Tisdagens Amerikanska data över inflationen, CPI, kom in på 3,5 mot 3,7 väntat, föreg var 3,9 CPI och idag att förväntningar på antalet nyanmälda arbetslösa vecka 45 sjönk med 5000 till 388 000.
Ett litet grönt skott var det någon som gastade på Bloomberg men i den stora bilden är det obetydligt. Eller rent av kanske ytterligare ett tecken på det astronomiska deflationstrycket som vi i väst står inför efter en monstruös megabubbla uppumpad av årtionden med billiga dumma pengar.
När nu Europa är i blickfånget kan Dollarn stärka sin position som ohotad reservvaluta, Oncle Sam kan tillfälligt pusta ut och fortsätta sparka burken nedför vägen för den här gången.
I videoklippet nedan förklarar Kyle Bass något dräpande det som så många av alla dessa experter med fina titlar och utbildningar på anrika Zombie universitet har så svårt att förstå. Ett talande exempel som han nämner är nämligen att de senaste 9 åren har de globala skulderna ökat med 12% varje år samtidigt som globalt BNP ökat med 4% per år detta har lett till att skulderna ökat från 80 trillioner dollar till 210 trillioner dollar. Någonstans efter vägen är det tänkt att i varje fall räntepengar skall trilla in från låntagarna till all denna skuld.
Kärnproblemet för Europa idag är tron och avsaknaden av den heliga tillväxten. Tillväxten motsvarar inte på långa vägar det som behövs för att klara av att betala räntor och amortera ned de skulder som dessa ekonomier har byggt upp genom alla dessa löften som nu inte kan infrias till offentliganställda, pensionärer och långivare som nu sitter på obligationer som snabbt faller i värde i takt med att räntorna stiger.
Oron medför att räntorna stiger vilket i dagens fall när det handlar om länder med höga statsskulder, gör att deras räntebörda stiger till nivåer som inte är hållbara. Detta då en allt större del av statsbudgeten går åt till att endast betala räntor på statsskulden. Det har redan hänt i Grekland, Portugal och Irland.
När nu skuldkrisens influensa drabbat stora länder som Italien och Spanien är det stor sannolikhet att Euron inte överlever om dessa länder tvingas till skuldnedskrivningar. Gränsen för när de andra länderna tvingats be om nödlån har skett då de korta räntorna legat kring 7%. Under veckan har de italienska och spanska räntorna närmat sig dessa nivåer med stormsteg, respektive lands tioåriga ränta ligger precis under 7% -bläcket. Tiden är nu väldigt dyrbar om de skall lyckas ro hem och rädda situationen. De enda som kan riktigt rädda situationen är Frankrike och Tyskland men till vilket pris? Båda länderna har statsskulder som befinner sig över 80% samtidigt som deras banker inte är rekapitaliserade.
De tre största bankerna i Frankrike är antagligen insolventa om deras balansräkningar skulle värderas enligt marknadsvärde. Likaså för några Tyska. Att dollarn inte stigit mer mot euron tros bero på den senaste månadens stora garageförsäljning. Detta då de främst de franska bankerna försökt att städa i sina böcker bäst det går, då stora positioner likviderats i dollar för att sedan växlas över i euro vilket lett till att dollarn inte stigit mer mot euron.
Något som dessvärre gjort problemet värre för bankerna är att det efter förra finanskrisen, efter Lehmans fall, började påtalas att bankernas balansräkningar på tillgångsidan var alldeles för bräckliga. Något som snabbt kunde råda bot på detta var om bankerna ökade ägandet av statsobligationer, eftersom suveräna länder i väst särskilt under eurons paraply bedömdes vara kassaskåpssäkra. Med AAA i betyg så behövde inte bankerna några reserver för att köpa dessa statsobligationer. Bankerna började köpa dessa papper med egna kreditpengar de skapar ur tomma luften och varför skall de då köpa tråkiga tyska obligationer med snål ränta när de kan få 4% och i vissa fall 5% i ränta på grekiska och portugisiska obligationer, de är ju ändå är kassaskåpssäkra…
Men verkligheten vill ibland annat, när nu räntorna rusar för de sydligare problemtyngda länderna sjunker även värdet på deras obligationer. Detta då större risk för betalningsinställelse prisas in nu till långivarna och i detta fall till bankernas förtret, särskilt då de saknar buffert för inköpen som de i många fall gjort utan eget kapital. Det som nyss var en bra affär har blivit till en mardröm.
Lite perspektiv -Spanien sålde precis statsobligationer på tio år och då blev räntan 6,975%.
En tioårig bolagsobligation emitterad av Norska Statoil ligger på 3,15%. De säkraste långivarna bortsett från stater med låg statsskuld har blivit många stora bolag, Siemens gick även i dagarna om Tyskland på räntemarknaden.
