I dagarna skickades ett dokument ut till investerare vid J.P.
Morgan av bankens kapitalförvaltningschef: ”The quixotic search for
energy solutions”. Tack till Charlie A.S. Hall som försåg oss med
dokumentet! Hall var en av talarna på oljekonferensen anordnad av ASPO-USA, Johan besökte nyligen (mer om Hall nedan).
Dokumentet inleds med olika citat om förutsägelser och löften om hur
teknologiska uppfinningar/lösningar för energi genom historien inte
uppfyllt vad de utlovat, eller ens kommit nära.
1973 sa tex USA:s dåvarande president Nixon följande:
“At the end of this decade, in the year 1980, the United States will
not be dependent on any other country for the energy we need to provide
our jobs, to heat our homes, and to keep our transportation moving.”
Idag står den importerade oljan för 50% av USA:s oljebehov.
Ett annat intressant citat att nämna, från 1978 :
“…by the year 2000, almost 60% of US
cars could be electrified, and that only 17% of the recharging power would come from petroleum.”
Idag är endast 2% av USA:s bilar…hybrider!
Al Gore sa detta 2008:
“Today I challenge our nation to commit to producing 100% of our
electricity from renewable energy and truly clean carbon-free sources
within 10 years. This goal is achievable, affordable and
transformative.”
I dokumentet skriver kapitalförvaltningschefen som svar att USA idag generar sin elektricitet till 70% från kol och naturgas…
När det gäller USA:s naturgas skriver kapitalförvaltaren att EIA tror
på ökad oljeskiffer -produktion (shale gas) trots osäkerheten kopplad
till dess kostnader och att denna uppgång ska ersätta nedgångar i alla
andra kategorier. Dystert skriver han vidare att det är att svårt att
omsätta precis hur den billiga oljans slut ska hindra tillväxtfarten.
Men skriver han, som det ser ut nu: ”deleveraging of household,
corporate and sovereign balance sheets in the US and Europe is a much
bigger risk for financial markets. I det långa loppet, fortsätter han,
på grund av osäkerheten kopplad till tillgången på energi, får vi räkna
med historiskt låga siffror för avkastningen.
För att denna krassa framtidsbild ska förändras krävs att ouppfyllda löften om genombrottsteknologier faktiskt infrias.
Intressant för oss Peak Oil medvetna, står det i J.P. Morgans utskick
att “From a broader perspective, the era of cheap oil appears to be
over”. Vidare står det att EIA (Energy Information Agency), baserar
nästan alla sina framtida oljeproduktions-prognoser på antagande om nya
icke konventionella oljekällor såsom oljesand, djuphavsolja och
oljeskiffer. Där icke konventionellt betyder “dyrare”. Se grafer nedan.
Den
som granskar den övre av graferna har nog rätt svårt att se hur EIA
(realistiskt) kan estimera att framförallt OPEC ska öka sin
oljeproduktion så mycket fram till 2035 när den konventionella
oljeproduktionen legat mer eller mindre still på 2005 års nivå fram till
idag!!! Tittar man noga kan man faktiskt se det på grafen också.
Charles A.S. Hall är en eldsjäl inom Peak Oil
rörelsen och hållbarhetsröreslen sedan många år tillbaka. Charlie är
Professor i Systemekologi vid State University of New York och sysslar
med bl.a. empirisk modellering för att förstå och hantera komplexa
naturliga och mänskliga system. Hall och hans team, studerar hur
organismer och samhällen investerar energi i resursexploatering och hur
sådana investeringar förändras i takt med att resurskvaliteten ökar
eller försämras.
Detta var något Hall och hans kollega David Murphy (assisterande prof
vid Northern Illinois University) talade ingående om under konferensen i
Washington; förståelsen av nettoenergi. När man inte förstått Peak Oil
handlar det i grunden om att man inte förstått nettoenergi (eller som
det också kallas: EnergyReturn on Energy Invested –EROI).
Många tror tex att det finns en massa hållbara alternativ till olja
(solenergi, vindkraft och vattenkraft, elbilar etc) som kan ersätta vårt
nuvarande beroende av billig råolja. Vad man alltid först måste fråga
sig när det gäller en energikälla är hur mycket energi det går åt för få
ut den energi man vill åt. För att tex bygga en infrastruktur som inte
är beroende av billig olja krävs en viss mängd energi.
Djuphavsborrning av olja ger tex ca 10-15 enheter energi tillbaka för
varje enhet energi vi investerar. Ett vindkraftverk däremot ger bara
5-6 enheter energi tillbaka för varje enhet energi vi investerar. Detta
har avgörande betydelse för ekonomin och i hur stor skala vi kan ersätta
en oljebaserad infrastruktur.
Det finns därmed inga enkla lösningar på hur vi ska hantera en
minskande oljeproduktion då inte ens summan av alla alternativ kommer i
närheten av vad den billiga råoljeproduktionen hittills möjliggjort i
vårt samhälle.
Riksbanken har genomfört ett stresstest av de svenska bankerna för
att se hur resultat och kreditförluster påverkas i ett scenario där
euroområdet och Sverige faller in i en ny recession. I detta scenario,
som antas utspela sig mellan 2012 till 2014, uppgår de sammantagna
kreditförlusterna i de svenska bankerna till 195 miljarder kronor.
Antagandena är att värdet på bankernas innehav av statsobligationer
utgivna av Grekland, Italien, Irland, Portugal och Spanien antas skrivas
ned till uppskattade marknadsvärdena och att en av respektive banks
största motpart, den som banken lånat ut störst belopp till utan
säkerhet, ställer in sina betalningar.
