energi även miljömässiga orsaker men mest av allt
är det en hårdnande konkurrens om oljan som gjort vind, sol och biobränslen
lukrativa. Övergången till förnyelsebara energilösningar innebär reträtt, en
återgång till att än en gång driva samhället med sol, vind, bioenergi- och
muskelkraft.”
Björn har förstått vad Peak Oil handlar om -energitoppen
för hela ekonomin när råoljeproduktionen inte längre ökar utan så småningom
minskar år för år. Björn beskriver det illustrativt som ”en energitrappa
neråt”. Peak Oil eller ”oljetoppen” innebär nya förutsättningar för vår globalt
integrerade ekonomi. En världsekonomi
som kunnat växa på billig energi genom tillgång till ÖKAD produktion av olja.
Björn lyfter fram det faktum att råoljeproduktionen sedan 2005 mer eller mindre
stått still och befunnit sig på en platå. Detta i kombination med att nya
oljefyndigheter inte ersätter nedgången i befintliga oljefält gör att vi bara
har att vänta en oåterkallelig nedgång i råoljeproduktionen i världen inom ett
några år. Särskilt med tanke på att länder som Kina och Indien efterfrågar mer
olja i takt med att deras ekonomier växer…
Här kommer vi till något centralt. Björn menar
precis som Jeff Rubin, Richard Heinberg och Chris Martenson med många andra att
omställningen från ett högintensivt energisystem till ett lågintensivt
energisystem innebär en total omställning av ekonomin. En omställning från en global ekonomi till en lokal
och regional ekonomi. Detta av den enkla anledningen att idag produceras och
tillhandahålls tjänster i den ena delen av världen för att leveras och
möjliggöra arbete i den andra delen av världen. Detta fungerar dock endast så
länge transporter kan drivas med billig energi (läs råolja).
När den globala oljeproduktions -nedgången inleds
eller som nu, mer eller mindre står stilla ja då blir dagens ekonomiska modell inte längre
lönsam. Produktionen av de allra flesta varor måste då ske lokalt och regionalt
och handeln mellan länder och människor likaså.
Transportkostnaderna med en allt dyrare olja äter
helt enkelt upp lönsamheten i transporten av billigt producerade varor från tex
Kina till Europa och USA.
Björn hoppar direkt på kärnfrågan. Oavsett hur
betungande och omvälvande denna omställning blir är en fråga helt avgörande för
att det hela ska bli hanterbart - matproduktionen.
För maten produceras inte längre lokalt och
regionalt den kommer allt som oftast långt bortifrån och den blir allt dyrare
att både producera och transportera på grund av stigande energipriser (läs
olja). Frågan om matproduktionen kan först tänkas skrämmande: tänk bara på det
faktum att nästan all matproduktion i världen sker med hjälp av skördetröskor,
traktorer, bekämpningsmedel etc som alla förutsätter oförminskad tillgång på
billig olja! En minskning av denna livskälla till massiv matproduktion kan väl
bara innebära svält och en minskande befolkning, eller? Björn menar att vi
sannolikt blir färre men svälta behöver vi inte göra.
I Sverige sysslar några få procent med jordbruk
vilket naturligtvis inte fungerar när oljan blir för dyr. De flesta svenskar
blir då tvingade att i mycket större grad vara delaktig i matproduktionen,
lokalt och regionalt men det innebär inte att de flesta blir ”bönder” som vi
idag känner dem. Dels för att dagens kommersiella jordbruk bygger på tillgång
till billig olja men framförallt för att dagens odlingsteknik är oerhört
ineffektivt designad för att ge hög avkastning på stora ytor inte hög
avkastning/produktivitet på små ytor.
I
Underåker i Åredalen utanför Östersund bildades 2003 den
ekonomiska förenigen Fjällbete ekonomiska
förening. Vid starten var man 8 personer men är idag ca 150 personer. Visst
äger man ett tusental får och hundratalet nötkreatur gemensamt men det är inte
det som är intressant med denna förening. Mixen av bönder, ortsbor och
näringsidkare har en gemensam vision och förståelse för hur det lokala
samhället ska stärkas. Fjällbete planerar för alternativa former för sparande
och finansiering som stannar och verkar lokalt. Man vill bort från den globala
finansbubblan och inte längre vara beroende av billig olja för att överleva.
Sedan 2010 arbetar man på ett sparbolag där människor kan placera sparkapital
och där andra kan låna för ”bygdeutvecklande verksamhet”. Pengarna stannar i
bygden och gemenskapen stärks. Fler liknande exempel är på gång i Sverige,
särskilt inom nätverket Omställning Sverige - en tråd av det internationella
nätverket Transition Network.
Kuba
är ett annat intressant exempel, särskilt i avseende på omställningen från oljeberoende
och otillräcklig matproduktion till ett lokalt och relativt välmående samhälle
där matproduktionen är mer än tillräcklig. En hel del tänker kanske ”Kuba är en
diktatur där ingen frihet finns och levnadsstandarden är kvar på 50-60-talet”. Så är det såklart! Men med tanke på de svårigheter som
väntar när det gäller omställningen till en lokal ekonomi och framförallt lokal
matproduktion, finns mycket att lära av Kuba. Efter Sovjets kollaps 1991
försvann 90% av Kubas oljeimport och större delen av landets livsmedel.
Samtidigt införde USA hårda sanktioner mot Kuba som isolerade landet
ytterligare. Akut matbrist rådde.
