Det kan tyckas löjligt att jämföra oljekrisen 1973-74 med den förestående oljekrisen (?) med Iran. Men vid närmare eftertanke finns det en hel del likheter särskilt nu när, som blogg-grannen Flute-tankar finurligt skriver i sitt inlägg Iran vänder på steken. Iran ämnar nämligen införa ett embargo mot EU-länder redan på söndag genom att införa en lag mot försäljning av olja till EU.
Lustigt, EU som tänkte vänta med att implementera sitt importförbud med olja från Iran till den 1 juli för att bygga upp sina oljelager och “rädda” Grekland som är helt beroende av sin olja från Iran (Spanien och Italien ligger hack i häl). Nu blir det alltså inte så.
Ok åter till jämförelsen med oljekrisen 1973. Vid tidpunkten för oljekrisen som inleddes den 20:e oktober 1973 bannlystes alla oljetransporter till USA (även till Kanada, Nederländerna, Portugal, Rhodesia, Sydafrika och södra Jemen) av de arabiska oljeexportörerna inom OPEC (tex Saudiarabien & Kuwait).
Detta var ett hårt slag mot framförallt USA som redan 3 år senare uppnått sin maximala oljeproduktionsnivå/takt på hemmaplan (sin Peak)) och var i behov av ökad import av olja. Dessutom var USA:s raffineringskapacitet otillräcklig vilket gjorde att man fick en omedelbar bensinbrist. (Blev inte bättre av att alla pga paniken skulle bunkra bensin SAMTIDIGT och fylla upp bensintanken helt när den kanske redan var halvfull).
Man ska komma ihåg att 1973 stod de arabiska oljeexportörerna eniga mot framförallt USA för att man inte kunde acceptera att USA stödde Israel politiskt men framförallt militärt i kriget mellan Israel och Egypten +Syrien som inleddes 6:e oktober 1973 och var det föregick det arabiska oljeembargot mot USA. Droppen för de arabiska oljeexportörerna blev när det kom fram att Nixon föreslog ett militärt stödpaket om 2.2 miljarder dollar till Israel den 19 oktober 1973.
Vad har nu detta med Iran och göra? Jo, världen befinner sig i en liknande situation som USA gjorde 1973, produktionen av råolja har mer eller mindre stått still sedan 2005 på grund av Peak Oil (råoljans maximala produktionstakt globalt närmar sig/är här) och även om Iran inte kan jämföras med alla arabiska oljeexportörers samlade embargokraft är det tillräckligt för att skapa stora problem för flera länder.
Även 1967 försökte sig de då största arabiska oljeexportörerna på sig ett embargo mot främst USA men misslyckades då främst för att man inte fullföljde embargot fullt ut samtidigt som USA fortfarande kunde öka sin egen oljeproduktion.Utan att fördjupa oss alltför mycket vid 1967 års embargo är dock intressant att konstatera att 1967 lyckades oljebolagen dirigera om olja till USA och Europa via länder ej belagda med embargot eller från andra oljeexportörer.
Kanske mest intressant är dock att dokument som numera ej längre är säkerhetsstämplade visar hur USA:s underrättelsetjänst och Saudiarabien både mitt under oljeembargot 1967 och oljeembargot 1973-74 såg till att få bränsle från Saudiarabien via oljebolaget Aramco till amerikanska trupper i Vietnamkriget. Dåvarande CIA -chefen John McCone såg det som högsta prioritet att trupperna i Vietnam fick fortsatt bränsle av Saudiarabien (för källor se Johans uppsats under "Måste läsa doks" ovan). Oljeembargot 1967 pågick 7 juni-18 mars.
När man spekulerar kring olika scenarier i Hormuzsundet, tex hur USA:s flotta ska ställa sig till att iranska fartyg med destination Kina och Indien passerar tätt förbi och Europa inget får minns då att olja kan dirigeras om och olja kan förhandlas om-under bordet!
Vad är det som säger att Kina och Indien (eller några afrikanska länder) inte dirigerar vidare olja från Iran till Europa mot en “billigt peng”. Olja som köps från Iran nu lär ju ligga under marknadspris ändå så där finns det pengar att tjäna och många politiska poäng att hämta!
För mer om oljeembargot 1967 och oljeembargot 1973-74 ladda gärna ner Johans masteruppsats från våren 2011 (under "Måste läsa doks" ovan) eller artikeln Johan skrev på Energy Bulletin i december 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.