Dessa antaganden är väl fullt rimliga om vi faller in i en recession.
Recession anser vi vara huvudscenariot. Visst kan en stor del av de 195
miljarderna täckas av den årliga intjäningen, men det blir inte snack
om några återköp eller vidlyftiga utdelningar. Lägg där även till
fallande svenska fastighetspriser och vad det får för effekt på bankerna
och svenska ekonomin.
Det kommer att bli blodigt. Frågan är bara hur pass?
Steve Keen på BBC News Hardtalk. Hans budskap är tydligt och rationellt för hur krisen bör ridas ut.
“Skriv av de privata skulderna,
nationalisera banksystemet, och börja om igen” är hans utgångspunkt, men
hans idéer om genomförandet garanterar viss uppmärksamhet när han
försöker att främja kreativa instabilitet och minska destruktiva
instabiliteter av kapitalism – att erkänna att vår värld är inte i
balans eftersom varje keynesianska ekonom skulle tro men inneboende
cykliska och instabilitet.
Okunskap föranleder förhastade slutsatser, slutsatser som leder till
handlingar man sedan ångrar. Om man inte granskar historien och sätter
den i förhållande till nutida sammanhang upprepar man samma misstag och
står där lika förvånad och undrar hur det kunde ske. Dagens Iran är ett
utmärkt exempel. Världssamfundet tycks alltmer utmåla Iran, eller mer
korrekt , en majoritet av västvärlden med USA och Israel i spetsen, som
syndabock för allt möjligt elände och ett hot för freden i Mellanöstern.
Få känner till att USA innan 1979 och den iranska revolutionen, höll
Iran som sin främsta bundsförvant i Mellanöstern. Detta då Iran med sin
stora befolkning och stabila militärmakt, sågs som den naturliga
stormakten och en garant för fortsatt balans i regionen. Efter 1979 och
den iranska revolutionen blev relationerna mellan USA och Iran minst
sagt kyliga samtidigt som USA fördjupade sina relationer med
Saudiarabien, särskilt efter oljekrisen 1973. Alltmer, i takt med oljans
ökade betydelse för USA och Europa från regionen, blev Saudiarabien det
naturliga valet. Det är ingen slump att Saudiarabien sitter på den
modernaste krigsteknologin i regionen sedan länge, ”oil for weapons” har
varit devisen mellan USA och andra västmakter -i utbyte mot ett stabilt
flöde av det svarta guldet (oljan) från Saudiarabien har västmakterna
sålt sina senaste vapenleksaker.
Vad vill vi komma med detta? Jo, utan att fördjupa sig i huruvida det
är moraliskt rätt eller enligt gällande FN-konventioner om ett lands
suveränitet att Iran får utveckla kärnteknologi för civilt eller
militärt bruk ska man ha en sak väldigt klart för sig: Iran sitter på de
tredje största, kända oljereserverna (av den billiga konventionella
råoljan) men dessdå viktigare –Iran står idag för hela 5,2 % av världens
oljeproduktion! (data se BP Statistical Review of World Energy 2011).
Betänk sedan att Libyen-dramat satte myror i håret på en hel
världsekonomi som hoppades på en ekonomisk återhämtning, detta genom
Libyens produktionsbortfall med endast ett par procentenheter av
världens oljeproduktion. Iran är en HELT annan bag!
Ok, åter till vikten av att dra lärdom av historien och omsätta den
till praktisk erfarenhet och ta beslut därefter. Med vetskapen om att
Iran har möjlighet att få världsekonomin i total stand still (ok mer än
den redan är), skulle ingen politiker eller militärstrateg i sitt
sinnets fulla bruk invadera eller på något sätt hota Iran till ett
embargo (exportstop mot ett eller flera länder) eller liknande. Detta
till trots, framställer media och en del ”experter” det hela som ett
realistiskt alternativ.
En fiendes fiende är inte alltid din vän! Men det är ändå intressant
hur pass mycket Israel och Saudiarabien gaddat ihop sig mot Iran. Det
finns uppgifter som säger att Saudiarabien upplåter sitt luftrum till
Israel om de bestämmer sig för att bomba Iranska kärnvapenanläggningar.
En intressant detalj: Reuters hade i fredags en artikel en om hur Grekland tvingas handla olja från Iran, eftersom ingen annan vill handla med grekerna (vi fann den i flutes inlägg)
Enda anledningen till att USA ser sig tvingade att stödja Israel och
Saudiarabien i regionen är att Iran med kärnvapen tar ett steg närmare
sin naturliga position som starkaste makt i Mellanöstern, vilket inte är
något nytt för den som läser historieböckerna. Det betyder dock inte
att USA, Israel eller något annat land för den delen har råd att inleda
sanktioner mot Iran som sätter dess oljeproduktion (läs oljeexport) ur
spel. Skulle USA stödja bombningar av iranska kärnvapenanläggningar?
Knappast, kanske indirekt genom vapenutrustning men inte offentligt.
Hormuz -sundet (se bild nedan) är ett illustrativt exempel på hur
viktig Iran är för flödet av olja i världen, alldeles oavsett Irans egen
(omfattande) oljeproduktion. Iran behöver bara upprätta en blockad i
Hormuz-sundet (vilket är beläget mellan Iran och Oman, som förbinder
Persiska viken med Omanviken och Arabiska havet) och vips så stoppas 40%
av världens oljetrafik på havet, vilket motsvarar hela 20% av
världsmarknaden.