Vad gjorde Kuba? Man införde en helt
ekologisk odlingsteknik med upphöjda bäddar, ca 30 meter långa. Man bröt med
storskaliga jordbruk och tillät människor odla i städerna och bilda privata
kooperativ. Varhelst det gick att odla, använde man den ekologiska
odlingstekniken. Omvandlingen är häpnadsväckande, 2005 producerade
statsodlingarna i Havanna 340gram grönsaker per person/dag, mer än de 300 gram
som rekommenderas för en vuxen människa, dessutom ekologiskt…Härmed inte sagt
att denna modell är exakt vad som ska göras i Sverige eller andra platsen men
Kuba visar att omställningen till lokal matproduktion går!
Björn är väl medveten om att det finns en risk att
resursväggen med Peak Oil i spetsen leder till resurskrig. Särskilt om
omställningen överlämnas till politiker som lever vidare i ett ohållbart
tänkande att vi kan leva kvar i en högkonsumerande ekonomi som ska växa vidare.
Framförallt om vi inte använder den tid vi
fortfarande har innan oljepriset sätter världsekonomin helt ur spel och då
riskerar försätta många människor i chock istället för handling. Men
omställningsarbetet måste ske lokalt och regionalt och på gräsrotsnivå, dels
för att småskaligheten är en del av nyckeln till en ny hållbar ekonomi men lika
mycket för att olika platser kommer ha olika förutsättningar och olika problem
att hantera resursväggen- det finns inga generella lösningar som fungerar på alla platser!
När Björn talar om en resursvägg ligger mycket fokus
på oljan eftersom den är smörjmedlet för hela ekonomin men den röda tråden
genom boken är ett helhetstänkande för hur vi ser på vår relation till naturen.
Med högteknologin och den globala ekonomin har vi försökt frikoppla oss från
allt beroende av naturen och i vår naivitet försökt bli dess herrar.
Kanske det viktigaste budskapet med boken är omställningen till ett icke fossilberoende samhälle som bygger på samarbete med naturen och inte materiell tillväxt, i högsta grad är möjlig och redan sker och att den dessutom sannolikt gör oss lyckligare än den oljeepok vi snart lämnar bakom oss. Björn visar exempel på detta omställningsarbete med allt från samhällen i Portland USA till Samsø i Danmark, vilket både ger inspiration och hopp!
För detta är allt annat än en apokalyptisk bok om
”jordens undergång” eller en syn på framtiden som mindre lycklig. Faktum är,
vilket författaren lyfter fram många exempel på, har invånarna i de materiellt
rikaste länderna inte alls blivit lyckligare i takt med ökad konsumtion och
högteknologisk bekvämlighet som kommit med tillgången till den billiga oljan.
Snarare tvärtom. I länder som Costa Rica, visar lyckoforskningen på att de
allra flesta är lyckligare med en långt lägre levnadsstandard än i de flesta
industriländerna. Man lever gott i den sociala tryggheten i små lokala samhällen
där man inte svälter men heller inte lever i överflöd. Människan blir
lyckligare av gemenskap och närhet än av materiell status visar
lyckoforskningen.
Omställningens
Tid
kopplar samman finanskrisen, klimatkrisen och resursväggen (då framförallt
oljetoppen) och väver naturligt ihop dessa till en tydlig helhetsbild som
sannerligen saknas i den svenska litteraturen. Det faktum att ett 30 tal
liknande böcker kommit ut i USA, Kanada och Storbritannien endast de 3 senaste
åren är slående. För oss som läst de flesta av dessa har det varit frustrerande
och talande för hur svårt Peak Oil och helhetstänkande för ekonomi, energi och
ekologi har att nå ut till större grupper i Sverige. När inte ens böckerna
översätts eller dröjer flera år innan de når bokhandlarna i detta land kan man
naturligtvis inte vänta sig ökad medvetenhet, oavsett om frågan om
omställningen i Sverige borde vara HÖGSTA prioritet.
Om vi ska sätta Björns bok i relation till ”Den
stora Förnekelsen” av Anders Wijkman och Johan Rockström (2011) och David
Jonstads bok ”Kollaps”(2012) måste vi ändå säga att det finns vissa tydliga
skillnader. Först och främst har Björns bok många flera exempel från
verkligheten och kopplingen ekonomi, energi och ekologi är genomgående mer framträdande
i boken. Det känns som Björn tar upp frågan om finanskrisen, Peak Oil och
klimathotet på ett djupare plan utan att tappa helhetsbilden medan övriga
nämnda författare slänger med en hel del viktiga frågor och fakta utan att
riktigt mer än skrapa på ytan. En annan viktig skillnad mot både Förnekelsen
och Kollaps som kan tyckas vara teknisk, är att Björns data och källor faktiskt
går att kolla upp! Eftersom det finns en källförteckning för samtliga kapitel,
vilket är högst påkallat i böcker som ämnar övertyga läsaren med fakta och
logiska resonemang!
Boken har en del bilder från Björns resor som är
trevliga men boken hade nog kunna göras ännu mer levande med lite fler
illustrationer och därmed kanske övertyga läsaren snabbare.
Boken är i allra högst grad övertygande och vi tror den är en bra start för nya läsare i ämnet samtidigt som den bidrar med många belysande exempel om tillväxtens slut även för oss mera invigda läsare.
Läs för böveln denna bok!
För tydlighetens skull: vi skriver inte denna recension mot någon ersättning utan för att vi genuint står för den.
Här kan du lyssna på en kortare föreläsning av Björn Forsberg 16 Februari 2012 i samband med lanseringen av boken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.