Rapport från ASPO-USA konferens

 Jan Mueller, ordf ASPO-USA vid talarstolen i auditorium, Capitol Hill. Konferensdag 1

Så är man tillbaka efter en händelserik vecka i Washington DC, där höjdpunkten var 3.5 dagar olja/energikonferens anordnad av ASPO-USA (2-5 nov). Intrycken och tankarna är många, kort o gott kan man säga att alla förväntningar infriades med råge!

För tillfället bearbetar och analyserar vi materialet från konferensen i form av slides, bilder, videos och ljudupptagningar. Vi arbetar intensivt med detta men det måste få ta sin tid. Första detaljerade rapporten kommer nog upp i slutet av veckan eller i början av nästa.

Tills dess:

Jonathan Callahan har sammanfattat sina intryck av den inledande konferensdagen under torsdagen på Energi Bulletin. Jonathan Callahan är fristående konsult för Mazama Science, har doktorerat i ”Physcical Chemistry” vid University of Washington och har bland annat arbetat på uppdrag av NASA och USA:s miljömyndighet EPA. Jag talade med Jonathan som hastigast under förra årets konferens i Washington DC.

Under årets konferens träffade jag bland annat arkitekten och bloggaren Donal Fagan som gjort en sammanfattning av konferensens sista dag. Se gärna Donals blogg dagblog som han driver med några andra. 

Jag och Donal (och många fler) deltog i seminariet “Community Adaption and the Post-Peak Economy”. Panelen bestod av den enastående John Michael Greer, författare till bland annat ”The Long Descent” och nu senast den brillianta boken ”The Wealth of Nature-Economics as if Survival Mattered” (en bok som alla människor bör läsa), Dimitri Orlov, Nicole Foss (första delen av seminariet). Andra delen av seminariet deltog Sharon Astyk istället för Nicole Foss. Samtliga deltagare ställde frågor och deltog i stundtals intensiva diskussioner kring hur man bör förbereda sig för Peak Oil och hur man på bästa sätt övertygar andra människor om dess oerhörda betydelse för världen, samhälle och individer på kort sikt.

Jag ställde frågan som jag och några andra diskuterat under konferensen, nämligen hur Peak Oil rörelsen ska undvika nuvarande nästintill kolliderande med klimatrörelsen och övriga inom hållbarhet som inte tagit till sig/förstått Peak Oil? Och omvänt hur en del inom Peak Oil negligerar klimathotet för att de anser Peak Oil hotet ligger närmare i tiden och därmed hur dessa ska  ta till sig klimathotet? Samarbete mellan båda dessa rörelser krävs då klimathotet dessvärre inte försvinner med Peak Oil (utvecklar inte detta här). Medvetna om klimathotet och medvetna om Peak Oil har allt att vinna på samarbete men även allt att förlora på att INTE samarbeta.

Donal frågade mig om oljeberoendet i Sverige och jag berättade bland annat hur enormt beroende vi är av olja (diesel och bensin) för våra transporter av varor inom landet som mer eller mindre helt sköts av lastbilar och att detta tillsammans med ett undermåligt järnvägsnät och en nationell ekonomi som nästan till 50 % består av exportintäkter…ja är högst sårbar för Peak Oil och dess ekonomiska och energimässiga konsekvenser.

Donal och många andra amerikaner jag träffade under konferensen blev förvånade över Sveriges  beroende av fossila bränslen då många håller Sverige och Norge som föregångsexempel för hållbar energi. Vid ett flertal tillfällen berättade jag även att Sverige alltmer blivit en serviceinriktad ekonomi, likt USA och antingen lagt ner den egna produktionen eller flyttat den utomlands. Även detta gör Sverige MYCKET sårbart för Peak Oil, produktionsavbrott och att tidigare kunnande i allt från hantverksyrken till egen matproduktion-ej beroende billig olja, går förlorad.  Kunskap och produktion som oundvikligen kommer behövas i (och inte utanför) Sverige när importen av alla utlandsprodukter, beroende av billig olja inte längre blir tillgängliga för import (blir för dyra/inte längre lönsamt att importera på grund av för höga transport och produktionskostnader).

Donal berättade även om en tävling som anordnas av USA:s energidepartement (DOE) varje år för bästa solcellsbaserade hus i USA kallad Solar Decathlon (se även Donals inlägg om årets tävling) vilket påminde mig om A-hus projektet eller som det egentligen heter ”One Tonne Life” i Sverige, där bland annat Vattenfall och Volvo är inblandat.

Våra egna tankar mm om konferensen kommer alltså inom kort -så vänligen håll till godo!