Hormuzsundet
Oavsett om Iran vill ha kärnkraft för att garantera sin framtida
energiförsörjning eller för att skaffa kärnvapen som kan förebygga en
attack från Israel och därmed öka sin makt i regionen, gör världen
VÄLDIGT klokt i att begrunda hur och om man inleder sanktioner mot Iran.
Man hugger inte av handen som föder en, möjligen kan man klara sig utan
ett finger eller två (Libyens oljeproduktion).
Cornucopia
skrev tidigare i Söndags att kärnvapen i mellanöstern skulle innebära
att vi ständigt bara är någon timme från helt avbrutna oljeleveranser.
Att hotet i dagens läge är mot Iraninte från Iran. Även det ett läsvärt inlägg.
Tillägg: Bloomberg skrev en intressant artikel den 30 nov med titeln: “Iran Oil Sanctions Set to Shrink the Circle of Foreign Buyers”. Bland
annat hur oljesanktioner mot Iran kan få den oavsiktliga följden att
Kina och andra asiatiska nationer kan köpa mer iransk olja och dessutom
billigare!!
Tyskland fick inte låna pengar, ja du läste rätt. Tysklands emission
av av tioåriga statsobligationer blev ett misslyckande. Tyskarna fick
nöja sig med att dra in 3,65 miljarder euro på auktionen, vilket kan
jämföras med ett mål på 6 miljarder.Detta till en ränta om 1,98 -en ökning med 0,10%.
Ett orosmoln är att centralbanken Bundesbank tog en så stor del som 40 procent av emissionen. Enligt Di.
Kostnaden att swappa euro till dollar har under onsdagen nått den
högsta nivån sedan 2008. Det finns en starkt växande trend att överge
alla tillgångar som baseras på euron.
Detta är en KATASTROF! Marknadens dom är hård. Ytterligare en anledning att långa (köpa) dollarn.
Är det fortfarande någon som ärligt tror på Euroobligationer?
Som grädde på moset sjönk inköpschefsindex i Kina i oktober till 48,0
jämfört med 51,0 föregående månad. Siffror under 50 betyder att
aktiviteten i ekonomin minskar. Vi har redan fått uppgifter om att
fastighetspriserna börjat att vackla ordentligt i Kina vilket även det
tyder på att Kinas ekonomi riskeras att kylas ordentligt då byggande av
nya fastigheter är en stor del av Kinas tillväxt och BNP. Minskning i
byggande i Kina kommer så klart även att kyla ned råvarupriserna
ordentligt.
JP Morgan nedgraderar i stort samtliga råvaror över hela linjen. Läs nedan.
När nu avmattningen i Kina börjat, och det väldigt bistra klimatet i
EU/USA är det bara att avstå från investeringar i
aktier/råvaror/fastigheter. “When in Doubt, Stay Out!” Då
deflationstrycket är så väldigt stort som vi tidigare tjatat om, så
handlar det nu om att skydda det du har. Därför är kontanter simplaste
och bästa alternativet.
Att svenska Riksbanken sålt 32% av guldreserven 2004 till 2009 kan
knappast med dagens facit i handen vara ett klokt beslut. Särskilt som
priset på guldet de sålt troligen hade betingat mer än det dubbla värdet
mot försäljningspriset då de sålde guldet i intervallet 400 – 1000
dollar per troy uns. Idag handlas guldet kring 1700 per troy uns vilket
med dagens dollarkurs motsvarar ett pris kring 374 kr per gram på
spotmarknaden.
I gårdagens DN
kan vi åter läsa att många tillväxtländer nu väljer att fortsätta att
köpa guld för att utöka sina guldreserver då tidigare trygga
investeringar som statspappers värde alltmer eroderas i takt med att de
överbelånade staterna i väst skuldsituation ifrågasätts. Med andra ord
av alla tillgångsslag anses guld vara mindre dåligt.
Men tro nu inte att riksbanken erkänner att de handlat fel.
Riksbankens försäljning berodde främst på att man ville minska risken eftersom guldpriset kan variera kraftigt.
– Det var främst för att få bättre riskspridning, mindre risk. Guldet är mer riskfyllt än statsobligationer.
Säger en anställd i riksbanken med namn Moeschlin i intervjun med DN .
Nytt avtal 2004 Den 27 september 2004 trädde det nya guldavtalet, Central Bank Gold Agreement, i kraft.
Det är det andra internationella guldavtalet som slutits mellan 15
europeiska centralbanker för att förhindra stora försäljningar av guld
samtidigt, vilket kan få guldpriset att rasa.
Under en period av fem år får de 15 länderna sälja sammanlagt högst 2
500 ton guld. Avtalet ger Riksbanken rätt att sälja högst 60 ton guld
fördelat över avtalsperioden.
Precis så mycket har de också sålt, om de enligt avtalet haft
möjlighet att sälja mer guld hade de då gjort det också kan man undra
eftersom Riksbanken sålt precis allt de haft möjlighet att kunna göra
enligt avtalet.
Den stora frågan är således vad Riksbanken anser om guldreserven då
de i uttalande som det ovan tycks vara negativ till guld som
tillgångsslag.
Vidare kan vi även läsa hos Cornucopia om nackdelarna med pappersguld i efterdyningarna av MF Globals konkurs där den kände trendanalytikern Gerald Celente förlorat
stora belopp då de terminskontrakt som han haft för avsikt att begära
leverans på, gått upp i rök i samband med konkursen. Eftersom
terminskontrakt borde vara bra mycket säkrare än alla syntetiska
finansiella produkter så kan man krasst konstatera att ditt köpta guld
inte är 100% säkert förrän du har det i näven. MF Global var även en
stor utfärdare av CFD “contract of difference”, det skapade även en stor
osäkerhet hur deras konkurs skulle drabba andra utställare på
marknaden.