Att uppgörelsen med Grekland sattes till att inte vara betalningsinställelse, gjorde säkert att ett gäng feta bankirer i London och New York kunde andas ut då de inte behövde betala ut någon ersättning för de CDS kontrakt som de ställt ut. Istället för att straffa dessa onda spekulanter som köpt CDS kontrakt i hopp om en grekisk default dröjde det inte länge innan beslutet slog tillbaks på byråkraterna i Bryssel med full kraft. Detta när det nu gick upp för marknaden att det inte längre går att försäkra sig mot länders betalningsinställelser i samma magnitud som tidigare. Osäkerheten lät inte vänta på sig och räntorna fortsatte att stiga, nu fortare med sjunkande priser på statsobligationerna som följd.
1-0 till Storbritannien och USA mot Eurozonen då det är främst banker och försäkringsinstitut likt AIG som utfärdat alla dessa CDS kontrakt. Det mest ironiska är dock att de största innehavarna av grekiska CDS:er är de grekiska bankerna som också sitter på den största andelen av grekiska statsobligationer -dubbel outch!
Eurozonens stödfond EFSF är inte en lösning på långa vägar. Varför? Jo därför att länder som nu skall räddas kan ju inte själva mota stöd och samtidigt vara med och garantera fonden. Det är ju lite som att lugga varandra samtidigt, ju hårare jag sliter i min opponents hår får jag samtidigt återbördat i samma styrka. ZeroHedge döpte i veckan om fonden lite fyndigt till “Euro Fiasco Suicide Formula”.
Räddningsfonden får garantier från de olika euroländerna i förhållande till deras storlek och meningen var också att man skulle ge fonden ökad kraft genom en hävstång, det vill säga belåning. EFSF skall därför kunna låna pengar på marknaden. Hur det nu är möjligt då marknaden inte fungerar och då det endast är ECB och IMF som stått för den senaste tidens köp.
Hittills har EFSF endast lyckats låna 14 miljarder Euro från ECB som de bestämt förnekar och som extra panikåtgärd försöker de att låna upp på kortare löptider. Vilket samtidigt är fenomenalt korkat då de lånar ut pengarna på längre löptid, ett känt recept för en potentiell ytterligare framtida katastrof.
Italienska korta statsobligationer är nu återigen uppe och nosar över 7 procent, även om de i samband med regeringsskiftet föll tillbaks något runt helgen. Italien har inte än nått en inverterad räntekurva, men den är nu i princip platt, då räntan på tvååriga statsobligationer ligger runt 6,5 procent. När de korta räntorna går över de långa, vilket ger en inventerad kurva, brukar oftast vara dödsstöten. Byråkrater försöker nu införa allehanda förbud om regleringar mot kreditinstitut som tidigare var för snälla men nu är för snäva, samt så försöker man förbjuda onda spekulanter att ta positioner eller helt enkelt hedga sig mot länder och marknaders solvens.
Det blir allt tydligare att man bara famlar i mörker och förlorar dyrbar tid som borde läggas på lösningar istället för begränsningar. Något som snarare borde göras är att lyssna och bevaka vad dessa onda spekulanter eller snarare sanningsägare gör då de för det mesta sitter på de bästa varningsklockorna. Det är ju ganska korkat att hata spegeln därför att du är ful som Kyle Bass säger i intervjun som försvar till de som hedgar sig.
Om nu Italien tvingas be om räddningslån så faller en betydande del av EFSF -garantier bort. Italien hade “bara” ett underskott på 3,9 procent förra året så att skära i budgeten borde inte vara omöjligt men det måste ske fort för att vi skall kunna få en trendvändning på räntemarknaderna. Protester och strejker lär inte vänta på sig. Upp till bevis Monti!
Enligt Reuters diskuterar företrädare för eurozonen och IMF att Europeiska centralbanken ska låna ut pengar till IMF, för att att sedan tillföra räddningsfonden EFSF tillräckliga resurser för att lösa ut även de största euroländerna. För att ECB skall kunna låna ut direkt till EFSF måste måste EU- fördraget skrivas om.
Den stora övergripande lösningen kan som bekant bara Merkozy komma med, och de måste agera snabbt, frågan är om de klarar att enas. Några fler kockar i euroköket kommer inte behövas när de nu måste enas i hur de skall koka soppa på en spik. Om inte, kommer Frankrikes kreditbetyg snart att ryka då det redan lever på övertid.
Kommer Europas folk acceptera och vilja leva i ett allt mer överstatligt EU och en ökad politisk union som Merkel och kompani sätter sina sista kort till, eller faller allt samman av att åtminstone ett land lämnar valutaunionen.
Om skulderna skall skrivas ned eller inflateras bort återstår att se men vi tror att det kommer tvingas till skuldnedskrivningar oavsett hur aggressivt de väljer att köra sedelpressen. Skulderna är helt enkelt på tok för stora och ohållbara i det korta perspektivet.
“Buying gold is just buying a put against the idiocy of the political cycle. It’s That Simple”
Kyle Bass som blivit Michael Lewis nya gullegris och som onekligen aspirerar på titeln 2010-talets Rockstar Fund Manager. Intervjuades i BBC Hardtalk i veckan, hela intervjun är välinvesterade 23 minuter.
Nigels kommentarer om EFSF fonden.
Mer läsning om du orkar:
Tysk-fransk historia kan snart vara över
Montis krisplan kommer inte att räcka.
Tysk dödsduell mot eurozonen
Reträtt i sista stund om kreditbetyg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.