Även om andra utställare tycks ha klarat sig bör ett stort
varnande finger för CDS:er utfärdas då dessa kontrakt är helt syntetiska
och livsfarliga då de är i stort värdelösa utan utfärdaren. Det gäller
så klart även alla typer av derivat.
Jim Rogers
är inte nådig i sin kritik mot länderna i väst nu när den obehagliga
sanningen om deras ohållbara skulder flutit upp till ytan. Rogers är
ingen dumskalle, han har inte varit särskilt optimistiskt de senaste
åren men tidigare uttryckt sig mer diplomatiskt men nu tycks måttet vara
rågat. Se själv.
För många av oss behöver Jim Rogers
kanske inte någon presentation. Men för er novisa kan vi berätta att
Rogers grundade tillsammans med en annan stor finanskändis vid namn George Soros Quantum Fund
1973, en av de tidiga hedge fonderna som kom att bli mycket
framgångsrik. Efter 10 år hade fonden ökat 4200% i värde medan index
endast för New York börsens S&P ökat med 47%. Efter detta bestämde
Rogers sig för att det var dags för något nytt i livet, mer än att slava
framför siffror på dataskärmar och började att resa världen runt på sin
motorcykel. Han har även skrivit många populära böcker om sina
upplevelser och erfarenheter i livet som framgångsrik investerare.
Rogers var också tidigt ute med att upptäcka att det skulle komma en
ny trend och stark marknad för råvaror. Detta i takt med att Asien och
då främst Kina urbaniseras allt mer så redan 1998 grundade han ett eget
råvaruindex Rogers International Commodity Index ( RICI ).
Detta index kom allt fler att använda sig av. Rogers bor för närvarande
i Singapore därför att han anser att det 21:a århundradet tillhör Asien
där han tror att en allt större del av den framtida tillväxten kommer
att ske.
Finansrådgivaren Eddie Hobbs säger den obehagliga sanningen i irländsk teves morgonsoffeprogram Ireland AM, från onsdag förr förra veckan.
Här talas det om vad som kommer att hända om Italien faller. Även detta
“ett måste” om du inte redan sett klippet som varit ganska populärt i
etern på sistone.
I måndags (14:e nov) tillkännagav Hillary Clinton att USA:s
utrikesdepartement (US Department of State) nu etablerar en ny
energiavdelning: “Bureau of Energy Resources”. I sammanfattningen av Bureau of Energy Resources, står det att läsa att avdelningen i huvudsak har 3 mål:
Hantera geopolitik i dagens energiekonomi genom kraftfull diplomati
med producenter och konsumenter. -Då detta anses avgörande för att
energitillgången och energimarknaden ska förbli hållbar.
Stimulera marknadskrafter som syftar till en övergång av policys mot
alternativ energi, elektricitet och utveckling och återuppbyggnad.
-Detta skapar efterfrågan på marknaden för grön teknologi och produkter
där USA har konkurrensfördelar.
Öka tillgängligheten till energi i utvecklingsländer, utöka bra
styre och fördjupad transparens. -Detta hjälper utvecklingsekonomier att
hitta kommersiella och miljömässigt hållbara väger ur fattigdom.
I det briefing
som gavs av utrikesdepartementet, om det nya Bureau of Energy resources
den 16:e november, nämns bland annat att avdelningen har avsatts ca 50
personer för uppdraget. Ett uppvaknande?
Låt oss först titta på en ny video från Natural Resources Defense Council (NRDC) om USA:s oljeberoende:
Ok…idag rullar ca en miljard bilar
på världens vägar, av vilket de allra flesta drivs av bensin eller
diesel, ja eller olja beroende på hur man ser det. När man läser att
Bureau of Energy:s andra mål är att bland annat stimulera alternativ
energi och tredje målet är att öka tillgängligheten för energi i
utvecklingsländerna undrar man sannerligen hur ekvationen ska gå ihop.
Många tror, pga okunskap, att lösningarna på bristen av mer billig olja,
tillgänglig för alla, är att vi successivt ersätter en bilpark på ja
säg 800 miljoner bilar med elbilar. Först och främst, på varje elbil
sitter minst 4 bildäck. För att producera ETT bildäck krävs ca 26.6
liter råolja (eller 7 gallons).
Det var ett bildäck, som om det inte
vore nog måste alla komponenter produceras, sättas samman och
transporteras till en bilfabrik där de ska sättas samman till en elbil.
Här talar vi om oerhörda mängder olja och en produktionsskala och
produktionstakt i aldrig tidigare sedd omfattning av elbilar som måste i
gång inom ett par år. Detta för att hinna i tid innan ett för högt
oljepris gör både upprätthållandet av dagens bilpark omöjlig, för att
inte tala om den globaliserade ekonomins fortsatta existens.
Ok vad menar vi då med att ekvationen inte går ihop? Jo även om USA
nu mirakulöst minskar sitt mer eller mindre totala oljeberoende på kort
tid, förändrar det inte utvecklingsländernas, däribland oljexportörerna +
Rysslands egen ökade konsumtion av olja. Att alltså säga att man vill
stimulera energiutvecklingen i utvecklingsländerna, kan bara innebära en
sak: mindre olja för icke-utvecklingsländer och oljeimportörer.
Världsmarknadspriset på olja går då upp! (läsaren kanske tänker-nu
överdriver de, energiutvecklingen kan ju vara export av hållbar energi).
Svaret: ny energiinfrastruktur tar tid o bygga upp och när en större
andel av befolkningen i utvecklingsländerna får det bättre ställt,
konsumeras mer olja.
Videon av NRDC ovan visar verkligen på hur ohållbart USA:s
oljeberoende är men det är lätt att misstolka budskapet med vad de menar
är lösningen. Elbilen nämns först och den har vi redan tagit upp. När
det gäller tåg + infrastruktur och elförsörjning utan beroende av olja
(både vid dess drift och tillkomst) -ja visst kan det fungera till viss
del och är en nödvändig satsning men man måste samtidigt förstå att det
inte finns några snabba lösningar som gör att vi kan fortsätta leva som
vi gör idag. Dvs resa var vi vill, köpa vad vi vill eller arbeta var/med
vad vi vill. Infrastruktur tar årtionden att bygga upp, mycket pengar
(!!!) men framförallt MYCKET energi! Konservering då? Köra mindre,
ransonering, hastighetsbegränsningar? Javisst det är vettigt, ja eller
blir nödvändigt för att övergången till ett lokalsamhälle och till viss
del regionalsamhälle ska fungera men förändrar inte det faktum att inget
blir som det varit, vare sig vi vill eller inte.
Samtidigt som Eurons monetära dödsspiral fortsätter så smyger det
förbi statistik om att den amerikanska statsskulden nu officiellt har
passerat hissnande 15 biljoner dollar. Att den verkliga statsskulden
(där icke finansierade skulder såsom pensioner för statliga anställda,
Medicaid och nu Medicare kommer att ingå) är mer än fem gånger så stor
behöver vi säkert inte nämna för våra vakna läsare. Samtliga
åtaganden är nu över 60 biljoner dollar om allt detta utfaller.
Tisdagens Amerikanska data över inflationen, CPI, kom in på 3,5 mot
3,7 väntat, föreg var 3,9 CPI och idag att förväntningar på antalet
nyanmälda arbetslösa vecka 45 sjönk med 5000 till 388 000.
Ett litet grönt skott var det någon som gastade på Bloomberg men i
den stora bilden är det obetydligt. Eller rent av kanske ytterligare ett
tecken på det astronomiska deflationstrycket som vi i väst står inför
efter en monstruös megabubbla uppumpad av årtionden med billiga dumma
pengar.
När nu Europa är i blickfånget kan Dollarn stärka sin position som
ohotad reservvaluta, Oncle Sam kan tillfälligt pusta ut och fortsätta
sparka burken nedför vägen för den här gången.
I videoklippet nedan förklarar Kyle Bass något dräpande det som så
många av alla dessa experter med fina titlar och utbildningar på anrika
Zombie universitet har så svårt att förstå. Ett talande exempel som han
nämner är nämligen att de senaste 9 åren har de globala skulderna ökat
med 12% varje år samtidigt som globalt BNP ökat med 4% per år detta har
lett till att skulderna ökat från 80 trillioner dollar till 210
trillioner dollar. Någonstans efter vägen är det tänkt att i varje fall
räntepengar skall trilla in från låntagarna till all denna skuld.
Kärnproblemet för Europa idag är tron och avsaknaden av den heliga
tillväxten. Tillväxten motsvarar inte på långa vägar det som behövs för
att klara av att betala räntor och amortera ned de skulder som dessa
ekonomier har byggt upp genom alla dessa löften som nu inte kan infrias
till offentliganställda, pensionärer och långivare som nu sitter på
obligationer som snabbt faller i värde i takt med att räntorna stiger.
Oron medför att räntorna stiger vilket i dagens fall när det handlar
om länder med höga statsskulder, gör att deras räntebörda stiger till
nivåer som inte är hållbara. Detta då en allt större del av
statsbudgeten går åt till att endast betala räntor på statsskulden. Det
har redan hänt i Grekland, Portugal och Irland.
När nu skuldkrisens influensa drabbat stora länder som Italien och
Spanien är det stor sannolikhet att Euron inte överlever om dessa länder
tvingas till skuldnedskrivningar. Gränsen för när de andra länderna
tvingats be om nödlån har skett då de korta räntorna legat kring 7%.
Under veckan har de italienska och spanska räntorna närmat sig dessa
nivåer med stormsteg, respektive lands tioåriga ränta ligger precis
under 7% -bläcket. Tiden är nu väldigt dyrbar om de skall lyckas ro hem
och rädda situationen. De enda som kan riktigt rädda situationen är
Frankrike och Tyskland men till vilket pris? Båda länderna har
statsskulder som befinner sig över 80% samtidigt som deras banker inte
är rekapitaliserade.
De tre största bankerna i Frankrike är antagligen
insolventa om deras balansräkningar skulle värderas enligt
marknadsvärde. Likaså för några Tyska. Att dollarn inte stigit mer mot
euron tros bero på den senaste månadens stora garageförsäljning. Detta
då de främst de franska bankerna försökt att städa i sina böcker bäst
det går, då stora positioner likviderats i dollar för att sedan växlas
över i euro vilket lett till att dollarn inte stigit mer mot euron.
Något som dessvärre gjort problemet värre för bankerna är att det
efter förra finanskrisen, efter Lehmans fall, började påtalas att
bankernas balansräkningar på tillgångsidan var alldeles för bräckliga.
Något som snabbt kunde råda bot på detta var om bankerna ökade ägandet
av statsobligationer, eftersom suveräna länder i väst särskilt under
eurons paraply bedömdes vara kassaskåpssäkra. Med AAA i betyg så behövde
inte bankerna några reserver för att köpa dessa statsobligationer.
Bankerna började köpa dessa papper med egna kreditpengar de skapar ur
tomma luften och varför skall de då köpa tråkiga tyska obligationer med
snål ränta när de kan få 4% och i vissa fall 5% i ränta på grekiska och
portugisiska obligationer, de är ju ändå är kassaskåpssäkra…
Men verkligheten vill ibland annat, när nu räntorna rusar för de
sydligare problemtyngda länderna sjunker även värdet på deras
obligationer. Detta då större risk för betalningsinställelse prisas in
nu till långivarna och i detta fall till bankernas förtret, särskilt då
de saknar buffert för inköpen som de i många fall gjort utan eget
kapital. Det som nyss var en bra affär har blivit till en mardröm.
Lite perspektiv -Spanien sålde precis statsobligationer på tio år och då blev räntan 6,975%.
En tioårig bolagsobligation emitterad av Norska Statoil ligger på
3,15%. De säkraste långivarna bortsett från stater med låg statsskuld
har blivit många stora bolag, Siemens gick även i dagarna om Tyskland på
räntemarknaden.
Att uppgörelsen med Grekland sattes till att inte vara
betalningsinställelse, gjorde säkert att ett gäng feta bankirer i London
och New York kunde andas ut då de inte behövde betala ut någon
ersättning för de CDS kontrakt som de ställt ut. Istället för att
straffa dessa onda spekulanter som köpt CDS kontrakt i hopp om en
grekisk default dröjde det inte länge innan beslutet slog tillbaks på
byråkraterna i Bryssel med full kraft. Detta när det nu gick upp för
marknaden att det inte längre går att försäkra sig mot länders
betalningsinställelser i samma magnitud som tidigare. Osäkerheten lät
inte vänta på sig och räntorna fortsatte att stiga, nu fortare med
sjunkande priser på statsobligationerna som följd.
1-0 till Storbritannien och USA mot Eurozonen då det är främst banker
och försäkringsinstitut likt AIG som utfärdat alla dessa CDS kontrakt.
Det mest ironiska är dock att de största innehavarna av grekiska CDS:er
är de grekiska bankerna som också sitter på den största andelen av
grekiska statsobligationer -dubbel outch!
Eurozonens stödfond EFSF är inte en lösning på långa vägar. Varför? Jo
därför att länder som nu skall räddas kan ju inte själva mota stöd och
samtidigt vara med och garantera fonden. Det är ju lite som att lugga
varandra samtidigt, ju hårare jag sliter i min opponents hår får jag
samtidigt återbördat i samma styrka. ZeroHedge döpte i veckan om fonden
lite fyndigt till “Euro Fiasco Suicide Formula”.
Räddningsfonden får
garantier från de olika euroländerna i förhållande till deras storlek
och meningen var också att man skulle ge fonden ökad kraft genom en
hävstång, det vill säga belåning. EFSF skall därför kunna låna pengar på
marknaden. Hur det nu är möjligt då marknaden inte fungerar och då det
endast är ECB och IMF som stått för den senaste tidens köp.
Hittills har
EFSF endast lyckats låna 14 miljarder Euro från ECB som de bestämt
förnekar och som extra panikåtgärd försöker de att låna upp på kortare
löptider. Vilket samtidigt är fenomenalt korkat då de lånar ut pengarna
på längre löptid, ett känt recept för en potentiell ytterligare framtida
katastrof.
Italienska korta statsobligationer är nu återigen uppe och nosar över
7 procent, även om de i samband med regeringsskiftet föll tillbaks
något runt helgen. Italien har inte än nått en inverterad räntekurva,
men den är nu i princip platt, då räntan på tvååriga statsobligationer
ligger runt 6,5 procent. När de korta räntorna går över de långa, vilket
ger en inventerad kurva, brukar oftast vara dödsstöten. Byråkrater
försöker nu införa allehanda förbud om regleringar mot kreditinstitut
som tidigare var för snälla men nu är för snäva, samt så försöker man
förbjuda onda spekulanter att ta positioner eller helt enkelt hedga sig
mot länder och marknaders solvens.
Det blir allt tydligare att man bara
famlar i mörker och förlorar dyrbar tid som borde läggas på lösningar
istället för begränsningar. Något som snarare borde göras är att lyssna
och bevaka vad dessa onda spekulanter eller snarare sanningsägare gör då
de för det mesta sitter på de bästa varningsklockorna. Det är ju ganska
korkat att hata spegeln därför att du är ful som Kyle Bass säger i
intervjun som försvar till de som hedgar sig.
Om nu Italien tvingas be om räddningslån så faller en betydande del
av EFSF -garantier bort. Italien hade “bara” ett underskott på 3,9
procent förra året så att skära i budgeten borde inte vara omöjligt men
det måste ske fort för att vi skall kunna få en trendvändning på
räntemarknaderna. Protester och strejker lär inte vänta på sig. Upp till
bevis Monti!
Enligt Reuters diskuterar företrädare för eurozonen och IMF att
Europeiska centralbanken ska låna ut pengar till IMF, för att att sedan
tillföra räddningsfonden EFSF tillräckliga resurser för att lösa ut även
de största euroländerna. För att ECB skall kunna låna ut direkt till
EFSF måste måste EU- fördraget skrivas om.
Den stora övergripande lösningen kan som bekant bara Merkozy komma
med, och de måste agera snabbt, frågan är om de klarar att enas. Några
fler kockar i euroköket kommer inte behövas när de nu måste enas i hur
de skall koka soppa på en spik. Om inte, kommer Frankrikes kreditbetyg
snart att ryka då det redan lever på övertid.
Kommer Europas folk acceptera och vilja leva i ett allt mer
överstatligt EU och en ökad politisk union som Merkel och kompani sätter
sina sista kort till, eller faller allt samman av att åtminstone ett
land lämnar valutaunionen.
Om skulderna skall skrivas ned eller inflateras bort återstår att se
men vi tror att det kommer tvingas till skuldnedskrivningar oavsett hur
aggressivt de väljer att köra sedelpressen. Skulderna är helt enkelt på
tok för stora och ohållbara i det korta perspektivet.
“Buying gold is just buying a put against the idiocy of the political cycle. It’s That Simple”
Kyle Bass som blivit Michael Lewis nya gullegris och som onekligen
aspirerar på titeln 2010-talets Rockstar Fund Manager. Intervjuades i
BBC Hardtalk i veckan, hela intervjun är välinvesterade 23 minuter.
Måste såklart även slänga med den underbart frispråkige Nigel Farage
kommentarer kring den senaste politiska stormen. Som så vanligt spar han
inte på orden.
Nu när IEA precis kommit ut med sin årliga World Energy Outlook
(WEO) kan det vara nyttigt att gå tillbaka till förra årets utlåtanden
från IEA för att få lite perspektiv. Specifikt IEA:s chefsekonom Fatih
Birol som ofta uttalar sig för IEA och ofta åker världen runt och
presenterar rapporten. 5:e september 2010 intervjuades Fatih Birol av
BBC-programmet “One Planet:
Journalisten i programmet går igenom några av IEA:s siffror gällande oljan och säger -det är deprimerande
Fatih Birol svarar då -det är mer än deprimerande, det är alarmerande…det är därför vi försöker informera regeringar om det.
Vidare säger Birol -Om vi antar att de kommande 20 årens globala
efterfrågan på olja är konstant (även om han inte tror det) måste vi för
att kompensera för den nedåtgående produktionen i dagens befintliga
fält, hitta och utveckla motsvarande 4 nya Saudiarabien i produktion.
(för den som inte vet -världens idag näst största producent av olja
(Ryssland nr 1 nu) och landet med världens överlägset största
oljereserver).
-Detta är utmanande, säger Birol.
Journalisten avbryter -en utmaning? Omöjligt helt klart.
-Det är mycket utmanande, fortsätter Birol.
Birol säger att detta är teoretiskt möjligt med tanke på de
icke-konventionella oljeresurserna i världen (tex oljesand från Kanada)
men utmanade…
Birol fortsätter -Det är mer och mer utmanande och komplicerat att
utvinna oljan och därför ”The era of cheap oil is over, forever”
Fatih Birol tycker det är viktigt att komma ihåg att ny en ny
klimatpolicy kan styra energianvändandet till andra energikällor och
effektivare användning av nuvarande oljeanvändande och därmed få ner den
ohållbara efterfrågan på olja.
-Vi måste lämna oljan innan oljan lämnar oss, avslutar Birol med
När vi båda lyssnade på Fatih Birols presentation av World Energy
Outlook på Näringsdepartementet i Stockholm november 2010 var det just
dessa ord Birol inledde med när han kom till presentationen av oljan:
”The era of cheap oil is over”.
Det är just detta vi måste förstå, den BILLIGA oljan har nått eller
närmar sig globalt, en maximal produktionstakt. Det är denna billiga
olja som håller vår globala ekonomi igång! När den billiga oljan blir
för dyr, måste den globala ekonomin som vi känner den ställa om till en
regional och lokal ekonomi. För allt som vi tar för givet som billigt
blir dyrt när oljan blir dyr -Så enkelt är det.
Obama administrationen tillkännagav på tisdagen sitt nya förslag för
offshore-oljeborrning, som uppmanar till att öppna nya områden i
Mexikanska golfen och Alaska, men även områden längs öst och västkusten
berörs.
Planen är en besvikelse för miljöaktivister men föll långt ifrån vad oljeindustrin och dess kongress-supportrar krävt.
Planen, som är föremål för månader av offentliga utfrågningar och
eventuella revisioner, expanderar de områden i Mexikanska golfen som nu
är under utveckling, inklusive några nära Florida som länge varit tabu.
Det kommer också att göra större delar av Norra ishavet utanför North
Slope och i Cook Inlet i Alaska tillgänglig för oljeprospektering. Samt
delar av östkusten då främst Virginia bild ovan.
Det tidigare förslaget drog även det skarpa protester från statliga
federala representanter främst längs ostkusten, med undantag för en
handfull tjänstemän i Virginia som är ivriga att se borriggar längs
statens kust.
Det mest sannolika området för prospektering först ut är utanför Virginia, i ett område som betecknas Lease Sale 220.
“Förra årets katastrof i Mexikanska golfen skulle vara en
väckarklocka om riskerna med oljeborrning till havs”, säger Miyoko
Sakashita, havdirektör vid Centrum för biologisk mångfald. “Men det ser
ut som president Obama träffade snooze-knappen och sov rakt igenom det.”
Skön kommentar om att minnet inte är särskilt långt.
Industrin och deras invigda policyförespråkare i federal såväl som på
statlig nivå försöker främst att sälja in förslaget med hur många ny
jobb det kommer att skapa och alla dessa nya fossila rikedomar det
kommer inbringa.
Arbeten kommer det säkert att skapa enligt devisen “Drill baby,
drill!”, men rikedomar det återstår att se. I det berörda området
utanför Virginias kust på 2,9 miljoner hektar uppskattas det finnas 130
miljoner fat olja. …………. U.S. to Open New Areas to Offshore Drilling, New York Times 2011-11-08
Jan Mueller, ordf ASPO-USA vid talarstolen i auditorium, Capitol Hill. Konferensdag 1
Så är man tillbaka efter en händelserik vecka i Washington DC, där höjdpunkten var 3.5 dagar olja/energikonferens anordnad av ASPO-USA (2-5 nov). Intrycken och tankarna är många, kort o gott kan man säga att alla förväntningar infriades med råge!
För tillfället bearbetar och analyserar vi
materialet från konferensen i form av slides, bilder, videos och
ljudupptagningar. Vi arbetar intensivt med detta men det måste få ta sin
tid. Första detaljerade rapporten kommer nog upp i slutet av veckan
eller i början av nästa.
Tills dess:
Jonathan Callahan har sammanfattat sina intryck av den inledande konferensdagen under torsdagen på Energi Bulletin. Jonathan Callahan är fristående konsult för Mazama Science,
har doktorerat i ”Physcical Chemistry” vid University of Washington och
har bland annat arbetat på uppdrag av NASA och USA:s miljömyndighet
EPA. Jag talade med Jonathan som hastigast under förra årets konferens i
Washington DC.
Under årets konferens träffade jag bland annat arkitekten och bloggaren Donal Fagan som gjort en sammanfattning av konferensens sista dag. Se gärna Donals blogg dagblog som
han driver med några andra.
Jag och Donal (och många fler) deltog i
seminariet “Community Adaption and the Post-Peak Economy”. Panelen
bestod av den enastående John Michael Greer, författare till bland annat
”The Long Descent” och nu senast den brillianta boken ”The Wealth of
Nature-Economics as if Survival Mattered” (en bok som alla människor bör
läsa), Dimitri Orlov, Nicole Foss (första delen av seminariet). Andra
delen av seminariet deltog Sharon Astyk istället för Nicole Foss.
Samtliga deltagare ställde frågor och deltog i stundtals intensiva
diskussioner kring hur man bör förbereda sig för Peak Oil och hur man på
bästa sätt övertygar andra människor om dess oerhörda betydelse för
världen, samhälle och individer på kort sikt.
Jag ställde frågan som jag och några andra
diskuterat under konferensen, nämligen hur Peak Oil rörelsen ska undvika
nuvarande nästintill kolliderande med klimatrörelsen och övriga inom
hållbarhet som inte tagit till sig/förstått Peak Oil? Och omvänt hur en
del inom Peak Oil negligerar klimathotet för att de anser Peak Oil hotet
ligger närmare i tiden och därmed hur dessa ska ta till sig
klimathotet? Samarbete mellan båda dessa rörelser krävs då klimathotet
dessvärre inte försvinner med Peak Oil (utvecklar inte detta här).
Medvetna om klimathotet och medvetna om Peak Oil har allt att vinna på
samarbete men även allt att förlora på att INTE samarbeta.
Donal frågade mig om oljeberoendet i Sverige och
jag berättade bland annat hur enormt beroende vi är av olja (diesel och
bensin) för våra transporter av varor inom landet som mer eller mindre
helt sköts av lastbilar och att detta tillsammans med ett undermåligt
järnvägsnät och en nationell ekonomi som nästan till 50 % består av
exportintäkter…ja är högst sårbar för Peak Oil och dess ekonomiska och
energimässiga konsekvenser.
Donal och många andra amerikaner jag träffade under
konferensen blev förvånade över Sveriges beroende av fossila bränslen
då många håller Sverige och Norge som föregångsexempel för hållbar
energi. Vid ett flertal tillfällen berättade jag även att Sverige
alltmer blivit en serviceinriktad ekonomi, likt USA och antingen lagt
ner den egna produktionen eller flyttat den utomlands. Även detta gör
Sverige MYCKET sårbart för Peak Oil, produktionsavbrott och att tidigare
kunnande i allt från hantverksyrken till egen matproduktion-ej beroende
billig olja, går förlorad. Kunskap och produktion som oundvikligen
kommer behövas i (och inte utanför) Sverige när importen av alla
utlandsprodukter, beroende av billig olja inte längre blir tillgängliga
för import (blir för dyra/inte längre lönsamt att importera på grund av
för höga transport och produktionskostnader).
Donal berättade även om en tävling som anordnas av
USA:s energidepartement (DOE) varje år för bästa solcellsbaserade hus i
USA kallad Solar Decathlon (se även Donals inlägg om årets tävling) vilket påminde mig om A-hus projektet eller som det egentligen heter ”One Tonne Life” i Sverige, där bland annat Vattenfall och Volvo är inblandat.
Våra egna tankar mm om konferensen kommer alltså inom kort -så vänligen håll till godo!
Makten över svensk matproduktion hamnar allt mer i händerna på utländska multinationella
bolag. Nu senast genom Arlas uppköp av Milko. Risken är uppenbar att
även Skånemejerier inom kort slukas av någon utländsk mejerijätte,
skriver journalisten Gunnar Lindstedt idag på Svd Brännpunkt.
De stora förlorarna är antagligen oss konsumenter och producenterna
dvs bönderna. Det tuffa klimatet och pressade priser som råder för
Sveriges mjölkbönder kommer knappast att lätta nu när de kommer att möta
större konkurrens. Att konkurrensmyndigheten låtit Arla köra med sitt
fulspel år efter år utan efterverkningar är stor skandal. Tidigare
artikel i E24 som även rekommenderas, (Artikeln är en sammanfattning av en artikel i Veckans Affärer av Gunnar Lindstedt från i år) där det det beskrivs hur Arla sakta men säkert svälter ut sina konkurrenter genom bland annat prisdumpning. Arlas hemliga plan ser tyvärr ut att förverkligas.
